Har en pelargon känslor?
Läste en vetenskaplig studie för några år sedan.
De placerade en pelargon hemma hos en kvinna som vårdade den ömt. Hon talade med den och gav den mycket värme, ljus, vatten och gödning.
Sedan flyttade de pelargonen till en man som skrek åt den, brände bladen med ciggaretter, och misskötte vattningen.
Pelargonen fick sedan komma tillbaka till den varma kvinnan och vetenskapsmännen satte då en mätutrustning på blomman som mätte elektrolytvätskan i bladen.
Därefter släppte de in den elaka mannen i rummet.
Mätutrustningen gjorde då så stora utslag att om pelargonen haft röst och ben hade den gallskrikit och hoppat ut genom fönstret…
Detta får ju en att bli livrädd. Nu vågar man knappt trampa på ett grässtrå eller plocka blommor på sommarängen…
Det finns en bok på "Vattumannen.se" där en man berättar att han talat med en flod. Med en FLOD!!!
Var sjutton går gränsen för vad som är möjligt?
Ja du. Det finns mycket som vi fortfarande inte förstår och detta ämne är antagligen ett av dem. Blommorna lever ju också, fast på ett annat sätt och just pga att vi inte kan kommunicera med varandra så lär svaret till frågan förbli ett mysterium.
Man kan fråga sig själv vad som inte lever. Inser man det, då inser man vad liv är. Kanske inser man också, varför en vegetarian inte är värd mer, än någon annan…
/ Niklas

#1 Åh vad spännande, kan du hitta var du läste om Pelargonen?
Att tala med en flod är inte så konstigt tycker jag, jag talar med träd, stenar, jord, eld, vind och vatten. Om du öppnar ditt sinne kan du nog tala med allt.
Den vetenskapliga studien återberättades av författaren.
Författaren heter Bert Yogson. Minns inte om det var boken "Naturväsen" eller om det var en annan.
Hittade den på bibblan och sträckläste den. Mycket intressant.
/Lena.
Ja allting är ju levande, så också växter och även sten.
Men har gjort fotografering av en växts aura före och efter då man gjorde ett litet hack i bladet.
Och detta med blommor, så gjordes det ett försök med två växthus där man planterade exakt likadana växter i båda två. I det ena huset så spelade man musik typ Mozart och annan "ljus" musik. I det andra så spelade man enbart heavy metal.
I växthuset med den ljusa musiken så växte blommorna väldigt fort men det blev inte alls mycket växtfart i det andra.
Men detta tycker inte jag egentligen är så konstigt eftersom musik är vibrationer. Vi upplever ju musiken med olika chakran, så det är ju inte så konstigt att växterna känner samma sak.
Vi är ett med naturen, med allt levande!
Intressant diskussion.
Jag kom att tänka på en skog, vid mitt barndomshem. Större delen av denna skog, och det koncentrerades vid en plats, där såg skogen döende ut, kändes också så. Det var stark andlig aktivitet. Man kunde se som ett rosa skimmer där. Den här platsen kändes starkt hotfull, så jag lät bli att gå dit mer…
Skogen ändrar alltså form, efter hur den mår. Energier påverkar nog naturen. Negativa energier, kan nog liknas till föroreningar. Tänk hur mycket negativitet (eller kompakthet) det finns på jorden nu. Stackars natur. Förhoppningsvis ändras det. Är ju i slutändan upp till de som bor här, på jorden. Blir ju ofta de med högre medvetandenivå som leder, eftersom de mer omedvetna inte är så medvetna om vad de gör.
/ Niklas

NiklasEri, hur menar du med att det är ofta de m högre medvetande som leder? Vad syftar du på?
#8
Hur kan någon som inte är medveten om vad den gör, göra någon större medveten påverkan?
Jag menar inte att någon är mer värd än någon annan. Men att göra medvetna val, är svårt för den omedvetne. Jag tror att de som till största del leder nu, har en viss grad av medvetenhet, men de använder den på ett ej välmenande sätt. Medvetna egon. På ett sätt är detta inte hela sanningen, för en fullt medveten person, gör aldrig fel. Det vill säga en upplyst. Men ett kompakt ego, med en viss grad av universiell medvetenhet, kan nog använda den medvetenheten till att hålla andra omedvetna, och under ett slags förtryck. Därför, är det viktigt att bli medveten. En bra sak tror jag är att också vara medveten om de saker som gör en mindre medveten… Även om själva kulmen kommer vid medvetenhet om Varandet.
Hoppas det blev klarare… Ibland undrar jag om det jag skriver över huvudtaget är av vikt. He he.
Vänligen/Niklas

