Intressant det du skriver och jag känner väl igen mig,ser ljusprickar,energiklot,blixtar,punkter och skuggor.Ser även ljus då jag lagt mig och har en gammaldags säng med draperier så inget ljus utifrån kan komma in.

Allt detta beror på att du öppnat upp och öppnar mer och mer,det du ser är energier från tex guider eller andra anhöriga och vänner som finns på andra sidan.Ansiktet på min guide kommer varje kväll jag lagt mig och det spelar ingen roll om det är släckt eller lampan är på han framträder oavsett och även i hel form då och då i fullt dagsljus.

Det som händer är att du kommer längre och längre i din andliga utveckling,du kan fånga upp energierna kring dig med blotta ögat och det är något att vara tacksam för,inte alla upplever detta tyvärr.

Innan jag förstod vad jag såg trodde jag att det var fel på ögonen men efter ett tag kunde jag utesluta detta då det inte finns ett mönster utan det ter sig på flera olika sätt och oftast när jag är hemma.Den fysiska beröringen kan ju inte skyllas på ögonenoch en guide som står framför en i full gestallt kan inte heller skyllas på ögonen

Om du vill kan du gå någon andlig utvecklingskurs där du får lära dig mycket om både fenomenen och hur man hanterar sin mediala gåva för du har helt klart en stor talang att utveckla dig och kanske jobba som medium en dag om det är något du själv känner för.Lycka till!

Hej!

Vad glad jag blir när du skriver, tack från djupet av mitt hjärta :)

Jag har försökt få svar på detta under tiden det händer men inte lyckats, jag gick en shaman kurs (inte för att bli en shaman) för några veckor sedan…Såg att du är shaman! Jag fick tyvärr avbryta kursen för jag blev jättesjuk.

Jag vill gå en kurs i personlig medial utveckling men antingen är det kostnaden eller så känns det som att man måste bli "utvald"…Hoppas att det "dyker" upp en kurs snart som jag ska gå för jag känner att jag måste utveckla det här mer nu för det händer så mycket….Meditationen ska jag fortsätta med, jag tror att den hjälper mycket….

Jag trodde som du att jag kanske är knäpp i alla fall :) eller behöver besöka en optiker…

Igårkväll när jag och min lilla son skulle sova i min säng så såg jag det här pulserande bländande vita ljuset strax ovanför honom…är det hans aura? Eller en guide?

Känner också väl ingen mig i det ni beskriver.avfärdade det från början men inte nu längre när man väl har sett och känt av andarna.

Tillåt dig att dagligen ta emot det som kommer i din takt.

#2 Det kan ha vart auran du uppfattade men även en guide,om det var ovanför huvudet kan du ha uppfattat auran från hans kronchackra.Barn är enormt mottagliga och öppna för andevärlden

Oki, intressant…

Idag hände något nytt…jag var ute och promenerade i solen och helt plötsligt komma dessa gnistrande prickar i massor! Jag stannade upp och de flög runt runt som små knott…jag tänkte; det snöar! Jag tog på dem men det snöade ju inte såklart..förbipasserande tittade konstigt på mig hihi.. Detta var det konstigaste hittils…jag tänker ibland att det måste varit snö..eller knott…Var det en guide kanske…….

Andlig personlig utveckling??? För mig är det varandras motsats…

Trodde all andlig utveckling stod högt över personligheten….

För mig är personlig utveckling något som ofta blir ett resultat av andlig utveckling. De är två skilda saker, men länkade till varandra. Kanske jag har fel för mig vad personlig utveckling är?

Den andliga utvecklingen leder till insikter, ett stigande medvetande. Dessa insikter kan även leda till att man fungerar bättre i samhället och agerar så att man själv mår känslomässigt bättre. De kan leda till mer ödmjukhet etc. De kan leda till att man blir annorlunda på det personliga planet…..personlig utveckling.

#6 Hur ser du personlig utveckling?

#7

PRECIS vad jag också tänkte skriva!

#7 Påståendena i mitt förra inlägg fick dig att svara mycket bra och vältänkt, åtminstonde enl. mig.

Att vi har en personlighet, det vet nog de flesta om, men att vi har något utöver denna personlighet, nja, där brukar många bli svävande och absolut inte samstämmiga, personligheter som vi till 98% är.

Hursom i ditt andra stycket skriver du

"Den andliga utvecklingen leder till insikter, ett stigande medvetande. Dessa insikter kan även leda till att man fungerar bättre i samhället och agerar så att man själv mår känslomässigt bättre. De kan leda till mer ödmjukhet etc. De kan leda till att man blir annorlunda på det personliga planet…..personlig utveckling. "

Du skriver "kan leda till" på två ställen. Jag hävder att gör det inte det så är det inte så mycket andlig utveckling. Tjänandet av andra utan minsta tanke på egen vinning, det är andlig utveckling.

Allt annat är gödning av det personliga egot (hävdar jag)

#9 Ja jag har valt att skriva "kan leda till" eftersom jag inte helt håller med dig här.

Man kan utvecklas andligt genom att sitta ensam och gömma sig från andra människor också, iaf under viss tid. Men det man lär då kanske inte ger så mycket. Det är först när man ger sig ut i livet och prakticerar det man lärt, som den lärdomen överförs till personlig utveckling. Det är det många andliga faller på i min mening. Man jobbar som tusan med den andliga biten, och glömmer den personliga. Man ser ofta inte att det är i mötet med andra som vi kan utvecklas som mest.

Visst kan man det, men du kommer ingen större väg..

Det personliga egot är förgänglig och upplöses mellan varje liv.

Den personliga egot är bara en tjänare av karma från liv till liv.

Visst kan man utveckla det personliga, så länge du har den. men varför satsa på något som är förgängligt, alltså som förstörs och upplöses i varje liv.

Man kan inte jobba som tusan med den andliga biten och glömma den personliga, gör man det så är det fel någonstans.

Du behöver ju bara titta på en person som Jesus av Nasareth, tror du han satsade på någon sk. personlig utveckling innan han hängdes upp på korset?

Han gjorde ju inget annat än tjänade sina medmänniskor, och vad fick han för det kan man ju då tycka med högst "personliga ögon"?? Spott och spe och en ganska så hemsk död…

Personligheten har inget med någon större andlig utveckling att göra. Personligheten är singular (ego) andlighet är plural dvs. dina medmänniskor.

När vi säger att vi måste först utveckla personligheten för att nå det andliga, så är det inget annat än personligheten som pratar. Egot,vårt lägre jag eller just personligheten om man så vill…

#11

Det finns ett falskt altruistiskt beteende där du tjänar andra i syfte att vinna något annat.

När jag klev in i den andliga sfären led jag av detta beteende. Den andliga öppningen gjorde att jag nu intog ett mer egoistiskt beteende. Jag lärde mig att säga i från och utvecklades starkt personligt. Nu handlade det om att rädda mig själv, stärka mitt jag. En sjuk kan inte hjälpa en annan sjuk.

Nästa steg var att frigöra sig från egot. Man skalar av sig i lager.
Nu intar du ett sant och äkta altruistiskt beteende där du tjänar mänskligheten utan tanke på belöningar.

Allt handla om VAR du ligger på den andliga stegen…

/Lena

Alwyn och Alde…Här tycker jag att ni båda kommer med bra förklaringar även om de har litet olika vinkel.

Återigen vill jag peka på hur vi omvandlar det andliga…flödet ur Källan…genom att det flödar in i och omsätts genom Personligheten.

#11 Jag har fortfarande inte fått något svar på vad du menar med personlig utveckling._
"Visst kan man det, men du kommer ingen större väg.."_

Ja det är just precis det jag menar.

"Visst kan man utveckla det personliga, så länge du har den. men varför satsa på något som är förgängligt, alltså som förstörs och upplöses i varje liv."

Därför att det är personligheten du lever ditt liv i här och nu. Den finns där av en anledning. Det personliga är ju din utmaning här i livet, det är personligheten som sätter dig på prov och gör att du lär dig läxor. Utan den är man ju bara själ, och då blir det enkelt.

Personligheten ställer ofta till besvär för dig själv och för andra, den hindrar dig från att låta själen skina klart ju mer omedveten du är. Men när du utvecklas andligt och ser förbi personligheten, då ändrar den karaktär. Jag ser det inte som att personligheten är något dåligt. Jag sätter inte = mellan personlighet och ego. Personligheten är min kropp, det materiella och det intellektuella.

Tex: Om jag känner mig obekväm bland människor och inte vet varför kanske det resulterar i att jag blir en bitter och otrevlig typ mot andra.
Igentligen handlar det om att jag är blockerad och inte ser kärleken till migsjälv, och därför inte heller ser kärlek till andra. Genom meditation mm finner jag insikter som leder till att jag finner kärlek till migsjälv och till alltet. Jag ser att alla är en del av detta, och att jag måste känna den gemenskapen. Jag ser att jag måste ha tålamod med andra, och att andra har sina problem, som inte alls har med mig att göra….därför kan jag inte dömma dem. Detta kallar jag andlig utveckling! Men när jag går ut i världen och möter människor med denna nya medvetenhet kan jag ge på ett helt nytt sätt. Mitt beteende har förändrats. Eftersom jag inte längre känner obehag och agg kan jag ge och ta emot kärlek och fungerar på ett annat sätt. Personlig utveckling. Det är en lång väg mellan att sitta ensam och känna gemenskap med allt, och att gå ut och prakticera det bland folk. Jag ser det som två olika saker: andlig och personlig utveckling.

Exakt Peter.

Det handlar om hur vi omvandlar det andliga…flödet ur Källan…genom att det flödar in i och omsätts genom Personligheten.

Exakt så menar jag!

#16 Tänkte att det var så du menade…Fint du skriver i "15

#13  som jag skrev tidigare…. Tjänande av din nästa utan minsta tanke på egen belöning….

