Detta är intressant men säger emot vad jag har upplevt som yngre. Mina föräldrar hade inte den där kontrollen. De var för osäkra för att styra, och för osäkra för att låta vara.

Nidlo: Och du kan inte idag märka av att du har något slags kontrollbehov?

Det här behöver ju förstås inte vara sant för alla.

/M

#2: Vad kontrollbehov jag har blir mindre och mindre…men det är klart att man kan se källan var det kommer från.

magicadehex: Du skriver att man ska ha kontrollen över barnet så att det ska kunna släppa sin kontroll. Sedan skriver du att människan som inte fått denna behandling kan få kontrollbehov.

Vill du utveckla det?

Kärlek/N

Tack Magica!

Fint!

Tack så mycket, alla! :D

#4: Nidlo: Jag menar att barnet då utvecklar ett slags kontrollbehov efterom det inte har upplevt att någon annan har haft kontrollen åt det. Det har därför inte kunnat känna trygghet och tillit till att bli ordentligt omhändertaget.

#7: Som att det då inte får växa upp ordentligt och delvis fortsätter att vara ett barn? För barnet kan inte vara barn om det behöver vara vuxen åt sig själv, kontrollera sig själv, samtidigt som det ska behöva släppa kontrollen för att vara barnet det någonstans vet att det är.

Nidlo: Det vet jag inte.. jag menar att det iaf får kontrollbehov.

Magica: Håller med om…det 

Tänkvärda och fina ord! Lycka till med boken.

#8 Jag tror mer att det som händer är att man slutar att vara barn om ingen tar hand om en, om de vuxna inte har, eller tar, kontrollen - man slutar att vara barn för att vara den med ´kontrollen, m.a.o den vuxne, även om man är liten. Och har man tagit det steget är det svårt att backa… Ett barn som blivit vuxen redan som barn fortsätter att sträva efter att ha kontroll därför att det vet inte hur det är att leva utan.

Hmmm, har svårt med ordet kontroll. Kan man inte säga allvetande istället?

Gud eller universum eller vad man nu tror på har ju inte styrande kontroll. Vi är alla fria att göra våra val. Så har barnen. Men har vi tillit så lyssnar vi.

#11: Tack! Du förklarar det så bra :D Precis så menar jag.

#12: Fast om man byter ut ordet kontroll så tycker jag inte att det förklarar fenomenet lika bra.

#11…det var ganska precis som dig jag menade i #8. Då du skriver att man slutar vara barn för att vara den vuxne med kontrollen, och jag skrev att barnet inte kan vara barn om det behöver vara vuxen åt sig själv.

#12 Hade samma tanke som dig, och fastnade vid att man skulle ha kontroll över barnet för att det inte skulle få kontrollbehov senare. Antingen säger det emot sig själv, eller och så får det en att tänka efter några gånger för att förstå bättre sedan.

# 14 Det låter lite som att detta blev en semantikdiskussion…

Jag uppfattar det som att den som i detta fallet har "kontrollen" är den som tar hand om en, den som man kan lite på ser till så att inget ont händer, är den som älskar en förbehållslöst - den man litar på till 100%.

Att säga att Gud enbart är observatör känns i mina öron som att förringa Gud å det grövsta. Om Gud enbart är observatör hur ska han/hon då kunna ge dig allt du ber om, hur ska Gud då kunna lova att om du tror behöver du aldrig oroa dig för att vara utan, komma i nöd, eller vara oälskad?

Gud är långt mycket mer än en observatör - Gud är Allt, Gud är dig och mig och den som förser oss med allt vi behöver och önskar i livet. Gud är Kärlek.

Som barn behöver, och önskar man, att ens föräldrar ska vara just det - den som alltid älskar en, den som alltid finns, den som alltid ser till så att man har det man behöver…

#15: Observatören har ingen egentlig kontroll, men har ungefär samma syfte…den ser vad som händer och genom seendet kan universumet reglera sig själv.

# 16 Men det innebär att Gud och Universum är samma - och om då Universum reglerar sig själv så gör det något, m.a.o Gud är inte enbart observatör

Eller vill du ha det till att Gud är ett och Universum något annat så kan Universum enbart agera och reglera efter att Gud har informerat Universum att så behöver göras - och inte heller då är Gud enbart observatör

#17: Det kan väl se så ut…å andra sidan så observerar man från sin utsikt och seendet som uppfattar objekt är ju iten mer än illusioner av ljus och mörker…

#18 Det är en sak, men det var inte det du skrev. Men det är väl egentligen strunt samma. Trådan började med en tankeväckande text iaf, en text som med tiden säkert kan bli en intressant bok - och det var väl det som var grejen från början - att vi skulle få ta del av den? Inte att vi skulle hamna i en  kvasiintelektuell diskussion kring semantik

#19: Var inte vi båda deltagare i diskussionen…och klart tråden handlar om magicas text.

Jag fick se nu att din kommentar #11 var ett svar på min #8… kanske var det därför den var så pass lika. Då förstår jag anledningen att du skrev nästan samma sak.

Ser också att skillnaden som ändå finns är att du menar att barnet växer upp för snabbt utan "kontrollen", och jag skrev att människan fastnar i barnrollen då den inte fått växa färdigt genom att vara barn.

# 21 Vet inte om det spelar någon större roll i sak…

Ett barn som inte får vara barn, "fastnar" inte i barnrollen utan kliver in i vuxendito på ett eller annat sätt. Och efter att man vid tidig ålder har fått lära sig att "ingen tar hand om mig, det är lika bra jag gör det själv" så är det inte helt ovanligt att man utvecklar ett stort kontollbehov på ett eller annat sätt. Det är inte heller helt ovanligt att en del av det lilla barnet (som finns i alla vuxna!) fortsätter att sträva efter att bli omhändertagen på det sätt det aldrig blev… (basic psykologi)

Så på så sätt har du rätt 

#22: Ja, precis…då förstår vi vanrandra.

Det är inte heller helt ovanligt att en del av det lilla barnet (som finns i alla vuxna!) fortsätter att sträva efter att bli omhändertagen på det sätt det aldrig blev…

Poängen i bland annat inlägg #21.