jag åker ner till byn i min gamla pickup.jag har en andlig vän med mig i bilen känner jag. Det
känns tyst och stilla när jag kommer ner till byn.
Jag åker bort till en vän. Parkerar vid vägen in till infarten. Tittar upp mot gården , och ser
han stå på gården och samtalar med två andra vänner. Jag kliver ur och går upp till dem , och ställer
mej bredvid dom. Ingen har märkt mej och ingen reagerar på min ankomst.jag står tyst bredvid dom
och iaktar dom, medans de står och samtalar.jag känner mej nästan som jag är längre och iaktar dem
lite ovanfrån, som en halvmeter högre än de.jag står sstilla där ett par minuter. Men ingen alls
reaktion av någon av dom, att jag har anlänt och gått och ställt mig bredvid dom. Så ser jag på alla
tre en efter en en sista gång, och studerar deras ansiktsuttryc noga. Sen vänder jag mej om och går
sakta tillbaka ner till pickuppen.när jag är nära den , vänder jag mej om en sista gång. Och står och
betraktar dem. De står fortfarande på samma ställe och samtalar, det känns som mina ögon lyser när
jag ser på dem.så vänder jag om och går till bilen. Då hör jag min andliga passagerare säga, en
kvinnlig röst. Hon säger.”han kan inte se dig”. Så åker vi tillbaka upp i berget. Jag parkerar på
gården , och går och lägger mig i sängen, och vilar,och funderar över vad som hänt. Då hör jag
efter nån halvtimme en bil komma uppför vägen. Jag känner igen det skramlande ljudet av min
pickup.jag hör den köra upp och svänga in på min infart. Och stanna på gården och tystna…………jag
hade varit med om nån slags tidsförskjutning. Insåg jag senare . När jag låg i sängen med pickupen
parkerad på gåren, och hörde den i alla fall komma igen en halvtimme senare och stanna på gården