#15. Säkert finns det vad man kanske kan kalla Andlig personlig utveckling. Men de personliga utvecklare somfigurerat frekvent inom AB Volvo sfärne samt har en rad andra storföretag på sina listor har och är inte så värst mycket andliga i sina beteenden och sina läror och ideer.

Där har det mest handlat om eget personligt satsande och vinnande i det konkurenssamhälle vi lever i, nyttigt på väldigt kort sikt…?  Ja, utan tvekan, men fortfarande har detta inget med andlig utveckling att göra…

På den nivå vi befinner oss (95 % av mänskligheten), så funkar detta med personlig utveckling för vi lever här och nu precis som du säger ovan…..De flesta va dessa 95% tror ju inte på karma å än mindre reinkarnation.

Men OM du skall upp lite högre å kanske lite snabbare så gäller det att flytta blicken ett par snäpp högre eller rättare sagt inåt och sök sanningen.

Ditt exempel ovan om att du t.ex känner dig obekväm bland människor och inte vet varför, så är den troligaste orsaken karmatisk snarare än hurvida du älskar dig själv eller ej.

Det är en stor illusion att man måste älska sig själv före man skall kunna hjälpa och älska sin nästa, ett komersiellt försäljningsargument som rotat sig ganska bra i våra generationer. Men, men vi kommer nog igenom detta så småningom.

Tillslut vill jag bara säga att vad DU känner är rätt för just dig just nu, är troligtvis det absolut bästa för dig i just detta liv..

Alde, jag känner att vi talar om väldigt olika saker och att vi ser världen på olika sätt. Men det är såklart helt ok. Tack för en givande diskussion.

Jaa, självklart är det OK 

Men lika saker vet jag inte om vi pratar om…

Även jag är personlig och har nog lika stora problem till att leva upp till det jag skrev ovan som du har, tro inget annat. Men insikten om hur det "förmodligen" måste vara finns där.

"emeliefm" skrev;

Idag hände något nytt…jag var ute och promenerade i solen och helt _plötsligt komma dessa gnistrande prickar i massor! Jag stannade upp och de flög runt runt som små knott…jag tänkte; det snöar! Jag tog på dem men det snöade ju inte såklart..förbipasserande tittade konstigt på mig hihi.. Detta var det konstigaste hittils…jag tänker ibland att det måste varit snö..eller knott…Var det en guide kanske…….

_Jaha, har dessa små "knott" också med andevärlden att göra?  Ser dem av och till, men trodde att jag hade något i ögonen - eller att jag såg stjärnor, nästan som om jag hade tryckt fingrarna på ögonen…

Jag tror för min del att "knott" har mer med en själv att göra…att man utvecklas och att det händer mentala grejor, genom upplösningar av spänningar i nervsystemet

Aldebaran, du låter tvärsäker i olika trådar på att du vet vad personlig utveckling är och att det är någon slags motsats till andlig utveckling. Men jag undrar då om du motsätter dig esoterik/Andelära?

I "Människa känn dig själv" Del 8 kan man läsa följande om personlig utveckling:

**Den tredelade personligheten
**Personligheten är likaledes tredelad:

1. Tankeliv - som är den konkreta tankeverksamheten i mentalkroppen.

2. Känsloliv - som är känslor och begär i astralkroppen.

3. Handlingsliv - som är fysisk aktivitet i eterkroppen och den fasta    fysiska kroppen.

**Redskap under hela inkarnationen
**Själen inkarnerar i personligheten, som är dess redskap under hela inkarnationen.

**Personlig utveckling
**Nu är det lättare att förstå, vad som menas med "personlig utveckling", för nu vet vi, vad som menas med ordet "personlighet" Alla människor tänker känner och handlar. När tankar, känslor och handlingar är integrerade och leds av ett balanserat sinne utifrån bevisade livsmål, utgör de en helhet. Det blir därför självklart, att personlig utveckling handlar om att bringa tankar, känslor och kropp i sunt samspel.

Detta  samspel måste du själv skapa, och det främjas av att du iakttar dig själv och medvetet samordnar dina känslor, tankar och handlingar till en koordinerad enhet. Därmed blir du en personlighet - en stabil karaktär, som bottnar (vilar) i sig själv.

Personlig utveckling vill alltså säga att du beslutar dig för att bli en mer harmonisk och välfungerande människa, som är i kontakt med omvärlden och framförallt sig själv. Meditation kan ge dig kontakten med dina inneboende egenskaper (kvaliteter, gåvor), men också med det undermedvetnas mångfaldiga impulser. Dina inre insikter och erkännelser och omgivningens respons på dina handlingar, skapar en självutvecklingsprocess där du utvecklar och finstämmer din personlighet. Det är en process där du tar ansvaret för dig själv, realiserar dina drömmar och får en sund kontakt med olika sidor av din natur.

Nej, du missförstår nu, jag är ganska så säker på att många som utvecklar sin personlighet gör det för egen vinning skull som en spegling i det konkurrenssamhälle vi lever i. Så även jag trots det jag säger här i trådarna, men vem är fullkomlig? Det blir ju så att säga min karma att utarbeta framöver, men jag tror mig ändå fått upp ögonen om vad som kommer att krävas för att ta de första stapplande stegen på den långa vägen till fullkomlighet,..

Jag tror liksom du att en personlig utveckling kan gå mot det andliga hållet, det är ju det vi håller på inom det esoteriska och då teosofiska samfundet vilken jag är medlem i.

Vi talar vanligen (inomdet esoteriska) om sju livsplan som är underavdelningar eller underplan av det lägsta kosmiska planet, som i våra böcker (teosofiska)  kallas det prakritiska dvs. kosmos fysiska plan. Monaden kan stiga ned till det andra av dessa underplan, (som vi följaktligen kan kalla det monadiska planet), men den syns inte i stånd att tränga längre ner än till detta. För att få den nödvändig beröringen med tätare materia, sänder den ned en del av sig själv genom två hela plan, och detta fragment är vad vi kallar egot eller själen.

Den gudomliga anden däruppe svävar endast över oss; själen, som är en ringa del därav, (det är som Monaden räckte ned ett finger av eld, och spetsen av detta finger är själen) , kan inte nedstiga längre än till den högre delen av mentalplanet (som är det femte uppifrån räknat, medan det fysiska är det 7:e och därmed det lägsta); för att kunna nå en ännu lägre nivå så måste den i sin tur sända en liten del av sig själv, vilken blir den personlighet som vi såväl känner till. Sålunda är denna personlighet, som var och en i allmänhet tror vara sig själv, i verkligheten endast fragmentet av ett fragment.

De som mediterar och alltså inte kontemplerar (vilka de flesta gör) har varken kontakt med det personliga ego eller själen utan sin gudomliga del, överjaget eller Monaden om man så vill.

När man får den kontakten på riktigt så släpper man allt på de lägre planen (perosnliga planen) Det lovar jag.

Problemet är bara att, vi (de absolut flesta av oss) är inte riktigt färdiga för denna kontakt annat än högst sporadiskt och mycket fragmentiserad ännu…

Exemplen är många då det gått rejält fel och den stackars personligheten får kämpa resten av livet med en tillvaro som kan vara fullständigt upp och ner.

Vad menar du "när det gått rejält fel"? Alltså vad syftar du då på?

T.ex Kundalini…

Aha, tack för info. Ska läsa om Kundalini ikväll

"jag är ganska så säker på att många som utvecklar sin personlighet gör det för egen vinning skull som en spegling i det konkurrenssamhälle vi lever i."

Hum….hur menar du då? Om man jobbar med andlig utveckling, och jobbar med att integrera sig så att alla de fysiska kropparna sammarbetar mot samma mål….dvs mot andlig utveckling. Hur är detta då "för egen vinnings skull" om det resulterar i att kroppen och tänkande agerar mer osjälviskt? Om det agerar genom att man låter kärleken komma fram?

Eller på vilket sätt menar du att man utvecklar sin personlighet och i vilka syften?

(tycker dethär är så spännande)

Man kan ju givetvis utveckla sin personlighet åt vilket håll man vill.

Beskrivningen ovan  "Om man jobbar med andlig utveckling, och jobbar med att integrera sig så att alla de fysiska kropparna sammarbetar mot samma mål….dvs mot andlig utveckling." tycker jag låter som en alldeles förträfflig och sund inställning.

Kundalini kan du läsa om Här 

Går du in på "fallgropar och risker" och sedan vidare på "läkare om risker". Så kommer du till mycket intressant info som man både bör och skall ta till sig.

Överläkaren, psykiatern samt teosofen Bo G. Johnson känner jag personligen sedan många år. Han har i över 30 år arbetat och forskat på detta med kundalini.

Rikserna är stora när man har för bråttom med sin utveckling på det personliga planet. I normalfallet finns det låsningar och barrieärer som skyddar. Men det finns ju tekniker inom meditation och Yoga som gör att man kan "by pass" dessa hinder..

Det talas mycket om att häva blockeringar i sin chakran, men det talas väldigt lite om att dessa blockeringar finns där av en anledning under våran personliga utveckling. Och det är att vi pga av våra karmiska förbindelser och laster som ännu inte har utarbetats till fullo och i många fall kanske inte alls.

#5 och #21

Det kan vara eterisk materia ni ser som "knott". Det fysiska planet består av sju nivåer men det är bara de tre nedersta (Fast, Flytande och Gasformigt) som vi vanligtvis ser. De fyra högre nivåerna är eteriska. Det sägs att vi kommer att utveckla det eteriska seendet och bli fullt seende på det fysiska planet.

Det eteriska seendet uppnås genom en förändring i det fysiska ögat och är inte samma slags seende som det mediala astralseendet.

En artikel om Eteriska nätverket 

Aldebaran!

Genom en del av det du skriver så får jag intrycket att det är både långt, långt kvar tills….och att det också är farligt att utvecklas för fort.

Jag uppfattar att det är många nyanser men också djupare förklaringar bakom det du skriver…några kommentarer vill jag ge så att vi inte avskräcker helt från att våga och vilja utvecklas.

