Hej!

Visst kan man vara öppen utan att vara medial.

Vad är det att vara öppen?

Vad är det att vara medial?

Andra kan säga och hävda att du är medial!

Frågan är vad det betyder och är värt om du inte själv vet med dig att du är det!

Vad det innebär och betyder, hur det fungerar för dig!

Kanske skall du kolla med dig själv och även fråga dig vad du har för syfte och vill med att vara medial.

Om du blev glad för vad hon sa (och eftersom du faktiskt gick den här kursen) så betyder det väl att du vill jobba som medium. Då är det bara att gå på i ullstrumporna. Sök i din omgivning efter en cirkel du kan sitta med i. Sök efter kurser i närheten där du kan utveckla dig ytterligare.

Ja, precis! Klart jag blev glad! Har ju upplevt saker sedan barndomen o alltid varit törstande efter mera kunskap. Men bara för att man är öppen o kan ta in saker så kanske det inte beytder att man skulle kunna jobba som medium…

Det var därför jag ville höra era synpunkter på saken. Tack för svaren!🙂

Hej! Jag är medial, och det är du också. Det var tre stora JA här hos mig när jag läste ditt inlägg. Om det gör dig glad rekommenderar jag dig att följa ditt hjärta och fortsätta på den vägen. Det finns mycket du kan göra för att utveckla din mediala förmåga. Min började genom meditation. Lycka till och all lycka till dig!

Mediala föds vi till sen väljer vi bara olika vägar,en del ignorerar det helt medan andra väljer att jobba som medium eller är en kanal på andra sätt åt andevärlden.

Mediala är vi alla även min skeptiska gamla far fast han inte villigt erkänner men har fått backa sen han börjat se mer och mer och då är han över 84 år och det har funnits med oss hela vägen men inte alltid vi öppnar upp.

Jag sa en gång i tiden att medium det ska jag bli sen kom andra vägar in och det hamnade på hyllan en lång tid,något jag aldrig mer trodde jag skulle damma av utan valde andra sätt att jobba andligt.Jag åtog mig enbart att besöka hemsökta platser och hem men så vände det och jag kände nu ska jag fortsätta där jag slutade och fortsätter att verka som medium med nya inslag av spiritualism som jag aldrig trodde jag skulle göra igen med hjälp av underbara Brittiska medium.

Allt handlar om vad man själv känner,känner du för att jobba inom det mediala bör du gå bra kurser för medium som ställer höga krav på att du verkligen har andekommunikation på så vis kan vi bevisa den existensen och få fram bra plattforms medium.

Följ ditt inre säger jag vill du satsa ska du göra det men inte för nån annan sagt det åt dig utan för att du själv vill men medial det är du och jag ser en ren öppen kanal hos dig så det är bara att köra på om du själv känner att du vill .

Lycka Till 

Tänker att vi alla inte alls föds mediala för att förmedla andliga budskap, eller vara en kanal för andevärlden! Menar att vi alla föds med andlighet, att vi i grunden är andliga varelser. Men det betyder inte att vi alla har mediala förmågor! Att vara andlig är en sak, att ha och söka andekontakt är en annan! Som jag ser det så är det orimligt och obefogat att tro att vi alla, eller ens en stor del av oss skulle ha eller vilja ha kontakt med andevärlden. Av vilken anledning, undrar jag? Är det så att någon på andra sidan egentligen har något att förmedla? Något som vi inte redan vet, eller kan få kunskap om i och genom vårt eget inre? Har vi så stort behov förståelse av bekräftelse, av tröst?

Kloka intressanta tankar där retep 😎

Jag ser det som så att vi nog använder oss av lite olika ord för medialt är ju också andligt och öppen använder vi oss av när en person är mottaglig men kan ju även kallas för andlig.

Att dom vill förmedla sig absolut dom får hur bråttom som helst när dom ser en "öppen medial" eller "andlig" person.För dom är det så viktigt att få visa sin fortsatta existens till exempelvis sörjande anhöriga.

En del behöver bekräftelse och det gjorde jag själv för många år sedan men idag behövs inte bekräftelsen längre och jag har kommit så pass långt att det är övertygelse och inte enbart tro längre.

Men ofta möter jag människor som behöver få sitt bekräftat för att dom själva ska kunna växa andligt och våga lita på det dom får till sig,ser och upplever och så är det med det mesta vi behöver bekräftelse och klapp på axeln för att växa och utvecklas som människa.

#1. Du skriver i ditt första inlägg: " Frågan är vad det betyder och är värt om du inte själv vet med dig att du är det! "

En av amledningar till mina funderingar är att jag som barn upplevde väldigt mycket. Jag främst såg o kände. En av mina starkaste upplevelser är från när jag var ca 13 år o såg en ljusgestalt stå vid min säng en kväll. Det var ett vitt sken, sprakande o bländande. Jag blev rädd, o försökte skrika men inget ljud kom över mina läppar, jag försökte röra mig men kunde omöjligt röra en fena. Jag hade sk sömnparalys många gånger under min barndom o ungdom men numera har jag det aldrig. Men den där ljusgestalten är något jag aldrig glömmer.

I 20 -års åldern jobbade jag som undersköterska på ett älderboende som tidigare var ett barnhem. I vissa rum klarade jag inte av att gå in, kände mig iaktagen, håret reste sig osv. Flera gånger hörde jag barn som lekte o skrattade…men inga barn fanns där.

När jag var 25 flyttade jag till en lägenhet o där såg jag gestalter väldigt tydligt. Jag såg aldrig några detaljer utan bara konturer . Min väckarklocka ramlade alltid ner i golvet, var jag än ställde den så åkte den ner. Elektroniken strulade jämt, kunde ofta känna något pilla mig i håret, på samma ställe, om o om igen.

Det här är bara ett fåtal av alla upplevelser. Sedan utbildade jag mig till sjuksköterska o jobbade en tid med vård i livets slut. Även där hade jag många upplevelser.

Jag har en väldigt stark intuition som jag litar mycket på.

I hela mitt liv har jag läst böcker o känt att jag törstar efter kunskap o utveckling inom det andliga. Det är som att jag dras till det. Så gick jag den där medialautvecklingskursen o mediumet sa dom där orden som jag skrev, att jag hade stora potential att bli ett duktigt medium. Naturligtvis blir man smickrad. Men genast börjar jag analysera saken o tänka att hon kanske bara säger så för att jag ska gå kurs hos henne o hon bara ska tjäna en jäkla massa pengar på mig.

Det andra är att jag inte alls upplever lika mycket längre. Jag lever ett annat liv nu än då när jag var barn o ungdom, såklart. Nu har jag 3 barn, den yngsta 10 månader, jobbar, o vi kämpar för att få ihop det där livspusslet som alla pratar om. Kanske är det därför jag inte upplever så mycket längre, men jag kan inte låta bli att undra om jag förlorat min medialitet..? Jag hade en svår barndom o jag kan även tänka att jag kanske inte behöver deras stöd lika mycket längre…?

Jag vill få tillbaka min medialitet, så känner jag! O när hon sa att jag kunde bli ett bra medium tänkte jag även att jag kanske bara är väldigt öppen o inte alls medial.

Nu blir det mycket text här men det var så jag tänkte när jag kastade ur mig frågan där uppe.

Jag har en tydlig o genomtänkt plan med att utveckla min medialitet/ andlighet. Så i höst ska jag börja den medialautvecklingscirkeln igen. Tror även att jag kanske ville förmycket förra gången o att jag därför tvivlade endel.

Tusen tack för alla era tänkvärda inlägg!