Andlig utveckling i nytt ljus…hur då nytt och nytt för vem?

Du söker något högre och kraftfullare upplevelser säger du…men tyvärr finns det inget forum för det.

Jag undrar då… hur kan ett forum ge dig annat än rent intellektuell stimmulans och inspiration och vad är det egentligen för andliga forum som är så begränsade att folk kränker och kräver bevis?!

Dina visioner om framtiden och kunskap du säger dig ha och vill dela med dig till Världen…Välkommen att dela med dig av dem till oss!

Det är många av oss här som är  andligt öppna och mottagliga.

Läste vad du skrev i din blogg idag Pernilla

Du har dina anledningar och självklart rätt att vara tyst med det du tror dig vara ditt…Men vem vill stjäla, vad speciellt, du tror dig ha? Du kan ju inte riktigt vara trovärdig genom att vara tyst och samtidigt vilja uttrycka din kunskap

Hej!

Jag har varit med i denna värld i 13 år. Jag har mött massor av människor som du som ska ifrågasätta mig och det jag har varit med om. När jag inte hade erfarenheter så gick jag i fällan så att människor som du ska kunna slita mina upplevelser i stycken för att personer som du inte kan spegla dig i dem. Sedan ska du projektera dina upplevelser på mig som jag ska spegla åt dig…

Du gör mig tyst, för jag har bara träffat en person i den andliga världen som förstår… Det har gjort mig väldigt förskicktig även här. Om du vill veta vad jag har upplevt - "använd din egna gåva och se med!"

Om jag inte är trovärdig - Ja, om du säger det. Jag har en annan åsikt. Du vet inte ett dugg vad jag har upplevt. Hur kan du dömma?

Det är sådanna som du som gör mig tyst!

Pernilla

Ps: jag ser exakt vad du är ute efter. Jag går inte i fällan 

Pernilla, det kan vara jobbigt att vilja dela med sig av något, men inte riktigt ha modet. Som att något trycker från insidan.

Jag vet inte vad man mer kan göra då än att dela med sig till de man litar på, eller vara tyst…

Ingen vill nog hur som helst ha vad de inte egentligen förtjänar från dig eller någon annan. Och vem bestämmer vad de andra förtjänar? När det handlar om dina upplevelser.

Skulle vara för din egen skull i så fall.

Hej Pernilla!!

Precis som du skriver så är vi alla på olika nivåer i vårt andliga sökande. Vi har gått olika vägar.

Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med ditt inlägg, men kan ändå inte låta bli att skriva.

För i min värld på min andliga väg, så har jag inte fastnat i någon särskilld lära, utan det är mina egna livserfarenheter som lett mig dit där jag är idag.

För mig handlade det om att fylla mitt inre tomrum, som gapade allt större inom mig. Sakta men säkert har det hålet vuxit ihop och jag känner mig hel som person. Men mitt sökande fortgår.

Meningen #0 "vanligt folk" klingar konstigt i mina öron, för jag tror i grund och botten att vi alla har en andlighet inom oss.

Sen hur vi hanterar den är en annan sak,,,,

Våra upplevelser är våra och dem kan ingen ta ifrån oss,, men att vilja bli förstådd i dessa kan kännas väldigt ensamt och frustrerande. Om/när vi möter människor som ifrågasätter eller är orubbliga i sin lära.

För mig handlar inte andlighet om att få andra människor att förstå just min resa och att den skulle vara den enda rätta….

Men det jag vet och känner är att den är rätt för mig.

Nej Pernilla jag är inte ute efter att dömma!

Eftersom du är "tyst" och inte vågar öppna dig och berätta om dina erfareheter och vad du vet…då finns det ju heller inget att bedömma eller ta ställning till…eller ens inspireras av. Är det inte du som dömer och är arrogant när du går ut med att nästan anklaga "vanligt folk" för att de inte vet och förstår?

Jag försöker inte lura dig i någon fälla genom att ifrågasätta!

Mina frågor till dig är seriösa och väl menade.

Jag är inte beroende av eller förväntar mig något svar, tänker bara att det kunde vara intressant och givande om du ville tala om hur du själv ser på det…du vet och har erfarenhet av.

Kanske är du ny på detta forum, så att du inte känner dig trygg här? Jag upplever iaf att detta inte är ett forum där vi dömer varandra, utan man tycker om att få höra andras berättelser och även stöttar varandra i svåra andliga faser.

Har man haft tråkiga erfarenheter så blir det lätt att man vill försvara sig, men det är ingen här som vill dig ont, och jag tror att du missuppfattat Peter rejält, han är en superhärlig kille. Att han ställer frågor är bara för att man själv ska tänka efter och se svaren inom sig - inte för att ifrågasätta!

Jag hoppas att du ska kunna slappna av och i stället vilja dela med dig av dina underbara upplevelser som du haft.

Hej

Blandar mig i samtalet.

Vi verkar vara eniga i att atta människor har sin egen individuella väg att vandra, Vad jag har framför mig har någon annan redan passerat och det jag har passerat har den andra framför sig. Det är viktigt att komma ihåg för då kan vi inte dömma varandra. Vare sig här eller ute bland "vanligt folk".