-Det lever (relativt)många Upplysta på Jorden idag…och som upplyst är man för första gången medveten om hur långt man kommit, i förhållande till var man var… och ser hur oändligt mycket mer som Är.

De Yoga och Meditationstekniker som kan ta en "by pass" olika hinder.

De är också utarbetade av De Vediska Vismän och Gurus, som i sann mening känner kunskapen. De har och tar fortfarande ansvar för dessa tekniker. De visste och vet fortfarande att de inte kan ta ansvar för är hur mindre vetande använder dessa tekniker godtyckligt.

Väl använda under överinseende och vägledning så är de en säker "genväg" till djupare insikter i de olika medvetandetillstånden…till Kosmiskt medvetande och vidare.

Inte att det är farligt att utvecklas för fort, för det finns inte. Inte annat än att du själv drabbas fysiskt, hjärtproblem (arytmi) är ett vanligt problem även bland högre adepter (lärjungar)

Men att det faktiskt finns möjligheter att väcka eldar som borde förbli släckta långt i förtid  så att säga. Kundalini går ju som bekant under namnet ormelden.

Min egen mor hade detta problem ända sedan tonåren så jag har sett på nära håll vad det kan ställa till med, det som räddade henne från att bli inlagd var att hon förstod vad det var hon såg och kände.  Allt fanns där hos henne hela tiden… Allt från "Jag är messiassyndrom" till grubblerier och alkoholproblem. Trots detta så lyckades hon stundtals sköta både jobb, man och hem. Men få kundalini"offer" är så lyckligt lottade. Hon var ju sedan tidig tonår Teosofiskt inriktad och förstod ganska väl vad det var för syner och visioner hon gick igenom och lyckades omvandla mycket av det i sitt teosofiska esoteriska tankeliv, men det var ändå påtagligt och bröt stundtals ner henne. Hon dog 70 år gammal ganska så utbränd..

Förutom henne så känner jag till 4 fall bara här i GBG, som kan härledas till kundalini. Detta förutom då de fall som Dr Bo. G Johnson hade på Lillhagens sjukhus här i GBG. Offren är fårvånansvärt många.

Jag själv har varit snubblande nära gränsen, vilket är den fysiska orsaken att jag inte utövar någon särskild konteplation eller ens försöker mig på Yoga. Det är så att säga inte meningen för mig i detta liv.

Med detta vill jag ha sagt att man inte skall känna sig avskräckt från utveckling, men man skall tänka sig noga för och verkligen förstå sig på vad det handlar om när man får föraningar till en kundaliniresning. Det är dessa föraningar som de flesta som säger sig ha haft en kundaliniresning har känt. Men det är bara små "kickar" in det stora skalvet så att säga..

Detta är ju inga små "finn dig självkrafter" vi pratar omutan om den gudomliga livsströmmen. När denna strakström slagits på så finns det inte så mycket att stänga av den med. Allt funkar säkert mycket bra till en början och man känner sig som nyfödd stor och stark, men problemen fysiskt såväl som psykist kommer allt snabbare. De flesta som drabbas av kundalini glider av och till in i psykoser och detta varar livet ut.

Alderaban!

Förstår att du sett Kundalinins effekter på nära håll och visst är det så att det kan orsaka mycket obehag.

Jag ville väl egentligen bara säga att det finns en anpassad väl beprövad och dokumenterad meditationsteknik och även asanas som balanserar och lugnar Kundalinis rörelse.

Är det TM du talar om Peter?

Obehag är väl kanske inte det rätta ordet, det har inneburit katastrof för de människor jag känner till..

Visst kommer många, de flesta tillbaka och får ett hyfsat liv, men det är ju under ett evigt pillerätande och ständiga återfall..

Genemnsamt för dessa personer (jag känner till) är att dom, precis som du och jag ja de flesta som håller på med andlighet tror att de hade kontroll och visste vad de gjorde…

Nu skall vi absolut inte vara rädda för att kontemplera och utveckla oss, det inte det jag säger..

Ha det i minne bara och känn dig själv…

Jag håller med Aldebaran.

Min kundalini vaknade i november 2010. Aldrig mer säger jag bara.

Har vacklat fram och tillbaka om jag ska sluta med yoga och meditation men har nu bestämt mig sluta då jag äntligen känner mig trygg, stabil och balanserad.

Meditation och andra diverse andliga övningar har ett gott syfte. Det öppnar dörren på vid gavel, men det kan vara ett helvete att stänga den igen.

Dörren till den andra världen får inte vara vidöppen. Vi behöver känna oss jordade för att fixa livet utan att bli galna.

Jag är nu jordad. Känner mig äntligen normal.

Har fullt sjå att leva i den här världen och tänker därför inte leva i ännu en.

Jag är åter hemma i min fysiska varelse och det är så SKÖNT!

/Lena

Har du fått "stängt dörren" så hade du förmodligen bara en känning. Men det kan var nog så obehagligt. Då vet du vart gränsen går, jag vet hur det känns för jag har åxå varit där.

När Kundalini slår på riktigt så bränner de sönder allt vad blockeringar heter (bokstavligt talat, nervbanor knutpunkter blir skadade för livet). Blockeringar som faktiskt är till för att skydda oss och dörren förblir öppen.

Fortfarande skall man inte vara rädd för att utveckla sig, kan bara säga att man bör hålla sig bort från allt vad Kundalini heter, för i de allra flesta fall går det riktigt galet.

 Vi, de absolut flesta av oss är inte mogna för detta, inte ännu. Detta är energier som är ämnade för de adepter som kommit en bra bit in i sin träning..

Jag vet inte om jag helt lyckats "stänga" dörren men det jag kan göra själv är att avhålla mig från andliga övningar för att hindra detta fenomen från att "resa sig" igen.

"Luftbubblorna" som man kan uppleva kroppsligt i en kundalinresning har nu flyttat från benen till bäckenet.
Dessa upplever jag dessvärre fortfarande…

Märker att jag utvecklar mig ändå, utan meditation, så jag nöjer mig med det.

/Lena.

#35 Alwyn!

Ja det är http://tm-meditation.se/ jag menar, alternativt Source meditation http://www.skand.org/html/meditation.html som också är en teknik som följer sinnets natur. Deepak Chopra använder en motsvarande variant på sina kliniker i USA, Primordial sound meditation.

#37 Lena!

jag tror du vet att jag bryr mig om dig…när jag säger att du låter rädd.

Att prova sig fram med olika meditationsformer och med Yoga övningar det kan leda vart som helst, särskilt om man redan är labil och har en ogynnsam bakrund.

En riktig meditatinsteknik öppnar inte dörren på vid gavel, den följer sinnets natur och håller balansen, liksom utvalda asanas gör det.

Aldebaran!

Är klar över att det kan betyda katastrofalt obehag.

Att ha kontroll genom att tro det…att intellektuellt föreställa sig att man vet vad man gör, det är en högst osäker väg att gå.

Att konteplera eller använda sig av kontemplations meditation på egen hand, är inte att rekommendera av just den anledningen.

Att hålla sig borta från allt vad Kundalini heter, är inte möjligt eftersom det är själva Livskraften, den Gudomliga energin.

Jag skriver inte detta som ett påhopp, utan mest med tanke på alla de som vill och vågar tro att det finns både bra och balanserande meditation och Yoga

Alde, bra hemsida du länkade till. på den hemsidan står det:

"Energin aktiverar varje chakra, och det är därför viktigt med utrensande övningar, för om dessa är fulla med orenheter blir kundalinieldens framfart mycket smärtsam.

Övningarna skall förstärka nervsystemet och körtlarna, för att dessa skall kunna bära den oerhörda kraften som aktiveras. Detta sker genom exakta kroppsliga rörelser och ställningar, manipulering av andningen, mantran, dvs heliga fraser, och avslutas med meditation."

Men jag hittar inte övningarna någonstans. Hur ska man veta hur man gör dessa utrensningsövningar? Det låtter vettigt, jag skulle vilja göra dem.

#40

Självklart Peter!

Jag är inte EMOT meditation men det finns fallgropar på den vägen.

Jag visste inte om fallgroparna innan jag ramlade ned i dem. Självklart vill man ju varna andra ovetande om att det behövs balans i meditation och andra andliga övningar. Felet är att man ofta blir som förtrollad och "sugs in" i denna värld. Man tappar fotfästet och vill hellre vara i denna högre värld än på jorden.
Man överarbetar och vips sitter man där i en psykos…

Har du Peter hamnat i en psykos, så vet du vad jag pratar om. Annars är du en av de lyckliga som klarat sig i från just den gropen.
Har du väckts nattetid av starka energier som strömmar genom din kropp medan du hjälplöst väntar ut skiten? Ja, då vet du också vad jag menar.

Självklart är jag rädd!
Detta är ingen skrämselpropaganda, det är endast erfarenhetsmässiga beskrivningar.

Jag säger MEDITERA, men gör det med sunt förnuft!

/Lena

Hoppas att det är ok för dig emeliefm att tråden tagit en annan vändnig än din fråga…

***********

Alla yogaformer är ursprungligen tekniker för en forcerad process. Man utvecklas andligt också utan dessa tekniker men det går långsammare. De tekniker som utarbetats för de som vill snabba på processen har gjorts under överseende av adepter som varit mycket andligt utvecklade. Varje tidsperiod har haft olika tekniker. Under Lemurien användes Hatha Yoga, och under Atlantis användes först Laya yoga och senare Bhakti Yoga. Senare började man använda Raya yoga metoder och idag ytterligare en ny yogaform.

Dessa tekniker användes och lärdes ut med kunskap om vad de olika metoderna kunde få för effekter och i anknytning till en erfaren lärare.

Idag har dessa metoder spridits till allmänheten på ett nytt sätt och utan att "läraren" behöver vara införstådd i mysterierna och ha den kunskap och förståelse som behövs.

