#0

Sårade känslor kan vara svåra att bemästra,,,

oftast vill vi kanske stänga dem inne,hålla fast vid dem, men det hjälper föga.

Sätt dig i stillhet och tillåt dig känna även om det smärtar. Älta inte, utan försök betrakta vad det är som rör sig inom dig.

Släpp sen ut det negativa. Gråt ut, slå på en kudde,skrik eller skriv av dig.

Låt orden flöda på pappret. Tänk inte utan ös ur dig alla tankar och känslor. Befria dig själv från hatets/rädslans och aggressionens fångenskap.

Lycka till

Det är hemskt hur vi människor kan såra varandra och jag tycker du fick bra råd av inlägget här ovan.Men kom ihåg en sak även vi andliga utövare har kännslor,kan känna hat ilska och glädje det gör oss inte till sämre personer utan visar bara på att vi är mänslliga.

Brukar tänka så här om jag är redigt arg och hatisk mot någon som sårat mig:Är den personen verkligen värd att slösa så mycket energi på,då brukar jag inse att jag lider själv bara mer av att slösa sån ilska som dränerar min egen energi och då brukar det lägga sig efter ett tag.Det är ett tips du kan prova på.

Hatet kommer att lägga sig med tiden,när ilskan runnit ur dig så att säga,be dina guider om healing och hjälp,be om att få bli fylld av det renaste vita ljus från kronchakrat hela vägen ner till fötterna.Även om du känner denna bitterhet nu så finns ju inga hinder för dig att jobba andligt,vi är bara människor med kännslor andevärlden dömer oss inte och jag tror ju mer du jobbar med andligheten ju mer fylls du av ljus och kärlek som i sin tur tar bort hatet du nu känner.Allt gott i ljus!

Hatet känner vi när vi inte vill tillåta oss att känna oss sårade…

Om du tillåter dig att känna dig sårad och övergiven, förvandlas hatet till sorg. I sorgen kan du lättare förlåta så bitterheten frigörs.

Hatet är ditt försvar mot SMÄRTAN du blivit åsamkad.

KÄNN smärtan och GRÅT ut den!

Värdefulla råd har du fått här

Ett tänkvärt och enkelt skall du få av mig…

Hur skulle du vilja att det var och kändes för dig, för henne…och var och kändes med er relation…om det var du som fångades av en annan och hamnade i samma situation?

_Peter

#1 Jag har gråtit, gråtit floder, grät snudd på konstant i en månads tid och jag gråter fortfarande till och från.

Skrivit har jag gjort och fortsätter med, det är en hobby som hjälper, men tar långt ifrån bort allt, knappt ens udden av det som är just nu.

#2 Jag vet att hon inte är värd mina tankar och att ta steget att bryta med henne helt var svårt men nu är det gjort i vart fall.
Kände att det tog enorma krafter att bara ha henne som vän på nätet, men inte längre.

Det där med att be om saker är inte min grej, jag ska skapa det jag ska använda, men inte ens det funkar just nu.

Har jag inte koll på de 3 som hat, rädsla och aggretion så kan det vara farligt att arbeta med det andliga för min del. De 3 måste vara under kontroll och jag måste kunna bevara lugnet, vilket är en ren omöjlighet just nu.

Hmmm, att be om hjälp av mina guider, hur gör man det?
Något som jag genomhela mitt sökande försökt att låta bli för att jag sagt till mig själv att jag kan själv…
Något man ska tänka på när man ber om hjälp?

#0

Du har fått många bra råd, jag uppmärksammar det i #4.

Att få ut ilskan och aggretionerna på ett säkert sätt, kan vara värdefullt, och nyckeln till frid. Man kan göra fysiska övningar, armhävningar är ett exmpel. Det är skönt att ta i…. Då stillas kroppen, sinnet fokuseras, smärtan och ilskan uppmärksammas och kanske till viss del släpper.

Jag skulle gissa att du till viss del känner dig våldsam i detta läge. Låter man kroppen få ut detta på ett säkert sätt, i sin ensamhet, kan ilskan släppa och frid infinna sig. Skriva hjälper sinnet, till viss del också kroppen. Jag tror dock att kroppen är rastlös, då passar fysisk aktivitet och träning. Gärna så tungt du förmår, utan att skada.

Lycka till. Din ilska kommer att släppa.

/ Niklas

Vid två tillfällen när jag gråtit starkt och smärtan varit olidlig har jag bett högt om hjälp.

- Snälla lyft bort denna tunga börda från mina axlar! har jag sagt bedrövat.

