#0

Ojojoj, jag vet inte alls om jag är ute och cyklar med mina tankebanor nu.

Men som jag upplever det när det har handlat om karmatiska sammanträffande, så upplever jag att det inte beror på platsbundenhet eller personer, (kanske till viss del)

För om jag lämnat något bakom mig och gått vidare,  så har  nog sjutton "grudproblemet" följt med mig in i det nya.

Andra människor och platser,, samma mönster,, tills dess att jag lär mig.

Jag har ingen aning om hur det är för andra. Men för mig har det varit väldigt tydligt på det viset.

Vilket i sig även har tagit mig tillbaka till de personer som jag tidigare har brutit med. Med nya insikter om mig själv och även andra..

Jag tror inte att vi måste någonting egentligen eftersom lärdomen som vi ska ta till oss kommer till oss på det sätt som det är meningen.

Huruvida du ska eller inte, byta jobb. Måste du helt enkelt känna in alldeles själv.

Motståndet kan ju vara en vink från ditt inre att det är dags att gå vidare, eller en hint om att det är nått du missar att lägga märke till.

Ja ha, det här lär du kanske inte bli så mycket klokare av kan jag tänka,, men jag sänder iväg det ändå.

Lycka till!

Jättetack, Rore. Du har nog rätt i att grundproblemet skulle följa med mig, ifall det är karma som rör till det för mig. Oj, det är svårt… stanna och försöka klura ut vad det är, eller gå och möjligen få med mig problemet vidare.

Jag drog ett kort ur Doreen Virtues "Ärkeänglarnas orakelkort", och det jag fick upp var Camael som talar om karriärbyte. En sån tur! Hoppas inte det var jag som påverkade utfallet, hahaha! (Jag blandar korten med baksidan upp och tar det kort som faller ut ur leken, så i så fall är jag rätt skicklig. Kanske en karriär som pokerproffs vore något för mig).

Nå, jag fegar lite till, funderar och planerar. Mina tankar rör sig alltmer mot att jag ska gå ner på halvtid under nästa år, så får vi se.

Kan bara lägga in en länk här http://www.youtube.com/watch?v=vej9lMZ7uRY

Sammanfattningsvis, följ din glädje, gör det som du tycker är kul, gör det som är DU, för då är du den DU som du ska vara!

Hej Nefernefer!

Jag känner verkligen igen mig i dina funderingar.
Själv har jag genom "utbrändhet" eller "sjukdom" blivit tvungen
att byta bana emellanåt. Och hade jag känt efter själv tidigare så
var det just  ny bana jag skulle valt ändå.

Jag siktar också på att kunna göra sånt som mitt hjärta vill.
Hjälpa människor på olika sätt. Men behöver ju också klara  ekonomin
för brödfödan, som du säger.
Om jag var i din sits, där du ändå redan nu märker att du får en halv
månadsinkomst, skulle jag utan tvekan gå ned på halvtid med "brödjobbet"
och satsa på det du verkligen vill…som gör dig GLAD!

Du väljer så klart själv när du är redo! Men det som gör dig och andra glada
är så rätt väg det kan vara!

Själv har jag nyss påbörjat ett nytt jobb, som jag trodde skulle vara bra för mig.
Men redan efter två veckor känner jag stort motstånd. Och jag menar STORT motstånd. Jag kanske borde säga upp mig från det?

Vi får hjälpa varandar på traven!

Karman följer med tills det att man har förbrukat den. Det är helt rätt att man inte kan smita undan genom att byta ställe, eller personer…Men kan också vara att lämna som är lärdommen. Att gå vidare då det är dags.

Det nya stället kan ge liknande utmaningar med problem som är lite tunnare. Själva bytandet kan ha gett distans. Man kan ha lärt sig i det skedet att släppa, och börja på nytt.

Vad man gör är inte så viktigt…inte heller egentligen med vilka. Därför blir valet att byta eller inte, inte heller så viktigt. Det sker då det är dags, och då blir det bra. När det är dags då sker det. Sker det nu så är det dags nu…annars senare.

