Tror inte alls att kärlek är det enda vi ska eller vill lära oss. Jag tror att vi på olika sätt vill erfara olika sorters livsförutsättningar, känslor och tankar. Att prova på hur olika liv påverkar oss där och då så att säga.

Jag tror att jag lika gärna kunde valt att bli en vidrig människa typ Hitler, Hussein etc för deras liv var något min själ ville leva i lika väl som det liv jag nu lever som är så långt från det hat som sägs omge dessa nämnda herrars liv.

Jag kan ha fel men jag ser våra själar som en erfarenhetstörstande form av liv.

1#

Du kan ha en poäng där…

Om den största livsläxan är att lära sig älska villkorslöst så känner jag att jag mentalt förstår denna och till viss del känslomässigt, och då finns ju inget "högre" att lära sig. Därav skoltröttheten. Målet och syftet ligger så att säga så nära att det blir trist i vetskapen att skolan sedan är över.

Jag får försöka se till erfarenheterna och upplevelserna i stället…

Livet är ett äventyr men det känns som om jag "tappat bort" syftet med det.

Måste vara någon utvecklingsfas jag är i nu eftersom jag känner en form av existentiell tomhet inombords.

/Lena.

Lena, ja inte vet jag om det är så eller ens åt det håll jag tror men du fick min tanke iaf:)

Hoppas du kommer på fötter igen så du känner dig hel igen. Stor kram!

Stor kram tillbaka!

#2 Jag har egentligen inget att tillägga förutom att jag själv har känt likadant. Varför har jag skickat mej själv hit?

Men jag tror att det är perioder man går igenom.

Jag misstänker i mitt fall att jag "borde" hjälpa andra mer - vidare. Fast jag fattar inte hur än - men det ger en annan dimension på tillvaron och existensen. Vi kanske inte bara är här för vår egen skull?

#5

Har förstått att vi inte är här för vår egen skull.
Om nu syftet är att hjälpa andra, varför möter jag då inte människor som söker hjälp?

(Kanske är detta jag saknar)…

Har ju bara ickesökande människor i min omgivning, som kämpar med att inte gå in i väggen eller apatiskt inte orkar sträva framåt/förändra sig till något större.

Jag vill gå framåt, men vet inte hur. Vill känna att livet är en utmaning.

Saknar glöden, ivern och motivationen. Älskar att hjälpa andra se sig själva, men när jag inte har dessa själar i mitt liv blir det svårt.

Nåja, det löser sig, för det gör det alltid!

/Lena.

#6 "Saknar glöden, ivern och motivationen." JAA, var sjutton tog den vägen?

Syftet med våra liv?

Tack Lena för att du satte ord på denna fråga,, som till och från poppar upp även inom mig…

När jag började mitt sökande efter mig själv för en så där 7 år sedan,, så blev jag övertygad om att livet var en skola,, och att jag skulle lära,,

Men jag förstod inte vad? Trasig och vilsen i min livslögn,, började jag så sakteliga snubbla över svaren som flöt upp inombords,, och min resa mot helhet tog sin början,,,,

Livet som tidigare visat sig som ett elakt spel som jag inte ville spela med i längre,, upphörde att exisistera,, eller gick åt sidan,, jag kunde se hur det pågick i kulisserna (bortanför mitt varande )och inte nagga mig i hälarna,, titt som tätt.

Från att ha trott att hela livet bara varit ett hemskt och vidrigt spel från mycket unga år,, till insikten om att livet varit en skola,, för att lära mig se igenom livslögnens mönster,,

för att komma till insikten om att jag trots allt ändå inte skulle vilja ändra på någonting av det som varit,, För utan allt detta skulle jag inte vara jag,,,

Men jag vet fortfarande inte riktigt Vem jag är,, För allt det jag Är,, Är jag,, Varken mer eller mindre än så… 

Så syftet med livet har jag inget svar på,, men jag tror på själens odödlighet,, så kanske är det därför livet kan tyckas vara både outhärdligt och fantastiskt,, nästan på en och samma gång,,,

Kanske är det Själens törstande efter kunskap, som driver oss vidare mot okända mål?? (vad vet jag?)