För mig är allt du skriver av vikt, vi för många intressanta diskussioner här inne och jag uppskattar din syn på saker, och dina funderingar. Kan inte påstå att jag förstår det du skriver i just #9 ännu….
men kanske om jag filosoferar om det en stund
Återkommer om detta när jag tänkt/kännt lite på det.
Tack Alwyn. Återkom gärna.
#9
Det är en intressant tankegång du har Niklas..Om jag får så spinner jag vidare på den.
Även upplysta kan göra fel, fel i den meningen att de ser ett större sammanhang , men kan ibland behöva agera på ett sätt som det relativa livets omständigheter kräver…
Vi tänker kanske att ledare är mer medvetna, men att deras ego gör att de missbrukar den för att hålla andra omedvetna….Men då tänker vi inte på att deras agerande på ett ej välmenande sätt, till stor del är ett resultat av nivån på det kollektiva medvetandet i samhället.
_Peter
Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
Peter, självklart får du spinna vidare!!
Jo, även Buddha gjorde nog fel. Ingen är ju perfekt. Jag hörde en gång: "När du inser att du inte är perfekt, då blir du hel." Det kanske också har att göra med hur man förhåller sig till vad man gör.
Så då är det alltså upp till de i samhället, att ta sig fria..? Men då undrar jag: när blev det kollektiva medvetandet som det blev/är, och varför. Och hur ökas det kollektiva medvetandet? Har vi universums hjälp, och är vår tidsålder på vår sida..?
/ Niklas
Hehe. Jag ska prova att svara nån av mina egna frågor…
Universum är alltid på vår sida. Men kanske mer nu, än någonsin. Att öka det kollektiva medvetandet är inte svårt, när man vet hur man gör. Genom att själv bli mer medveten, så ger man kraft och medvetande till det kollektiva medvetandet. Att diskutera, att Vara, att älska ökar energierna. Men man kan också ökas med energierna. Ibland går det att flyta på vågen. Ibland har man tur, och föds i rätt tidsperiod. Då gäller det att slappna av, och ta vara på det universum ger en…
Det är ganska intressant med hur växter blir påverkade av våra känslotillstånd och hur vi hanterar dem. Jag har ibland provat att fråga om jag får plocka en blomma eller bryta en kvist. Jag har då fått svar ja eller nej från olika växter. Då känns det mer rätt. Men sen glömmer jag bort att vara i kontakt och då tänker jag inte på att fråga.
Svårt blir det med krukväxterna när man planterar om dom. Jag får prova att ha på klassisk musik under tiden för att ge en mer positiv energi.
Jag kommer också att tänka på alla grönsaker som vi äter som kanske har odlats på olika sätt. En del har hanterats bra i processen medan andra kanske har hanterats av männsikor som har varit på dåligt humör och påverkat växterna negativt. Sen äter vi dessa grönsaker med olika positiva och negativa energier.
Ja, vad är värst, att bryta en kvist som inte vill bli bruten eller skjuta en älg med ett välriktat skott?
för att överleva måste vi, människorna, äta av annat levande.
Om jag drar upp en morot ur jorden tar jag antagligen död på en mängd små individer, utan att tänka mig för. Liv är alltid någon form av lidande eller otillfrfedsställelse, får vi lära oss i buddhismen. Vi kan lära oss att leva så att vi skadar så lite som möjligt, men den totala insikten finns bortom födelse och död.
Tride.
Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling
"Livet är inte lätt men intressant" storafamnen
Jag har börjat tänka på att visa nån sorts respekt för det jag äter… Även om det är växter.
/ Niklas
I flera kulturer…bland naturfolk, har man en god sed att alltid be om lov och tacka Anden…när man tar ett liv, en växt, brukar jorden och vad som helst, av alla Naturens resurser.
_Peter
Sanningen är en - De vise nämner den vid olika namn
#18
Det låter som en, som du skriver, god sed! På så vis känner man nog när man börjar såra vår jord för mycket. Då är nog chansen större, att man tar det man får… och inte mer.
/ Niklas

oj, tänker spontant på en artikel jag läst om Angelia Jolie, som har svårt att äta för att hon ser så många som svälter när hon åker runt i världen. Och tänker att detta kan bli resultatet om man funderar för mycket på det här, hur ska man våga leva om det är på det här sättet? brukar t.ex. klippa ner mina pelargoner på vintern och ställa undan dem ett par månader, hur mycket lidande orsakar jag dem då???
läser det du Tride skriver, att liv måste innehålla lidande och otillfredställelse. förmodligen är det så. men på något sätt faller hela idén för mig om att kunna leva i gemenskap och harmoni världen över. för vi MÅSTE skada andra för att kunna leva. går det t.ex. att rättfärdiga krig och övergrepp genom detta synsätt?
*grubblar*
Visst blir man lite rörd av att även växterna har kännslor.Som Shaman ger jag alltid tillbaka något som jag tagit från Moder Jord,jag kan tex plantera nya växter och träd eller gräva ner en kristall.Man kan hjälpa andra som har det svårt,det finns hur mycket som helst att göra för att ge tillbaka det man fått och på så viss upprätthålls balansen och man själv får bättre samvete att man inte enbart bara tar utan även ger:-)
Allt levande har en ande så även växterna så jag blir inte alls förvånad över att dom reagerar på olika experiment både positivt och nnegativt,men intressant är det och man blir bara mer ödmjuk mot allt levande när man läser om detta.