#  0     Dels kan jag se ett "lager" ibland runt människor (ungefär som när det är väldigt varmt ute och luften "krusar" sig på asfalten) kan även se "strålar" ibland………………………………………………….det är väldigt intressant jag har sett en varelse som såg ut sådär.jag tror att det är när vi blir andliga vi människor vi ser ut sådär………vår astralkropp ……jag har sökt överallt men du är den enda som beskriver nåt liknande.berätta gärna mer om detta……berättelse från min bok citat:..Jag ligger i sängen nere i byn, det är någonting på övervåningen. En osynlig röst säger; - Håll mig i handen! Jag kramar en osynlig hand,  någonting kommer utför trappan. - Titta inte” säger rösten, Jag blundar, kramar handen och är rädd. Detta något kommer utför trappan in i hallen, jag hör ytterdörren öppnas o stängas. Jag öppnar ögonen, rösten säger; - Gå ut i köket. Jag reser mig upp och går ut i köket, sakta går jag mot fönstret och tittar ut. Jag ser en genomskinlig varelse, som värmedaller över en varm väg, men i form av en kropp. Den går mot bilen, tar i bakdörren men försvinner sedan ner efter infarten. Rösten säger; - Drick upp det! Jag tar ett glas vatten och dricker. Några dagar efteråt ser jag ett litet moln av de där vågorna inne i köket. Bäst att jag dricker upp de där också tänker jag och tar ett glas vatten.slut citat

Dreamer!

Om du vänder på det så är det inget som händer dig…utan något du gör…så att det händer.

Det betyder att det är du som avgör din framtid…hur du vill att ditt liv skall vara!

Det kräver en ny inriktning och en fokuserad uppmärksamhet.

Innan du gör någon större sak av din ev. healingförmåga…som du säkert varsamt kan använda på ditt barn…bör du ta hand om dig och hela dig själv först.

Rädd är du för att du tillåter dig att vara rädd…När du kan se och välja att det inte existerar något att vara rädd för…inte natten, inte ens döden, då finns rädsla fortfarande med det är inte längre du som är rädd.

Kajmal: Vad intressant att du sett något liknande. Jag har googlat och det skulle kunna vara ett lager i auran som beskrivs precis så. Energiaura tror jag det kallas..

retep: Ser att du är medhjälpare på Law of Attraction.

Jag har försökt praktisera denna universiella lag, men jag måste göra någonting fel. Jag har en teori om att det kan vara så att vi drar till oss det vi tänker på, men och andra sidan undrar jag inte om vi utsätts för "prövningar" för att utvecklas. Jag tänker mig också att livet ska kännas lätt - och då är man på rätt väg - Men om det är en ständig kamp är det något man "gör fel.." Och jag begriper inte vad! Jag försöker leva i nuet, men jag glider lätt iväg..

Prövningar kan man kalla det och kamp kan det vara!

Men vad är fel och vad är rätt och hur lever man i nuet utan att glida iväg?

Knepet är kanske som Resande71 säger…att acceptera att det är så.

När man upplever att livet är en kamp, allt går fel, man tappar fokus och allt glider iväg…då är det det som sker och det man skall acceptera.

Accepterandet frigör energin och uppmärksamheten du åkallar återställer fokus och flödet, möjligheterna kan få en nystart…även om det är för den tusende gången.

Man vet vad man har…även om det är mörker och smådjävlar.

Så fråga dig igen och igen och skriv ner vad du i stället vill ha…fokusera och gör inget annat än att skapa det…allt det gamla trygga vanliga är där endå…tills du inte längre behöver det.

För det som du upplevde som en kamp och prövningar, var där… för att du skulle kunna skapa en ny verklighet.

Det verkar som att du är känslig för astralvärlden och det astrala planet. Man behöver lära sig att hantera sin astralkropp och hur astralvärlden fungerar och vad man själv vibrerar till inom denna värld.

Du kan läsa om astralkroppen i denna artikel: Astralkroppen

Det är som en värld av illusioner som vi byggt upp både som individer och kollektivt. Det sker under den andliga utvecklingen uppgörelse med det vi har skapat och de glamourer och illusioner vi lever under. Vi kommer i kontakt med saker som vi behöver göra oss av med och höja oss över de lägre nivåerna av astralplanet. Det beror också på karma och på hur vi hanterat relationen till detta plan i tidigare inkarnationer.