Jösses vad svamligt detta blev,,,,

Rore, inte ett dugg svampigt i mina öron/ ögon. Klockrent så som jag tror mig tro!

#8

Håller med dig fullständigt i det du säger.

Jag har gjort samma resa själv. Förstår bara inte vad som skall ge mig nya mål och upptäckter. Finns det mer att upptäcka? I det djupare perspektivet alltså.

Jo, min själ är hungrig på mer kunskap, därav detta inlägg…

Någon sa till mig att den svåraste livsläxan var att lära sig älska villkorslöst.

FINNS det något ännu svårare?
(Behöver nog lite diagnostiska prov vid sidan om den ordinära klassuppgiften).

/Lena.

Den är här…motivationen, glöden…ibland ser vi den inte för att vi tror att det är något annat…något större och viktigare.

KÄRLEK!

…att leva i kärlek och med alla dess egenskaper…

Räkna upp dem här så skall ni se.

Kärlek är syftet, det är anledning att vara här, för min egen skull, din och allas vår skull.

Från den tilltagande Kärleksupplevelsen vi har i vårt liv, strålar givandet ut till alla dem vi möter, dem vi inte möter och till hela omgivningen.

Låt detta vara ditt syfte, din glöd och motivation…låt Kärleken växa i dig med i oändligt stigande lycksalighet…Detta är livets syfte.

Gör mindre åstadkom mer.

Kärlekens egenskaper: Vänlighet, medkänsla…   …   …

Ett annat scenario i mitt huvud,, framför allt tidigare när jag var Omedveten om valen som jag inte gjorde,,,

Arg och frustrerad på överheten,, om det nu var Gud eller själen eller vad jag jag nu trodde på,,,

Jag har alltid trott på någonting utöver,, men inte riktigt haft klart för mig vad jag trott

Den tanken var att själarna/Gud eller vad det nu var,, måste vara oerhört uttråkade och elaka,, som hela tiden skapade så svåra smärtsamma situationer,, var jag än befann mig,,,,

( Jag var djupt omstoppad i min offerkofta )

Kände mig som en nickedocka som "de" styrde och ställde med efter sitt godtyckliga behag,,,,

Arg och trotsig,, vände jag "dem" ryggen,, med vilket resultat??

Just det,, varje gång jag vägrade lyssna eller se det som var,, Kom det tusenfallt igen,,

Det var inte överheten jag vände ryggen,, Utan jag vände mig själv ryggen,,,Jösses,, Den insikten kom som en stopp smäll,,, Rakt i nyllet,,

#0, resande71.

"Släpp det… Gå vidare… Du vet bäst själv… Fråga inte andra om sådant…"

(hoppas ingen blir elak på mig nu)

Lättsamt/Niklas

#11

Peter, jag ska göra mitt bästa för att se kärlekens som livets syfte.
(Går i min lilla bubbla och tror mig veta vad den känslan handlar om).
Kanske behöver jag en snyting för att lära mig ÄNNU mer om den känslan?

#12

Du beskriver ju min egen livsväg. Har vi gått SAMMA VÄG?

#13

Härligt Niklas! Du får mig på gott humör! Tack för det bubblande skrattet!

#14

Det verkar som så,,

Kanske därför jag tycker mig uppleva dig som så bekant?

Lena & Aurore…Det är väl därför jag har svårt att skilja på er två

Kärlek tror jag visst inte man lär sig…Det är det man är och blir mer av, när man levandegör den

LEVANDEGÖR…fint ord eller

JA!! Väldigt vackert ord: LEVANDEGÖR    KÄRLEKEN,,,,

Jo jag tror att man lär sig kärlek,, Det är ingening som "man"automatiskt är,,eller??

Eller är det så att Kärleken ,, Omformas av de människor som finns i vår närhet, så att den äkta kärleken (vår födslorätt) vattnas ur och förvanskas??

Är man kärlek redan från början?

,, som "man" kanske sedan tappar bort,, och kanske återfinner?

Har KÄRLEKEN alltid funnits där inuti?

