Det är i för sig väldigt märkligt, men jag har inte nogon förklaring till detta

Jag har heller inte lyckats hitta något bra svar.  Har ju heller aldrig sett det förut, eller i varje fall inte noterat det. Fick som sagt syn på det av en slump när jag tittade in i spegeln… Och det är så exakt symmetriska runda "ljus" som jag tittar med/tittar på.  Ser ut ungefär som om man skulle se billjus i en dimma… Högst märkligt!

Hmm, nu börjar något annat hända…

När jag skall gå och lägga mig börjar jag plötsligt kunna "se" genom ögonlocken på något underligt sätt. Det känns nästan lite 3D och framförallt kan jag se blå-lila färger som rör sig, men stundtals försvinner färgerna och då kan jag tydligt se skepnader av "folk" som står vid sidan av min säng, böjer sig ned över mig och jag vet inte allt vad dom gör.

Öppnar jag ögonlocken och tittar som vanligt ser jag inga färger längre, men desto mer ljusskimmer. Nästan som om det duggregnar.

Någon som vet vad som händer?

Jag känner igen fenomenet med lysande ögon i spegel när den immar igen men kan inte förklara det. Jag har själv upplevt detta. Vet ej om det det är något normalt som folk i allmänhet inte tänker på eller om det förekommer endast hos personer som utvecklas andligt. Frågan kanske ska spridas till dom andra i fokus-sidorna som har andlig/mystisk inriktning. Då kan frågan bollas mellan individer som kan ge en susning om det är en mystisk/andlig egenskap eller om alla människor har detta bara dom är i samma duschrum. Det är ju inget man pratar med mainstream-människor som har jobbet och teven som livsreferenser om. Jag upptäckte dessa glödande ögon och tefats-stora cirklar under en period då jag mediterade maniskt mycket. Jag har dock ingen koll på hur ögonen såg ut badrumsspegeln före denna period. Det kan i sin tur bero på att så länge man lever som"plattlandsmänniska"så lägger man inte märke till sådant. Till Anakin kan jag säga att lite försiktighet är på sin plats här. En del av mina upplevelser under den här var allt annat än behagliga. Det talas ofta om droger och psykoser/trauman runt dess användande,men det talas mindre om meditationer som går över styr.I slutet av 70-talet prövade jag hasch och det snurrade ju i huvudet. Dock så bräcker trauman under överdrivet mediterande mina drogexperiment. Det var under den perioden jag såg mig i badrumspegeln och såg ögonen första gången. Men rent sakligt behöver man föra ut frågan mer för att få klarhet om det är den tekniska miljön som ger lysande ögon eller om det är en rent personlig egenskap. Vad säger ni som är inarbetade på i fokus och deltar på flera sidor med mystisk/andlig inrikrikning?

Kanske skall tillägga dock att jag aldrig ägnat mig åt droger i någon form, och att jag heller aldrig mediterar eller utövar någon annan form av jämförbara aktiviteter. Inte heller har jag lidit av eller lider av någon form av psykiskt trauma och är för övrigt kärnfrisk - nästan oförskämt frisk om man så vill.

Tvärtom gör jag ingenting. Alla dessa upplevelser eller fenomen bara dyker upp sakta men säkert och ökar i styrka, och har så gjort sedan min livskamrat gick bort i en cancersjukdom för c:a 2 år sedan.

Jag skäms heller inte för vad jag ser och känner. Återigen tvärtom. Jag pratar om det, och om någon skulle tycka att jag vore knäpp så faller det av mig som ett höstlöv om hösten. Jag varken kan eller vill tvinga på människor mina upplevelser om man inte själv har möjligheten att se och känna vad som alltid verkar finnas i vår omgivning - dolt av de naturliga blockeringar vi har.

Samtidigt vill jag också påpeka att ingen enskild ny upplevelse - eller kombinationer av dem alla - på något sätt varit obehagliga eller känts obekväma. För mig har det istället blivit en självklarhet att sträcka ut en hand och hälsa när jag möter någon som inte framträder i vår fysiska form, och 99,9% av dem lägger också sina händer i mina när jag sträcker fram dem. Andra är blyga dock och lite avvaktande - precis som vi vanliga fysiska människor. Det enda möjligtvis är att det kan bli många "hälsningar", för det är inte bara ett fåtal "andar" här och där utan snarare väldigt många. Väldigt väldigt många. Ofta kan jag se fler andar som rör sig ibland oss än vad jag kan se fysiska människor, och det är en överraskning för att uttrycka det milt. Det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.  Och då har jag inte ens nämnt dem som jag nyligen upptäckt svävar fram som fåglar ovanför oss i himlen. Och jag som för fram till två år sedan inte ens trodde på allt detta. Det är lite komiskt.

Jag undrar var det skall sluta dock. Bara hemma hos mig är det fullt av "folk". De rör sig mellan mina rum, sitter i soffan och tittar på TV, eller kliver runt i mina sängar. Men återigen, alla hälsar eller klappar mig på huvudet och ger mig kramar, och alldeles särskilt när jag skall gå och lägga mig, så dom stör ju inte. Är nog mest frustrerad över att inte veta vilka dom är eller kanske snarare, vilka dom har varit när de levde fysiskt här i vår värld.

