Andlig utveckling iFokus

Andlig utveckling

Läst 1002 ggr
stillness
4

är du en udda person? var glad att du är du

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

Många av oss idag blir mer och mer kopior av Idoler eller varandra.

Vi är födda original men många blir kopior

Var glad du är annorlunda detta är universums mångfaldighet

Det finns bara en du så är det omfamna hela den personen idag

Glad

Geru
2
#1

Ja, det är jag.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

rex69
4
#2

Ja, tyvärr är man väl ett orginal… Skäms

Med att vara annorlunda, betalar man ofta med utanförskap och ensamhet. Ett dyrt pris enligt min mening.

Farwuq
2
#3

Samma här.

Rynkar på näsan

Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland

Geru
2
#4

#2 Använd en mask eller så för sociala sammanhang? Jag gör det.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

rex69
0
#5

#4 En mask? Förklara mer. Obestämd

Geru
1
#6

#5 Ja, du har ett vist beteende just för dom situationerna. Lite som en regelbok.

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

rex69
0
#7

#6 Aha… Tänke att du mende något typ en metmask… Obestämd

Geru
0
#8

#7 Haha:P

“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”

-Stephen Hawking

[Norpan88]
0
#9

Också "udda" här. En djup person, inte alltför lätt att lära känna ibland,

Jag trivs bäst med lugna, jordnära, lite djupa personer som gillar att vara i naturen.

Glad Men jag tänker fortsätta vara mig själv bara.

KattenRuben
1
#10

O ja. Udda är jag nog isåfall. Jag måste ha nåt sorts magnetfält om mig att folk även de som känner mig, kan de i ett ofentligt rum sätta sig i grupp o lämna mig avsides eller knappt tilltala mig. Detta fenomen slår aldrig fel till 98% av gångerna.

Jag har studerat lite i en grupp där vi går med barnen. Föräldrarna även de jag "känner" sätter sig i grupp medans ytterst få, kanske 2-3 till sätter sig för sig själva.

Den där sitta i grupp gänget känns som de som är de "normala" medan vi andra aviker lite och inte ser så mycket gemenskap eller vilja att vara med de andra eller så av någon orsak.

Som yngre kände man sig utfrusen. Nu känner man snarare som om detta har nåt att göra med någonting helt annat också, tänker jag.