VIPS! Försvann den som i ett trollslag…

Fattar än i dag inte hur det gick till, men tala bara från hjärtat så får du hjälp på de mest konstiga sätt…

#3 Jag har försökt att ta ut det genom sorgen, har verkligen låtit mig sörja och att gråta. Skäms inte för att gråta när lusten att gråta faller på, kan fortfarande börja gråta när jag är nere på stan och jag låter bara tårarna rinna, tittar bara ner i marken och går.

Har tillåtit mig att känna mig sårad, men inte övergiven.
Sorgen är lätt att ta, men känslan av övergivenhet ett rent helvete.
Första tiden bodde jag hos vänner och ganska snart efter hade jag en ny på gång…
Lätt att skaffa, svåra eller omöjliga att behålla kvar.

#4 Om jag hade varit i hennes situation hade jag brutit upp och levt själv ett tag, hade aldrig gjort slut bara för att hoppa ihop med en ny.
För den starka känslan som kärlek innebär är inget man kan lita på från början, man måste ge det tid att lära känna någon, vilket hon uppenbarligen inte förstod i och med att hon redan är singel igen.

#8

Antar att det är en del av det…känner ju inte till det hela.

Jag tänkte mig att det var en så stark och överrumplande förälskelse…och inte ens möjligt att välja "levt själv ett tag"

Men visst det är så som du säger "vilket hon uppenbarligen inte förstod"

Frågan är…Hade du gjort det och kunnat välja det?

_Peter

#9 Med tanke på att allt jag gör basseras på öppenhet, ärlighet och bara sanningar ja. Jag hade aldrig valt en jag knappt känt i en månad för att reskera en över 3 årig gammal vänskap med en jag ser som vän, en jag delat allt med, allt och mer där till.

Hon har dock inte haft något alternativ, när hon gjorde slut så bad jag henne flytta. Hon kunde bara enligt henne själv flytta just till honom och ingen annan pga att hon har betalningsanmärkningar och ganska mycket skulder. Hon hade redan innan hon gjorde slut tisslat och tasslat med denne killen.

Hade jag låt oss säga hittat en ny hade jag gjort slut och låtit henne bo kvar tills hon hittade något nytt eget (vilket jag vet går om man har jobb som hon har) och sedan efter det tagit tag i att börja träffa den nya.

Bara det att jag letade inte och har aldrig letat när jag är i ett förhållande, så det hade varit en omöjlighet att ske.
Har jag en så är den mitt allt både i med och i motgångar.

#10

Tack för att du delar med dig så öppet.

Jag kan nu förstå litet mer…att hon inte spelade med öppna kort.

Undrar en då av det jag läser här om du trots allt inte skulle kunna förlåta henne.

Jag tror att ni båda vet att det ni haft…det har ni kvar…frågan är vad ni gör med det.

_Peter

#10

Jag ser det så, att det kan vara svårt att styra känslorna. Om hon inte gjorde detta mot dig, vilket jag tvivlar på, då behöver du egentligen inte känna dig som du gör. Det är lätt att säga… Men du kanske ska söka vägar att förlåta henne, inte nödvändigtvis för att ha kontakt med henne igen, men för att kunna gå vidare och släppa din sorg, och ilska.

/ Niklas

Såg inte ditt inlägg, Peter, innan jag skrivit mitt.

#11 Jag har förlåtit henne för allt och mer där till. Har stått i hennes rygg som en vän men på avstånd, försökt skydda henne från skitsnack och dyligt,men jag vågar inte möta henne. Oavsett vad hon gjort mot mig så önskar jag henne inget illa, för oavsett hur illa hon behandlat mig så vet jag att det tyvärr kommer slå tillbaka mot henne självt ganska snart.

Vill aldrig mer se henne och jag försöker undvika det trots att nya tjejen bor i samma stad som mitt ex.
Själv har jag flyttat från hålan för att i vart fall försöka glömma.

Vad finns det att göra med det gamla?
Vänskap är ju bara att glömma, för vänskap som så mycket annat bygger på tillit, finns inte tilliten finns ingen vänskap.
Sedan börjar min nya bli svartsjuk och där av att jag brutit upp helt med mitt ex, jag klarade i över 3 år med svartsjuka, men bara vägrar att leva så igen.

#12 Jag har förlåtit henne, iaf försökt på alla tänkbara plan.
Men att förlåta räcker ju inte, det hatet jag har i henne är lika starkt som den kärlek jag en gång i tiden hade för henne.
Bad i och för sig om detta hatet strax efter att hon flyttat ut, för att kunna släppa henne, men hade jag anat att det skulle vara så in i helvete tungt att bära så hade jag hellre lidit av enbart sorg ett bra tag till.

