Hej Trulig!

Jag håller på att ta tarot kort (ZEN). Ett av dem förklarade en gång att det finns olika kärlek. En av dem är bortom allt den har en otroligt djup kärlek som är så äkta!

Ibland när jag funderar på om jag verkligen älskar min make kan jag sitta och titta på hono vid middagen och ställa frågan till mig själv: Älskar jag verkligen honom? Varje gång efter en liten stund får jag en härlig känsla inom mig och drar en lyckorsuck "Jaaaa"

Vad jag vill säga med detta är att kärlek finns i olika faser och tillstånd. Du kanske är i ett tillstånd där du har en otroligt djup kärlek som det är meningen du ska ha just nu. En djup kärlek som sprider sig till ALLA. Sedan tror jag att du har en djup kärlek till ditt barn men att det kanske inte är den som det fokuseras på just nu.

Jag hoppas du förstår mina tankar…

Kärlek till dig!

0#

Ett tips är att du slutar sända ut kärleken och i stället väljer att ta emot den. Gå till exempel till din arbetsplats och välj medvetet att du nu vill känna kärleken som finns där. Du gör ingen ansträngning utan bara väljer att vara en mottagare för kärlekens underbara energi.
Kanske kommer du nu se saker, handlingar och tecken på att mer kärlek än du visste om bor på denna plats?

Jag är bara en mottagare. Jag UPPLEVER kärleken i ett mottagande tillstånd och vet med mig att jag sänder ut den utan någon som helst ansträngning.

När jag ser en blomma upplever jag vår kärlek till varandra. Jag vet med mig att blomman älskar mig lika mycket som jag älskar den. Jag tar emot kärleken från blomman och vips sänds min egen kärlek tillbaka till denne utan att jag gjort något annat än just tagit emot…

Trulig, jag känner igen mig en hel del i det du skriver.

Förr i tiden, när jag var med instabil och inte lika medveten om vem jag är och vad jag gör här, så var mitt känsloliv en bergochdalbana!

Jag var en känslo-orienterad människa och trodde/ tyckte att det var rätt eftersom jag då trodde att känslorna var något mkt djupt som kom från min själ. Att de var min länk till migsjälv!

Jag blev superhög på kärlekskänslor då och då….iaf något jag trodde var kärlek. Det kändes mkt intensivt och starkt! Men det resulterade alltid i att jag efteråt sjönk ner i en mkt känslolös period då jag inte kunde känna något alls. Och så höll det på. Mitt känsloliv var även eldigt och lättpåverkat, jag hade lätt att ta åt mig illa av vad andra tyckte och sa etc. Allmän instabilitet som gjorde att jag inte mådde så bra i mitt inre.

Någonstans visste jag att det fanns något annat, en annan lösning. Jag var så trött på att mina känslor styrde mitt liv tillslut, och jag kunde ana att det låg en lösning i att inte känna så mkt….men hur visste inte hur. Och vad skulle det då betyda? Att jag kom längre ifrån migsjälv?

Idag har jag funnit en stabilitet som jag aldrig förr i detta liv har upplevt. Den kom då jag minndes vem jag är, var jag kom från och vart jag är påväg. Och den bottnar i en grundenergi som i sig är helt känslolös: Kärlek. Kärlek till migsjälv, till Alltet.
Kärkleken är som jag nu förstått, något som i sig är utan "känslor" för den går djupare än så. Känslor tillhör astralplanet och är helt materiellt. Det finns något djupare, som jag inte helt greppat vad jag ska kalla det. Det är vi människor som lägger känslor PÅ kärleken. Känslorna är personliga och därför man inte två människor påstå att deras kärlek känns likadant. Kärleken är densamma, men känslorna känns olika.

Det jag kännde förr var inte kärlek, det var passion, åtrå, bekräftelsebehov, attraktion, förälskelse etc.
Nu känner jag kärleken. Visst, med en viss känsla på, men inte som förr. Nu är den fri, utan krav. Den bara ÄR!

#Maria, Tack, ja du är ju inne lite på att det finns olika kärlekar det stämmer nog.

# Lena, hmm, ja så kan man ju göra..det fick mej att tänka till lite. Jag skickar nog ut först och tar sen emot. Utom ibland - när jag får så oerhört mycket kärlek från Universum eller vad det nu är så jag blir alldeles gråtmild. Ska nog öva lite mer på det. Tack!

# Alwyn, jag tänkte faktiskt på dej när jag skrev det här :) Du har varit på det här ämnet förut. 

"Jag var en känslo-orienterad människa och trodde/ tyckte att det var rätt eftersom jag då trodde att känslorna var något mkt djupt som kom från min själ. Att de var min länk till migsjälv!"