Sen förstår /eller tolkar snarare jag dig Pernilla att det är lätt att hamna i situationer där omgivningen har helt andra refferensramar än man skälv. Jag befinner mig själv där just nu och har så gjort en mång tid. Det är jobbigt och det är en enorm lättnad nu när jag är påväg därifrån. Därför föreslår jag (och tänker göra själv) att leta upp människor som har förmågan att tänka i samma spår som du själv. Kanske inte enbart, olikhet är bra men vardagen är nog bra att spenderas till största delen där det finns inspirration att få och inte oförståelse.

Kanske här, eller någon annan stans, huvudsake arr det sker.

Seglarina…medflera!

Jag kan förstå och på ett sätt tycka att det är behagligare och kanske lättare?…att leta upp människor som tänker i samma spår…om man hittar dem.

Kanske är det så att när man möter människor som är mer i samklang med en själv, så beror det nog mest på att det är man själv som har utvecklats vidare och är i bättre klang med sig själv. Att de man möter klingar harmoniskt för att man själv gör det.

Under tiden och med all rätt…så får man kämpa på och försöka hitta det man söker i det yttres olika omständigheter.

Som du säger så är olikheter bra och de är utvecklande…om man vågar släppa taget och föreställningen om att vara oförstådd.

Att vara oförstådd är mest ett naivt försvar och en lönlös ursäkt.

Vänligt men bestämt!

Låter ju fint reteP. Men jag som har arbetat i 10 år i en kommunal verksamhet och varje dag slagit huvudet i väggen. Tycker att det nu när jag har sagt upp mig ska bli dj*la skönt att själv kunna välja mitt sällskap! Och då (ska sägas ) har jag inte äns försökt föra en andlig diskussion.

Sen reteP kan det väl vara så att "försynen" har satt mig i en situation överfull av byråkrater för att jag ska bli så fed up att jag till slut bara ger mig iväg.  Det kan jag hålla med om.

Pernilla Larnefeldt:

Om du söker något högre: Hugg ved och bär vatten.

Med kärlek/Magica

Pernilla: kärlek till dig! Var stark! Och kom ihåg, att du har ingen som helst skyldighet att vare sig förklara eller försvara något. Inte för någon! Speciellt inte för de där människorna du talar om, som mest verkar stjäla din energi.

Däremot hoppas jag att du berättar litegrann här på forumet. Jag är själv ny här och har själv inte börjat göra så mycket själv, annat än att svara på andras trådar, men längre fram kan det tänkas att jag skriver lite om saker jag har upplevt. Jag är nyfiken på dina upplevelser, och andras också.

Självklart är det så att man bara behöver dela med sig av det man vill på denna sajt. Man får dela med sig av det som känns rätt för tillfället.

Det kan vara svårt att möta andra och att vara sig själv och utvecklas i sin egen takt och inriktning. Det är inget konstigt med det.

Enligt den esoteriska atsrologin så vänder vi cykeln och går åt motsatt håll mot massan (den yttre delen av oss själva och det vanliga och invanda mönster som många delar). Det kan leda till att vi känner oss annorlunda och att det andliga intresset och inriktningen inte förstås av omgivningen. Det kan också vara så att man går igenom perioder när man inte riktigt hinner med sin egen andliga utveckling och har svårt att integrera den nya utvecklingen i det gamla och invanda. 

Det inte heller ovanligt att man inte förstår eller blir förstådd av andra som håller på med andlighet. Vi utforskar alla i vår egen takt och försöker integrera det andliga livet med det materiella livet. Ibland förstår man inte vad andra går igenom eller vad de håller på att utforska. Det betyder inte att vad de gör behöver vara mer eller mindre "andligt" än det man själv håller på med.

Det är däremot skönt att ha kontakt med männinskor som förstår vad man håller på med och vad man går igenom.

Jag tycker att det behövs en balans mellan att ha kontakt med andra som delar ens andliga inriktning och att ha kontakt med andra andliga inriktningar samt att delta i det vanliga livet med personer som kanske inte är särskilt intresserade av andlighet.

"För att inte trampa någon på fötterna så vill jag ännu en gång säga: vi har alla börjat olika, på olika nivåer, har skilda intressen, behov och alla har börjat vid olika tidspunkter i livet."

-precis så är det Pernilla L!

Ofta får vi djupare insikt i saker när vi samtalar sas "brainstormar",med varandra..det kan ofta leda till Aha-upplevelser, som vi kan ta till oss om tiden är mogen för just det.

Man kan ha blivit tråkigt bemött (något de flesta råkat ut för) -men det behöver inte alla ggr bero endast på en själv, utan kanske för att omgivningen helt enkelt inte har mognadsgraden inne..å vad kan man begära då?

Då är det kanske bättre att i just den perioden möta de som  är i /gått igenom liknande fas själv. Detta är inte alltid så lätta att hitta, därav styrkan i forum där många mognadsgrader kan samlas.

#15

"Det kan vara svårt att möta andra och att vara sig själv och utvecklas i sin egen takt och inriktning. Det är inget konstigt med det."

..så sant å så rätt..

"Det är däremot skönt att ha kontakt med människor som förstår vad man håller på med och vad man går igenom."