#14

Hur tar sig hatet form i dig? Känslor… Tankar. På vilket sätt tynger det dig? Spänns kroppen, käkarna, kanske det leder till huvudvärk? Om du vill kan du beskriva detta hat, hur det tar sig uttryck i din vardag.

Att förlåta börjar nog i huvudet. Men har man blivit sårad, krävs det mer än så. Kroppen, själen minns. Du har åtminstone börjat. Kanske kan du se slutet, som också är början på nåt nytt.

Man kan meditera. Man kan söka svar och frigörelse på så sätt. Undersöka försiktigt de händelser som skett, och personen i fråga. Försöka förstå vad som ledde till detta… Se hennes snedsteg, och hur du kan lindra dom.

/ Niklas

Vet att jag inte är den allra enklaste människan att leva med och det vet både min nya så som mitt ex.

Jag har diagnoserna ADHD, Asperger och XXY.
På det är jag både överintelligent, överlogisk och har så kallade savanta förmågor.

Använder nu all kunskap och alla tänkbara vägar och kanaler för att finna en väg att släppa hatet, för hatet gör inte bara ont att bära, det verkligen skär in i både hjärta och själ.
Behöver släppa hatet inte bara för mig själv utan för alla som passerar i min väg.

#16

"Behöver släppa hatet inte bara för mig själv utan för alla som passerar i min väg."

Detta är vad du ska lägga fokus på. Att kunna skriva det är nog bara början! Och det är stort.

#15 Hur hatet tar form?
Svårt att förklara, men mest i tankar som jag inte kan styra, och i och med att jag inte kan hantera tankarna så ger det sig i uttryck av aggrision mot dem som i min väg passerar och bara råkar bete sig fel gentemot mig på ett eller annat sätt och vis.

Inte så att jag slåss eller så, men jag använder ord på ett sätt som känns och tar. Jag anaslyserar motståndaren i ett par meningar och sedan lägger jag mig på en nivå där den själv känner sig idiotförklarad.

Hatet skadar mig på mer än ett sätt, visst vinner jag dueller för stunden, men jag får bla inte gå in på AF själv längre i och med att jag tog diskution med en vanligt anställd i kassan om hans hjärna på hjärnkirurgi nivå, inte välkommen upp på psyket efter att förklarat på ett förstagångssamtal varför jag inte hörde dit och samtidigt satte hastighetsrekord i att prata omkull både läkare och kurator (6 minuter då inkl säga hej och avsluta med ett adjö). Inte välkomen till FK utan antingen min kontaktperson eller i sällskap av polis pga att jag tog diskution om fettma med en handläggare jag haft de senaste månaderna osv osv…

Måste få ordning på hatet, men jag vet inte vart jag ska börja nysta, känns som jag redan prövat alla tänkbara vägar, alla utom meditation då, men att meditera och ha ADHD/Asperger och XXY är inte det allra enklaste, har aldrig lyckats och just för stunden att bara tömma skallen på tankar är en omöjlighet i och med att jag till och med börjat prata i sömnen, folk tror att jag är fullt vaken, själv minns jag inte ett skit.

Jag tänker att under hatet ligger det en sorg som behöver förlösas. Jag kommer att tänka på detta inlägg om Sorg. Det visar ett TV-program om hur man upplever sorg vid förändrade livsmönster och ger bra råd om vad man behöver göra.

En av sakerna man behöver göra är att kommunicera till personen vad man behöver få sagt om hur man känner eller vad man upplevde vid situationen.

Du behöver inte säga det direkt till dit ex om du inte klarar det men då behöver man en "stand in" som man säger det till. Man behöver någon som hör det man känner att man behöver säga. Och så behöver man göra ett avslut.

Jag rekommenderar att du ser filmen. Den är riktigt bra.

#18

Det är visst inte hat du lider av!

Har du fått ställt dessa diagnoser av läkare och tar medicin?

Går du i någon terapi och får den hjälp du behöver?

Det låter som du säkert förstår, osannolikt att du har alla dessa

diagnoser och symptom.

Och du inser säkert att så länge du har det, så kan vi inte hjälpa dig!

_Peter

#19 Tack, kommer bli tvungen att titta på den ett par gånger, men jag får tips helt klart och ja jag känner igen mig och jag känner att något av allt han säger är mer än bara matnyttigt.