Niklas

Soulmate: ja, det är knepigt det här! Vi får göra så gott vi kan och stötta varandra, som du säger. Det lutar i alla fall åt att jag biter ihop tänderna ett år till på brödjobbet, för det är en sak jag vill bli klar med där, men sen kommer jag att antingen gå ner i tid eller (hoppas, hoppas!) säga upp mig. Hur tänker du göra? Du kikar väl runt efter andra jobb som är mer i din smak? Fast det är ju svårt att veta innan man har börjat…

nidlo_1: Ja, jag hoppas att lärdomen är att lämna. Eller, ja, jag vet att jag har svårt att släppa rent generellt, så egentligen är det nog det jag ska öva mig på. Faktiskt. Hm.

NeferNefer: Ja, jag lyssnar verkligen inåt nu. Och eftersom jag har ett liknande jobb nu som jag hade för många år sen…kanske lärdomen är att "du är klar med detta". Det känns verkligen så hur tydligt som helst.
Så jag lyssnar på universum och på de människor jag kommer i kontakt med. Så kommer det att visa sig, tror jag, vart jag eg ska nu!
Känner nåt slags lugn mitt i alltihop.
Det är väl ganska logiskt att du stannar kvar ett tag till om du har något att slutföra. Oftast "vet man" vad man ska göra. Och det blir mer tydligt när man bollar med någon annan.

nidlo: Öva på att lämna och gå en annan väg verkar det som jag har fått göra några ggr nu. Och ibland går det fortare, när man inser att "hm…här har jag ju redan varit".
Det vore skönt att få en ny plattform att vara på ett tag nu känner jag.
Har nog lämnat så det räcker ett tag.

Verkar som att när man börjar hantera att släppa så hittar man grunden för att behålla.

Hej NeferNefer,

jag har själv varit i din situation, åtminstone tyckte jag det själv då. Man har ett jobb där man inte tycker sig trivas något speciellt och man har ett intresse som skulle kunna växa till ett företag om man bara hade …

Det är en hård och kärv samhällsekonomi vi lever i man måste vara sansad och klok, bygga upp en positiv plan för sitt livsintresse. Det är inte vist att kasta sig ut på sina känslor.

Du har ju ett arbete som inte är värr än att du kan fortsätta där. Du skriver ångest men kan inte sätta fingret på varför. Kanske det har med dina uppdrag att göra?

Prova med att lära dig hur man minimerar sina kostnader först och främst. Halvera dina utgifter för mat och nöjen och lär dig att offra allt för ditt företag. Stanna kvar på jobbet men ta en extra kurs i det som kommer att hjälpa dig i ditt företag. Spara pengar och gör kloka framtidsinvesteringar i sådant du verkligen behöver. Bygg upp din kompetens positivt genom sparande och gnetande. Väx in i rollen som framgångsrik uppdragstagare innan du slutar/går ner på halvtid.

Du har ju karma för att arbeta på heltid så varför skulle du inte lyckas med företagande… tror inte karmalagen skiljer så hårt mellan de två typerna av verksamhet på den ekonomiska arbetesmarknaden. Fast det är ju en väldigt stor psykologisk skillnad. Har du riktigt förstått den skillnaden? Prata med någon som lever med sitt egenföretag om hur det egentligen är, hur mycket man måste arbeta, hur stort ansvaret är för det social och ekonomiska och praktiska. Kanske det är det du har ångest för?

Tror visst redan att du har svar på dina egna frågor…"Det lutar i alla fall åt att jag biter ihop tänderna ett år till på brödjobbet, för det är en sak jag vill bli klar med där, men sen kommer jag att antingen gå ner i tid"

Det händer mycket på ett år… som ger nya svar på de frågorna…förklaringar som ditt karma naturligt visar…som bli den förändring som du är med att skapa.