Grattis Anakin att det kommer till dig utan några ansträngningar,för det är ju en spännande värld där utanför vad våra sinnen som begrännsar våra upplevelser på många sätt. Jag når inte riktigt ut,det fans något som jag kände närvaro av under den här tiden som jag inte riktigt nådde fram till. I övrig så har jag fått överge en materialistisk och ateistisk åskådning och genom upplevelserna och acepterar att det fins lika mycket saker runt som jag inte kan ta in, som jag kan ta in. Som exemplet färger.Det fins mer färger omkring oss än vi ser. Det är lika illa med dofter och ljud. Om du har en öppen omgivning så ta hem några vill testa. Då får du se om du fått något speciellt eller om det är något tekniskt i miljön. Själv disponerar jag inte längre den bostaden där jag fick vara med om intensiv närvaro av icke materialistisk form. Jag är inte ämnad att vara medial så det var en pärs att uppleva att något rått iskallt och mycket krafftfullt försökte tränga sig in i kroppen när den låg iskall och hjälplös med flera minuters återhämtningstid. Det påminner lite om nära döden upplevelser där jag på något konstigt vis lyckade få ner puls och andning till minimum av vad kroppen kräver.Några gånger flög jag ur mig själv.Det var även det skrämmande som totalt novis.Kan man komma tillbaka undrade jag skräckslaget när jag svävade i taket. Jag har sedan dess trot att alla som har extraordinära upplevelser jobbar lite för detta. Idag är jag bättre förberedd om något skulle närma sig min kropp igen. När det gäller ungdomens drogtester så är ju 70-talet långt borta och skulle inte använda något extra preparat för högre effekter. Det kan bli tufft nog att hänga med när det händer.

Jag har faktiskt aldrig haft några "nära-döden" upplevelser, inte heller har jag flugit omkring i taket som du beskriver - även om jag hört om det förut. Fascinerande!  :)

Däremot kan jag känna av temperaturväxlingar. Inte så att det blir iskallt som en mediala tv-program försöker påskina, utan snarare att det kan bli en aning svalare i rummet jag befinner mig i - eller känna att någon tar på mig vars energi är kallare än andras. Och det sätter sig i kläderna en stund.

Det där med att någon tar sig in i kroppen låter intressant. Jag kan nog mera uppleva att en del av dem som befinner sig runt mig kan kliva rakt igenom, något som känns väldigt speciellt.  Eller om jag går och lägger mig så kan jag känna hur någon eller några nästan lägger sig under mig, eller igenom mig… återigen väldigt speciell känsla. Personligen undrar jag hur dom bär sig åt för att jag skall kunna känna att de lägger sina händer i mina, eller att de passerar mig och råkar nudda mina fötter, mina ben, armar eller någon annan del av kroppen. För det känns verkligen. Inte obehagligt eller med smärta, men det känns. Jag noterar beröringen på samma sätt som om en fysisk person skulle ta på mig. Högst märkligt.

Sedan en tid tillbaka kan jag också nå min guide, något som skedde av en slump, men jag kan inte prata med honom eller henne. Dock kan jag fråga högt eller i tanken om han/hon finns där, och svaret brukar komma genom ett ryckande i mina kläder, min ryggsäck eller - om jag kör bil - att sätesryggen brukar pulsera å det grövsta.  Riktigt roligt. Men ikväll fick jag se något som jag aldrig tidigare sett;

En man kom gående utanför min balkong på väg ut på gatan. Där i mörkret bakom honom ser jag plötsligt konturerna av en tydlig gestalt. När han passerar med ryggen mot mig, (mannen själv går med framåtböjd nacke och huvud) ser jag tydligt konturerna av någon som nästan hänger efter på mannens rygg. Ungefär som man kan lyfta upp barn på ryggen och leka "häst"!  Aldrig sett detta förut.  Jag tycker det händer något hela tiden, men det är mest frustrerande att inte veta vilka man möter, vilka man eventuellt känner och vilka som bara råkar befinna sig där - typ hör till platsen eller hur man skall uttrycka sig.

Sedan undrar jag, en del av de "andar" jag möter tycks uppehålla sig på samma plats hela tiden. Ingen av dem är otrevlig eller på annat sätt obehaglig att möta, och alla hälsar med sina händer i mina, men beror det på att deras tidsrum är annorlunda jämfört med vår fysiska värld? Alltså att den tid jag upplever passerar kanske inte är någon tid alls för dem?  Det spelar ingen roll om det är ute någonstans, eller i min källartrapp där det bl a finns en mamma och ett barn som tycks uppehålla sig, eller i min eller andras lägenheter, en del tycks befinna sig på samma plätt hela tiden.