#20 Håller på att ställa in en medicin för XXY och det går lite sakta.  Mycket som sker på en och samma gång, en olycka kommer ju sällan ensam och man lägger gärna över allt på en sak hellre än att ta dem en och en, i vart fall vad jag råkat göra tror jag. Enklare för stunden, men jobbigare i längden.

Tror mitt arbete bör börja med att dela upp vad som är vad i vart fall, fått lite tankar tack vare länken #19 just gav.
Istället för att ta och bearbeta 1 sak kanske jag kan få ner det till 10-20 mindre och ta dem var för sig istället för allt i 1 som bara råkat gå ut över mitt ex…

#21

Det låter bra att inte lägga all kraft av tung karaktär, på samma sak! Jag instämmer med #20, och säger att det nog är av sådan karaktär, att det inte lätt går att lösa på ett forum, och i en tråd.

Önskar dig Lycka till.

#20 Ja fått diagnoserna ställda av läkare och ja (men bara för att man är läkare så betyder det inte att de har rätt) jag håller på att få rätt medicin nu, diagnoserna är en för mycket, kanske två men rätt medicin är den jag får för XXY i vart fall, ADHD och Asperger är och kan bara vara symptom på XXY, något man får urskilja längre fram när rätt dos är inställt.

#22 Vägrar gå till psyket mer, felbehandlad i 15 år och får själv lösa gåtan med vilken medicin jag ska ha och till vilken del av sjukhuset jag ska höra, kan jag som inte har läkarstudier bakom mig lösa gåtan om vad som står i mina jourbaler så ska jag fan klara av att lösa gåtan om hatet med själv.

#19 Tackar än en gång för länken, känns som den har otroligt mycket att ge, lär nog behöva se och lyssna på den ett par gånger för att kunna handla och aggera utifrån hans tankar.

#23

Jag har pratat med vad som kallas kurator när jag var yngre… För man, och jag trodde att jag mådde dåligt. Men det hjälpte inte. Jag pratade nästan för kuratorerna. Jag verkade kunna säga mer, om mig själv, och vad jag behövde än dom. Gick dit någon gång, sen insåg jag att det inte gav mig något.

Lösningen fann jag inom mig själv, genom att acceptera mig för den jag är, se vad som behövde göras för att nå insikt… Och agera efter kärlek, och Upplysning.

Din gåta kommer att lösas! Ingen tvekan. Man får arbeta med sig själv… Det är en stor del av livet! Inte sant?

/ Niklas

#24 Jag arbetar extremt mycket med mig själv eftersom jag går den väg jag gör i det andliga. Grundstenarna i min väg är hat, rädsla och aggrision + kunna visa känslor och minnas, jag måste ha kontroll på dem 3 och kunna bevara lugnet i alla lägen. Klarar jag av det och kan arbeta genom öppenhet, ärlighet och bara sanningar så behöver jag inte jobba med skydd i och med att det jag jobbar med kan se igenom mig och behöver på så vis inte bli närgågna. Rädsla, hat och aggrision gör mig svag, mitt arbete tillåter mig inte att vara svag i den bemärkelsen.

När mitt andliga arbete startade 2003 sa mina guider till mig att lära känna mig själv och att få balans i de 4 elementen för att kunna öppna upp det femte.

Självgod som jag var så trodde jag att jag visste vem jag var och att jag hade balans, ack vad jag hade fel. Att lära känna sig själv är den svåraste utmaningen i livet, något jag lärt mig och att fråga om råd i mångt om mycket har blivit för mig en självklarhet för utan frågan så existerar inte svaret, ett svar som jag måste göra till mitt.

Psykologer och kurratorer har jag försökt att använda mig utav genom åren, men de har inte förstått sig på vad jag sysslar med och på så vis inte kunnat vara till någon hjälp. Jag tänker inte så som en såkallat normal person gör eller ska göra, och den väg jag vandrar anses i mångt om mycket vara en förbjuden väg, förbjuden pga att jag bryter mot alla nedskrivna regler som någonsin nedtecknats.

Du har uppmärksammat problemet på ett tydligt sätt.

Detta är halva jobbet!

När man vaknat och sett sina brister kan det bara gå åt ett håll, framåt!

Det kommer gå bra ska du se.

Lycka till!

#26 Problemet trodde jag var hatet, men genom att diskutera här och på lite andra ställen så har jag insett att hatet bara är en liten, liten del.

Den stora biten är sorgen och mitt medvetande skäms att ta tag i den och utlöser på så vis hatet som ett försvar.
Kan jag finna vägar att trösta sorgen, kommer jag att lösa gåtan med hatet.

