du kanske ska fundera på vad du själv accepterar. Vi ska inte behöva ta skit och speciellt inte från släkt o familj. Om han inte vill inte ändra sig så bör du fundera på om du verkligen vill leva med en man som inte tycks oroa sig om dig.

Det har inget med andlighet att göra men det oroar mig att du ska acceptera detta. I en relation är det viktigt att finnas till för varandra. Be om styrka och jag hoppas verkligen att det löser sig för dig!!! På ett bra sätt!!

På något vi känner jag att de inte är min uppgift att lära henne hur man ska vara mot folk. Hon hamnar ofta i konflikter. De är tal om skilsmässa här. Ser de som hon mår dåligt och straffar andra för det. De kallar mig fet (1,67cm och 63kg)

Min läxa är nog att sätta gränser. Tänker fråga henne rakt ut vad hon menar med det hon säger och varför. Hon sa till ett av mina barn att hon inte bryr sig om honom. Han tog det hårt. De var när han frågade varför hon kallade mig fet när hon var så mycket tjockare.

Man ska ju sända andlig kärlek till alla och vara förlåtande. Men det är inteså lätt.

Fått andlig hjälp som säger stäng ditt hjärta och låt henne inte komma in och skada dig. Skicka tillbaka den dåliga energin för den tillhör inte dig.

Så skönt att ha de andliga med sig. Känner hur två (vet inte vilka de är) ställer sig bakom mig när det är som jobbigat. Bad om en men de skickade två.

Det är lätt att som andlig svälja allt för mycket och inte säga ifrån.

Men faktum är att man måste röja runt lite ibland för att saker och ting ska bli bättre.

Själv har jag gått på rätt så friskt med min svärmor och sagt ifrån, detta har resulterat i att hon visar respekt och att vi har kommit varandra närmare.

Om man tänker på vad ex Jesus gjorde när han slängde ut månglarna ur templet är detta ingenting brukar jag tänka ifall jag återfaller i mitt undergivna mönster.

Ofta känner man ju i hjärtat vad som är ok.

Andlighet är främst inte i relationer, det är först och främst i realisation med sig själv. Man kan inte gå utanför sig själv, man kan inte ändra någon person.

Men man kan sätta gränser.

Gränser är bra, men även gränser håller ju till en viss gräns.

Svärmorn är sur och hör inte av sig. "gillar" De fungerar tydligen att sätta upp osynliga mentala murar runt sitt hus

Är svårt att vara extrem åt ena hållet, för då är man snart extrem åt andra också. Dessutom, om man talar på så kommer man till en punkt där det tar stopp, och vågar inte gå över den gränsen, ibland kan man heller inte. Så det kan du tänka på innan du dömmer svärmor. ;)

Det finns bra tekniker där man kan kapa de osynliga energisugande trådarna till andra människor som är egobaserade, sedan brukar saker och ting lätta upp :)

och eller vara ärlig och ge andra en chans innan man skapar sig murar. Kanske ni faktiskt kan förstå varandra och eller om man själv vill leva i ett liv där man blir behandlad så. Annars anser jag det är att gömma sig i andlighet om man inte står upp utan flyr in i något för att stå ut…

#10 vad menar du.

8 kan du förklara närmare?

Jag snackar inte skit om henne inför mina barn som hon gör. Min man håller med henne i allt så jag kan inte säga något för då sårar jag hans mamma. Hänger hon upp gardiner i mitt hus så gillar min man att hon är snäll och vill göra det fint för oss. Skitar hennes hundar ner i soffor och pissar på golv, så är det ok med min man för hon gillar sina hundar. Biter hundarna ihjäl ett djur för mig så får jag skylla mig själv. (även om jag inte var hemma vid tillfället och hennes hundar var lösa)

De konstaterade bara att jag överreagerade när jag vart ledsen. Även där stod han på sin mammas sida istället för att säga vad tråkigt.

Bestälde böcker på adlibris och av en slump såg jag  boken En ny jord

Bestälde den och den handlar bla om ego och hur föräldrar behandlar sina barn fast de är över 40. Konstigt att boken man bara behöver trillar över mig när jag just behöver den.

