Jag har varit med om något liknande där jag helt plötsligt bara började storböla. Inombords var jag helt lugn och stillsam och det var som du sade. Jag hade ingen kontroll över det. Det var inte som att JAG gjorde det, utan bara min kropp. Varför vet jag inte.

resande71!

Ibland känns det som att min kropp har starka viljor. Skulle jag släppa efter, hade jag kunnat betraktas som sinnessjuk av min omgivning (ett hårt ord…) Detta har att göra med den enorma energi som ibland släpps lös i min kropp, på grund av meditation, eller att jag har förmåga att generera stark energi inom mig. Kroppen hade då kunnat dansa runt…skaka, armar hade kunnat göra stora rörelser.

Dina ögon snurrar runt. Under meditation, märkte jag för något år sedan att mitt huvud ville röra på sig. Röra sig i cirkulära rörelser. Jag släppte försiktigt efter (detta skrämde mig i början), och nu gör min kropp effektfulla övningar…något som kan liknas till yoga. Vad detta kommer från, är erfarenheter i tidigare liv. Som buddhistisk munk, har jag säkerligen studerat dessa övningar…kroppen har lärt sig dom. Kroppen minns! Tack!

Du är inte ensam om detta. Se det för vad det är.

/ Niklas

När vi börjar öppna upp oss andligt frigörs låsta kännslor inom oss och skratt och gråt kan komma om vartannat.Vi har alla blockeringar och när dom kännslorna kommer upp till ytan då får vi kännslomässiga reaktioner.Känner igen mig i det du skriver men har ännu inte märkt av att ögonen snurrar under meditation.

#1

Känner igen det där med att gråta och ända känna sig lugn inombords. Kroppen gör liksom "sitt" och en annan ligger "bredvid" och lugnt "betraktar det hela.  Men just skratt-gråt-attackerna är så starka i sin växelverkan…

#2

I går på Yogan, så snurrade ögonen först och sdan efter en stund gick mitt huvud runt i en cirkelrörelse över axlarna, utan att jag gjorde det SJÄLV!

Kroppen är ett märkligt instrument… Något STYR i bland.
Läskigt men också fascinerande.

#3

Håller fullständigt med dig om att känslor frigörs emellanåt.
Det är som att kroppen är fordonet där man "bara åker med".

Lena…! Grattis! Släpper du försiktigt efter, låter kroppen ta hand om det den ska! Då kommer du att märka…

Lycka Till

(är så tacksam… När detta skedde mig, och jag var Rädd. Då var det en person på ett engelskspråkigt forum… Jag har inte varit på den sidan på flera år.)

Talade personen på forumet om att det var helt i sin ordning eller?
(Alltså med oförutsedda kroppsrörelser).

Jag öppnade länken och tittade runt lite, men hittade bara en massa inlägg om olika "piller"?

/Lena.

#6

Personen sade…att jag inte skulle stoppa dessa. Han gav mig ett stöd, jag fann modet att undersöka.

Ursäkta, tog bort länken. Som sagt har jag inte varit inne där på länge, och vet inte vad som skrivs.

Om du behöver stöd, är det okej från min sida.

/ Niklas

Detta om "piller" på denna sida, är säkert skräpinlägg (reklam, antagligen automatiserade). Trist.

Vad händer när man INTE stoppar dessa rörelser?

För ett par år sedan hade jag ytterligare en rörelse med huvudet som jag själv inte styrde.

Berätta!

Jag vågar ju inte låta min kropp röra sig hur som helst på Yogan bland alla andra…

Mycket känslor kom också. En flod av kärlek rasade över mig i detta skede (i går) så jag fick diskret torka ögonen lite snabbt…

Hrmphh… (man vill ju inte verka konstig, liksom)…

Vad som händer om man stoppar dessa rörelser, är nog inte så mycket, förutom att man missar ett sätt på vilket kroppen frigör sig från bagage. "Orenheter". Kroppen vill städa sig själv, därför kan dessa rörelser uppkomma, för att balansera ut ansamlade orenheter.

Det kan ha att göra med tidigare liv…saker som man lärt sig, och som kroppen minns men inte huvudet. För mig är det nog både och, men till stor del är det sådant som ligger kvar från tidigare liv. Efter att ha förstått varifrån rörelserna kommer, kan jag nu använda dom…och gör det dagligen, för att städa kropp, sinne, och frambringa själen och Kärleken.

Jadu, blir glad av att höra det du skriver! Mitt Tips till dig, är att undersöka dessa rörelser, i din ensamhet. Som du skriver, det känns oftast inte passande bland andra.