#16

Aurore, jag har insett att du och jag har vandrat liknande vägar och brottats med samma saker. Vad har du sett mer som jag kanske missat? Lever du i kärleksfull lycksalighet som Peter? Vad händer efter man insett att man bråkat med sig själv, sett kärleken som det högsta, haft en känslomässig utrensning, förlåtit, släppt taget, blivit mer accepterande, mer tolerant, mer ödmjuk? Vad finns det MER?
Jo, lycksalighet som Peter pekat på… hur kommer man dit då?

#17

Hur levandegör man kärleken? Hur ÄR man kärlek? Vilken polett behöver trilla ned för att man ska se livet i fullkomlig lycksalighet?

#19

Åhh Lena! JAg önskar att jag kunde säga att jag funnit den kärleksfulla lycksaligheten,,,Men,,

Jag Kämpar fortfarande med den,,

Ibland är den närmare och ibland är den långt ifrån.

Tycker den är så intensiv och skrämmande,, är fortfarande en räddhågsen lite hare emellanåt,, Som har svårt att ta emot,,

Jag vet inte om jag någonsin blir klar,,

Men i grund och botten har jag fått en kärna av stillhet och ett lugn som jag kan falla tillbaka i och finna tryggheten,, och låta mig vila i detta.

Det hade jag inte tidigare,,,

#15, resande71.

Så bra att du kunde se det komiska i det. Menade inget illa.

/ Niklas

#20

Jo, lugnet och tryggheten har jag också funnit. TACK och LOV!
Skön känsla att slippa oroa sig för allt.
Antar att det tar tid att nå fram till lycksalighet…
Jag är naturligtvis också rädd emellanåt och det gör ju inte det hela lättare.

#21

Närå, Niklas! Jag tog det med humor. Det är bra att du kastar tillbaka saker. Nu ska jag kasta något på dig som du kastat på Alwyn. E du beredd!???…

Jag tycker du stretar emot svaren.

Menar inget illa. Det är bra att vi får smaka på vår egen medicin emellanåt, för detta kan också väcka insikter.

JÄTTEVÄNLIGT

/Lena.

#12  skrev i min blogg för några månader sen" jag vill moona åt universum - men inser då att jag även moonar åt mig själv"

Jag vill bara säga till er alla - Fy fasiken vad jag är glad att jag hittade det forumet!! Känner igen mej i så mycket och trots att jag fysiskt är väldigt ensam i denna process - så finns ni här. Som änglar!

Kramar till er alla!!!!

Maria

Hej Maria och kram till dig…

#23

Haha,, Härlig insikt

Ja, det käns lite lättare med ensamheten om "man" vet att det finns andra,,,,och möjligheten att ventilera finns,,,

Kramar tillbaka till dig Maria!

Du är Kärlek…Du är också Karma… om vi nu skall krångla till det!

Det blir lättare med den insikten Jag är Kärlek…och när jag inte känner det, så är något i vägen(fritt val av ivägengrejor)Varje gång du kommer på dig med det…då vänder du ödmjukt och lätt din UPPMÄRKSAMHET mot det du ÄR…Kärlek…och Levandegör alla de egenskaper som du förknippar med Kärlek och lycka…

Så kan vi få fler förslag på egenskaper: Förståelse, Inre ljus……………..

När vi samlat dem så skriver vi ner dem på en lapp där det överst står Kärlek är Uppmärksamhet jag Levandegör

Kramar till er alla från mig också!

Är som sagt skönt att veta att det finns fler… sökande, hungriga, trötta, uppgivna, krigande, kämpande, stretande, envisa bla, bla,bla…

#26

Någon sa till mig en gång att kärlek KÄNNS inte eftersom vi alla är kärlek i grund och botten.

Kan detta verkligen stämma?

Som jag ser det så Är Kärlek, liksom Varat Är och Naturlig Lag Är och Transendentalt Medvetande Är…Bara Är

När det sen kommer till kärlek som vi upp lever, livar upp, levandegör…så känns den…För det som känns tillhör det relativa livet medan det i Absoluta, i Varat bara ÄR

23 Trulig, HAHAHAHA tack för att du ger mig galna skratt rakt ut här på kontoret.Underbart!

#22 hehe jo men dendär kommentaren har jag och Niklas pratat om nu. Ibland händer det att känslokroppen tittar fram och tar över utan att man är beredd, och sen sitter man där och stirrar på vad man själv skrev och undrar "eeeeeehuuum varför?"