Dessa metoder kan sätta igång processer och det är inte alltid som det är en process som man är redo för eller som är gynnsam för utvecklingen i länden. Därför behöver vi mer kunskap om vilka metoder som är bra för olika människor och vad man bör undvika och som är gamla metoder som borde lämnas för nyare metoder.

Alla slags meditationer ger inte denna dynamik när de används som kan ge oönskade effekter och det behöver man också veta, vilka övningar som kan användas utan att man forcerar så att man kan välja vad som känns rätt för en själv.

#42 Lena!

Jag har också vaknat på natten av dessa starka energier…men aldrig kommit så djupt i en psykos, eftersom jag redan från början använt tekniker, där jag fått kunskap om och lärt mig hur att ballansera, de starka energier som Kundalinin kan resa.

Just precis, dessa tekniker skulle jag gärna vilja veta lite mer om Ifall någon känner till dem och vill dela med sig.

#43 En annan vändning? Tycker du?  Detta är ju en given sak att diskutera när det gäller, andlig personlig utveckling. Vad som kan händ med våran stackars personlighet i detta liv om vi inte ser upp med vissa saker.

#41. Jag har inte gått igenom denna hemsida till fullo, men ställer mig frågande till "utrensande av alla chakran för att kundalinielden inte skall bli så smärtsam"

Jag tror och hävdar att man kan inte rensa ut allt man verkligen skulle behöva rensa ut pga av en enda orsak. Din karma… Den karma du har genomt andra måst utarbetas mot dessa å det är ju inte säkert att du ens lever ihop med dessa under detta liv.

Att kontemplera… JA

Att utöva Yoga…JA

Att utveckla personligheten …JA

Att utveckal egot…..JA

Att meditera för att få kontakt med sitt överjag…JA

Att medvetet gå in och försöka få igång Kundalini som inte är ens påbörjat väckt… NEJ, utan tvekan NEJ.

De 4 personer jag personligen känner till och har pratat med (5 med min mamma) har alla tyckt och hävdat att de vet vad de gör och även att de hade "kommit långt i sin andlighet"

Alla har varit teosofiskt inriktade och hållit på med det esoteriska mer eller mindre hela livet.

Kundalini kommer till en per automatik när tiden är inne och din fysisk kropp är mogen för det, tills dess får vi vackert vänta och hålla oss lugna. (Hävdar jag)

Kundalini och chakran utvecklas sakta men säkert mellan varje liv, den processen kan ingen ändra utom då möjligtvis du själv genom att stoppa fingrarna i kakburken alldeles för tidigt.

Den karma man drar på sig genom ett förtidigt och felaktigt (medvetet) kundliniöppnande kan bli ett ordentligt bakslag för egot som skall "tillverka" den nya personligheten i nästa liv och kanske flera liv till..

Alwyn!

I den meditationsteknik jag rekomenderar, finns dessa balanserande egenskaper inbyggda. När man väl lärt den så kommer kompleterande andningsövningar och Asana som en uppföljning om man vill och behöver.

Okej, hum ja då va vi där igen Har varken ekonomin eller möjligheten att ta TM kurser detta året även om jag skulle vilja….så då får man väl riskera att råka på kundalini störningar då antar jag…..

Jag känner inte att det är på väg alls dock, men det är ju bättre att vara försiktig.

#48 Meditaiton är tämligen ofarligt, men får ta i lite med olika tekniker, andningövningar etc för att börja komma in på "kundaliniområdet"

Aldebaran!

Kundaliniområdet omfattar det inte hela vårt fysiska liv här på Jorden?

Kundalini är ju verksam hela tiden mer eller mindre och på olika plan. Så frågan är vad som är kundaliniområdet.

#18

Ditt exempel ovan om att du t.ex känner dig obekväm bland människor och inte vet varför, så är den troligaste orsaken karmatisk snarare än hurvida du älskar dig själv eller ej.

Det är en stor illusion att man måste älska sig själv före man skall kunna hjälpa och älska sin nästa, ett komersiellt försäljningsargument som rotat sig ganska bra i våra generationer. Men, men vi kommer nog igenom detta så småningom.

Hmm, jag tänker att dessa två saker absoult hör ihop. Du känner dig obekväm med en person  = något karmiskt. OCH det kan frigöras om du kommer i samklang med kärleken inom dig.

Hur menar du att det är en illusion att vägen till att älska andra går genom att lära sig älska sig själv?

# 41  Ser att du har fått lite svar redan.

dessa "utrensningsövningar" handlar helt enkelt om att bearbeta de blockeringar man har som människa i detta liv.Genom olika andliga övningar.

Och det är kanske inte ens möjligt att frigöra sig från alla under ett enda liv, varav det då kan uppstå " psykiska problem" om man sätter igång med det här med för full kraft.Man måste hela tiden vara oerhört lyhörd för sig själv….inte ha för bråttom. Nästan alla ledare talar om att tålamod är en dygd när det kommer till andlig utveckling. All sorts forcering kan göra att man i stället backar…

"Blockeringar"  handlar alltså om saker som rädslor, åsikter, dömanden, ilska, kritik, brist på förlåtande, bitterhet etc etc etc. Finns det starka blockeringar i kroppen och kraften börjar resa sig så " bränner " alltså elden "loss" det här och allt flyter upp till ytan.Har man inte proffesionell hjälp kan det leda till psykos ( detta har jag personligen sett hända).

Jag tycker inte att du ska vara rädd, men det är bra att vara lite påläst. Att veta hur man jordar sig om det börjar snurra för fort tex, men det tror jag att du har koll på, som talar med träden

Jag menar då att aktivt meditera eller utöva yoga på att väcka kundalini, vilket jag mfl anser vara högst förkastligt och rentav mycket hälsovådligt för den absoluta majoriteten av människorna.

De 30-40 (detta enbart på Lillahage i GBG) fallen Bo G. Johnson jobbat med sedan tidigt 70-tal, visar ju på att detta är ett problem. Sedan har vi ju ett mörkertal med människor som typ min mamma "klarar" av om än med viss möda hålla huvudet någolunda över vattenytan utan aktiv psykhjälp. Men är det ett kvalitetsliv de har? knappast…

Visst Kundalini, livskraften finns överallt men våra sändre, motagare samt ledningar i våra kroppar är inte byggda för att ta handom detta ännu.

Jag har aktiv hållit igång TS- gruppen (Wesaklogen i GBG) får ständigt in flera ggr/år unga människor som inte gör annat än pratar om Kundalini Yoga och vill aktivt pröva detta. det har så att säga blivit ett mode, men myckt få inser vilka konsekvenserna kan bli.

Aldebaran! Jag missade "46…och undrar varför tror du att vi skall eller måste lösa upp (utarbeta) vårt karma gentemot den/dem som en gång deltog i orsak och verkan situationen.

Karma är så mycket mer och ger också andra möjligheter!

Att Transcendera är en en effektiv sådan möjlighet, då orsak-verkan sambandet återgår till sitt oskapade grundtillstånd, där handlingen inte är utförd…och därför normaliseras (kort förklaring)

(Undrar om utarbeta…för mig betyder det utforma, framställa)

ja, det är sant Karma är ingen öga för öga, och mycket går att utarbeta på andra sätt.. Men jag tror (är inre övertygad om ) att då vi lever många liv tillsmamans med samma individer så skapar vi också karma sinsemellan, man har alltså karmatiska bindingar mellan varandra.. likt ett stort nätverk..

Tror (är inre övertygad igen) att det är därför många kan leva ett helt liv och vara mycket fromma i sin karaktär och bara få skit tillbaka av andra. Det är något du helt enkelt måste gå igenom (likt Jesus i Getsemane)…det är ju inte på själva karmiska följden i sig som du når högre utveckling utan på din reaktion gentemot dina bröder och systrar som utsätter dig för dessa prövningar.

Din reaktion av din tidigare orsaks (alltså förra liv) nutida verkan (i detta liv) är helt avgörande för din utarbetning av karma inför nästa inkarnation….

Detta är en av de tre trådarna i det tretvinnade karmatiska repet…

#51 hej Sirius, det var ju ett tagsedan.

Ja, det har en viss betydelse att komma i samklang med kärleken inom sig, men dock bara en viss.

Visst kan du hjälpa din nästa utan att älska eller tycka om dig själv.

Det är ju trots allt fortfarande så att du kan ju få ett liv här nere som inte är i harmoni med något, just pga dina tidigare handlingar. Och det är ju trots allt fortfarande så att det är din reaktion på denna verkan som har betydelse. Går du runt här nre i den nuvarande inkarnation och är tvär mot alla samt alla "orättvisor" som nu helt oförtjänt drabbar dig så lär du inte komma så värst långt detta liv heller.

Att sätta andra ifrämsta rummet (före sig själv) kan man faktiskt och bör göra utan att behöva/kunna älska sig själv.

Detta gäller ju när vi kanske kommit ett par pinnhål till upp i kedjan så att säga.. Vi "genomsnittsmänniskor" på den nivån vi befinner oss på har det nog inte någon större verkan om vi väntar på att finna oss själva först, vi har ofantligt mycket mer karmatiska saker att brottas med än detta. Men det kan vara värt ändå att ha det i tankarna..

Tack szirius, ja jag tror att det kommer att gå bra. Jag förstod det i början som att all meditation, all yoga, allt andligt arbete skulle orsaka Kundalini-problem i slutet om man inte var försiktig. Men jag har aldrig jobbat aktivt för att väcka kundalini-elden eller forcera fram något jag inte är redo för. Jag tänker som så, att det som ska ske kommer när jag är redo.

Det som ligger i min karma som ni kallar blockeringar, det bildar ju bla min personlighet just nu, och min personliga utveckling handlar om att övervinna/neutralisera dessa saker som stör min andliga utveckling. Genom att lära mig övervinna dem tar jag steg i rätt riktning. Jag mår bättre, och alla andra mår bättre. Hela mitt jag försöker jobba som en enhet mot att låta själen skina fritt, ge kärlek åt alla, utan irrittation, utan ilska….och att se utan att dömma.