Och sedan detta med att man verkligen aldrig är själv - även om man ens inbillar sig det. För man är verkligen aldrig själv. Nu börjar jag vänja mig vid att det är ett par "ögon" här och där som stirrar på mig när jag duschar eller om jag har fullt sällskap när jag är på toaletten, men i alla fall. Jag tycker mest det är kul när jag är hemma hos någon som går omkring och inbillar sig att han eller hon är själv i huset, när det faktiskt är flera stycken andra där… :)

Anakin är en mer medial person helt natuligt än vad jag är hur hårt jag än ansträngt mig föra att uppleva en period av extraordinära upplevelser som avtog och sedan gick ut i intet. Jag tänkte förtydliga det där med att ligga iskall och hjälplös inkluderar att all kännsel från fot upp till knä och från fingrarna till armbågen är borta. Som fyra iskalla klumpar.Det var då allt hände. Precis som Anakin har jag vetat sedan dess att man aldrig är ensam. Det jag tänkte påminna om är att testa med fler personer i immig spegel om du är social och öppen med vad som hänt dig. Själv är jag lite mer förtegen om vad jag varit med om och tycker det är trevligt att det finns ett sådant här forum att diskutera det anonymt med sådana som varit med om det själva eller är helt öppna för att fenomenet finns.

Det låter märkligt det där med de röda ögonen. Att det syns just när det är dimmigt eller immigt kanske kan bero på att många spöksyner har en tendens att synas när det på nåt vis är oklart….t.ex oklara fotografier eller filmer, samma sak är det när det gäller inspelning av  ljud, anderöster kommer oftast genom brus…s.k vitt brus. Detta kan ju vara en förklaring till att det syns när det är immigt eller oklart….men just fenomenet med röda ögon vet jag inte vad det kan vara? Besatthet kanske?

Hej Ghosthunter. Ett förtydligande om ögonens färg i spegeln. (möjligen gjorde jag en språkmiss) Ögonen är mycket intensivt lysande punkter av vitt.Runt detta en ljuscirkel runt varje öga en ljuscirkel stora som stora tefat.Jag tycker mina tillstånd känns lite besatta. Vet inte säkert.

Okay

#7 Har du läst artikelserien Döden - det stora äventyret här på sajten? Den beskriver en hel del av vad som händer efter döden och också vad man kan träffa på inom astralvärlden. Här är en länk till del 9. De andra delarna är också mycket läsvärda.

Jag gissar att de andar som uppehåller sig på samma plats hela tiden är "skuggor" som det talas om i del 9. De är bara skal av den tidigare inkarnationens begärskropp (och är stadd i upplösning/desintegration) och själen har gått vidare till ett högre plan.

En länk till del 1 också av Döden, det stora äventyret (av 12 delar).

Det finns också en bra artikelserie om astralvärlden på grannsajten Existens.ifokus. Jag länkar in del 1 till den artikelserien också. Astralvärlden 1.

Det var en del att läsa det där. Jag hoppas att jag kan använda återstoden av mitt liv till att dö med rätt attityd. Att slippa i alla fall för en tid att leva i en köttklump som har otroligt svårt att uppleva något. Jag har ju varit med om att flyga ur kroppen,och även blivit besökt under meditation. Det är mina personliga bevis för att något mer väntar efter kroppen. Egot är lite svårt att bortse ifrån. Det ju dock ett manöveragregat som behövs när man gör det jordiska jobbet. Synd att det ska vara så svårt göra av med det när det inte behövs längre.

#14

På vilket sätt är egot svårt att göra sig av med undrar jag?

…Svara på frågan med inre kontakt så borde du komma en bit på den vägen.

/ Niklas

# 7  Ang. den framåtböjde mannen som hade någon som "hängde på hans rygg". Jag läste någonstans om en medial person (en shaman) som också såg liknande fenomen och han menade att det är andar som hänger sig på folk för att suga ut dem, ta deras energi. Det är andar som inte gått över i dödsögonblicket, de befinner sig emellan i astral-världen.

En shaman kan få såna här andar att försvinna och genast så känner sig den människan lättare och gladare, som om en stor tyngd försvunnit ur deras liv.

Du har helt enkelt fått enorma andliga förmågor och jag tycker att du ska ta kontakt med något medium som kan  hjälpa dig, t.ex genom att du går en kurs och lär dig hantera dina förmågor.

Jag ser oxå att mina ögon lyser när det är imma på spegeln i badrummet! Vet dock inte heller hur det såg ut "förr".

Har undrat samma sak som du men har nog avfärdat det lite med att "så är det nog för alla" :)

Kram

Läste ditt inlägg medan morgondimman i min hjärna lättar. Hajar till och blir med ens klarvaken när jag läser detta.

När jag skall gå och lägga mig börjar jag plötsligt kunna "se" genom ögonlocken på något underligt sätt. Det känns nästan lite 3D och framförallt kan jag se blå-lila färger som rör sig

Det där händer mig också sedan en tid tillbaka. Jag öppnar mina ögon flera gånger för att kontrollera om jag har slutna ögon eller ej. Intressant. Jag har ingen aning om vad det innebär eller vart jag är på väg men jag känner nyfikenhet och lite pirr i magen.

