Det skulle ha varit en länk med däruppe i #0 men det blev fel metod jag kopierar länken i stället :

http://svtplay.se/v/2363234/dokumentarfilm/domedagssekten

Man får vara glad ändå.   

Du länkar till en film om domedagssäkten!

Men vad är det du vill säga med det?

Tack för den välkomnande kommentaren!

Svensk teve sänder denna film för att den troligtvis är sevärd - för dem som anser att moderna andliga fenomen är intressanta.

Retep anser tydligen att det inte är tillräckligt utan man ska vilja säga något speciellt med att länka till en film om en domedags sekt i USA 2007.

Antagligen vill jag säga att man borde se filmen och kanske skriva en kommentar på tråden i iFokus.

Man kan svara på frågan - är detta trovärdigt som andlig utveckling? Kan man tro detta som andlig initiering?

Hukanson!

Jag menade inte att stöta bort dig med min fråga. Välkommen hit!

Känner ju inte dig och kan inte veta om du la ut länken för att du själv tillhör en sekt…eller om du ville påpeka och visa på hur tokigt det kan gå…

Om jag skall svara på frågan om det är trovärdigt som andlig utveckling, som en andlig initiering?

Jag har sett den här filmen tidigare och min upplevelse är att grupper eller säkter uppstår av en anledning..en karmisk sådan.

Om dessa människor blir upplyfta och kärleksfylda i sin relation med varandra och i sin föreställning om Gud. Då är det i sig en härlig upplevelse, men som jag ser det en föreställning som urartat till en grov vanföreställning.

Min uppfattning om andlig utveckling och andligt mål är att nå Källan och helt och fullt integrera den medvetenheten i sitt liv.

Det jag ser ske i denna film, i sekter och många andra religiösa grupper och andliga sammanhang.

Det är att det som ser ut som en andlig initiering och utveckling…men att det fortsatt stannar kvar i att vara en föreställning…och man därigenom åter sätter ett nytt datum.

Tack för värmande välkomnande, det var över ett år sedan jag var verksam här men det lockade att få litet andlig utvecklings stimulans igen.

Du säger att dessa människor i domedagssekten skulle kunna sägas ha en härlig upplevelse upplyfta i kärlek till Gud men som tyvärr bara är en vanföreställning av grövsta slag.

Nu hör det till historien att de som filmade detta på intet sätt var troende så filmen är gjord med avsikten att framställa detta som kanske kriminellt.

Jag tycker ändå att hela historien är intressant ur många aspekter. Dels som en berättelse om en vanlig företeelse i det amerikanska samhället men också om det andliga skeendet i världen som förmedlar andliga budskap som även här på iFokus är ett kanaliserat ljus.

Eftersom jag läst många av Mariannes inlägg och artiklar på denna site så tror jag nog att man skulle även kunna diskutera sekten i ett initieringsperspektiv. Är inte en fast tro på Gud och ett aktivt förverkligande av ett andligt liv med en utbildad kristen präst tillräckligt för att kunna nå djupt i gudskontakt?

Vad är då…"att kunna nå djupt i gudskontakt"? Och vad är en initiering?

Är en djup gudskontakt en upplevelse och en föreställning om gud…eller är det att erfara och vara Ett med Gud…att ha förenat Gudsmedvetande med sitt eget medvetande?

Ser man initiering som ett första steg i sin starka, härligt övertygande upplevelse och föreställning om gud…eller är en initiering en första medveten erfarenhet av Gud, bortom sinnevärldens föreställning om och upplevelse av..?

Tack för länken. Det är intressant att se skildringar innifrån och viktigt att diskutera och analysera sekter uppkommer och vad som kan ske inom dessa grupper och vad det gör med individen.

#4 Jag tycker snarare att de bygger upp karma som behöver rättas till i ett senare skede/ liv. Speciellt ledaren men även de som vet inom sig på något plan att det är fel men ändå fortsätter. Man kan se på sonen att han kämpar med inre konflikter. Han vet vad lagen säger men vill inte tänka på det i samband med "fadern" och det han gör inom gruppen.

Det är också intressant att se hur kärleksfulla de är mot varandra och hur hoppet och tilliten till vad som kommer att ske finns där. Men kärleken stannar där inom gruppen och omfamnar inte omgivningen. Dessutom bygger det också på att medlemmarna är syndfulla och deras enda räddning är att vara med "fadern" och följa honom.

Det får mig såklart också att tänka på alla dessa datum som sekter tidigare har trott på och som ofta ändras till ett nytt datum då inget egentligen inträffat som man byggt upp illusioner om.

Man skulle visserligen kunna jämföra med forna tiders katolska kyrka som hade en Fader i varje församling. Skillnaden är ju uppenbarligen att de moderna Fäderna i Amerika har hustru och barn men kan tydligen när det handlar om extrem utvaldhet och ständiga bönesvar och direkta befallningar ha flera hustrur och adopterade barn i storfamilj. Att se ledarna som både pappa och mamma likväl som Faderns och Moderns är tydlig inte bara i Amerika utan även i Indien och Korea och Japan.

Men visst ser man att det blir psykiska slitningar. Prästens son blir av med sin fru och det är ju inte så roligt kan man tänka. Barnen åker fram och tillbaka mellan sina biologiska föräldrar och de andliga föräldrar som de ändå älskar och väljer att leva med.

Man måste ju komma ihåg att de ber till Gud morgon och kväll och spontant under dagen. Är inte det fortfarande det enda som legitimerar ett andlig församling..?

…Vad är att leva mänskligt och vad är andens dygd?

Alla sätt är bra utom de dåliga!…men…de dåliga exiterar de egentligen?

Är alla sätt bra?…och de dåliga… är även de av andens dygd?

Miljarder människor på Jorden ber till Gud varje dag!…många till sin gud, för sina egna och sin religions ändamål.

Är detta en andlig församling…leder den till att individerna i församlingen, i denna eller i kommande inkarnation når ett sant Gudserkännande, att de blir sanna ambasadörer för det Gudomliga?