Du har mitt stöd. Fin mod att Undersöka. Du kan stoppa rörelserna, men då stoppar du dig själv och din utveckling. Detta händer av mening. Se det för vad det är, undersök. Lämna inte detta, fortsätt. Du kommer att hamna på samma ställe igen, om ett tag i vilket fall.

För mig utvecklades rörelser av huvud, till rörelse av hela kroppen. Övningar som frambringar klarhet, medvetenhet. Att känslor kom för dig, har säkerligen att göra med en reningsprocess. Möjligtvis uppdämda känslor. Sådan kroppen vill göra sig av med, genom att låta de komma upp till ytan.

Kärleken som rasade över dig, har med den inre kärleken att göra. I början händer mycket, det går Snabbt. Mycket bagage finns, att bli av med. Bakom bagaget, finns Kärleken. Den du kände. I början, är den enorm. Stark. Efter ett tag lugnar det ned sig, man vänjer sig, och den lägger sig som en utdragen, bubblande känsla, en bit ovanför magen.

Något kallar på dig! Vänta inte. Undersök!

/ Niklas

Tack för att du berättade Niklas!

Det känns skönt att veta att andra upplever liknande ting.

När jag satt i en meditationsgrupp i september 2010 hörde jag i mitt huvud: DU ÄR ÄLSKAD! sedan kom två enormt starka vågor av kärlek och sköljde genom min kropp. Tårarna bara sprutade…

Fattar inte vad som gav mig detta, då jag inte alls kan SKAPA lika stark känsla själv… Det bara skedde.

Eftersom jag i slutet av 2010 nattetid väcktes av starka energiströmningar i min kropp och fick rådet att sluta meditera (pga misstänkt kundalini), vet jag inte hur jag ska ställa mig till detta…

Ska man verkligen väcka en björn som sover, eller kan han vakna själv?

Att meditera och drabbas av för tidig kundaliniutlösning vill jag inte.

Har slutat med det.

Jag får nog vara försiktig här. Det gäller ju att hänga med i rädslorna som uppstår ur det hela.

Yoga är ju en form av meditation det också…
Har varit där två söndagar hittills…

Fasen, vad ska jag göra???

Jag väntar nog med att meditera på egen hand. Har ju äntligen funnit modet att lägga mig till sängs utan rädsla, efter det som hände förut…

Allt har sin tid och plats.

Men tack än en gång för stödet och uppmuntran!

/Lena.

Jag vill peka på det Navajolady säger i #3 om blockeringar.

Dessa blockeringar sitter i vårt nervsystem och är gamla upplagrade  känslor, spänningar, stress, trötthet. De är uppkomna av för starka och intensiva sinnes och kroppsupplevelser. Det kan resultera i spännings upplösningar eller normaliseringar i nervsystemet. Det kan ske under meditation och även i vardagen. Olika utryck och konstigheter visar sig då i både sinnet och kroppen.

Klistrar in från vad jag skrev i en annan tråd…

För det mesta är det nog så…att vi inte riktigt kan veta hur och vad det var, som orsakat blockeringen.

Vet vi med oss att vi har sovit för lite, stressat, fått för många intryck, oroat oss, ätit och druckit olämpligt och till och med skrattat för mycket. Då kan vi ana och i bästa fall vara medvetna om hur och vad…

Men nervsystemet är ett känsligt instrument då det reglerar och styr så otroligt mycket i vår kropp och i alla våra sinnen.

Intelligensen som ligger till grund för alla dessa funktioner, sköter normalt allt detta med automatik. Men när nervsystemet blir överbelastat, då kan det bli för mycket. Det är då vi kan hjälpa till att återhämta och låta Kärleksflödet Hela oss.

#11, Lena!

Du gör helt rätt i att vänta, om du upplever det på detta sätt!

Vill ändå dela med mig av, att jag väntade…närmare ett år?… från att jag märkte de första rörelserna, innan jag försiktigt undersökte vidare. Slutade med meditation, rörelserna störde mig. Nu ser jag det så, att när de kommer, då kommer de att lättare leda mig in i stillhet.

Fortsätt med din Yoga! Det är också ett sätt att ta hand om dessa rörelser. Kanske passar det bättre för vissa, att utöva övningar som dessa i grupp, och vissa kanske tar hand om det hemma. Huvudsaken är nog att man tar hand om det.

Björnen kommer att vakna! Hur, och när, det är nog upp till Dig

Följer du rörelserna på egen hand, då kan jag förbereda dig på stor omställning, under kort tid. Man väljer ju själv, ta det lugnare under längre tid, eller mer på kortare.

