Behöver hjälp och förklaring.
Goddagens!
(har postat det här innan på "övernaturligt i fokus", men postade här oxo då det antagligen är rätt ställe.)
Jag är ny här på övernaturligt och jag har ett par frågor. Jag har valt att vara någorlunda "anonym" i dagsläget för jag vill helst vara lite diskret. Iallafalli början. Jag har ingen jag kan prata om detta med.
Jag behöver lite hjälp, råd eller tips om vad det är som pågår runtomkring mig, och vad det är jag ska göra. Vet ej om detta är rätt "tråd", meni och med att det handlar om det övernaturliga och andlighet så ansåg jag att det passade.
Detta kan bli en lång läsning och jag hoppas folk har tålamod och vilja att dela tankar med mig.
Först ut så kan jag börja med att jag ser numer "63" överallt. På menyer, gatuskyltar, skrivet inuti en byrå som jag hittade för nån vecka sedan, ett par vänner satt häromdagen och räknade ut en hunds hundår och kom fram till just 63, sett personer gå runt med en tröja med numret 63 vid olika tillfällen i olika delar av världen etc. Detta vara bara ett par exempel, bara för att förklara hur det dyker upp, att det inte är något undermedvetet som råkar "fastna" på ett speciellt nummer. Fick reda på ganska nyligen att Sigmund Freud såg numret "62", så jag är inte ensam om detta fenom. Skulle bara vilja veta vad det betyder.
Sen för det andra så har jag i de senaste åren "känt mig dragen mot något", kännt ett "kall" eller vad man ska kalla det. Vet inte riktigt vad det är, men något inom mig säger att det är någonstans jag måste vara, att jag måste resa. Jag känner mig inte bekväm bland mina såkallade vänner. Då de är helt nöjda med att jobba varje dag och dricka alkohol till helgerna så vantrivs jag med det. Jag känner att det är inte så vi ska leva, att det finns något mer. Att det här med att jobba, dricka osv inte riktigt är så som vi ska leva. Jag ser "mönster" i hur allt fungerar, att allt mer eller mindre går i cirklar, det är alltid samma, fast det är inte menat att det ska vara så. Jag känner inom mig att något är fruktansvärt fel med vårt samhälle och det liv vi är födda till. Vet inte hur jag ska förklara riktigt. Det känns även som att det är något som saknas, att jag har ett hålrum som jag aldrig lyckas fylla. På ett sätt vet jag vad det är, men samtidigt ändå inte. Precis som när man har ett ord på tungan men kaninte få fram det. Jag söker hela tiden efter något, men vet inte riktigt vad. Även om jag vet att det finns inom mig. I flera år ignorerade jag den känslan och det gjorde mig fruktansvärt deprimerad. På senare år så har jag börat resa en hel del. USA, europa och nu senast så reste jag ensam genom halva Afrika helt själv. Speciellt nu på senaste resan i Afrika så var det som om "något" fanns där, jag lyckads alltid få hjälp på något sätt, råkade aldrig illa ut. Jag reste som sagt ensam genom åtta länder, liftade, åkte buss och tåg. Ibland så dök det upp folk som erbjöd mig ställen att sova på eller helt enkelt bara hjälpte mig på vägen, skjuts, mat osv. Jag har alltid varit dragen till det resande livet, men varje gång jag reser så känns det fortfarande som att det är något som saknas. Minns en gång i Sydafrika, i en stad som heter Bloemfontein, så träffade jag på en hemlös man vid namn William. Han stoppade mig på gatan, frågade vart jag kom ifrån, vi bytte lite grejer(han fick en mössa utav mig och jag fick en rubiks kub). Helt plötsligt säger han att jag är en "gypsy", en vandrare, att jag vill bryta mig fri och att jag har ett hålrum i mitt hjärta, att jag söker efter något. Och att det är bara gud som kan fylla det hålrummet. Jag har dock lite svårt för den kristna varianten av gud så jag tog det lite med en nypa salt, men händelsen minns jag fortfarande som om det var igår. Han såg rakt igenom mig.
Sen för det tredje så har tre personer som inte har någon koppling till varandra vid tre olika tillfällen sagt att det är något med mig, inte negativt, men de kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.Första gången var för drygt tio år sedan då en gammal fostermor(som även läste tarotkort iblad) sa det till mig. Andra gången var en gammal flickväns syster ett par år senare, Vi satt och glodde på film och helt plötsligt så vänder hon sig till mig och säger att det är något med mig men kan inte riktigt säga vad det är, men att det inte är något negativt. Den tredje gången hände när jag var i USA då en polare sa exakt likadant, visst just den kvällen så var vi inte nyktra, men just att han sa den kommentaren gjorde att jag rös. Som sagt, dessa personer har aldrig träffat varandra överhuvudtaget. Är grymt nyfiken på att veta vad det är. Jag tror inte att jag är någon speciell, mer än att jag är människa.