Jag är öppen och lyssnar till naturen utan att tvivla eller fråga migsjälv om det jag tar emot är sant, samt vart det kommer ifrån….För om det är visdom som hela mitt väsen omfamnar, ungefär som en insikt, och jag känner i hjärtat att det är sant. Då köper jag det. Naturen och min kropp säger till mig vad jag behöver, jag har på senaste tiden lärt mig att verkligen lyssna och följa det.

På grund av detta och att jag har folk runt om mig (alla Ni här) som vill lyssna och hjälpa, så känner jag mig säker Tack

Här är några länkar där problem med kundalini uppstått också för TM utövare.

Väck ej den kundalini som sover och   [An East-West experience](http://www.innerexplorations.com/forum/5.htm#East-West Experience #1) 

Kundalini och TM 

Tack Giatri, Nils O Jacobson arbetade i många år med den B. G. J jag redan nämn ovan ang. detta problem.

Tror att vi här i väst kanske inte alltid är sämre andligt än de i öst, men vi har haft och har fortfarande ett helt annat levene, kultur, sätt att tänka etc etc.

Detta tror jag ibland krockar med reiki, yoga vi är helt enkelt inte anpassade för detta. Vi är annorlunda än de i öst med allt vad det innebär, därmed är det inte lika med att de i öst är längre komna andligt än vad vi är (det finns ju många som tror och hävdar det också)

Vårt sätt att lösa problem, tänka agera mot varandra, stress ja hela vårt levene påverkar ju vår karma på ett helt annat sätt än i öst.. Man kan kalla det en andlig kulturkrock.

Aldebaran!

Det är betydligt mer sannolikt att det är Karmiska orsaker att människor ställs inför dessa katastrofala problem med Kundalini!

Att vi i Väst inte är anpassade för detta?! Tänk en gång till!… vi är inte särskilt väl anpassade att leva det liv vi lever idag…med miljontals människor som lider av stress och psykoser, depp..ångest och vad du vill.

Av många miljoner som mediterar och gör asana runt om i Världen är de som far illa på grund av Kundalini och andra orsaker, förhållandevis få…sant och sorgligt för dem

De finns idéer om att kundalini ska sätta igång en process som rensar ut blockeringar och att det ska göra en friare. På sätt och vis är det rätt men samtidigt kanske inte på det sättet som man tänkt sig.

Vad som händer är att den personliga viljan går upp i den stora andliga viljan. Personlighetens krämpor, känslor och besvär ges inte längre något intresse och uppmärksamhet på samma sätt som innan.

Innan kundalinin sätts igång på naturlig väg, genom själens aktivitet på det inre planet, så är chakrorna/centren redan uppväckta och aktiva och mycket har rensats ut redan innan.

Problemen uppstår när alla center inte är tillräckligt uppväckta och aktiva och när de inte har tillräckligt hög vibration. Då klara inte den fysiska kroppen att härbärgera energin.

Vanligtvis ger inte vanlig meditation dessa symtom men vissa sorters meditation som just syftar till att väcka upp kundalini, andningsövningar och meditationer som fokuserar på de lägre centren (bascentret, sakralcentret och solarplexuscentret). Om dessa undviks så minskar man risken att få problem. 

Meditation är förståss ett mycket bra verktyg för att nå kontakt med själen och utvecklas andligt. Men man kan vara observant på vad olika meditationer och övningar syftar till.

När kundalinielden väcks upp på naturlig väg så är det inte genom någon speciell övning eller meditation utan det är genom själens aktivitet och det sker på de inre planen.

När man är redo och när de astrologiska förutsättningarna är rätt så kommer själen med hjälp av mästarna stimulera energin i centren och aktivera dessa i viss ordning. Sedan sätts kundalinienergin igång.

Kanske inte var tydlig Peter..

Jag menar inte att vi inte skall meditera och utöva Yoga. Men KundaliniYoga som är mycket poppis nu både bör och skall vi undvika, mestadels just pga av du precis skrev hur vi lever i väst.

"miljontals människor som lider av stress och psykoser, depp..ångest och vad du vill."

#Alwyn

Du behöver inte alls besöka några kurser för att meditera och inte behöver du lära dig någon speciell teknik där du sitter med benen i kors och har stängda ögon heller, utan du kan införa meditation i ditt vardagliga liv, i allt vad du gör, ser och hör, här och nu i stället om du vill. Lyssna på det som finns att lyssnas på och se på det som finns att beskåda och känn på det som finns att kännas på. Låt verkligheten träda fram precis som den är utan att värdera och bedöma det och utan några som helst tankar kring det.

"Learning, like seeing, is a great art. When you see a flower, what takes place? Do you see the flower actually, or do you see it through the image you have of that flower? The two things are entirely different.
When you look at a flower, at a colour, without naming it, without like or dislike, without any screen between you and the thing you see as a flower, without the word, without thought, then the flower has an extraordinary colour and beauty. But when you look at the flower through botanical knowledge, when you say: "this is a rose", you have already conditioned your looking. Seeing and learning is quite an art, but you don't go to college to learn it. You can do it at home.
You can look at a flower and find out how you look at it. If you are sensitive, alive, watching, then you will see that the space between you and the flower disappears and when that space disappears you see the thing so vitally, so strongly! In the same way when you observe yourself without that space (not as "the observer" and "the thing observed") then you will see there is no contradiction and therefore no conflict."

http://krishnamurtidiscourses.blogspot.com/search/label /Jiddu%20on%20Seeing%20Observing

Marishi!

Krishnamurti är en fin man och delar med sig av sina erfarenheter…

En metod som fungerar och ger resultat om du regelbundet kan få så mycket lugn och stillhet i sinne och kropp.

#64 Var..

#65

Var..vadå?

#64

Ja han var en fin man. Men förstår jag dig rätt när jag tolkar dina ord som att man måste ha lugn och stillhet i kropp och sinne för att kunna utföra denna "metod", som jag för övrigt själv, personligen inte skulle vilja kalla för någon metod alls utan snarare som det mest naturliga tillstånd en människa kan uppleva,  dvs verkligheten precis som den är. Är det "olugn" som du har, beskåda då detta olugn och har du aktivitet i i kropp och sinne, så beskåda då denna aktivitet. Låt tankarna komma och gå precis som om dom vore på film. Av egen erfarenhet kan jag säga att det är detta som för mig resulterar i lugn och stillhet i kropp och sinne. Inget som jag i förväg behöver ha. Tolkade jag dig rätt eller fel?

#63 Marishi tack, ja jag lever faktiskt redan så

# Då är du ju på en bra väg redan nu  Fortsätt så…

#67

Om du tolkade mig rätt eller fel vet jag inte.

Vad jag vet och ser i samhället, så är oro, stress och virrighet utbrett…för många ett problem att bara ens för en liten stund vara uppmärksamma på en blomma…änn mindre uppfatta dess innersta väsen. Den tid och kraft som krävs för att få den stillheten och uppmärksamhet, den får många att vara tillfälliga i sina försök.

Den meditationsteknik jag pratar om har inget att göra med det som du så lätt avfärdar med…"Du behöver inte alls besöka några kurser för att meditera och inte behöver du lära dig någon speciell teknik där du sitter med benen i kors och har stängda ögon heller"

Den är just så naturlig och enkel som du menar att det skall vara…skilnaden som jag ser det är att… även om du är orolig och stressad m.m. så får den stillheten och det utbytet varje gång.

Oj, det här var en intressant diskussion som jag missat. Ska väl inte lägga mig i allt för mycket.

Men kan dela med mig av att jag en gång i tiden var rädd för både "kundalini" och upplysning…har tagit mig genom det, och bortom rädslan.

Ska väl inte skriva mer än jag vet…förutom att jag nu är väldigt lycklig.

Att meditera…Det verkar råda generell skepsism, och rädsla inför detta. Den rädslan har jag inte haft. Inte för meditationen. Antar att det är skillnad från individ till individ.

Hmm… Själv har jag en väldigt stark koppling till mig, och litar starkt på mitt omdömme. Därför har jag svårt att relatera till de som inte känner inom sig vad som är rätt och fel. Man får väl helt enkelt söka, utan att ta onödiga risker. Så hittar man väl rätt till slut.

Andlig/personlig utveckling. Först kommer den andliga utvecklingen…den tar personligheten med sig. Visst löses personligheten upp. Eller, den lyses genom av själen…Personligheten finns ju kvar. Men smälter nog samman med det andliga…med ljuset.

Vänligen/Niklas

#70

Och du behöver inte upfatta en blommas innersta väsen. Bara titta på den, precis som den är. Tids nog kommer den att bli så klar och tydlig att du inte behöver några ord eller tankar om den längre… Vad jag menar med att inte behöva besöka någon kurs eller att man inte behöver sitta med benen i kors med stänga ögon är precis så enkelt som det låter. Att man inte behöver göra det. Om du vill får du gärna göra det, men lika gärna kan du i stället för att sätta dig ner och stänga ögonen för att påbörja en meditation, sätta dig ner när du sätter dig ner och stänga ögonen när du stänger ögonen. Det är skilland på att leva i meditation och att göra meditation och för att leva i meditation krävs det ingen tid och kraft alls. Låt det som händer och sker hända och ske när det händer och sker :) Tids nog ramlar pusselbitarna på plats och det infinner sig ett ett inre lugn som ju bara är bra för den stressade människan i dagens samhälle.

#72

Det är nog svårt för de, som har ständigt starka tankar…ett brus i huvudet, att "leva i meditation". I alla fall om de är identifierade med bruset.

#73

Men du. Att leva i meditation innebär inte att göra saker och ting utan tankar och utan brus, utan att iakta dom tankar man har. Tids nog tystnar dom och man identifierar sig inte längre med dem.

#74

Nu undrar jag lite, varför du svarar mig som du gör. Jag har ju inte påstått något, som kräver svaret du ger i #74. Det är dock av mindre vikt.

