Är livet bara en dröm ?
Hej, alla nattugglor, ser att vi nu är 36 stycken som är inloggade.
I Mirakelboken kan man läsa att våra kroppar,
vår värld, hela universum och allting som man
kan varsebli bara är projektioner från sinnet.
Allt är bara symboler från en enda tanke.
Den enda sanna verkligheten är Gud eller ren ande,
vilka är synonyma i Himmelriket.
Det blev lite kortfattat, men hur ser ni på det ?
Då beror det på vem man menar är tänkaren?
Är tänkaren Gud ( den ultimata) så stämmer det, är tänkaren den individuella människan så är det fel.
Hej ! Jag har lite svårt att tänka mig detta men har läst
om dessa tankegångar både hos Caroline Myss och
Don Miguel Ruiz.
Men jag försöker ändå att se vardagen på detta sätt
och då så känns allting mycket l bättre. Jag tar mycket
lättare på saker och ting, som småsaker eller om
någon är ovänlig. Ska läsa vidare om detta i Mirakelboken.
Funderar på om vi som människor egentligen kan säga
att någonting är fel. För mig är det bara Gud Fader som
vet vad som är rätt och fel. Om det nu egentligen finns
något som är rätt eller fel. Kanske att allting är rätt, att det
inte finns någonting som är fel.Har läst den tankegången
i Mirakelboken.
Kram till Mariann och alla er andra !
Vi lever i en värld som Skaparen har tänkt. Hanhon har tänkt att allt som finns skulle finnas exakt som det finns. Det innefattar våra kroppar. Alltså är det som finns verkligen sant därför att det finns därför att Gud Skaparen har tänkt att det ska finnas.
Men våra, människornas, sanna identiteter är att vi är Guds barn, andebarn skapade till Gud Skaparens avbild. Därför fungerar vi likadant. Vi skapar vår begränsade verklighet där vi själva kan se våra händers verk och glädjas åt vad vi har åstadkommit. Detta innefattar ochså våra okunniga tankar och drömmar. Till skillnad från vår Skapare tar vi inte riktigt ansvar för vad vi hittar på. Vilken tur då att vi får så mycket guidning och uppenbarelser och vägledning.
Ja, jag tror allt är en illusion. Att det enda som egentligen existerar / är/ lever är ett medvetande, Gud, kan vi kalla det.
Vi är "här " i den relativa " påhittade" världen endast för att uppleva vad vi är. I själva verket är vi inte separerade, det finns bara en,ett.
Det är min sanning./ Namaste
Har själv läst Don Miguel Ruiz bok Kärlekens insikt "mästerverk"
Ja vem vet om det är en illusion?
allt är Energi det tror jag ,sedan att its more than meets the eye med det vi ser med ögat i denna materiella värld :D
Tack vare anden kan vi tänka och allt vi tänker har en tendens att manifestera sig , i följsamhet inför Lagen om Manifestation , i våra händers gärninar . Därför är det så viktigt vad vi tänker och hur vi accepterar att göra det vi har tänkt . Också att acceptera att vi är resultatet av , summan av , det vi har Tänkt .
Gingle har skrivit:
Den enda sanna verkligheten är Gud eller ren ande, vilka är synonyma i Himmelriket.
För nuvarande tänker jag att också gud, ren ande och himmlariket är alla konstruktioner i medvetandet. Jag menar dock inte att dessa är därför illusioner, dvs. faktisk icke-existerande, inte heller är jag en illusion.
Thomas Campbell's bok 'my big toe' diskuterar bland annat detta thema på ett originelt vis och sätt; jag tycker att jag tycker om den där boken.
Det finns många som drömmer och arbetar för att denna världen skall bli en sann värld . Det förutsätter att man börjar med sig själv .
Ren ande - rena tankar - rena gärningar = himmelriket på jorden .
Shakespear uttrycker saken på sitt fantastiska sätt, så vist, så elegant och samtidigt så igenkännbart i känsla och på djupet:
Our revels now are ended: these our actors
As I foretold you, were all spirits, and
Are melted into air, into thin air:
And, like the baseless fabric of this vision
The cloud-capp'd towers, the gorgeous palaces,
The solemn temples, the great globe itself,
Yes, and all which it inherit, shall dissolve,
And, like this insubstantial pageant faded,
Leave not a wrack behind: We are such stuff
As dreams are made of, and our little life
Is rounded with a sleep.
Det är en nivå. och så kan vi ju alla förnimma verkligheten/våra liv; flyktig, förgänglig, därmed overklig…och det kan vara så starkt…och viktigt. Att möta dessa upplevelser, inte bara känslor, utan också tillstånd, kan vara en koppling till högre nivåer, själen/det gudomliga
Samtidigt är detta förstås inte hela "sanningen" som jag ser det, i förhållande till denna fråga kring "dröm-illusion".
jag kunde inte låta bli att skriva ner följande rader (i den underbara kvällssolen):
1: Jag tror inte att allt är en "illusion" eller en dröm. Tvärtom! Jag tror att vår fysiska värld är högst verklig. Samtidigt är mkt också "falskt" eller illusoriskt i den. Det är två olika saker egentligen (om man vill vara mer exakt) som jag ser det.
Fysiska världen är sann; etern (som OBS! rymmer högre världar i det fysiska), naturen, människorna, djuren, växterna, mineralerna; alla yttringar är uttryck för en enda enorm utveckling, en väldig "plan" med allt liv på en planet. DEtta är förstås ingen slump eller illusion i sig.
Samtidigt är det illusoriska det som människan skapat på lägre nivåer, äldre stadier men som både omedvetet o medvetet fortsätter användas som "sanning" men blir skadligt eller "ont" därför livssyftena missbrukas (t ex tanken att enbart materialism leder till ökad lycka, att detta skulle vara hela utvecklingen i sig).
Återkommer med några fler stycken snart… 
Att förstå…
vad vi människor egentligen säger är mångenfals svårt. Ord och språk är oprecisa och de andras världsbilder är obekannta. (Dessutom verkar vi alla läsa var sina egna böcker och därifrån bjuda bitar och material för diskussion i denna forum av bokälskare)

Hmm, inte för att vara sån men om livet är en dröm så vill jag vakna nu!!!
Min son i unga år, filosoferade och frågade mig - Tänk om vi bara drömmer? sa han…
han var en liten tänkare då, nu är han mer som alla andra, men det kan ju ändra sig igen
han närmar sig nämligen 28- 30 nu så 
Om livet är en dröm finns det sannerligen ingen anledning att vakna upp. Men om livet inte är en dröm finns det en stor anledning att vakna upp .

#14 
Jag tycker att det inte är en konstant verklighet, för mycket olikheter och ingen hållbar existens. Grumligt vatten, typ. Om man träffar den man älskar blir tillvaron väldigt stor och perfekt, men det brukar sluta ganska så snabbt, och det trista infinner sig. För många. Jag tror att jorden består av 2 världar. En känslovärld som ärmer konstant och bättre men som vi inte bor i. Vi bor i den föregående. Man får hoppas att man får en bra plats så småningom.
När det väger över till att bli en dröm…Livets dröm…Genomskinligt, lättsamt…Då blir natten djup och det eviga Varandet.