För övrigt så är skilsmässoadvokater bokade och förhandlingar börjar snart.

Min (x) man har så många åtagande mot andra både levande och döda som går före familjen. Hoppas de döda tackar honom för att han lever upp till de krav som min man anser att de har på honom. Han får nog en stor klapp på axeln när han kommer upp i himlen och bra gjort att lämna familjen för att följa hur vi döda levde på jorden.

Själv ska jag tydligen en trappa ner när jag dör. men de är ju tyvärr inte svärmor som kan bestämma vart jag ska.

Hoppas bara att hon tar hand om mina barn på ett bra sätt när det är min mans veckor. Hon önskar att bo i vårat hus och ta han om familjen (fört och främst sin son)och strax kommer hennes dröm att gå i uppfyllelse. Önskar henne verkligen lycka till för det är ett tufft jobb med småbarn och djur. men å andra sidan så blir hon ju hemma farmor på heltid. Jag har ju jobb utöver hemmet som de flesta andra av oss.

Vad tror ni om de bortgångna? Är det viktigt att vi lever och tar han om saker på samma sätt som de gjorde när de levde? Dömmer de oss om vi går vår egen väg bara vi inte förstör eller sårar.

Ni verkar va separerade och har hand om barnen omväxlande? Annars skulle det va bra att kontakta nån som kunde prata med er tillsammans, eller även om ni är separerade. Fast det kanske är svårt att prata med mannen om? De kan vara lite besvärliga att prata med ibland. Man kan bli hämmad.

Om ni är separerade, kan du då om du tycker, åka bort till nån härligt ställe långt bort med barnen, så att du slipper tjatet?

Kram till dig Sandidra.

Bor man tillsammans så får man ta hänsyn till varandra. Men någon som inte bor där har inte rätt att sätta upp gardiner eller annat om inte ni har bett om det eller vill det. Gillar du inte att hon gör det så borde det respekteras och vill du inte ha hundarna i soffan så är det också din rätt att säga nej till det.

Jag tycker inte att man måste leva efter hur de som dött gjorde. Det är klart att en viss respekt för det som någon byggt upp och lagt mycket energi på kan man försöka hålla fint men saker förändras med tiden och villkoren också.

Vi är inte separerade ännu. Hon flyttade ut från detta hus för ca 30 år sedan och har väl inte kommit över sin skilsmässa. Det är väl därför hon vill styra nu gissar jag.

När jag inte har stöd av min man att inte hennes hundarna ska vara i soffan, så tar hon upp dem hela tiden och bara flinar åt mig. Säger jag något åt henne börjar hon gråta till sin son om hur elak jag är.

Handlar nog inte om hundarna, utan om vem av oss som sätter regler för huset.

har hon stödet av sin son så kan hon ju göra som hon vill.

Tycker det är intressant varför de är som det är. Vad styr en människa till att vilja förstöra mellan sin son och hans fru. Varför känner hon att de är viktigt att ändra om i huset och att snacka skit om mig. Och varför är det viktigt för min man att alltid hålla med henne? Varför är han rädd att säga till henne?

På någotvis kan man ju säga att jag är avundsjuk på deras förhållande. En älskarinna kan man ju konkurera med, men hans mamma? Hans familj är ju syskon och mamma säger han. Vad är då hans fru och barn? inneboende?

Hon har kört det klassiska. Mitt hjärta oj att mitt liv skulle skulle sluta så här!!!

Tog upp det med kurator och han sa att då får du ju ringa ambulans. De är ju inte så mycket annat du kan göra åt det. Avlastar ju mina skuldkänslor.

Inget medium ser skilsmässa. Hur kan de vara så när vi ska börja med det nu?

#12 Menar att man går ned sig väldigt djupt om man säger saker. Och finns inte orken, så gör den inte. Gör man ett försök så förväntar man sig ett försök tillbaka, det ska väl inte vara vara en som försöker. Har man problem med sådant som hänt förr får man väl ta om hand om dessa problem, eller se över dom.

#15 Va handlar detta om?

Det medium kan se är bara en alternativ framtid. Dvs det kan inträffa om man väljer den eller den vägen. Men det handlar inte om vad medium säger utan vad du som person tolererar. Din man bör få reda på vad du accepterar och vad du inte accepterar. Du kan inte alla gånger förrändra honom men du kan stå upp för det som är viktigast för dig; dvs dig själv, dina barn och er relation.