Då har vi Ammis 88 och Howliten som också upplever ljusfenomen som inte har någon själlvklar förklaring med diskussionen. Mediterar någon av er regelbundet eller händer det svårförklarliga saker helt spontant utan speciella förberedelser?

Att se genom ögonlocken tror jag beror på att man egentligen ser med det inre och inte med de fysiska ögonen. Jag "ser" inte så ofta men när jag sett något astralt så har jag upplevt att jag sett "innifrån".

Enligt teorin (Bailey) så finns det skillnad mellan att se astralt och eteriskt. Den astrala synen är en inre syn medan den eteriska synen är en förändring i det fysika ögat som gör att man ser på eternivå. Jag tror (är inte säker på detta eftersom jag inte har så mycket erfarenhet av att se) att det är därför som man kan se så olika och ha olika uppfattning om det olika väsen som förekommer på de inre planen. De som pratar mycket om andar ser mer astralt och ser man naturväsen och devor (Stora devor kallas för änglar) så är det mer ett eteriskt seende.

Det är också olika energicentra som är involverad i när man ser eteriskt eller astralt. Den esoteriska traditionen säger ofta att den medialitet som använder lägre center (främst solarplexus) är bättre att undvika och istället använda sig av de högre centren.

#19

I alla fall jag mediterar regelbundet och har gjort det i några år. Vad jag kan uppleva, främst med stängda ögonlock, är olika slags ljusfenomen i det mörka. Ljuscentran som rör sig… Eller att "jag" rör mig runt i oändligheten och passerar dessa ljuscentran.

Detta händer ganska spontant. Inget jag egentligen själv försöker styra. Syftet med min meditation är att Vara i lugnet för att det ska föras upp till vardagen.

Upplevelsen av detta brukar leda till att ljuset sugs upp av min varelse. Då kommer ett lugn, som en ökad klarhet…

Vänligen,
Niklas

#19 Jag mediterar flera gånger i veckan. Det jag ser igenom ögonlocken är detsamma som när jag öppnar ögonlocken. Har provat att med slutna ögon vända mig och då förändras bilden också.
När jag mediterar så kan jag se skuggor och ljuspunkter. Ibland en större fläck i lilasvart.
Att färdas i universum i supersnabb hastighet har hänt mig en gång. Jag var salig.
Det händer andra saker också men det sker enligt mig spontant och väldigt sällan. medans det här med att se igenom ögonlocken sker i princip varje kväll nu.

#8

Jag hymlar inte med mina upplevelser - eller skäms för dem. Jag vet vad jag ser och känner och är också medveten om att många andra inte alls gör det. En del som möter mig ute och ser att jag hälsar i tomma luften på andar jag möter när jag är ute och cyklar, eller sträcker ut en hand för att hälsa när jag är ute och går eller står i en affär eller något, tror säkert att jag inte har en häst hemma i stallet. Men det struntar jag i.  Det är lite som att plötsligt kliva in i filmen Det Sjätte Sinnet med Bruce Willis. :)

#12

Har läst länken till det där om döden och… ja, vet inte vad jag skall säga. Det berättas om så många varianter om vad som händer när vi dör, och alla har sina teorier. I slutändan är det ju ändå så att vi får svaren när vi själva dör.

Alltsedan jag började kunna se och känna - och ev höra - det som normalt sett är osynligt för oss, så har jag fått beskrivet detta med blockeringar som träder in i samband med vår fysiska tillvaro så att vi inte skall kunna minnas vare sig tidigare liv eller andevärlden. I annat fall skulle vårt syfte med det fysiska livet omintetgöras. Jag vill gärna tro att den dag vi dör så faller sig allting självklart… Jag menar, det är ju inte särskilt ofta - om alls - som man hör berättelser från andar som lämnat det fysiska livet typ "oj, om ni bara visste vad som finns efter livet"!  Det tycks ju tyda på att när vi lämnar det fysiska livet så är vi på det klara med att vi är på väg hem - igen.

Sedan detta med självmord. Jag har snarare hört att självmord inte alls ses som något fruktansvärt eller dåligt på andra sidan. Tvärtom är det en rätt vi har när vi känner att vi av olika anledningar inte längre orkar med det fysiska livet. Och de som väljer den utvägen gör det förmodligen inte särskilt lättvindigt.  Det jag sedan hört är att skillnaden blir att man inte undgår det liv man skulle ha levt, utan får göra om det vid senare tillfälle när man är redo att återvända.

Allt detta - oavsett hur det är - förblir ju spekulationer eftersom ingen av oss riktigt kan veta exakt hur det förhåller sig. Det är som att försöka föreställa sig universum. Det går till en gräns, sedan fixar man det inte längre. Det övergår ens förstånd.

#18

Märkligt, visst är det.  För min del slutar det dock inte där. För drygt ett år sedan upptäckte jag av en slump när jag hade släckt lampan på toaletten för att gå därifrån, att jag inte bara såg mörkret, (becksvart i rummet), utan också fullt dagsljus - men i bägge ögonvråerna. Och detta kan jag se oavsett om jag håller för ögonen eller inte, och i ljuset kan jag se gestalter som rör sig - dock i en mycket smal glipa. När jag går och lägger mig, i synnerhet de senaste veckorna, har jag också upptäckt att "glipan" i ögonvrån breddats en aning, och jag kan se hur ett antal gestaltar närmar sig mig och ställer sig runtom, (jag känner även i sängen hur de kliver runt), och börjar göra någonting. En massa små ljuspunkter rör sig i ögonvrån, nästan som om deras fingrar lyser på något sätt, och efter en stund blir jag tvärtrött och bara somnar.