Precis så trodde jag med! Grejen för mej har nog varit att upptäcka att det låg så mycket rädsla i mina känslor. Det har fått mej att tänka om.

Tack Alwyn - så himla skönt att läsa… Det är åt det hållet mina tankar gått. Jag har inte stängt igen alltså - bara slutat låta mina känslor styra mej. Tjoho, på rätt väg alltså.

Härligt att läsa att du hittar tillbaka! Grattis!!

Helgkram till dig!

Heej Trulig!

Vet du? Jag tror inte alls att du på någotvis har stängt av. Jag känner igen mig i det du skriver:

Om att så fullständigt gå upp i "kärleken"  till en annan människa och samtidigt vara så oerhört rädd för att visa sitt riktiga jag.

Kärleken har varit oerhört krävande för mig tidigare i livet. Kanske berodde det på att jag i själva verket inte hade en aning om vad det var.

 Jag trodde ju att jag var tvungen att leva upp till något

 Jag var livrädd för att bli lämnad… och kärleken inom mig gjorde så ont.  Jag kunde inte finna ro i kärleken eftersom jag var konstant rädd.

Jag levde i Omedvetenhetens maskeradbal.

Känslorna inom mig var som rena rama bergochdalbanan.

När jag så småning om tog itu med mitt sorge arbete så förändrades hela jag, hela mitt sätt att tänka  och känna.

Det kändes ovant och det kändes så främmande, men samtidigt så oerhört befriande.

För jag insåg att jag bara kunde ta ansvar för mig själv för mina känslor…

Det tog ett tag innan jag kunde landa i detta och jag funderade om jag åter igen hade stängt av.

Det tog tid för mig att avvänja mig från det inre känslomässiga kaoset, som jag hade lärt mig från barnsben.

Känslan av kärlek är i dag för mig som en smekande, stillsam åretrunt sommarvind,, Den tar aldrig slut……….

Rore, det är ju precis som jag känner det!! Jag är i landningsfasen så att säga.

Jag trillar in i mina gamla tankar igen - visst - men jag uppmärksammar det snabbt och släpper det.

Jag hoppas jag kommer till sommarvinden till slut. Stundtals är jag nog där redan.

Tack så oerhört mycket!! Många tacksamma kramar från Maria

Vilken bra tråd. Undrar själv var jag är. Har nog haft en hel del uppdämd ilska. Nog finns det kvar än.. Men det börjar nog lossna. Lätt är det, att låta dessa känslor vara. Är ganska jobbigt när de kommer fram…

För några år sedan, började jag känna en bubblande känsla inom mig. Varken min mamma, eller bror tycktes känna igen detta. Är detta kärlek för en själv? Hade nästan glömt bort den också. Det har varit tyst inom mig, och tomt ett tag. Så där tomt, som att man inte riktigt finns. Varken känsla, tanke, eller kärlek. Kusligt.

Maria - Kram till dig med :)

Rore

Nu när jag läser i lugn och ro så ler jag inombords när jag läser ditt inlägg. Det är så oerhört mycket som lika gärna skulle kunna vara mina egna ord.

"Jag kunde inte finna ro i kärleken eftersom jag var konstant rädd."

Jag har skrikit ut " jag vill inte vara rädd längre, jag är så trött på att vara rädd" Och det är så fantastiskt att slippa den här rädslan! Rädslan och oron som jag tror många har - och som dom tror dom måste ha - att det är naturligt.

Jag är så tacksam att jag kommit hit!

Vad härligt att höra Trulig,känner igen mig i mycket av det som har skrivits här.

"Jag kunde inte finna ro i kärleken eftersom jag var konstant rädd."

Rädslan och oron har jag burit på länge och rädslorna som fanns har upphört för mig.det känns som ett inre tomhet just nu,fast jag är så glad inom mig.kärleken till mig själv känner jag inte av än men den lär väl komma efter hand antar jag.det är väl en mognadsprocess som tar sin tid antar jag.

Är en ny till kommen skrivare,fast jag har läst mycket av det som skrivs.

Hej Lisake, åhh som jag har jobbat med kärleken till mej själv! Medvetet med affirmationer, spegel övningar mm.

När jag äntligen började accceptera och älska mej själv fick jag en sådan stark grund att stå på och så många rädslor försvann och jag kunde öppna upp på ett helt annat sätt mot omvärlden.

När man ändrar sitt sätt att tänka, handla och vara så blir man lätt lite vilsen ibland.

Alla har sin väg att gå och det tar den tid det tar. Men för mej känns det fantastiskt att ha denna möjlighet att få stöd och råd av andra som har varit/är i samma situation.

Jag läser denna tråd och ler.Så många vackra människor här.