Denhär tråden gillar jag verkligen! Jag vet inte om det har med ämnet helt att göra, men jag vill ändå dela med mig lite här.

Jag fick ganska tidigt under mitt sökande som en känga i huvudet som talade om för mig min uppgift här på jorden i detta liv. Det var mkt enkelt och inga detaljer alls, men så tydligt och kraftfullt:

"Att hjälpa"

Jag antar att vem, på vilket sätt och i vilken situation är upp till mig under livets gång att avgöra själv.

Jag var ung då, och visserligen sökande men även väldigt vilsen. Jag har sökt på olika sätt och med olika intensivitet under minst 10 år. Nu har jag nått en period där min utveckling i andlig medvetenhet går väldigt fort frammåt. Jag vet inte varför, men jag antar att jag var redo/mogen för det. Jag känner kärleken/ Alltet på ett helt annat sätt än innan och börjar få en bättre förståelse för hur jag ska kunna hålla kärleken i mitt hjärta öppen hela tiden. Det är inte lätt, men det går frammåt. Min uppgift har dock följt mig genom all denna tid, och det kommer att fortsätta så. Det ger mig glädje. Ingen ytlig glädje utan en djupare glädje, KÄRLEK. Sedan jag kom in i denna period har jag förvandlats från en mkt instabil och tom person till en glad och rik människa. Mitt liv är så rikt!

Jag har funnit skillnaden i det som ger mig "ytlig glädje" och det som ger mig äkta glädje. Livet är fullt av saker som ger ytlig glädje och tillfällig tillfredsställning….TV, fina bilar, en snygg människa, en kväll på krogen….men det är just där skillnaden ligger. Den är tillfällig och övergående. Den äkta glädjen känner man i hjärtat. Två saker som ger mig äkta glädje och som alltid kommer att göra det är just att hjälpa, och att utvecklas andligt/ känna att jag kommer närmare Källan.

Jag har bestämt mig för att leva här och nu, göra det bästa jag kan av var dag, njuta, vara impuls, hitta på roligheter, göra allt mitt hjärta längtar efter och utan rädslor! Leva livet galet men fullt ut! Så lever jag nu och så planerar jag att fortsätta. Jag tänker inte bli en gammal gumma som ångrar allt hon inte gjorde, som inte tog risker och som inte öppnade sitt hjärta.

Kram på er

#29

Förstår mentalt vad du menar. Tack för en bra förklaring Peter!
Spännande att få se när man också upplever att det är så.

#30

Finns det något roligare än att få hjälpa? Att få dela med sig, att få stötta, ge goda råd, känna att man TILLFÖR? Näe… Hjälpa är det bästa som finns!

/Lena

#19: Du skrev:

"Jo, lycksalighet som Peter pekat på… hur kommer man dit då?"

Du kommer dit (kan man säga så? Är där passar nog bättre) när du vet att du redan är där  

Kram på er alla goingar. Jag älskar er!

/Magica

Har vi med ödmjukhet…förståelse…förlåtelse…

…smyger in…

Säger till #22, Lena, att:

Det ibland inte är som man tror. Lika som jag gjorde en felbedömning i att Alwyn stretar emot… Lika gör du den felbedömningen om mig. Men det är lugnt. För kärlek förstår…

#30, Alwyn.

Du är så vis. Tack.

…smyger ut…

/ Spöket Niklas

#17

Kärlek tror jag visst inte man lär sig…Det är det man är och blir mer av, när man levandegör den

Åh vad bra skrivet, Peter.

En dag fick jag en glimt av min glädjekälla som jag har boendes inuti mig och jag förstod att den alltid är där men att jag till 99,9 % väljer (omedvetet oftast) att jag lägger som en ridå över den. Ridån består av oro, rädsla mm.

Dags att levandegöra! Frigöra!

Jag har inte läst någon av ovanstående inlägg, dels för att jag är lat och dels för att jag inte vill vara påverkad av vad som redan är skrivet.