Är man identifierad med tankarna, ofta, eller helt, då kan det vara passande att utöva en teknik som för in medvetande. Medvetande, det medvetandet som ligger i bakgrunden, och identifikation med tankarna…

/ Niklas

Vissa verkar tycka att man ska ta hjälp av de som kan, till exempel gå kurser, kanske ha en lärare. Jag undrar lite, hur de första gjorde… När det inte fanns lärare.
Själv har jag inte gått kurser, i varken meditation, eller yoga. Ändå har jag utövat tekniker för medvetande… Vem kan säga om jag gör rätt, eller fel? Jag mår inte dåligt. Kundalinienergi… Är inte det livsenergi? Den är väl ständigt i rörelse, mer eller mindre. Varför har då inte jag fått en chock av livsenergi? Kan det vara samma fenomen, som gör detta potentiellt farligt…som gör bilkörning potentiellt farligt. Man kan köra bil, förnuftigt… Ta det lugnt. Kör man för fort, så är risken större att man krockar.

Kör man med bilen i 250 km/h då är risken större att man krockar. Mediterar man, utan omdömme… Ja, då kanske man krockar. Men har det med meditation att göra eller meditatören…? Är det bilens fel, att bilföraren kör vårdslöst..?

Kan tipsa om en bok, som jag läste när jag började meditera:

"Meditation i vardagslivet för fysisk och mental avspänning", av David Fontana.

http://www.bokborsen.se/Fontana+David-bok-till-salu-17389938_1.htm

En vacker bok, som jag kunde läsa för nöjes skull. Målande beskrivningar, och kan ge en grund för meditation.

#76 Vad är det som får dig att tro att inte de sk. första haft lärare/mästare eller gurus?

Livet har ju varit evigt och kommer att fortsätta så..

#77

Det kan jag ju inte vara säker på. Men de första, är väl de första. Kanske var det inte mänskliga lärare, i så fall…?

mmm de som nu är mästare typ Buddha, Kristus, Jesus mfl. har ju en gång i tiden varit människor som du å jag. Ja, tom vår egen plantes ande har ju en gång också fötts som en gnista ur gudomligheten..

#79

Var vill du komma med det du skriver..? Att alla behöver lärare/mästare?

Well… It's up to you.. Find a teacher if you need one

Va bra! en engelskalärare har du haft i allafall…

#81

Du svarade inte på vad du menar i #79. Kanske får jag anta att du inte riktigt vet själv.

#75

Varför jag svarar dig som jag gör beror på att du skrev att det nog är svårt för de som har ständigt starka tankar…brus i huvudet att leva i meditation och min poäng var bara att det inte är meningen heller att de som har ständigt starka tankar ska leva i meditation utan att meditationen infinner sig med tiden av sig själv ändå om man iaktar dom tankar man har… Tids nog sker det helt av sig självt…

Jag tror att allt omkring oss är våra lärare på sätt och vis. Lärare finns i de andar som sänder oss information och visdom, i naturen, i människor vi möter i våra liv….Vi har något att lära av allt och alla. Förstår ni hur jag tänker?

Sorry jag misstog mig på dig, i din info står det AU som favoritsajt, en sajt som är sprängfylld med artiklar om invigningar, lärjungeskap etc…

Visst är det så, att man kan lära av allt, och alla…Det säger jag inte emot.

#85 Du misstog dig nog i alla fall i vad jag menade. Eller så delar vi inte samma uppfattning…

Kanske är det så..

Men jag tror (inre övertygelse) om att vi långsamt genom karma klättrar allt högre upp på fullkomlighetens väg. Samt att när vi står inför vissa invigningar så har vi någon form av mästare - lärjunge relation med högre väsen..

#87

Man vägleds nog alltid på nåt sätt =)

Visst lär vi oss hela tiden från erfarenheterna i livet, i mötet med människor, växter och djur, genom att leva och uppmärksamma det som sker i och omkring oss.

Och man måste inte utöva någon speciell teknik eller meditationsmetod. Det beror på vad man vill uppnå och den grad av medvetenhet som man känner är rätt för en själv.

Är man nöjd med det man kan uppnå utan lärare eller teknik så är det bra. Det är när man känner att det kanske finns något mer. Man börjar se glimtar av större visioner än man gjort innan och märker att man i sitt inre omorienterar sig mot något nytt.

Då söker man på nytt efter lärare och läror, och nya utvecklingsmetoder. Jag tror inte på att vi når ett mål och sen är det färdigt. Jag tror att utvecklingen fortgår även efter att vi uppnått någon form av upplysning eller ännu högre nivåer av medvetande än vi kan föreställa oss.   

Vill man sitta och titta på en blomma så är det som det ska vara, och kan man meditera i vardagen och lyckas med det så är det verkligen bra. Vill man expandera ytterligare efter att man uppnått detta så kan man göra det också…

#89

Men det var ju bara en metaforisk beskrivning om konsten att „Se", där det bara var en blomma som exempel.

Så här skriver Castaneda:

"When a man learns to see , not a single thing he knows prevails. Not a single one. Nothing is known; nothing remains as we used to know it when we didn't see ."

"First of all you must use your ears to take some of the burden from your eyes. We have been using our eyes to judge the world since the time we were born. We talk to others and to ourselves mainly about what we see. A warrior is aware of that and listens to the world; he listens to the sounds of the world. He is aware that the world will change as soon as he stops talking to himself and he must be prepared for that monumental jolt."

http://www.prismagems.com/castaneda/donjuan2.html

Marishi!

Som du säkert vet så tog det Castaneda många år innan han kunde se.

I den text som du citerar här beskriver han Seende. Detta seende sker inte i det relativa, det är inget du ser med ögonen och heller inget du hör med öronen. Det är det förfinade hörselsinnet som går bortom och erfar livets och verklighetens energistruktur…med andra ord Varat eller Det Transendentala Medvetandet

#91

Och jag har aldrig skrivit att det går på ett par veckor :-)

Castaneda såg ju för att han tystade ner alla sina tankar och stoppade den inre dialogen… Så om du tittar på en blomma och stoppar din inre dialog uppenbarar den sig på ett helt annat sätt. Då menar jag inte att du ser något annat med dina ögon eller att du hör något annat med dina öron….

#92

En liten kommentar, kan vara att den inre dialogen inte vill bli tvingad till tystnad. Vilket du inte direkt har påstått.

Marishi!

Jag motsätter mig inte, utan vill mest förstå vad det är du menar.

När du skriver att Castaneda stannade den inre dialogen, då är vi nog på samma linje…Det var det jag menade från början…din #67 och i min #70

#93

Nej, man kan inte tvinga den inre dialogen till tystnad

Tvinga den inre dialogen till tystnad….hm, hur skulle det gå till i praktiken? Bortsett från mha droger etc.

Alwyn, man kan ju stanna tankarna, få det tyst i huvudet…i alla fall är det min erfarenhet…utan att de stannar spontant. Alltså, man kan trycka undan tankarna. Då med någon slags viljestyrka. Tankarna finns där, i någon form, men man hör dom inte…Det blir ganska tyst.. Men vad jag vet, så läggs tankarna på hög.

Ja då vet jag inte vad det är som jag gör när jag mediterar för jag måste verkligen anstränga mig att inte sväva iväg i tankar ibland!

Inte jämt, men ofta. Det måste ju alla göra i början. Jag är så van att tänka tänka tänka hehe, så det blir väldigt skönt när tankarna stannar av spontant ibland. Tex på väg hem från jobbet en tyst och stilla kväll då man njuter av att bara vara!

#98

Något jag undrar över, är vad du lägger uppmärksamheten på när du mediterar…och vad som då händer med tankarna.

#98 Det kan behövas en viss koncentration för att inte sväva iväg med tankarna ibland och då får man försöka komma tillbaka in i meditationen. Det är inget konstigt med det. Däremot är det inte bra att viljemässigt stänga ute tankarna. Det är inte samma sak riktigt.

Det är svårt att förklara skillnaden …men om man bestämmer sig för att nu ska jag inte tänka och stänger flödet så hämmar man energin i mentalkroppen och det blir blockeringar av det. Det kan man ju även göra utan att man mediterar… "det här vill jag inte tänka på"… och så blockerar man de tankarna.

Det som sker egentligen som jag uppfattar det är att man byter fokus under meditation eller under dagen när man inte är fast i tankarna utan är i ett mer meditativt tillstånd. Men för att komma dit behöver man ibland refokusera medvetandet och har man mycket att tänka på så kan det vara svårt att släppa dessa tankar. Då kan det behövas en viss ansträngning att igen försöka fokusera sig på meditationen. Fokusering i medvetandet men inte utestängning av tankar och känslor.

Marishi

Jag förstår vad du menar med att se.

Jag tänker att det det kan vara svårt att komma dit utan att först träna sig med någon form av meditation. Meditationen leder till slut till detta seende av verkligheten och när man är där behöver man inte längre meditera för att lära sig se.

Man kan dock meditera för andra syften också om man vill.

Det är bra att du tar upp detta med att leva på ett sådant sätt för det kan ibland glömmas bort. Det blir lätt att man mediterar eller gör något andligt och sedan "glömmer" och går in i personlighetslivet utan att förena det med den uppnådda andliga medvetenheten. Det blir då som skilda aktiviteter.

Man kan också göra båda om man vill. Meditera och leva i meditation.

#100

Jag pekar på att ansträngningen ska vara så liten som möjligt.

Sätt man kan säga det på är "rikta uppmärksamheten", "lägga uppmärksamheten på"…

Vänligen/Niklas

#99 Eftersom du och jag diskuterat detta flera gånger så undrar du inte alls detta Du vet att jag söker olika saker att fokusera på och provar mig fram i detta. Vad som händer med tankarna då jag fokuserar är såklart olika från gång till gång. Ibland funkar det bra och ibland inte.

När man inte är supervan måste man ju anstränga sig lite mer för att hålla fokus utan att tänka än när man är van. Och vissa gånger krävs det mer än andra gånger. Det är bara det jag menar. Vissa får det att låta som att det är skitlätt att bara sätta sig ner och meditera, men det är inte så lätt för alla.