#20

Ett tag funderade jag på om jag alltid varit öppen men inte förstått det. Jag har kommit fram till att det är både och. Det som hänt de senaste två år är helt nya saker, medan jag alltid sett som små genomskinliga "fläckar" röra sig framför mina ögon. Jag har trott att jag haft skräp i ögonen och därför gnuggat mig och gått vidare.  Ett medium har dock berättat att det jag sett i alla år är andeväsen som tydligen inte skall vara andar efter "människor".  Men de finns också överallt, och sträcker jag fram min hand så sätter de sig på mina fingertoppar och jag kan se små rörelser hos dem. Men de är små, som en tumnagel ungefär. Eftersom jag inte trott eller haft kunskap om andevärlden, så har jag heller inte haft anledning att reflektera över det eller sätta något i samband med det.

Detta med skuggor undrar jag över. Även om jag kan se en del andar på samma platser så beter de sig på samma sätt som de som rör sig överallt. De hälsar och kliver också fram till mig när jag sträcker ut mina händer.

#22

Jag mediterar dock aldrig eller utför yoga. Mitt bara dyker upp, och precis som du ser jag samma saker med stängda ögonlock som med öppna ögon. Därenot 3D-vyn och den blålila färgen ser jag bara när jag blundar, men tycker mig verka en förändring även där - alltså när jag öppnar ögonen och kan se mer än tidigare.  Det blir lite underligt allting, men enligt de medier jag pratat med så har det i mitt fall gått väldigt fort med allting - och så även nu… :)

Det är det som förbryllar mig Anakin. Så mycket upplevelse utan ansträngning. Glömm inte och kolla det där med ljuset runt ögonen om du har vänner du kan bjuda in när badrummet är fullt med imma. Om det är en indikation på andlighet eller om det är ett fenomen som drabbar alla är ja lite nyfiken på. Jag har inte själv den bostaden kvar där jag upplevde detta så jag har inte möjligheten att lura in några rejält materialistiska helt oandliga gammla suparkommpisar för en seriös jämförelse.

Har faktiskt frågat några, men ingen har noterat att deras ögon så att säga lyser i imman när man tittar in i en spegel efter att ha duschat t ex. Men som jag skrev så ser jag detta också även om det inte är imma på spegeln, utan det räcker med att det är mörkt i rummet - men då blir det inte lika tydligt.

Då är fenomenet kopplat till något andligt/mystiskt som jag uppfattar det. Som ett upplyst tillstånd. Min nästa fråga till Anakin gäller sömn. Du kan ha börjat sova på ett sätt som mer liknar trans. Alltså en mycket lättare sömn som gör att hjärnan jobbar inom en annan medvetande nivå. Jag har läst lite av varje om meditationer och trancetillstånd. Ett var om ofrivillga kundaliniresningar. Sådant kan  inträffa under vanlig sömn,men drabbar vanligen  drogade eller medicinerade mäniskor. Alltså vanliga mänskliga göråmål slår över i mera mystiska tillstånd. En av mina metoder har varit att"kapa"en sömnfas och ersätta denna med ett transtilstånd. Kort och gott så lägger man sig sömnig nog för en tupplur,men i stället för att sova så börjar man med till exempel ett mantra och insomnandet avbryts och man går in i en djup meditationsfas. Risken med denna metod är att man somnar ifrån allt. Fördelen när det verkligen klaffar är att man sjunker väldigt djupt ner i medvetandetillstånd som man inte når så lätt annars. Har du några minnen av att du försökt sova men hamnar i tillstånd som känns speciella istället?

#27 …Vad menar du med "somnar ifrån allt"?

Vänligen,
Niklas

Alltså, jag måste säga att i all den stund mina "gäster" samlas runt mig och gör vad de nu gör, så försvinner jag bort och vaknar inte upp förrän nästa dag - utan avbrott! Vad jag sedan gör under natten, om jag lämnar min kropp och ägnar mig åt annat, har jag inte den blekaste aning om…