Det låter inte som att detta bara handlar om att du är medial eller liknande utan det låter som att det kan handla om en andlig kris. När jag använder ordet kris så menar jag en förändring som kan leda till förändrat förhållningssätt och födjupad andlig medvetenhet.

Det finns ett antal saker som man kan använda sig av för att hålla borta oönskat besök under tiden som man lär sig att höja vibrationerna i astralkroppen. Se nästa …

Klipper in vad jag skrev i en annan tråd:

För att minska aktivitet av mindre trevligt slag där man bor eller när man ska sova så kan man använda sig av gamla klassiska "verktyg" som att be om beskydd av änglar eller Jesus eller liknande (enligt den tro du känner dig trygg med och hemma i), ha symboler framme som ger fin andlig energi (man får känna sig fram till det som verkligen känns rätt) och ta bort symboler eller dyligt som ger negativa associationer och vibrationer i ens astralkropp (känslokropp).

Jag har tillochmed använt mig av vitlök som jag haft liggande öppet för att minska oönskade negativa energier i min närhet. Jag provade det i en akut situation och fann att det faktiskt var bra och att det renade från negativ energi och att jag fick vara mer ostörd. Man får helt enkelt prova sig fram.

Jag använder också salt som jag lägger i en liten skål om jag känner att det inte känns lugnt i lägenheten och har den stående en bit från sängen så att jag får sova ostört. De kontakter som är av själsligt slag blir inte störda av dessa saker eller "verktyg" för att hålla en ren och positiv astral energi i rummet/hemmet.

Man kan också tänka på de ljudvibrationer som olika slag av musik ger till astralkroppen. Med ljudvibrationerna bygger man in astrala energier av olika slag i astralkroppen. De ljudvibrationer som gör att man känner rädsla eller negativa känslor bör man undvika om man är känslig. Negativa energier känner en samstämmighet i vibration och dras till ens astralkropp om man har tillräckligt mycket av dessa vibrationer redan i denna.

Känslan av kamp kommer av motståndet.
Motståndet till att acceptera det som gör ont och känns fel.

Är du rädd så lek med tanken att du INTE är det.
Säg till exempel: Ni/Du/Mörkret skrämmer mig inte ett dugg för jag är herren i mitt eget hus! (Fast du kanske egentligen är rädd när du säger det. ORDEN ger dock en viss makt här).
Jag gjorde så flera gånger och blev modigare och modigare. Till sist skrämde det onda inte mig längre och jag insåg att jag faktiskt under hela tiden varit herren i mitt eget hus utan att veta om det. :)

Rädslan är inget annat än en föreställning. När du tar kontrollen och blir chefen i ditt eget liv finns det inget som skrämmer längre.

När allt är kaos, känns det som att någonting glappar. Man är inte hel.

Då kan det vara bra att stabilisera sig, få distans. Låta kroppen läka…

Allt fungerar egentligen som det ska. Det är ändå man själv, som tror att det inte är så.
I det kan man vila.

#0

Oavsett hur du väljer att gå vidare. När man kommer från en vädligt ostabil grund och inte riktigt vet vart man har sig själv. Använd därför den kunskapen och gå väldigt varsamt fram med dig själv till en början.

Med tiden kan du utöka steglängden, men inledningsvis är det väldigt små steg som gäller 

Dreamer, du har fått många bra råd och tankar i tråden. Hoppas på att nått av det kan ge lite hjälp och insikt.

Jag tänker också att det kan vara bra att inte ge för mycket uppmärksamhet till det du ser eller hör utan försöka hålla dig mer som en observatör till det som sker med skuggor och fenomen, etc. Detta tills du känner dig mer stabil som #9 beskriver.

Tack allihopa, så himla mycket. Jag blir nästan rörd över detta! ni anar inte, jag känner mig inte så ensam helt plötsligt.