#0 Såklart att du inte tappat bort kärleken eller stängt av, jag tänker att det är så som Alwyn beskriver det, du har funnit en djupare plattform till kärleken, där inte personligheten dras med på samma sätt.

Förälskelse är sällan "ren" kärlek, för även om den just då är himlastormande och passionerad, så finns ju också alltid en rädsla med - att kunna mista. Den är borta nu, eller hur? Du har insett att du inte KAN mista kärleken, för den finns överallt och i alla - inte minst i dig själv.

#12

Du skriver lite om förälskelse. Jag har haft ett problem att lätt bli förälskad. Det börjar väl bli bättre nu, hoppas jag. Men det har kommit som en smäll, sedan sitter jag fast. Och det har tagit LÅNG tid att ta sig ur, till och med år (när jag var yngre..).

Nu har jag hittat sätt att hantera det. Men en viss rädsla finns fortfarande att det ska ske igen. Till och med så att jag kanske undviker att möta folk, på ett närmare sätt, på grund av detta.

Vet inte om du/ni har något råd, eller så. Delar med mig i alla fall.

Hej Niklas!

Jag har haft samma sak. Jag har tidigare haft lätt för att bli förälskad. Jag har funderat varför och i stort sett kommit fram till att för min del handlar det mycket om beskydd. Jag behöver någon som beskyddar mig. Sedan 17 år lever jag i ett underbart förhållande och ser en tydlig koppling till att jag inte har dessa känslor längre.

Det enda jag kan ge dig är att fundera på vad denna förälskelse står för och fundera på vad för funktion den ska fylla.

Hoppas det går bra!

Kram!

#12

Det härliga är att jag tappat rädslan för förluster överhuvudtaget. Vänner, jobb, husdjur och saker.

 Kram

#12

Det härliga är att jag tappat rädslan för förluster överhuvudtaget. Vänner, jobb, husdjur och saker.

 Kram

#14

Hej!

Ser det som att förälskelsen har fyllt ett hål inom mig. Ett stort tomrum… Gett känslor, som jag inte kunnat skapa själv.

Lite skönt är det att inse.

#17

Känslorna du inte kunnat skapa själv, Niklas. Vad är det för känslor? Vill du dela med dig?

Kram

Måste nästan säga att jag inte vet. Har ingen aning, vilka känslor det är. Antar att det där tomrummet, kommer på grund av saknad av egen kärlek.

Fast det går också djupare. Möjligen så är det saknad av kärleken, i förhållande till andra?

#19-20

Tomrum på grund av saknad egen kärlek? till dig själv eller till andra? Jag känner din kärlek genom allt du hjälper mig med och alla dina kloka ord som du ger mig!

Vad innebär tomrummet för dig? Vad finns/finns inte i tomrummet?

Vill du fundera mer kring vad detta innebär och sedan återkomma lyssnar jag gärna!

Ta hand om dig!

#21

Detta blev lite konstigt. Igår upptäckte jag att det var så tyst, ganska sent var det. Som att tankarna inte krockade inom mig. Är det en bra sak? Känns ju skönt, att slippa den här delningen jag har upplevt, mellan personlighet, och "djupheten". Men jag vet inte vad det innebär, och vad jag ska göra med det.

Har en aning om att jag släppte in personligheten, och då kom dens sidor fram, som jag inte riktigt har accepterat. Till exempel; det tomrum som ofta uppstår inom mig.

Kärleken du känner, kommer nog av kärleken inom mig. Den finns väl där, antar jag. Men kan ju skriva i stället, att ibland så stängs den av.

Är lite rädd, att skapa föreställingar. Vill inte få er att tro något om mig. Alltså; jag har långt kvar. Är inte framme än. Vilket ni förhoppningsvis märker.

Ska gå ut en sväng i solen, behöver en paus… 

Och förresten! Trulig. Hoppas vi inte tar över din tråd.

Men Niklas! Vi är här för att stötta dig. Du får ha hur långt kvar som helst. Ingen av oss är framme ännu! Vi har bara lite olika områden vi jobbar med .

Du skriver att du inte vill att vi ska få föreställningar om dig. En sak kan jag säga av erfarenhet. Det är helt fel att skapa föreställningar. Föreställningar är bara något där vi utgår från våra egna erfarenheter och sedan skapar fördommar om andra.

Jag arbetar som proffessionell coach och VET att varje person är unik och helt underbar! Alla brottas vi med olika saker och jag tycker du är stark som öppnar dig här.

#21

Du skriver "Som att tankarna inte krockade inom mig" och att det är skönt. Är det något du kan ta fasta vid? Måste du veta vad det innebär eller kan du i ditt sinne förlika dig med att det känns skönt när inte tankarna krockar?