Hur som helst, jag behöver inte ens känna mig trött när jag lägger mig. Tvärtom, jag kan vara riktigt pigg. Men så dyker de upp och sätter igång med vad de nu sätter igång med - någon eller några tycks skjuta in sina händer/armar under mig där jag ligger, och det klappas på huvudet och kinden alltmedan några andra hela tiden kliver runt i sängen - och med ens faller ögonlocken. Jag får nästan anstränga mig ibland för att lyckas öppna dem, men någon minut senare är det tack och adjö och jag sover som en kung… :)

nidlo_1 eller Niklas. Somnar från allt är att man misslyckas att komma i ett trancestadium och helt enkelt faller i vanlig sömn och upplever inget speciellt. Ett misslyckande helt enkelt. Det är risken eller chansen man tar med den här metoden jämfört med om man sitter då till exempel känslan av att rammla väcker upp dej innan du somnar. Vad jag förstår om Anakins situation så får han rikligt med upplevelser helt spontant utan kamp och strävande. Om man jämför våra respektive vägar och metoder så ser att vi människor får jobba olika hårt för att uppleva andlighet/mystik. För spinna vidare på den här kul tråden så frågar jag Anakin om ber om besöken eller har någon bön för att framkalla besöken. Notera då att jag inte ser på bönen exakt som den i Bibeln eller hur den görs i kyrkliga sammanhang. Vetskapen om att någon/något som är nära oss men våra materiella sinnen kan inte helt omfamna det Bönen behöver inte vara så rituell som att sitta rätt med knäppta händer med tända ljus och rökelse även om detta förhöjer ritualen. En del av andligt/mystiskt liv är i dina dagliga aktiviteter så samtalar du med någon. Du säger ingenting som någon hör som ljud.Men du tänker hela tiden i ett"samtalsformat"om ämnen som är riktat till någon. Ett samtal inom dig själv pågår oavbrutet och till"någon"och att det offta handla om etik moral. Du kan stå och diska medan du tänker på att du samtalar med någon intill dig. Du dammsuger och gör samma sak. Du går och handlar och gör samma grej. Det pågår ett samtal med en fiktiv någon hela tiden. Vad är bön? En fader vår på 1 minut vid ett tänt ljus eller ett samtal med någon/något hela tiden medan du gör allt ock ingenting. Fundera på om du triggar andevärlden på något vis i din vardag även om du tycker det du inte är något speciellt.

Det som beskrivs i tråden tillhör i stort fenomenvärlden och är inte vad jag skulle kalla för andligt/mystisk. Att se döda kan man göra men jag tycker inte att det är andlig utveckling. Däremot är det medialt.

Inom esoteriken sägs det att mänskligheten var medial i tidigare perioder.

Den andliga utvecklingen handlar om (tycker jag) att komma i kontakt med sin själ och bli medveten på själsplanet. Finna sitt hjärta och själens energi och låta sitt inre styra handlingarna på det fysiska planet. En mystiker har ofta erfarenheter av en enorm kärlek till Gud och allt och alla som de översköljs med. Det är kontakten med den inre själen som ger denna erfarenhet.  

Det är mycket lätt att bli distraherad av det man kan se och uppleva och av fenomen. Jag ser det som att det astrala planet eller där man ser avlidna inte är det egentliga inre livet eller själslivet.

#30

Alltså, som jag nämnde tidigare så har jag aldrig trott på andar eller andevärlden förut, och har det råkat komma ett program typ "Det okända" på TV, så har jag skakat på huvudet och sedan bytt kanal. Men så för två år sedan dog min livskamrat och tredje kvällen efter bortgången inträffade något som bokstavligt talat förändrade hela min världsbild. Och inte någon gång har jag ägnat mig åt böner eller något annat.  Från den där tredje kvällen har istället upptäckterna avlöst varandra och kompletterats med jämna mellanrum utan att jag ansträngt mig det minsta. Och nu tycker jag att jag på något sätt befinner mig i två världar…

Jag började skriva om mina upplevelser här; (Tänkte lägga in en länk här till mitt tidigare inlägg, men det verkar inte fungera. Sök på "Och med ens blev världen så mycket större"), men har för avsikt att öppna en ny tråd och skriva om den berättelsen… ^^ Och framförallt nå fram till dags dato med den… ^^

Länk till Och med ens blev världen så mycket större….

Jag hade också ett oandligt livsperspektiv före mina upplevelser. Jag ser numera sådant som en introduktion till ett nytt sätt att förhålla sig till livet. Jag ser det som att det är steg ett att möta nästan materiella väsen först. Men varför det tänder våra ögon förstår jag inte. Så här lång i tråden kan jag konstatera att det gör så för oss som har likadana erfarenheter. Men som Gaiatri säger så är det mer medialt än andligt,det kan jag köpa. Anakin har kanske förutsättningar att bli medium eller shaman när han så lätt får dom här kontakterna. Jag kan inte på ett enkelt sätt uppnå detta. Det var en inre strid att släppa tillräckligt mycket egot för att uppnå så lite. Kamp och möda. Men jag blev i alla fall kvitt uppfattningen om det man inte kan se finns inte.Så nu mediterar jag dagligen och mina tankar är ett samtal med något som jag inte ser men förstår att det finns där. Min uppfatning är också att människan har varit mera medial tidigare. Vi hade mer av allt som mystik/andlighet/religositet/medialitet . Vi har degenererat i materiallism. Se bara de människor som bor i dom kvarvarande urskogarna och aldrig sysslat med civilisisation. Dom lever med gudar och demoner i varje buske.Allt kanske inte bara till godo. Nästa besök här ska jag läsa länken,Och med ens blev världen så mycket större…..         .Återkommer.