Jag undrar om det bara är att jag håller mig själv fast i ett hjärngrepp, det är så att jag känner mig "fångad" i min hjärna, i mina tankar. Det känns hela tiden som att något är fel, fast jag vet inte vad. Detta hämmar mig i min vardag. Det känns som att jag inte kan leva och njuta av vissa ögonblick förrän "det där i huvudet" är borta. Det känns som en blockering, och jag kan nästan känna en viss panik i att "sitta fast i hjärnan." Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre, det känns ungefär som att jag sitter i ett fängelse och inte tar mig ut. Som att något obehagligt finns där, och jag kan inte göra något förrän det är borta.

Jag behöver väl inte nämna att jag går hemma med aktivitetsersättning. Känns som att jag måste "vänta" tills att blockeringen i huvudet löst upp sig, så att jag kan börja leva.. Jag känner mig handikappad, ingen psykolog eller läkare verkar kunna definera detta eller hjälpa mig med det. Det är det värsta. Det enda jag önskar just nu är sinnesfrid, sinnesro. För ett tag sen dövade jag hjärnan med lugnande medel, i stora doser (Har lagt av helt!) jag orkade inte med den pladdrande hjärnan längre..

Nån som känner igen det här, att vara fast i sin egen hjärna? Någon som vet vad det beror på? är det en blockering, eller är det jag själv som på något vis blockerar?

Tacksam för alla svar.

kramar

Vi är nog alla fast i våra hjärnor. Jag tänker mer att det kanske mer är något du själv måste bearbeta?
Det är svårt att ge råd, utan mer specifik information…

#11

Jo den känner jag igen. Det är intressant hur hjärnan kan spela oss alla ett spratt. Jag har lyckats ta mig ur "fängelset" men det tog sin tid.

Jag kan berätta mer om hur jag gjorde och hur jag lärt mig att hjälpa andra göra samma sak, skicka mig ett PM så berättar jag mer.

Hälsar

Kent Asp

#11

Vad jag kan gå på, är att du skriver om sinnesro. Det är vad du behöver! Stillhet.
Det finns ju tekniker för sådant. Utövar du någon slags meditation? I så fall kan det vara bra att se över hur den har effekt. Ska man välja meditation, så bör man välja noggrant.

Jag tänker också att det är bra med meditation. Det hjälper i långa loppet. Men jag tror att du troligen behöver få hjälp att släppa det du kallar för att vara fångad i hjärnan. Jag känner inte igen det själv men känner andra som upplevt detta. Jag tror att de fått hjälp genom healing eller alternativ medicin.

Jag kan rekommendera mindfulness för att lugna tankarna…eller snarare acceptera att de finns, men de är inte DU, dvs att få en distans mellan sina tankar och den man ÄR. Redan där har man tagit sig ur fängelset, man kan iakkta och nästan skratta åt pladdret som jollrar igång, och se att det är en mekanism, men som man inte behöver ta personligt…svårt att förklara….men det funkar!

Hej Dreamer!

Jag har varit där du är, jag har formligen känns den drypande paniken formligen krypa under skinnet! Det är fruktansvärt. Tom med min Golden Retriver låg å sov rofyllt emedan jag med full vakenhet såg hur täcket drogs av min säng..-hon vaknade inte-..gissa om man tror man är knäpp?

Jag var väldigt ung när dessa saker började, min mor gjorde mig "ansvarig" för allt som drabbade oss i dessa sammanhang, mina föräldrar var sk "fri-religiösa" och saken gjordes inte bättre av att mitt födelsenr var..ja, du förstår säkert..

Berodde allt som hände/händer, när jag är i obalans..på det?

Nej, Dreamer..vi väljer allt själva, alltid! (tom prövningarna i detta liv)

När man är ung suger man åt sig som en svamp, å naturligvis blev jag ändå räddare när jag hörda att det var jag som var "ond"!

..-när jag blev äldre å kunde distansera mig (som ni  beskriver det ovan) såg jag att fenomenen, ofta triggades igång av mig själv-undermedvetet och att jag genom att lära mig mer om mitt eget väsen , med mina tankars hjälp kunde jag  börja bemästra min livssituation .

En sak om mediciner, eftersom jag själv varit tvungen att använda sådana typer av mediciner som du beskriver..men har idag uppnått en väg till jämvikt, och kan intyga att det du upplever faktiskt beror på en obalans eftersom du slutat med en del av dina mediciner och är hemskt skör.