Detsamma gäller det din svärmor. Om ni ska ha en fungerande relation så gäller detta i ert hus annars kan hon och din make umgås hos henne osv.

#0

Svärmor är svartsjuk och vill ha sin son för sig själv.

Du kan inte tvinga din man att ändra sig men vad du kan göra är:

1. Sluta gnäll, böna, be, eller gräla var istället mycket bestämd. Självaktning har större genomslagskraft än gnäll och klagan.

2. Satsa på dig själv. Vad mår du bra av? Boosta självkänslan med alla medel. Bara att köpa lite nya kläder kan hjälpa till.

När din man märker att du tar hand om dig själv och att du trivs med vad du håller på med (vad du nu intresserar dig för) att du är bestämd men utan att förlora din femininitet så kommer han börja bli orolig att mista dig. Om du visar värme och uppskattning trots allt så kommer du bli eftertraktad.

Män gillar kvinnor som har självaktning och som sätter gränser lugn och sakligt, men som samtidigt kan visa värme.

Han kommer inte skärpa sig förrän han inser att han håller på att förlora någon mycket värdefull person ur sitt liv.

Så kort sagt visa upp ditt värde och var bestämd med vart dina gränser går.

Jag tror att gränser och självaktning är din läxa i livet passa på att träna upp den i situationen du är i nu. skiljer ni er kommer problemet inte försvinna. i har barn tillsammans och nya gränsöverskridande människor kommer dyka upp i ditt liv tills du lärt dig läxan. Så ge förhållandet en chans först men gör saker annorlunda än tidigare.

#20

Bra inlägg. Känner att det också var för mig…

Att dom beter sig som dom gör, är att dom är omogna, kanske sjuka, lider av nåt i alla fall, har det svårt med sig själva och kanske vädret, det är dom som ska skärpa sig. Om du är separerad, ge sjutton i att va med dom. Det finns bättre människor.

Tack alla! Stämmer nog att min läxa är att sätta gränser. Läser nu En ny jord av Tolle. Om ego och smärtkroppar. Om föräldrar som skuldbelägger sina barn. Svärmor stämmer in och min man gör som hon vill för att känna hennes kärlek.

Min man tar inte ansvar för något. Han kan skälla ut barnen, sedan skylla det på mig?! Sagt att jag kan inte ansvara för hans handlingar och vad som kommer ur hans mun. det är bara han som kan styra över det och ta ansvar för sina handlingar. När det inte fungerade att skälla på mig så gav han sig på min mamma.

Känner mig som en bil han köpt. Han förväntar sig att bilen ska stanna och köra i den hastighet han vill. Nu fungerar inte bilen och han ringer till verkstan (samtalsterapi.) Han hoppas att den kan kan laga bilen så han kan köra.

Det fungerar inte så han skäller istället ut bilens tillverkare. (min mamma) Hur f,n har du tillverkat denna bil och nu får du laga den. Tillverkarn förklarar att bilen var felfri och i gott skick när han tog över den.

Då ringer han till sin syster som nu ska komma ut och titta om hon kan fixa bilen så han kan köra.

Han har aldrig kommit på att öppna motorn och se att det är slut på  olja,  batteriet är urladdat och tanken tom pga vårdlös körning. De är någon annan som får fixa bilen för de är inte han som kört tokigt

Superbra inlägg Olaf! Så skulle jag göra. Stå på dig Sandidra. Tänker energi till Dig! Kram!

# 25

Du är i en svår situation, det är tydligt.

När jag ser att maken vill gå på samtalsterapi (förstår jag rätt) såtycker jag att det verkar som det enda rätt just nu.

Den personen kan styra upp hela familjen på ett bra sätt ifalldet är en duktig och erfaren terapeut.

Att svärmor styr i er familj och att maken hör mera på morsan än på dig, det är ju klara fel som bör rättas till ifall ni skall få det bra.

Att gå i terapi gör att man växer oberoende man tycker att man själv ser saker klart. Hoppas det ordnar sig för Er.