Läste en gång…: "Hellre livstider för sent, än sekunder för tidigt."

Något man också kan fundera på är…: "Varför inte nu, om sen?"

Ta det lugnt, ingen fara! Björnen kommer när den är redo

/ Niklas

Skratt och gråt är som flera sagt energiblockeringar som släpper…

Fysiskt yoga är inte alltid bra att göra. Enligt Bailey är det bara personer vars fysiska kropp är på stråle 7 som inte störs av den fysiska yogan. Men har man inte det så är den fysiska yogan skadlig.

Genom fysisk yoga kan man uppnå en kontroll av kroppen som är redan ett passerat stadie i vår utveckling. Denna kontroll ligger idag under medvetandets tröskel och behöver inte tas kontroll över igen.

Dessa gamla övningar hade tidigare ett syfte och var mycket bra men idag är det andra övningar som är de som för oss framåt och som ger oss nya utvecklingsmöjligheter…

Jag tror att det är bra om du går lugnt och försiktigt framåt på din väg med olika övningar. Lyssna på vad som känns rätt för dig. Ta tid på dig att känna efter.

Jag skriver om detta eftersom du tidigare haft starka upplevelser… Självklart bör du kunna göra andliga övningar men hur och vad som funkar för dig får du prova dig fram till.

Gaiatri!

Det är en bra och viktigt kommentar du kommer med här.

Jag har också påpekat att det yoga och meditation är kraftfulla tekniker som man skall respektera och bör vara försiktiga med.

Det finns några väl valda yoga övningar som jag använder, de är anpassade så, att de kan sägas vara allmänt balanserande och bra för alla.

Det känns bra Peter att det inte bara är jag som har funderingar på detta. Jag har för många år sedan läst om detta men inte veta vad jag ska tro om det.

Det som jag har sett i min omgivning har fått mig att fundera på att det kanske ligger något i det. Jag kan däremot inte själv säga så mycket om egna erfarenheter i yoga eftersom jag bara provat någon enstaka gång.

Det som jag använder mig av är främst raja yoga och det får man också ta det lilla lugna med. Det kan helt klart bli för mycket av det goda…

Visst är det så, att man kan få så hög energi att det blir på gränsen till jobbigt. Men det är trots allt något man kan lära sig att hantera.

Detta kanske skiljer sig från person till person? Vissa kanske trivs med några övningar, där de vet hur de ska göra, och vad som händer. Andra kanske har en förmåga att trivas bättre utanför färdiga regler, i sitt utövande. Det kanske krävs en viss kraft, för att kunna balansera så pass stark energi.

Era kommentarer bör i alla fall uppmärksammas!

#14, #15, #16

De gånger vi hör talas om att mänskor mår psykiskt dåligt och blir sjuka av meditation och yoga. Då är det i regel så att de mediterar fel och använder tekniker som de inte har kunskap om och vet effekterna av. Eller så är dessa personer redan labila eller har dolda psykiska porblem.

Det finns ett hopplock av meditations former och yoga som många provar på utan att riktigt bry sig eller förstå om de är bra, eller vad som kan hända.

Man kanske trivs bättre med att inte hålla sig till regler och väl beprövade och kända tekniker. Men det kan komma att visa sig vara ett dumt val, som jag sett allt för många gånger.

Fasen…

Jag har provat Yoga 1, som det heter på Friskis och Svettis.

Trodde att lite krigar- och kobraställningar skulle göra mig gott…

Detta får mig att kraftigt tveka om det hela är värt besväret.

Jag håller mig nog bara till gympan hädanefter, eftersom yoga uppenbarligen kan väcka den där björnen som jag inte har lust att träffa nu.

Tack för att ni påpekade detta för mig!

Har märkt att min kropp och själ utvecklas ändå, UTAN meditation och Yoga.

Livet är en balansgång.

/Lena.

Lena ja, vi utvecklas ändå - utan medda och yoga.

Problem uppstår för människor som inte inser att de inte bara kan låsa in sig hemma och fokusera på det de uppfattar som andlighet (jag föreställer mig att de tror andlighet går ut på att läsa en viss typ av böcker, att yoga, att meditera, att läsa och skriva på sådana här forum, att träna sig se auror, att gå kurser i andlig utveckling, att ha möten med änglar och andra väsen, sitta med i cirklar, osv.) När man inte ser att det man lärt sig genom sin praktik av medda, yoga och alla de övriga jag radade upp här ovan, måste kunna praktiseras i det vardagliga - då uppstår obalans, vilket är det som i sådant fall skulle vara farligt vid kundaliniresning. En balanserad person behöver aldrig vara rädd för kundaliniresning. Hur mycket har vi egentligen lärt oss om vi sitter här och skriver om alla våra erfarenheter och upplevelser, men inte klarar av att älska andra människor, att se alla männsikor som sina likar, att ha tålamod, att älska sin fiende osv?