Tack, Hukansson och retep, mycket vettiga råd. Jag sparar redan, fast det är ju inga jättesummor. Men ändå. Ja, vi får se hur det går under det här året. Kanske jag stannar kvar i alla fall, mycket kan ju hända.

Jag känner ett par som lever på sitt företagande inom samma bransch som jag är (det var de som fick in mig på den banan), och det verkar inte lätt, men de klarar ju det… drömmar åsido, jag ska tänka praktiskt också!

Ångest kan ske då man har mer åtaganden än ens sinne klarar för att vara sunt, ångestfritt. En del av en själv dras till att göra saker, känner upprymdhet…medan en annan del är rädd.

Ska man göra mindre, stabilisera sig genom lugnet? Eller ska man göra mer, leva med ångesten, och behandla? Blir fråg orna.

Kanske det finns ett mellanting.

Jag har två gånger gått från ordinarie jobb till vikariat och omvärlden har tyckt att jag är helt knäpp som gjort så. Båda gånger kände jag starkt att jag inte kunde vara kvar för då hade det gjort mig sjuk. Vid årsskiftet blev jag arbetslös och funderade vad jag egentligen ville göra med mitt liv. En dröm som funnits länge var att jobba som vägledare och att föreläsa. Jag sökte ändå jobb inom det administrativa som jag alltid jobbat med men fick inte några jobb. Inte ens deltidsjobb med skitlön. Under den här tiden grubblade jag mycket på vad jag ville göra och jag kände mig inte "färdig" med mig själv. Var mycket förvirrad. Under sommaren läste jag mycket böcker, både personlig och andlig utveckling och kände att nu vet jag vad jag vill. Helt plötsligt händer det saker. Jag får kontakt med en man som är mycket vis, som tänker som mig och jag kände att mötet med honom är avgörande för min framtid. Nu vågar jag stå för vad jag vill göra (jobba andligt). Då ringer en kvinna och frågar om jag vill ta hand om hennes grupp som går på en livstilsmottagning och saknar vägledning. Jag ringer en annan kvinna och vips har jag ett rum där jag kan jobba…och jag får ett deltidsjobb så att jag har en viss säker inkomst och kan ängna mig åt mitt företag resten av tiden….snacka om magi!! Jag tror att iom att jag bestämde mig för vad jag vill göra, känner att det är rätt och har tagit ett steg i en viss riktning så får jag hjälp om jag är på rätt spår. Går det lätt är det rätt….

Så mitt tips är samma som många andra redan gett dig, känn efter inifrån så får du ditt svar hur du ska göra. Lycka till!

#13 Angellove, du beskriver faktiskt Attraktionslagen på ett bra sätt! Den säger att du behöver först ägna dig åt att tänka på, leva dig in i och göra det helt trovärdigt - det du vill uppnå i livet. Se på en idrottsman/kvinna; inte klarar de av prestationer som de inte tror att de klarar av? De tror på sig själva och vet inom sig att de kan göra något innan de har gjort det. De har givit sin energi till att tänka på hur de ska uppnå sin dröm, vad de behöver göra; de har på så sätt programmerat sin kropp ja hela sin själ, att vilja acceptera att uppnå målet. Så gör de det, och så gör alla överallt, därför att det är Attraktionslagen i praktiken, kärlek i praktiken.

#13: mycket bra råd, och en fantastisk berättelse som förhoppningsvis kan inspirera många här på iFokus!

Jag har faktiskt en plan, men jag sätter mentala krokben för mig själv genom att ställa upp en massa krav som jag måste uppfylla innan det kan bli av. Egentligen borde jag kanske tala med min kära gubbe om ekonomin- skulle vi klara oss om jag sa upp mig och satsade på mitt andra, roligare arbete som jag vill ägna mig åt? Jag har ju vissa inkomster där, men inkomsterna från mitt vanliga jobb, där jag inte trivs, är såpass hyfsade att det är ett stort steg att ta, att helt plötsligt stå utan dem. Puh…