Jag har mediterat på olika sätt över flera års tid och har fortfarande svårt med meditation där tankarna skall tyglas/stillas. Om jag slappnar av och öppnar upp, och tillåter tankarna att rinna fram så brukar jag däremot få jättedjupa insikter och jag får ut jättemycket av den typen av meditation.

#104

Jodå, jag undrade… Jag vet att du provar, men inte vad du provar just nu. Vet heller faktiskt inte vad som händer med dina tankar då du är uppmärksam, vad jag minns har vi aldrig pratat om just det.

Också ville jag leda till vad jag menar.. Peka på det. För det är svårt att förklara.. Som #100 skriver. Hur man än skriver blir det fel.. För det måste ju upplevas.. Eller erfaras.

Det var inte lätt för mig i början. JAg hade världens mest tankefyllda sinne.

Jag tycker att du går mot meditationen på fel sätt. Man ska inte tygla/stilla tankarna… De ska observeras, och kanske de stillas nån gång, eller så stillas det inte. Att man med meditation ska stilla tankarna är fel, och en missförståelse.

Därför är också ansträngning onödigt, och egentligen också fel.. Ur meditationssynpunkt. Uppmärksamhet kräver ingen ansträngning. Fokus… Att ansträngt försöka få sinnet att hålla tyst för en stund… Det kräver anstränging.

Alwyn, jag vill inte vara jobbig, eller säga emot. Men om du har gjort detta under flera års tid, och fortfarande får anstränga dig, då kanske själva ansträngningen är i vägen…. Sätt dig bara ned. Tänk. Försvinn bort i tankar. Se hur roliga de är! Ansträng dig inte för att få det tyst…

"Om jag slappnar av och öppnar upp, och tillåter tankarna att rinna fram så brukar jag däremot få jättedjupa insikter och jag får ut jättemycket av den typen av meditation."

Underbart! Jag förstår inte riktigt varför vi diskuterar Du skriver ju precis som det är. Diskuterar gärna, men du verkar veta hur det ska gå till..

Jag anstränger mig själv fortfarande. Men det är väl den ansträngningen som blir mindre och mindre, och i stället kommer spontaniteten!

Jag är tacksam för all den hjälp och alla bra tips jag kan få!

106 vad är det du anstränger dig för? Var ligger den ansträngningen för dig? Om du nu säger att du mediterat var dag över lång tid, och att du fortfarande måste anstränga dig….

men sen säger du i 105 att jag gör fel om jag har mediterat en längre tid och fortfarande måste anstränga mig? Jag får inte ihop det, du gör ju samma sak. Eller?
Vad som händer med mina tankar då jag är uppmärksam? Uppmärksam på vad? På dendär saken ni alla säger att man ska fokusera på? Tja….med tankarna händer väl just ingenting eftersom jag inte kan tänka på annat och vara uppmärksam på en sak samtidigt. Det blir väldigt mörkt och tomt och tyst är vad det blir. Men det händer inte så mycket. är det inte så det ska vara?

Som jag skriver så beror det på hur jag mediterar ifall jag måste anstränga mig eller ej. Förr har jag alltid gjort så som jag beskrev i 104 vilket funkat skitbra. Men här inne får man läsa om en annan typ av meditation om man vill nå de "högre planen": De flesta här, även du Niklas, säger att man ska fokusera på något….ex sin andning….och inte tänka.

Då man är 100% fokuserad på sin andning kan man ju inte låta tankarna sväva iväg på annat samtidigt. Då måste man ju försöka stilla tankarna och fokusera på dendär saken, eller hur? Det tycker jag är svårt. Men det kan även vara skönt efter ett tag om man lyckas. Men man måste ju sluta tänka för att hålla fokus.

Jag vill inte bara skrapa på ytan, jag vill kunna nå hela vägen i min meditation, först till min själ och sen till Källan.

#107

Jag vet att jag kan vara lite motsägelsefull. Men det är ganska medvetet… Kan du förstå varför? Vi måste bort från logiken. Det finns även sanning i motsägelser!

Ansträngningen för mig, ligger kvar i att mitt sinne tror att det måste anstränga sig! Man kan inte nå dit du vill nå…till Källan genom ansträngning. Inte egentligen. Ansträngningen ligger på ytan. Visst, det kan räknas som en fysisk ansträngning att gå och sätta sig för att meditera. Men om vi ser ansträngning för vad det är… Ett kämpande… Då är det inget man vill ha under meditation…

Jo, som sagt.. Jag anstränger mig en del fortfarande, även fast jag mediterat typ.. 1500 gånger.. under ett antal år. Skillnaden från förr, kan vara att jag slappnar av i bakgrunden av ansträngandet. Låter det knäppt?

Hmm… När jag är uppmärksam på andningen, då kan det hända att jag tänker samtidigt.. Svävar iväg i tankar.

Vad jag greppar efter är…att det finns en uppmärksamhet, bakom tankarna..!

Du skriver, att jag säger att man inte ska tänka under meditationen… Vad jag i alla fall menar, är att man ska tänka! Men vara uppmärksam… Vem är det som tänker då?
Om uppmärksamheten finns bakom tankarna…Vem tänker då? Är det jag, man själv…? Eller är det…
Du vet nog, Alwyn, att uppmärksamheten inte tänker… Det gör…

"Då måste man ju försöka stilla tankarna och fokusera på dendär saken, eller hur?"

Det är nog här ansträngningen kommer in. Som gör det "svårt". Vad jag menar… är att man inte behöver stilla tankarna för att fokusera… eller vara uppmärksam!

"Jag vill inte bara skrapa på ytan, jag vill kunna nå hela vägen i min meditation, först till min själ och sen till Källan."

Det är när man anstränger sig man skrapar på ytan. Ansträngningen finns på ytan! Men om en uppmärksamhet finns bakom ansträngningen… Då blir det lite annat.

(det här är en liten utmaning för mig att förklara… så ni vet)

108 Tack Niklas. Men det du skriver är väldigt svårt för mig att förstå.

Kanske någon annan som mediterar mycket har något att säga om detta? Det är alltid bra att höra saker från olika vinklar och källor.

Som jag ser det så kan jag uppleva en meditation som djup eller ytlig, med litet tankar eller mycket tankar.

 Om jag börjar anstränga mig, fokusera eller på annat sätt styr tankarna. Då hindrar jag själva syftet med meditationen och sinnets möjlighet att transcendera.

 Att vara uppmärksam under meditationen, ser jag enbart som något att ta till när jag kommer på sig med att sitta och tänka. Den lätta oskyldiga uppmärksamhet jag då har, får den mentala aktiviteten att normaliseras.

Därefter återgår jag med samma lätta uppmärksamhet till mitt mantra, till tekniken som normaliserar och upprätthåller en vilande vakenhet i sinnet och kroppen.

Meditationen fortsätter med tankar som kommer och går, avtar och försvinner, då jag går bortom all aktivitet och erfar Transcendentalt Medvetande.

#109, Okej Alwyn. Förstår att det inte är så lätt att förstå… Ser det själv när jag läser mitt inlägg. Skulle tro att om jag inte erfarit det jag försöker förklara, då hade nog inte jag heller riktigt förstått.

Vad jag erfarit, som ger den förståelsen, är nog att gå bortom tankarna. Där man bara är… Där man är uppmärksamheten som tankarna uppstår i… Kanske krånglar jag till det mer, ju mer jag försöker förklara?

Om du kan säga vad du inte förstår kan jag göra ett nytt försök. Men svårigheten kan vara, att det inte går att förklara. Eftersom det jag vill peka på, ligger utanför ordet.

#110, Peter, förklarar ungefär det jag vill förklara…. Kärnan i mitt förklarande…

Skillnaden mellan ditt mediterande, Peter, och mitt, kan vara att du verkar använda ett mantra, vilket jag inte gör. Jag är uppmärksam på andningen, vilken ibland…övergår, eller expanderar… till att gå bortom tanken.

Trots detta, så vill jag visa på att det inte är varken tanke, eller bortom tanken. Så upplever jag det. Om man är uppmärksamheten, då kan det hända att en tanke träder in i uppmärksamhetens rum…eller rättare sagt, tanken skapas i uppmärksamheten…för att sedan upplösas igen.

Man kan se det som att uppmärksamheten är ett rum. Ett tomt rum. Man är tomheten…man är rummet. I rummet skapas det något, vilket har formen av en tanke…som sedan igen försvinner. Går man inte bortom tanken, då är man inte rummet (tomheten), då identifierar man sig med tanken. Så det handlar återigen inte om att tänka, eller ej… Utan om att vara uppmärksamheten, rummet, det tomrum där tanken skapas, och upplöses igen.

När man anstränger sig för att inte tänka, när man ansträngt fokuserar på något, som andningen…för att det ska bli helt tyst…då stoppar man tanken från att bli form, i rummet, i uppmärksamheten. Energin finns kvar… Men tanken blir inte form. Då lagras energin, på ställen där den inte bör vara. Och kan komma att i stället för en tanke, senare formas till ett virvarr av många tankar…

Låt oss säga att man inte är uppmärksam på andningen… Utan man blir uppmärksamheten, i vilken andningen finns. Andningen blir som ett hjälpmedel, för att förenas med uppmärksamheten. Därför är ett ansträngt fokus, på till exempel andningen något som bör undvikas. Anstränger man sig, då blir man egentligen inte uppmärksamheten…Då tar man del av uppmärksamheten, vilken riktas på enbart andningen…I stället för att bli ett med uppmärksamheten, så tvingar man en del av den mot en viss sak. Då blir man begränsad…Man blir inte ett med rummet där tanken uppstår. Vilket inte tar en till källan, utan i bästa fall får en att envist se endast andningen, medan saker omkring (tankar till exempel), gör vad de kan för att få komma fram. Och ju mer de inte får uppstå, bli tanke… Ju mer vill de uppstå!