Tack för hjälpen med länken Gaiatri :)

Anakin du har författartalag,jag har läst dina inlägg,verkligen läst dom annars läser jag allt för flyktigt.läste även "med ens blev världen större".Nog om det nu,känner också av saker som du beskriver men jag låter det vara så och det får vara en naturlig del av livet.

En sak som händer mig är att när jag kommer i ett visst tillstånd så dyker det upp ansikten så klart för mig i några sekunder,så försvinner dom.det märkliga är att man kommer inte ihåg hur dom såg ut efteråt.och dessa bilder har jag ingen koppling till,inte att jag har mött dom tidigare i detta liv.kanske i ett annat liv vad vet man.

Tack för att du delar med dig Anakin

Det där kan jag också se, alltså ansikten som dyker upp för att sedan försvinna. Händer mig när jag blundar, men precis som du så kan jag inte komma ihåg dom efteråt. Allt det här är så märkligt…

Måste fråga, kan man påverka andar utan att själv veta om det?

Kommer precis från en kollega som bjöd över mig på middag med sin familj, och jag var där tidigare i veckan på en fika då vi pratade bl a om andar och andevärlden. Och idag berättade överraskande kollegans sambo att lägenheten blivit mycket mer harmonisk sedan jag var där.  Är detta möjligt, och hur har det i så fall gått till?

Tror det handlar mer om det personliga planet.hur man är som person,är man i balans och känner trygghet och tillit till sig själv.det blir "som man sår,så skördar man".man lämnar en positiv energi efter sig där man går eller tvärtom.

#39 Efter att du nu har sått en bra kommentar, kommer du nu att få skörda en från..mig;

Jag skulle med det vilja poängtera här, att man ofta sprider de energier man plockat upp.

Går man alltså på vattnet är det enligt min nuvarande uppfattning svårt att skylla på havet för att man blivit blöt om fötterna.

Vänligen,
Niklas

Okey!  Det kanske förklarar en del som jag undrar över…

Eftersom jag ser så ofantligt många andar överallt, både när jag är ute och när jag är inomhus, så kan jag ibland tycka att det är lite underligt att jag aldrig någonsin känner obehag. Ändå har jag vid något tillfälle fått höra att det skall finnas två andar i mitt hem som är allt annat än snälla och som gärna vill ställa till förtret. Men aldrig att jag känt något av detta.

Är det mitt sätt att hälsa på dem och känna mig glad när jag ser dem, och pratar med dem - även om jag inte förmår höra vad de eventuellt svarar tillbaka - som påverkar åt det positiva hållet istället?

Det enda jag kan känna av och till är "smärta" på olika delar av kroppen, alltså det kan kännas tungt eller smärtsamt över bröstet eller huvudet, och jag kan känna smärtförnimmelser även på andra delar av kroppen - utan att jag har några fysiska problem själv.  Jag är verkligen aldrig sjuk, och då menar jag verkligen aldrig! En förkylning hos mig brukar vara en eftermiddag, och sedan går den över… Eftersom jag upplever av samlingen runt omkring mig när jag skall gå och lägga mig, att jag blir omhändertagen på alla sätt och vis, undrar jag ibland om jag har dessa att tacka för att jag aldrig någonsin är sjuk?

Ibland vet jag inte vad jag skall tro…

Tack för de föregående svaren dock.  Den diskussion vi hade om andar och andevärlden den där eftermiddagen vid en fikapaus handlade mest om att min kollega och hans familj ville höra mig berätta om hur mina upplevelser började, och vad som hänt sedan dess… Så det var mest en allmän konversation bland många andra. Det var därför jag blev så fundersam när kollegans sambo plötsligt under middagen några dagar senare berättade att lägenheten kändes mer harmonisk efter mitt besök.  Särskilt eftersom jag inte har några som helst möjligheter att hjälpa andra med utgångspunkt från mina egna upplevelser. Jag kan bara berätta för andra om jag ser att det står någon eller några bredvid dem, men inte vilka dom i så fall är eller vad de vill!  Jag undrar kanske om jag omedvetet "plockar med mig" andar in till andra när jag hälsar på dem, för det verkar alltid vara ett följe av andar när jag är ute och går.  Speciellt en del av dem brukar roa sig med att hela tiden cirkulera runt mig när jag är ute. Det ser väldigt kul ut, och jag blir full i skratt - och glömmer ibland bort att folk runt omkring förstås bara ser mig titta ut i tomma luften och snurra på huvudet och skratta åt ingenting… Jag skäms förstås inte själv eftersom jag ser dem, men samtidigt vill jag inte i onödan få folk att tro att jag har sparkat ut alla hästar ur stallet och avskedat övriga på kontoret…

När jag läste #38 så var min reflektion att "anden" som var hos dina vänner kanske följde med dig därifrån. Det kan hända att man plockar med sig andar/väsen från andra platser. Speciellt om de ser att man är mer mottaglig för deras energi.

#41 Tack för att du delar med dig.

Smärta drar nog smärta. Är du en ljus varelse får du nog påhälsning av ljusa sådana.