Hoppas du njuter av solen

Kram

Tack, Maria. Det fanns en stolthet inom mig, den börjar nog släppa. Mitt hjärtchakra verkar jobba en hel del… Skönt är det, att kunna vara lite grundad.

Saken är den att när det blir tyst, när tankarna inte krockar, då tappar man något man har hållt sig vid… Men ändå, kanske måste jag inte förstå, eller direkt veta. Men jag vill liksom förstå.

Kram tillbaka

Är som att jag mer kan tänka när jag tänker, och inte motsätter mig själv på samma sätt. Rösten som ofta sa: "Nej, nu ska du inte tänka." Eller: "Du måste du förstå!"

Den är inte lika stark. Är det den som har tystnat…? Eller tystnar.

#28

Har det med ett kontrollbehov att göra? Jag menar att du vill förstå?

Känner du att du kommer framåt i tankarna och känslorna allt eftersom vi "pratar"

Kram!

Att jag vill förstå, är nog mer för att jag är sån. Gillar att ta mig an utmaningar, lära mig, och förstå mer. Men att jag har en tendens till att känna stress, och att det blir något tvingat kan ju ha med något sånt att göra.

Det kan man väl säga att jag gör. Kommer framåt. Men skulle tro att den mänskliga "närheten" gör mer för mig! Det är nog den jag vill ha, och nästan behöver.

Vad menar du med "mänskliga närheten"? Kan du berätta mer? Är det i form av någon hos dig hela tiden eller räcker det med att du vet att du har vänner då du behöver?

Är närheten fysiskt eller psykisk närhet?

//Mia

#0 Det du beskriver får mig att tänka att du gått från personlighetens "kärlek" till hjärtats kärlek. Det som vi upplever som mycket starka passionerade känslor är relaterade till personligheten som fungerar genom solarplexuschakrat och korsryggschakrat.

Dessa känslor gör att man kan uppleva starka upplyftande känslor för någon eller något och sen ramla ner i rädslor och tvivel eller andra tunga känslor.

Kärleken som kommer från hjärtchakrat är ofta mycket mildare men framförallt stabilare. Kärleken bara finns där! Man behöver inte leta efter den utifrån och få bekräftelse av andra för att kärleken ska infinna sig. Själens kärlek flödar genom hjärtat till allt och alla.

Min erfarenhet är att hjärtats kvalitet ändrar sig. Det du nu upplever kommer troligen fördjupas och då kanske du igen upplever en stark intensiv kärlek. Känslan som hjärtchakrats aktivitet ger förändras och blandas också med personlighetens solarplexus känslor och man kan gå mellan personlighetens känslor och själens kärlek.

Det blir som en växelverkan mellan dessa typer av känslor. Solarplexus upplevelserna av känslouttryck lyfts gradvis upp till hjärtchakrat och omformas av själens inverkan till ett stabilt uttryck för hjärtats kvalitet.

#32 Intressant, när jag läst alla vänliga svar så går dom i varandra. Jag har nog varit i Solarplexus, mitt fokus var nog där för tre år sedan, i känslornas chakra. Men jag öppnade upp för hjärtchakrat.

Du skriver om korsryggs chakrat - jag låg däckad i akut diskbråck i dom regionerna får två år sedan, känningarna finns fortfarande. Och hjärtchakrat har varit väldigt aktivt - från att värka till att fyllas av underbar läkande energi.

Intressant att man kan se utvecklingar ur så många olika perspektiv och dom går i varandra. Svaren jag fått är sedda från olika perspektiv men ändå samstämmiga.

Jag blir så glad för att jag känner att allt är väl och bra och jag är precis där jag ska vara. Jag ska forsätta att vara i hjärtat och i flödet. Jag blir stabilare för varje dag som går.

Jag önskar naturligtvis att jag får uppleva kärleken med en man igen - mycket bara för att nu känns det som att jag verkligen har verktygen att älska på ett sannare, villkorslöst sätt.

Men allt blir som det blir 

Med ditt vackra utseende står det inte på förrän han står där… 

#34

Trulig!

Vad glad jag blir av att läsa ditt inlägg!

Tack!

#31

Jag uppskattar vänner med en stark närvaro, och ett djup, som tar mig på allvar, och finns där med hjärtat. Egentligen är det inte så viktigt om det är "fysisk" eller via datorn, om du menar så. Men att kunna diskutera saker med hjärtat, som leder en framåt, uppskattar jag.

Vet inte om det gav något… 

Alwins inlägg om kärleken känns så rätt,har läst den flera gånger nu.

Trulig jag är glad att du tog upp ämnet,för jag är liksom där jag också.

Det är så givande att få läsa era inlägg.

Det är toppen om man kan  hjälpa andra med den erfarenhet man har, och de insikter man nått Tack tack