Känns som att man kan sitta länge, och ge olika vinklar och förklaringar. Kanske blev det lite klarare (eller mer o-klart ), men bästa sättet är att erfara! Vilket man gör i meditationen, om man använder tekniken till att gå bortom tanken.

Jag antar att vi nu har förklarat färdigt om det som endå inte går att förklara.

Flytta fokus från tanken till känslan.

Känn det som känns i din kropp, ditt inre.

Där har du upplevelsen av dig själv och din inre värld.

Svårare än så är det inte.

/Lena.

Tack Peter och Niklas, jag tror jag har en bättre förståelse av vad ni försöker förklara. Känner att det kanske inte är så olikt det sätt jag själv mediterat på genom alla dessa år….men att det har varit så enkelt och självklart för mig att göra och därför inte riktigt behövt/försökt sätta ord på vad jag gör och hur.

Jag gör dethär i min vardag, när jag går prommenader, spelar gitarr, diskar, sorterar saker, sitter, går, står etc etc. Lättast att nå detta för mig är när jag är ute i naturen.
Det uppstår en massa saker i sinnet: ord, meddelanden, visioner, insikter, former….Jag märker tydlig skillnad på när jag tänker tankarna själv, det lixom blir svårt och ansträngande. Medans detdär andra är saker som jag tar emot. Jag observerar dem. Allt som händer runt om mig i det materiella under denna tid hamnar väldigt lååååångt bort, som om jag färdas i en tunnel. Det är det som händer då jag talar med träd och stenar etc.

Låter detta som samma sak som för er? Peter vad skulle du kalla detta tillstånd?

#113 Lena!

Att flytta sitt fokus från tanken till känslan är nog bra och ett steg på vägen…nog för att känslan och alla de känslor som kan följa, fortfarande är sinnesupplevelser styrda och påverkade av ballansen i nervsystemet och ens inre harmoni…

Bortom känslan ligger intuitionen, som är det finare instrumentet, för att fånga upp flödet.

#114 Alwyn!

Säkert kan man kalla det du beskriver för meditation och att det är ett meditativt tillstånd du upplever…värdefullt och givande då det kan ge spontana transcenderingar.

Att gå bortom kan ju sägas vara något som börjar med att…gå bortom sina grövsta, stressade aggresiva, negativa tankar till mer lugna och samlade , sakliga tankar…De kan gå bortom dessa och vara stilla och harmoniska…

Men i kroppen råder oro…i känslorna är det inte så lungt

…bortom detta har kroppen kommit till ro och känslornas upprördhet har avtagit.

I stillheten och den vilande vakenheten är kroppen helt avslappnad och sinnet lungt… bara intuitionen uppfattar de stilla impulser som pulsar och flödar ur Källan

…i nästa ögonblick är du där, i Källan, fullkomligt stilla och närvarande erfar du Transcendentalt Medvetande och en…oändlig Enhet, bubblande lycksalighet, livets puls OM……………………

#114, Alwyn.

Peter har kanske redan sagt det mesta i sitt inlägg, men jag kan ju ge min syn.

Det kan säkert vara så, att på det ganska spontana sätt du har upplevt meditation…så som du beskriver…så har du funnit en ganska grundläggande form. När jag började meditera, visste jag inget om att 'gå bortom tanken'…visste inte så mycket om vad jag gjorde. Älskade bara det lugna tillstånd jag ibland hamnade i…

Kan märka att skriva om det, diskutera om det, kan för stunden lägga hinder i vägen för den djupheten. Man börjar liksom fundera…"göra så, eller göra så…?" Som att man börjar tänka om, tänka hur… Och varför. Jämföra sig.. Göra som andra, och "som man ska".. Naturligheten, spontanieten försvinner lite. Tar man dock diskuterandet på rätt sätt är det nog nyttigt i längden.

Tycker du ska fortsätta meditera på det spontana sätt du verkar kunna göra. Låta djupheten komma till dig… Ofta när jag acceptera att den faktiskt alltid finns där…det är då den visar sig!

Har svårt att skriva mycket mer nu. Lite batteri på mobilen… Och är i Italien :D så kan för tillfället inte ladda.. Har ingen sån där konverterar-sak… För laddaren.. Hehehe… Ska nog ordna sig.. Kanske utvecklar mig lite mer sen. Då jag uppfattar det som att vad jag skriver det inte förvirrar.

Ha det gott!

Tack för era svar och tips. Jag behöver nog inte mer förklaringar på det oförklarbara nu känner jag

Det är så svårt förklara för andra vad/hur man gör och ännu svårare för andra att förstå.

Jag har själv ingen riktig aning om vad det är jag i praktiken gör, men sålänge det ger något bra så är det ju bara att köra på. När det är meningen att man ska gå djupare eller byta teknik, så sker det nog ganska naturligt och av sigsjälvt. Antingen av att man finner det själv eller finner en lärare.

Och Niklas! Det finns adaptorer som konverterar till svenska uttag i alla matvarubutiker här i Italien. Men en mobil laddare kan du stoppa i de flesta trehåls eluttag redan som den är.

Tack Alwyn. Jo, har kommit under fund nu med att man kan ladda mobilen i de uttag som finns..

Även om du är nöjd nu, angående meditationen, så skulle jag bara vilja skriva något jag tänkte på igår. Det är att även om du kanske är bra på att meditera, på detta grundläggande, spontana sätt…så borde du göra det ganska ofta. Ett förslag är varje dag. Då kommer du säkert att upptäcka djupheten, förr eller senare. Den som redan finns där, och som du möjligtvis har besökt.

Får be om ursäkt om någon tycker jag har gått för långt i mina förklaringar i denna tråd… Känns bara bra att kanske kunna hjälpa någon. Får se hur det blir, om jag stannar i iFokus. Har ju tänkt att gå ur två gånger nu, men folk har båda gångerna sagt att jag ska stanna..

Såklart man vill förklara och kanske hjälpa någon om det går. Det är därför det är kul att dela med sig av sina erfarenheter och insikter. Och ta del av andras samlade kunskap.

Klart du kommer vara kvar ett tag till Niklas….. det finns mer saker att diskutera och nya trådar att starta

#120

Jag tycker inte du gått för långt i dina förklaringar, Niklas.

Dina inlägg var intressanta att läsa!

/Lena

Till Niklas och alla som känner honom!

Den här tråden handlar om Andlig och personlig utveckling..så här vill jag nu offentligt…be Niklas om ursäkt.

Jag har utmanat dig på ett sätt som delvis visade sig vara en felbedömning från min sida…men som också var menat som en utvecklande händelse för din del.

…som redan också har visat sig som en utvecklande upplösning för min del

Hej!

Jag undrar om någon kan hjälpa mig att förklara vad som händer med mig, vad det betyder, min dröm en viktig dröm:

…Bakgrunden till min dröm är att jag har hittat min bästa barndomsvän, och samma person min tonårskörlek, och den första man som JAG valde i lovet, vi har en djup historia tillsammans sedan 10 årsålder.

Vi har haft E-mail kontakt, eftersom han bor i USA. Efter 35 år skickat barndoms photon till varandra, pratat om våra lekar som barn och en konstig tonårskärlek.

JAg drömde om honom, när jag tog en tupptur idag:

… det var i mitt hus jag höll på att inreda väggarna med guldband, som om det var inför en fest. Mina vänner var med och det var mycket skratt.

Det var en kille som jag inte kände som pratade om min ex, hur starka känslor han har överhuvud. Jag höll på att mata andra innan, inredningen, bakade bröd och stopade mat i frys, etc, (mycket rörig).

Sen blev en ny sektion i drömmen. Jag som sagt, höll på med mitt hus, och sen skulle jag tvätta min blus innan han kom, Han kom för att äta middag, medan min blus var tvättad men inte torr.

Jag försökte gömma min astarka känslor i drömmen i möte med honom; lite så där uppskruvad sa jag: hej vännen, välkommen välkommen, Han blev jätte irriterad, för mitt överspel, kysste mig irriterad och hårt på kinden och gick ut i trädgården och började äta. Jag dröjde, ville ha min rena blus på mig men först skulle stryka den så att den torkar. Han åt med de andra med aptik, och jag strök för att gå till honom med ren, torr blus. En av mitt livs viktigaste drömmar!

Tack på förhand

Din dröm har betydelse… men den betydelsen visar sig i verkligheten…utifrån vad du gör för att skapa den verklighet du vill uppleva.

Vill du uppleva hur viktigt det är med en ren, torr blus… eller vill du uppleva att du har övervunnit din rädsla och oro…och tillåter dig själv att möta Honom glad och fri?!

Hej Peter! och andra!

Drömmen visade sig i verkligheten som du sa. Det märktes i mail-korespondens med min barndomsvän (och tonårskärlek). HAn är 51 år och jag 53 idag. Vi båda bearbetar den svåra tonårskärleken. Jag ser det vackra i den, min stora stora kärlek. Han pendlar mellan hat och kärlek. Sen ringde jag (eftersom han lämnat tel.nr.), för att vi fastande i något konstigt i mail-kontakt). Då ville han skypa! Då skypade vi, och då visade sig verkligheten du nämnde. Min tvättde och vita blus var den rena, glada, mig som blev 15 år igen, men den 15 åriga i mig träffade en man som inte släppte in riktigt tonåringen, skröt om sina andra kvinnor senare, i livet, hur viktiga och vackra de var. Kulmen till det hela var att när jag sa att om han åker till Europa (han bor i usa) kan han väl hälsa på, då fick jag svar att när han ska hälsa på några föredettor som också bor i Europa, kan han äta middag med mig.

Då förstod jag att han vill säga att jag är en i mängden.

Det var han som var orolig och rädd, och släppte inte in mig.

ATT JAG DRÖMDE MEDAN JAG TVÄTTADE, och torkade SÅ ÅT HAN i sin ilska. Det var att jag rensar min inre, medan han vill ha näring för sin tjäl???

Tack ännu en gång Peter