Mitt råd är som ovan trådsvarare, pressa dig inte till något, din känsla av  "sköld" eller trygghet, kommer att infinna sig när du blir stabilare..du är ju redan på rätt väg nu, när du ber om råd!

Vill kanske höja ett varningens ord om dåliga eller lägre energier som dras till ledsenhet å osäkerhet..sök inte upp något som du tror skulle kunna utveckla dina mediala förmågor, helande energier kommer till dig..när du är redo för dem!

Har man en gång varit i kontakt med sånt (medvetet sökt lägre energier)-har de en tendens att återvända..

När du är i balans och mår bra, kommer dina gåvor också utvecklas..rätt!..Låt allt ha sin gång..

Lycka till på "resan", Dreamer!

Hej Dreamer, det är en komplimang för iFokus/AU att du vill öppna dig och visa fullt förtroende för medlemmarna här med att berätta din livs historia om nattliga upplevelser av andliga osynliga makter och svårigheter att få hjälp med att hantera detta. Jag tycker på ett sätt att det är så förfärligt tråkigt att du ska behöva lida och bli behandlad med psykiatrisk medicinering och behandling för något som vi ju ändå här försöker lära oss att integrera som en "naturlig" del av våra existensvillkor - andligt, mentalt och fysiskt.

Du är nu 21 år och har man och barn - ändå lämnar de dig inte i fred utan kommer till dig i familjesängen och drar dig och kräver din uppmärksamhet. Du tvingas in i andliga upplevelser som kräver hela din energi. Ändå minns du inget och  har ingen aning om vad detta kan innebära.

Jag tycker först och främst att du ska titta på TV4's mediala program Det Okända för att få mer kunskap om hur andra kan ha det och att det går att göra något åt det.

Men jag tror att du har något mer allvarligt än en kvardröjande granne eller en påhälsande moster. Du verkar vara en andlig arbetare - inkarnerad för att göra ett arbete, dvs du föddes till din familj i syfte att göra något andligt arbete. Du är nu 21 år och det börjar bli dags för dig att finna några ledtrådar till vad detta kan vara. Du har visserligen ett litet barn men det kan vara väl att förbereda dig med vishet och kunskap, för vad du måste göra om två,tre år.

Du skriver att du mediterar - det är bra. Vad har du för teknik? Det man skall tänka på är ju de fyra viktiga orden bön, åkallan, recitation, löften/åtaganden. Låter kanske fanatiskt eller medeltida men är ju ändå vad alla seriösa andliga meditatörer gör. Naturligtvis är det ju viktigt hur man mediterar eller vad man mediterar för. Att bara sitta i soffan och sluta sina ögon ger ett resultat medan att göra sig ett hemaltare med kära symboler för det högsta goda ger ett annat.

Skulle kunna rekommendera många anliga inspiratörer på nätet, vet inte hur aktiv du är med det, som Summit Lighthouse tex med Elizabeth Clare Prophet som ledare. Hon är enkel, rak och mycket tydlig i sin ledarroll.

Annars tycker jag personligen att det är bra att läsa Bibeln för att där finns många eviga symboler beskrivna som en del i en berättelse om gott och ont eller rättare en berättelse om lydnad/trohet och svek och glömska. Med heliga skrifter får man ett språk och en språkgemenskap med andra som faktiskt är "officiell" det är Kultur att kunna tala detta symbolspråk som människan har talat i flera tusen år typ kopparorm. Dessutom talar andarna språket.

Hoppas att denna textkaka inte avskräcker dig för jag önskar dig allt väl och mycket lycka till!

Det har pratats lite om meditation i denna tråd. Här är en video som tar upp det ämnet:

http://www.youtube.com/user/burtharding#p/u/17/4hXKmA96Hpk

Tack än en gång allihopa.Skönt att det finns "andra" att prata med.

Jag hittar nåt bra i de ni alla skriver och tar till mig detta.

Tack också Hukanson och Moonwing. Det känns väldigt träffande det ni skrivit. Blev mycket tackande här men jag menar det verkligen.

kram till er alla!