Hur ska man hitta vägen dit utan tro..?

Tro är inget annat än våra tankar och föreställningar om Gud och om vad Gud är! I vår föreställning om Gud kan vi känna starka känslor och en närhet..till flow och att vi är i Vortex…* Men vi är kvar i sinnevärlden och det relativa med våra känslor, tankar och föreställning. Först när vi gått bortom allt detta och medvetet har upplevelser av det transcendenta, av Varandet, av Källan till allt…inklusive Gud. Först då är vår känsla, tanke och föreställning om Gud bekräftad av direkt erfarande och vi kan börja förnimma och ha en upplevelse av Guds egentliga väsen och oändliga uttryck i skapelsen.

Då förmodar jag att man kan genom att bara se, samma som att inte låta tankarna röra vid en själv, eller känslorna är i Vortex? Sedan när det är helt tyst, och man är där bortom är man i Källan. Vilket man inte ofta är i vardagen.

Det är aldrig något man gör, utan det sker när vi inget gör…och sker det inte så är det för att något sker, för att vi gör ett eller annat för att få det att ske. Det kan kort och gott inte förklaras, bara Vara's

Det har jag förstått att man kan bara vara och få det att ske. Samtidigt behövs det input för att kunna bara vara i meditation.

Då har du inte förstått det du säger dig förstått…som, som sagt inte kan förklaras och förstås!

Du har väl rätt i det att man kan meditera utan input.

Tro kommer ofta ur ett minne av ett upplevande av det gudomliga. Man vet om något annat än det materiella eller det personliga. Det betyder ju inte att man hela tiden upplever och förnimmer den själsliga tillvaron. Det gudomliga finns överallt. Ett ögonblick är det enda som behövs för att ha vetskap om ett större medvetande. Det kan ske när man minst anar det.

Tro som något någon annan berättat verkar vara ovanligt i vårt samhälle. Idag tror de flesta på det de själva upplevt. Om någon berättar om något man själv inte har erfarenhet av så möts det ofta av skeptisism.

Jag håller med #8 angående tolkning av tro, men ser det också som något kraftfullt. En kraft som kommer ur hjärtat, inte bara att man använder ordet om sådant man inte är säker på.