Sorgens bägare har runnit över och jag måste finna alla bitar som fyllt den genom åren, men först ta hand om det uppenbara, det som ligger närmast till hands.

#27

Det var just det jag ville säga…så all lycka till med det.

_Peter

#27

Härlig insikt!!

/ Niklas

#7 Exakt så har det varit för mig två gånger också. Man ber högt, och vips är det tunga borta!

#7 & #30

Det sker  som ett svar på vår Ödmjukhet

_Peter

Tack vare bla er hjälp här så fick jag kraft att göra ett ordentligt avslut med mitt ex + fick ur mig en jäkla massa tankar som jag gått och burit på när jag försökt att vara hennes vän som hon så högt sagt sig ha önskat.

Mitt avskeds mail lyder som följer:

Livslång vänskap?

För att förklara vad det är du har gjort emot mig, (tror inte att du förstår det). Du och din nyfunne vän och redan ex. Ni är 2 i detta, du står inte ensam, du och din nyfunne vän är båda lika skyldiga, tacka honom och tacka dig själv.

Det du trodde att jag skulle göra emot dig under 3 års tid (genom din svartsjuka) är precis vad ni gjort mot mig. I tre års tid fogade jag mig och försökte bevisa att jag inte var sådan (hade bara killar som vänner på slutet), och den här diskussionen har vi haft innan, jag sa till dig att det är av erfarenhet och det bevisade du att det stämde. Du har själv sagt att om jag skulle vara otrogen och eller gå bakom ryggen på dig med någon annan att du inte skulle vilja ha någon som helst kontakt med mig efter det.

Din vänskap betyder mycket!!! Vilken jävla vänskap??? Du och din nyfunne vän och redan ex förstörde den vänskapen genom att smussla bakom ryggen och sedan bestämma er för det ni gjorde. Jag sa till dig att ni viskade och grejade när ni var i köket och rökte, och näää då, inte ni. Inte många dagar efter gör du slut.

Vart i ser du vänskapen? Den som du säger betyder sååååå mycket för dig, du har själv sagt att om JAG skulle göra detta så skulle du bryta på livstid. Vad är skillnaden???

Tacka din förhastade tanke och din nyfunne vän, att du förlorat mig som vän.

Själv har jag inte tid eller energi att lägga på dig mer, jag måste ta tag i sorgarbetet och det kan ta upp till ett år kanske mer. Att bearbeta sorg tar tid, svårare om personen lever än om den är död. Jag måste passera vissa datum och kanske flera gånger. Har läst på lite i ämnet i och med att jag aldrig innan någonsin haft sådana problem med att sluta gråta, men nu vet jag vart i hatet ligger, det är kroppen som utlöser det som försvar för att den söker tröst, en tröst som inte finns att finna i och med det du och din nyfunne vän så lyckliga beslutade er för att göra.

Ni var 2 om detta, känn dig lycklig!

_______

Tackar än en gång för den styrka och de goda råd ni delat med er av, känner att jag varit på botten och sakta kan börja ta mig uppåt!!!

Jag tycker att du har varit modig och har gjort en fantastisk insikt i att hatet egentligen är en försvarsmekanism för att du inte vågat känna på din sorg. Du ska se att det kommer gå lättare och lättare om du vågar känna vad du känner, utan att skämmas. Sorg kan bara läka om man tillåter den finnas, då försvinner den till slut.Genom försvarsmekanismer och undvikanden , kan man däremot hålla den levande länge, länge, under ytan.

Det är väl just detta vi alla människor arbetar med…att finna sätt att läka..på ett eller annat sätt…så att vi kan finna vår helhet, som ju finns inom oss.

#33 Går och bär på mycket sorg och nu det sista fick bägaren att rinna över. En sorg i taget och tömma bägaren helt, eller i vart fall så gått det går.
Ju mindre sorg jag bär på ju starkare blir jag i sårbara situationer.

En vandring har startat, och jag har funnit ett mål att nå :)

Åhhhh, är så glad för din skull!!!

Jobbigt att vara ledsen, men ack så skönt när det är över!!!

#34 Just det här med att "bägaren rann över" känner jag igen så starkt, när man är inne i känslan så tar man tag i gammalt skräp. Så blev det för mig, jag förstod inte alla starka känslor, tyckte att jag överreagerade tills jag insåg att jag tog hand om ett uppdämt behov av sorger.

Det är som mörkast innan gryning.

Kram på dig

Så bra att du kan göra ett avslut nu och att du känner att du fått nya insikter.  Jag tycker det är starkt gjort av dig och att du vågar se din sorg. Det är ett viktigt steg för att kunna läka såren.