Om Yin och Yang och Gud
Om Yin och Yang och Gud
'Varat' som ger en förlängd tid till ett vandrande 'Nu' är Yin och Yang tillsammans, som kristalliserar neutraliteten, som är lika med att vara 'Något i tid och rymd'. Denna grundläggande kristallisering gör också att 'varat' blir otaligt i var och en. Detta ger också otal skillnader mellan otal positioner. Därför vandrar alltid instabilitet som vågor som söker stabilitet, befriad energi till förändring, till en situation, 'ut och in' vilket skapar det oändliga Alltet, som är alla universums absoluta evighet. Ett något oändligt begränsat 'Ett' är därför i ständig förändring, som en oändlig uppfattning om någonting, vilket är lika med 'Oss' själva. Därför måste vi alltid rida på något sätt, uppleva evigt Något, på toppen av den oändliga Skapelsestrålen. Ska vi lida eller ha glädje, det är frågan. Denna fråga inkluderar ALLA omkring oss, också Moder Jord. Vi tillhör ALLA tillsammans. Där finns också kontakten till Gud.
Därför är vi (-en del) av "varat", manifesterade-för att kunna just uppleva det- det är bla… vitsen med hela människoupplevelsen…
Att ständigt söka efter en balans i ett pågående växande, är ett mycket tufft jobb…-men lärorikt och i slutänden förhöjande.
"Inom
en människa av ljus, finns det ljus...När
hon inte lyser, råder mörker." (Evangelium
enligt Thomas,
24)
/ Wingen
…och denna balansgång efter balans i livet känns ibland som om man ständigt måste 'försvara' sig. Att slå sig 'i ro' då händer det direkt något oförutsett. Allt förenas, allt är kanske just ETT. Upplevelse!
Jag har även haft tankegångar att vi succesivt ständigt formerar upp vår morgondag…och det inkluderar även vår omgivning med, något vi alltid har 'gjort', dock mycket omedvetet. Ni vet ringarna på vattnet, lite mer filosofiskt/vetenskapligt d.v.s. 'Kaosteorin'. Om man tänker sig att Ickeexistensen (d.v.s. totalt ingenting) inte kan existera (det blir annars logisk motsägelse, liksom 'att förnimma en ickeförnimmelse') så har vi ständigt upplevt Något. Men detta Något är en evig relation mellan observatören och hans observerade omgivning. Båda är, så att säga, ihoplimmade evigt, och påverkar varandra ständigt. Observatören är gjord av sin omgivning, och omgivningen 'görs' av observatören när han varseblir denna. Utvecklingen på den 'eviga upplevelsen av Något' (d.v.s. den eviga vägen av olika liv, och det emellan) har NU blivit det här som vi nu ser, och upplever, så rikt som våra utvecklade sinnen medger.
Och, det gör mig glad att jag är människa på den här planeten, att jag har möjlighet att kommunisera rikt med andra, och tänka och förstå så berikat och innehållsrikt…och detta i vart fall i någorlunda frihet. Även fast vi alla, våra samhällen, har många stora problem. TACK! (((<3)))
Värme! /Pampamesayoq