För det fjärde så har jag alltid lyckats göra saker som jag har satt som mål. Som t ex resa, det har alltid dykt upp möjligheter som har hjälpt mig att genomföra dessa mål. Och jag har alltid arbetat hårt. Jag kommer från en ganska trasig familj med båda mina föräldrar avlidna, ingen kontakt med övriga släktingar och har ett par vänner som inte lever längre. Jag har alltid lyckats klara mig själv på ett eller annat sätt, saker och ting har alltid löst sig. Jag är i skrivande stund 28 år gammal.
Återigen, jag ber om ursäkt för att det blev så lång och då har jag inte gått in på ens hälften.
Jag hoppas någon kan hjälpa mig att förklara vad som pågår, eller om jag helt enkelt är knäpp i huvudet?
Tusen tack på förhand.
Mattias
Välkommen till verkligheten som den ser ut från ett för många anorlunda perspektiv.
Du sätter verkligen fingret på någonting stort när du i dina beskrivningar räknar upp de saker som inträffat för dig.
Vi är många som upplevt någon eller några av de saker som du beskriver och sedan har vi alla våra andra egna berättelser.
Det handlar helt enkelt om att du börjar komma i kontakt med delar av dig som många inte väljer att lyssna på ofta av rädsla för att inte passa in i den normal mallen för hur en människa ska bete sig för att uppfattas som normal.
Mitt förslag är att du läser en bok av http://www.eckharttolle.com/ och börjar där, välj den som känns rätt för dig och lita på instinken, dvs det första valet som kommer till dig när du väljer bland de böcker han skrivit, lyssna inte på logiken som alltid är långsammare än instinkten och som med logik vill övertala dig att välja en annan bok eller helt enkelt lägga ner det här helt och hållet och återgå till ett normalt liv. Sedan får du se vad den boken öppnar upp för känslor och tankar inom dig. Det är vad jag uppfattar att du skulle ha stor nytta av om du önskar fortsätta utforska det du beskriver i ditt inlägg.
Hej, Kent.
Tusen tack för ditt svar! Känns skönt att kunna få respons kring sina tankar för en gångs skull. Har faktiskt vart och sneglat på hans böcker innan, men det har inte blivit av att jag köpt nåt. Men ska nog cykla ner till närmaste bokaffär idag och ta mig en närmare titt. Självklart har jag stort intresse av att få reda på vad det är som händer, är i skrivande stund ganska förvirrad, mest för att jag inte har någon att dela mina tankar med. Jag kan inte prata om det här med mina sk vänner då man möts med skepsis, oförstående eller en tom blick.
Tusen tack återigen.
Mattias
Maitiu: Jag kan bara säga att jag känner igen mig i mycket av vad du skriver. Särskilt i känslan av att inte känna sig tillfreds med det "vanliga" livet och känna att det finns något mer. Och längtan efter att resa till olika ställen, som att man dras omkring av en osynlig kraft, som att man letar efter något. Att något är fel med världen och sättet vi lever på har jag känt så länge jag kan minnas.. Du är alltså inte ensam. :)
Lycka till med ditt sökande.
Du har ju redan skrivit i ditt inlägg var svaret finns, så du kan ju börja med att söka där :)
"Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
- Nalle Puh
Mårran: Tusen tack för ditt svar :)
Men vad ska man göra av det? jag menar, efter ett tag när jag rest så får jag hemlängtan(ganska rejält) och så när jag kommer tillbaka så är allt frid och fröjd ett par veckor och sen så inser jag hur meningslöst allt är igen, hur falska och ytliga folk är och vill bara resa iväg igen. Varför kan man inte bara vara nöjd över sin situation? Det är så många andra där ute som klarar detta, en del mår ju självklart väldigt dåligt, men när man snackar med folk om sina tankar så får man som bäst en tom blick. Vad är det som gör att man måste röra på sig, hur bra man än har det? Det känns ju självklart menat att man ska röra på sig, som att man inte ska bo i det här samhället då man inte klarar av att jobba fem dagar i veckan tills man går i pension. Har du funnit det du söker?
#4 De frågor du ställer har jag också haft och har delvis, varför kan jag inte bara nöjd med det jag har osv? Jag har valt att försöka se det som en gåva istället för en börda, att jag är annorlunda än många andra och inte nöjer mig med det liv som de flesta lever. Det innebär mycket lidande att gå sin egen väg, men som du redan varit inne på är det mer smärtsamt att inte göra det, och förneka sig själv och den man är. Du skrev att du blivit deprimerad när du försökt göra så. Den tomheten du känner inuti, vad tror du det kan vara? Är det längtan efter en plats här på jorden som du kan finna i dina resor eller är det något annat, som är mer svåruppnåeligt (eller lättuppnåeligt, beroende på hur man ser det)? Du har ju kommit hit till andlig utveckling och ställt din fråga, så jag tror nog du vet vad du söker egentligen.