Jag tror att det gälle både ock. Det ena behöver inte utesluta det andra. Alltså jag ska göra det som jag har bestämt innan jag gick ner här, vad gäller att lära mig, både om mig själv och om andra.

Under livet träffar man en massa personer som man påverkar och de påverkar oss. Jag tror att i de flesta fall när man stöter ihop med en ny bekantskap så är detta meningen oavsett om det blir en lång bekantskap, en kort, bara ett möte och oavsett hur denna kontakt påverkar mig, positivt eller negativt. Kanske det var jag som hade som uppgift att lära honom, eller att hindra honom från att begå en ekonomisk katastrof. Eller så mötte jag en person som gjorde att jag fick träffa några andra personer som kom att betyda mycket för mig i mitt liv,

Jag tror att detta med livet är ett stort nät av många trådar och många noder där vi träffar många olika personer där vi påverkar eller blir påverkade av deras möte.

När man resonerar så här så ser man klarheten att vi är så beroende av varandra, alla vi jordbarn.

Det är det som är meningen med livet.

Syftet med livet är mycket större än vi kan förstå och uppfatta. Vi är ett liv av ett större gruppliv som är en del av ett större gruppliv…

Det är just detta gruppliv som är det viktiga tror jag. Att förstå att vi tillhör också själens rike och delta i själsaktiviteter. När vi går på den andliga vägen så börjar vi upptäcka själens kvaliteter och ett gemensamt ursprung.

När vi inte längre är fokuserade på den yttre världen utan börjar göra insikter i det inre så förändras mål och mening.

För att hitta en meningsfull tillvaro så kan man fråga sig; vad kan jag göra för mina medmänniskor och världen vi lever i?

Vi kan låta hjärtat föra oss ut i kärleksfull aktivitet på något sätt. Genom aktiviteter som hjälper våra medmänniskor. Det kan vara olika aktiviteter som fångar ditt intresse och som du brinner för. Det kan ju också var att stödja växt och djurliv, etc.

Man kan börja någonstans i tex någon frivilligorganisation eller liknande. I någon slags kärleksfull aktivitet. Love in Action.

Man känner när det är rätt. Hjärtat vill då fortsätta och leder mot nya mål som stödjer vårt gemensamma gruppliv. Man får prova sig fram och känna vart själen leder oss.

#32
Om det nu är så att jag lever i lycksalighet utan att känna det så är det något annat som ligger framför och skymmer känslan…
Kram på dig Magica!

#34
Varför känns det som att vi bråkar som barnungar?
Jag säger: Förlåt mig Niklas, att jag hade fel.

#36

jaha, nu blev det fet skrift och den gick INTE att ändra till vanlig.
Har haft många möten med människor och det ger mig något under tiden jag lever här, har bara svårt att se det som SYFTET.

#37
En meningsfull tillvaro är motsatsen till existentiell ångest.
Vad jag saknar är en meningsfull tillvaro, mål och syfte med mitt liv.
Detta har jag förstått. Jag får försöka finna min livsuppgift men vet inte ännu vad det är. Har redan försökt finna detta en längre tid.
Tålamod är livet dygd…

resande71, kanske om du gör som jag gjorde nyligen. Det som ledde till att jag fann de två uppgiftera i mitt liv som skiljer sig från alla andra uppgifter.

Gör en lång lista, på saker som gör dig glad och lycklig när du utför dem. Det kan vara allt från att äta godis till att skänka pengar eller hålla på med healing etc. Allt som gör dig fylld av glädje. Sen sållar du bort de saker som är övergående, som inte alltid har samma effekt på dig, tills enbart stommen finns kvar. Ser du ett samband? Vad finner du där?

#39

Jag vet två saker som jag älskar att göra och det är att skriva, och hjälpa andra se sig själva. Fick ett budskap via meditation för några dagar sedan att jag skulle sätta i gång med att skriva boken jag drömt om att skriva i många år. Har bara svårt att finna inspirationen till detta…
Något hindrar mig från att sätta i gång med detta. Jag misstänker att det beror på att jag inte har självkänsla nog att tro på mig själv, att någon ens skulle vilja läsa om mitt liv. Själv älskar jag att läsa  om andra människors svåra uppväxt och hur de fann friden inombords.
Jag får börja med den där boken! ( Dina ord där ovan gav mig svaret)…

Den där listan du föreslog ska jag ta mig an. Tack för tipset!