Också har det nog med ens eventuella sår att göra. Finns inga sår så kan ju inte smärtan triggas.

När jag läste #38 så kom jag på att bostaden jag hade vid den här tiden var belastat med en del negativt arvegods. Tre personer som tidigare bott i huset var svårt alkoliserade. Det hade även varit bostad åt ett par som var sexmissbrukare. Grannar som bott länge i området berättade för mig om dom tidigare invånarna och sa sådana saker som att en sådan svårt alkoliserad kille lever troligen inte idag. Om det paret som bebott huset fick jag höra att de låg och älskade som besatta på verandan hela dagarna utan att bry sig ett skvatt om att det var insyn från flera fastigheter omkring. En alkoliserad man som bodde där släpade dit gifta kvinnor för sex och spritorgier. Jag bodde alltså på en plats som varit skådeplats för en del tragedier. Ett råtthål fullt av demoner tror jag att det är en passande beskrivning. Därav blev dom andliga övningarna inte så bra. En renare plats är nog att föredra får jag säga så här efteråt.

Hmm, jag tror jag skulle behöva gå in i en bostad eller något liknande som av andra upplevs som obehagliga, bara för att känna om mina upplevelser skulle kännas annorlunda…

Sedan måste jag fråga er som haft eller har samma synupplevelser som  jag, d v s detta med 3D-seendet o s v, och ögonen i imman…

Jag har förut beskrivit detta om hur mitt synfält förändras i mörker eller när jag stänger ögonlocken?  I ett mörkt rum ser jag plötsligt fullt dagsljus i bägge ögonvrår, och när jag stänger ögonlocken ser jag istället saker som inte finns där när jag öppnar ögonlocken. Eller snarare är det så att jag ser mer fysiska former av dem som jag annars bara ser som skimmer/dimmigt när jag tittar som vanligt.  Ligger jag med huvudet på huvudkudden och blundar som för att sova, så känns det efter en stund som att jag tittar som vanligt - fast med stängda ögonlock, och i ögonvrån och runt de yttre synfälten i det ögat som inte ligger mot kudden ser jag fysiska personer som rör sig, och även hur de rör sina armar och händer ovanför mig. I det andra ögat närmast kudden kan det istället på motsvarande sätt bli alldeles ljust, väldigt ljust, och även där kan jag se rörelser och ljuspunkter - men istället som om allt under mig, säng, golv och annat, bara försvinner.

Är det fler som delar detta?

Min skyddsande brukade heala mig ganska ofta förr. Det var en pirrande känsla i kroppen, värmande. Man blev avslappnad. Kanske är det dina skyddsväsen du märker, de som rör händerna ovanför dig?

Att se genom ögonlocken delar jag visst med dig. Kunde nästan se personen i videoklippet på datorn… Det skiftade i ljust lila, och svart. Sedan kunde jag se formen av människan bakom datorn i rummet, som att sitta i rummet där han pratade på videon.

:)

Anakin,just nu bor jag i en helt nybygd lägenhet utan något ärvt skräp. Först på plan och med möjlighet att ge platsen harmoni. Det jag sett en del av när jag slutit ögonen och varit på väg in i djupare trance påminer om fraktaler. Du kan hitta sådant på youtube om du söker på sådant som"mandelbrot set zoom,fractal journey och dylikt. Bakom det slutna ögonlocket bildas en cirkel av färger som pulserar i olika färger. När jag några år senare hittade fraktaler på internet som jag inte hade vid den här tiden så uppfattade jag domsom en naturlig del av djupa meditationsupplevelser. Ska man kanske säga det så här. Var inte dig själv-var en del av helheten. Just nu upplever jag inte så mycket mer frid när jag mediterar men det kan ju ändra sig hopas jag . Jag tycker att, Och med ens världen mycket större……var trevlig läsning. Tack.

#46

Det kanske är skyddsänglar som ägnar sig åt healing, ingen aning… Och runt dem är det andra andar som rör sig fritt och kanske hälsar på eller rentav har hört till platsen… Ingen aning faktiskt… :)

#47

Kollade in filmerna, men mina upplevelser skiljer sig genom att det i mitt fall inte är några färger - förutom det blålila som ofta dyker upp innan 3D-seendet inträffa - och sedan är det bara som om det finns två synfylt i vardera ögonen… Svårt att förklara faktiskt…

Skall på en storseans imorgon och förhoppningsvis få några budskap till mig… :)

Hej Jag är Rose-m  som  har inlägg längre ner. Jag skulle inte bry mig om mina ögon skulle lysa. Om man  känner något med kosmos så kanske det är något, men inte annars

#49

Håller inte alls med! Att ens ögon lyser är inte alls något oväsentligt. På samma sätt som vissa av oss kan se fullt dagsljus i ögonvrån t ex…

Glömde väl egentligen nämna att lysande ögon och lysande cirklar runt ögonen är inte allt jag ser när jag tittar in i en spegel… ^^  Fick dock en förklaring på den seans jag precis kom hem från…

#47. Fraktaler utan färger är ändå något som påminner om mina upplevelser som var väldigt rika färgmässigt.