Det kanske inte spelar så stor roll hur din livssituation ser ut egentligen, så länge du är sann och ärlig mot dig själv? Börja fundera på vad det är du verkligen söker. Du skrev i ditt första inlägg
"Det känns även som att det är något som saknas, att jag har ett hålrum som jag aldrig lyckas fylla. På ett sätt vet jag vad det är, men samtidigt ändå inte. Precis som när man har ett ord på tungan men kaninte få fram det. Jag söker hela tiden efter något, men vet inte riktigt vad. Även om jag vet att det finns inom mig."
Anledningen till att du känner att du vet vad det är, men ändå inte, är att du redan har det inom dig, men det ligger för mycket annat emellan för att du ska kunna se det tydligt. Du skriver att du vet att det finns inom dig. Kanske ska du börja söka där?
Du kan nog få hjälp av att läsa lite andra trådar här på forumet också om du inte gjort det, många beskriver liknande känslor som du. Jag startade själv en tråd för ett tag sen där jag tog upp lite liknande känslor och bad om råd. Där fick jag en del tips på artiklar, böcker, filmer mm. som jag kunde ha anvädning av, och säkert du också: http://andligutveckling.ifokus.se/discussions/4dfe329688f472141200a20b-tips-for-att-paborja-min-andliga-utveckling#discussions-2
Jag har inte funnit det jag söker, men svaret på vad det är jag söker kommer lite närmare hela tiden. Hur ser du på meditation? Jag tror du kan ha stor behållning av att börja meditera för att komma i kontakt med ditt inre. Att läsa böcker och söka svar på det sättet är såklart en bra början, men det du söker finns inte i någon bok utan djupt inom dig själv.
"Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
- Nalle Puh
Maitiu, jag känner förresten även igen det du skriver om att saker alltid har löst sig för dig och att du klarat det du föresatt dig. Jag har upplevt samma sak och har ofta tänkt saker som "vilken tur jag har". Har jag verkligen önskat något så har det nästan alltid blivit så… och lösningar på problem har ibland nästan "magiskt" presenterat sig för mig. Känslan är nästan som att jag vet att inget kommer hända mig och att allt kommer ordna sig till slut, vilket gett mig mod att göra saker som jag kanske inte skulle vågat annars. Intressant att du upplevt samma sak :) Har du någon idé om vad det kan bero på?
"Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
- Nalle Puh
#5-6:
Jag har frågat runt på en del forumangående det här och har summerat det hela med att om man följer sitt hjärtas väg, det som man var meningen att göra, så löser sig allt på ett "magiskt" sätt.
Jag hittade den här sidan igår kväll när jag satt och spånade, och ger en ganska vettig förklaring på det där fenomenet: http://www.relfe.com/life_purpose.html
Jo, jag har funderat en hel del kring meditation, men får aldrig driktigt "tummen ur". Den här tomheten jag har inom mig, längtan eller vad man ska kalla det; är en längtan till något mer som jag vet finns där ute. Som flera personer sagt till mig så kan det ha att göra med "gud" ller helt enkelt bara fylla det med andlighet, alltså ett andligt hålrum. Sen så var det nån annan på ett annat forum som sa att det kanske kunde bero på något som hänt i ett tidigare liv(!), det hade ju varit intressant att kolla upp det oxo.
Tack så mycket för dina svar.
#7 Det var en intressant och fin tanke, att allt ordnar sig automatiskt om man gör vad man är menad att göra. Kan ju vara ett sätt att känna av om man är på rätt väg då. :)
Ja, tomheten du känner kan nog bero på flera olika saker. Du verkar ju vara på rätt spår, då du börjat fundera på det här och har flera egna idéer om vad du ska göra. Jag tror inte det finns någon quick fix som fungerar för alla, utan var och en måste nog hitta sin egen väg. Så du gör helt rätt i att lyssna inåt på vad som känns rätt för dig. Fortsätt så, så kommer du nog finna det du söker en dag.. :)
"Ibland när jag säger det jag tänker så märker jag att jag inte alltid tycker så"
- Nalle Puh
![[nidlo1]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej Mattias!
Det handlar egentligen inte så mycket om vad som sker i det yttre, och det börjar på insidan. Saker man upplever, resor, människor är en manifestation av ens Inre Varande.
Hälsningar
Starta ny diskussion