/Lena

#40

Lena Du kan väl vara snäll och tala om för mig var och när du Hittar inspirationen till boken,,,,,

Jag letar efter den fortfarande,, inspirationen till slutförandet,,,

Detta "något" som hindrar mig,,, Är nog i grund och botten jag själv,,,,

Det ligger en rädsla i slutförandet av boken,, eftersom den inte endast handlar om mig,, utan även om min uppväxtfamilj,,

En rädsla för blottläggandet,, av helheten och smärtan,,,,och,,,,

Tror att du förstår hur jag menar…

#40 och 41. Vad sägs om att ni läser varandras  - det känns som att ni förmodligen kommer att inspirera och stötta varandra.

#41

Ja, jag förstår precis vad du menar! Jag kommer nog stöta på samma problem i slutet (har redan de tankarna) av min bok. Det gäller att se det som en berättelse av din syn på livet. Om andra väljer att bli sårade av att du blottlägger DIN sanning, så är det ju upp till dem. Det är svårt att inte såra någon alls när man ska berätta om familjeförhållanden. Jag har bestämt mig för att blir min familj sur på mig för att jag delger mina känslor och tankar om det hela så respekterar de heller inte mina känslor och tankar, inte sant?
Inge respekt Rore! Du förtjänar den lika mycket som alla andra.
Konflikter kommer alltid uppstå.

Har vi modet att stå upp för vad VI känner och tycker?

Jag har nu börjat med boken. 1,5 sida avklarad. Bara 200 kvar…
Nåja, nu har startskottet gått i alla fall, så får vi se när det blir färdigt.

Rore! Inspirationen kom när jag kavlade upp ärmarna och tog tag i det!
Ta dig över tröskeln. Där ligger inspirationen!

Kram Lena.

Som konstnär vet jag att inspiration det är inget som jag väntar på.

Det är det jag väcker liv i när jag sätter igång!

Så hindret är inte inspiration utan mer av rädsla och osäkerhet, inför uppgiften…Att samla sig…sätta sig och köra igång, är ofta den bästa boten för den osäkerheten.

När man sen målat sin tavla eller skrivit sin bok färdigt, då kan man avgöra om man vill visa det man gjort eller bara vara nöjd med att ha gjort det.

#43

Så sant,, det visste jag ju,,,, Dags att påbörja redigeringen då då kanske,,

Jopp det är endast tröskeln kvar att ta sig över,,

Tack för knuffen!

Kram Aurore

#44

Du har så rätt Peter. Jag ska släppa mina inre krav på att boken måste bli perfekt. Jag kan ju alltid vara nöjd med enbart känslan av att ha skrivit den.

#45

Varsågod!

#38, resande71.

Det är okej… Det är lugnt.

-------------

Jag tror, ett varande, i kärlek, det kräver ingen framtid. När man har nåt fullständig kärlek, och hittat Varandet. Då spelar det nog ingen roll, hur många år av jordeliv man har kvar. Då är man i varandet. Och medan man är i varandet, på jorden… I fullständig kärlek. Då kanske ens enda sätt, är att sprida den kärlek man är…

Vänligen/Niklas

#47 Det tycker jag låter helt rätt! 

#48

Tack 

Källan, Varandet, Transcendentalt Medvetande kan vi besöka varje dag!

När vi är upplysta då lever vi i det och med det varje dag!

Tack, Peter.

De sista inläggen låter som grekiska i mina öron, om jag ska vara ärlig…
Har nog en LÅÅÅÅNG bit kvar.

/Lena

Lena!

Om du kan peka på vad det är du uppfattar som Grekiska…så kanske jag kan yttrycka mig tydligare…

Vi kan besöka källan varje dag.

Om man inte vet vägen dit då?

Man kan uppnå sköna känslor där.

Tankar man det goda där så man kan "stå ut" i jordelivet, eller?

