Spädbarn är oftast mer öppna för det astrala än vi är som vuxna. Därför ska man tex inte promenera vid en kyrkogård eller områden som känns "jobbiga" med en spädbarn. Det kan vara så att din dotter verkligen känner att ni har någon energi på övervåningen. Du kan ta kontakt med någon som kan rena energierna hos er.

Det är bra att du lyssnar på henne. Det är inte bra att behöva vara panikrädd. Är det bara på natten som hon reagerar? Är det ok på dagen? Prova att ha på lite lugnande musik på övervåningen när ni går upp. Det kan ju vara så att hon bara blivit rädd och att det håller i sig. Men det kan ändå vara bra att ta dit någon som kan kolla upp det åt er.

Hoppas det löser sig.

Ja det är bara på kvällen och natten som hon är så.. Har testat i vårat sovrum och i min 9-åriga dotters rum och samma panik i båda rummen.. Ska prova i det sista rummet i morgon kväll.

Många tycker att jag är trög som tänker dessa banor.. men det är skillnad på kolik och total panik.. jag ser skilland på det.. Nu i kväll så är det ont i magen.. men det är inte samma panik i gråten.. när vi gick upp förut så tog hon tag i sin pappas arm och blev helt stel hela hon.. och började andas panik slaget..

så något är det ju… Tack för rådet..

Jag har hört om andra bebisar som också reagerat stark på ett hus eller en plats.

När jag var barn så flyttade vi in i ett hus när jag var 8 år. Jag hade inte känt av något innan detta. Jag hade varit på flera platser förut utan att känna obehag och jag hade inte som jag kommer ihåg haft några mediala upplevelser och jag var ganska orädd av mig.

Jag kände ett starkt motstånd till att gå in i ett sovrum på nedervåningen. Det var meningen att jag och min syster skulle ha detta rum men jag vägrade och berättade att jag tyckte det var obehagligt där.

Under de åren som vi bodde där så kände jag det hela tiden som att det var riktigt obehagligt i det rummet. Jag fick vist gehör för det men det var inte riktigt någon som märkte det lika tydligt som jag. Jag sov ett par gånger i rummet ett par år efter vi flyttat in men jag hade mycket obehagliga drömmar båda gångerna.

Det var aktivitet på övervåningen i huset också men det kunde jag hantera. Den aktiviteten på övervåningen var det fler som kände av också.

Jag tycker detta är otäckt.. funderar på om man ska flytta eller inte. men jag vill inte.. för vi bor jätte bra och jag trivs.. men jag tycker detta är obehagligt.. jag har känt av något.. men har sett denna ett par gånger och det är min morfar.. men han kommer och bara kollar till mig ibland men har inte varit i huset alls än..

men jag tycker inte om detta att hon blir så rädd.. man undrar ju vad hon ser eller känner. Fast jag vill nog inte veta vad det är.. bara det försvinner..

Förstår du vad jag menar..

Om du får hjälp att rena området så kan det nog bli bra. Jag tror inte att det är något som är farligt. Men det är inte trevligt att bo så och känna obehag. Det är inte heller bra att utsättas för mycket rädslor som din dotter tycks känna och som barn har man svårt att förstå och bearbeta de känslor och intryck man får från omgivningen.

Det kan vara olika saker som man känner av. Det kan vara någon som är där och då är det oftast någon som fastnat och de brukar  vara ganska ofarliga. Det kan också vara gamla energier i rummen. Det kan vara gamla tankeformer och känslor som sitter fast på platsen och som påverkar energin. Dessa energier går lätt att ta bort.

Det kan också vara gamla energi "skal" från någon som gått bort men dessa skal kan inte närmvärt påverka någon men det kan ändå kännas konstigt om man inte vet vad det är. Dessa energier kan man också ta bort.

Prova att ta dit någon som kan hjälpa dig. Har ni inte känt av något förut och trivs så tror jag att det kan gå ganska lätt att få bort det som oroar din dotter.