Vänligen/Magica

#18

Själv klarar jag mig med grundläggande meditation, och vad universum ger mig. Men det kanske inte är något för alla!

Man ska nog ändå vara tacksam för de människor som håller sig för sig själva, studerar Alltet på egen hand. Det kan vara övergående, men viss period av ensamhet kan vara nödvändig… Dessa människor kan väl vara de som hjälper att hålla jorden i balans…med den kärleksenergi, medvetenhet de sänder ut.

Att se meditation som något farligt, är lite synd. När en trend uppstår, när meditation, yoga blir på modet, då uppstår snart en moteffekt. Då blir det på modet att o-gilla, eller vara emot. Meditation är effektivt, och kan skänka klarhet, lycka, och ett bra liv. Självklart ska det göras med respekt, en viss grad av ödmjukhet, försiktighet. En som inte förstår att sluta när det är dags, eller minska tempot, bör nog inte göra det den gör!

/ Niklas

När jag började meditera 2006 så var det bara för att finna en inre stillhet, samt en avsikt att lösa inre konflikter då jag led av kraftiga ADHD symptom.

Min avsikt var inte att väcka en kundalinienergi… (visste inte ens om att denna energi fanns).

Nu har jag kommit så pass långt att jag lärt mig älska, övat upp min tolerans, mitt tålamod och framför allt har jag  lärt mig acceptera det som jag själv inte kan förändra.

Jag har balans i livet och känner mig äntligen jordnära (då jag flög lite väl högt upp ett tag) och vill INTE rubba den sköna balansen med att kanske plötsligt tappa mitt jordfäste IGEN, genom att väcka en energi som jag inte vet om jag är kapabel att hantera.

Om den andliga trappan har 10 steg och jag står på steg 3 så nöjer jag mig med det. Har ingen längtan att nå högre.

(Nu förstår jag mitt ex… jag anklagade honom för att stå STILL för ett par år sedan). Dumma mej…

I bland vill man inte gå högre, för man behöver lugnet, återhämtningen och VILAN efter en stark känslomässig utveckling i brant uppförsbacke.

/Lena.

Lena!

Då ska du vila, det är bara bra.

Syftet med meditation är att finna stillhet, vilket leder till ett bra liv. Ingen vill ha överflöd av energi inom sig… Och sökande efter sådan energi, bör undvikas.

/ Niklas

Ja, men det värsta är att när jag söker finna MER stillhet via meditation eller yoga så är det massa grejjer som VÄCKS upp…

Mitt syfte är ju att finna en inre stillhet, men i stället öppnas en dörr upp till något NYTT.

Blir inte klok på't.

Kan man inte VÄLJA bara stillheten?

MÅSTE kroppen bestämma?

Har jag en chans att bestämma vad jag vill uppleva och inte uppleva?

Är kroppen alltid det fordon som STYR?

Vet att stillheten ligger bortom något annat, men jag vill ju inte väcka en NY energi?

SUCK!

#24

Att väcka upp saker är nog något man får finna sig i. Man kan välja hur man förhåller sig till det, och hur pass accelererad uppväckningen blir.

Är meditation inget för dig, så rekommenderar jag inte det! =)

Vänligen/Niklas

Jag tänker att vi utvecklas och lever rytmiskt. En period utvecklas man kanske ganska mycket för att i nästa period integrera det i det vanliga livet.

Hur långa dessa cykler är kan variera mycket från individ till individ och det är för en utomstående svårt att säga vad som är rätt för en annan individ.

För vissa är kanske familjelivet det bästa stället för fortsatt utveckling medan andra har tex samhällsengagemang som en bra grogrund för fortsatt utveckling.

En del behöver vara mer i ensamhet och kontemplera medan andra kanske behöver nya metoder och övningar.

Det gäller att försöka följa sin inre röst och se vad som är bra just nu i ens utveckling.

****

Stillhet kanske naturen kan hjälpa att integrera eller nåt kreativ tex att sjunga eller måla…

#26

Tack för tipset om stillhet.

Naturen gillar jag alla årstider utom denna. Jag får ge mig till tåls, våren kommer snart.   Kan ju alltid lyssna på lugn musik i stället.

/Lena

#26 Väldig bra formulerat,att följa sin inre röst. Att bara var ute i naturen är en bra balans att finna sin stillhet.

Naturen är Bäst! =D

/ Niklas