Det finns väl ingen som ALLTID lever i lycka och frid?
Okej att man upplever detta i meditation, men i det verkliga livet? (Typ trettio minuter senare)…
Där har du ju fortfarande alla känslor av ilska, sorg, smärta, lidande, negativitet, svek m.m. Dessa kan du väl aldrig komma i från om du inte bor i ett kloster eller nåt?

Jag förstår munkar som upplever en form av inre extas, men fasiken de bor ju i ett kloster och tillbringar åtta timmar om dagen åt bön och meditation!
De blir ju "höga" på sina inre upplevelser.

Jag kanske lever i en illusion som inte fattar detta, men må så vara.  

Homeopat, healing, regression, hälsokost, religion, LCHF, meditation, träning, hälsokost, antidepp, sömn, kärlek, kristaller, samtalsterapi…
…alla vägar bär visst till Rom.

ALLA tycks i alla fall påstå detta…

/Lena

(i tillfällig form/tvivel svacka innehållandes en stor dos skepticism).

#54

Jag tror att man förhåller sig till saker på ett annat sätt. Det kanske finns de som lever i djupet, bakom vardagen. De har samma potential av ilska och sorg… Men deras förhållande till saker på utsidan, gör nog att dessa fenomen minimeras, eller inte existerar över huvudtaget. Och om de existerar, så identifierar man sig inte med dom…

/ Niklas

Som jag skrivit på många ställen nu, så är vägen till Källan och Varandet att gå bortom tanken, sinnet och kroppen genom att Transcendera och direkt erfara Källan, Transcendentalt Medvetande.

Har också beskrivit de olika medvetandetillstånden, vakenhet, sömn, dröm och Transcendentalt Medvetande.

I många inlägg har jagberättat att det finns en enkel meditationsteknik som naturligt, spontant och effektivt tar oss dit.

Ja man tankar det goda där…Källan är Allt och innehåller Allt! Hela Skapelsen och Livet.  Det är allt du kan föreställa dig och allt du inte kan föreställa dig.

Varje gång du varit där för du med dig ut och berikar vardagen med alla dess egenskaper.

När din själ är klar med sin karma resa då förenas detta Transendentala med dina övriga medvetandetillstånd och du är Kosmiskt Medveten och upplyst.

Livet är då litet som Niklas säger…man lever ett vardagsliv men har med sig det kosmiska och lever med den medvetenheten i full support av alla de Naturliga Lagarna.

Peter, får jag bara fråga om du inte har någon slags beskrivning av denna enkla meditationsteknik? Jag är ganska säker på att det i grund och botten är den jag använder mig av… Att gå bortom tanken. Men kanske så att andra kan ta del av den?

Du har länkat till någon sida förut, men jag vet inte om beskrivning av tekniken går att finna där.

Vänligen/Niklas

TM eller Source meditation är en enkel teknik där man med hjälp av ett Mantra lugnar aktiviteten i sinne och kropp.

Transcendering sker då all aktivitet vilar, i kroppen, i känslor, tankar… och blir helt stilla, en stund eller mer…för att uppmärksamheten därefter, åter riktas utåt och tankar för oss upp och ut i sinnesupplevelser.

Tekniken och Mantrat vänder så att säga helt oansträngt uppmärksamheten bort från det yttre, så att sinnet och kroppen spontant går bortom och i stillheten metodiskt hämtar upp vatten direkt i Källan…Livets vatten.*

Under meditationen är man i djup vila, men helt och fullt vaken…naturligt utan koncentration eller suggestion eller annat.

* Jesus svarade henne: "Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten." (Johannes 4:13-15).

Tack för förklaringarna Niklas och Peter.

Vilken tur att det finns så kloka människor här!

Jag får prova att gå bortom allt någon gång. (Har bara så svårt att INTE få fram bilder, känslor och ord).

Får helt enkelt öva in en ny meditationsteknik. (Fasen, det var ju så svårt att lära sig meditera och nu ska man lära sig en djupare form)…

Nåja, det är ju tur att man kan utveckla sig på "karriärstegen"!

/Lena.

Lena!

Meditation skall aldrig vara svårt, att lära sig eller göra.

Det svåra ligger i att försöka hitta på och lära sig själv.