Hjälp med regression.
Jag gjorde precis en regression för mig själv med ett band. Fick fram lite bilder om att jag var en 30-40 årig kvinna på 60-70-talet i england med blont hår. Men jag är väldigt osäker på detta "minne" då jag upplevde att regressionen gick för fort framåt. Jag hann inte komma ned i det där djupa, vilande stadiet innan nästa steg skulle tas.
Därför undrar jag nu om ni kanske vet ett band, gärna på nätet någonstans som är väldigt bra och där det inte går så fort framåt?
Sedan undrar jag vad jag borde göra med detta "minne"? Fick det som sagt till mig när jag inte kände mig tillräckligt "nere" i allt, om i förstår vad jag menar. Kan det då ha ändå varit ett minne eller bara något om ploppade upp i huvudet?
Det kan ha varit ett minne, men så länge du inte kände budskapet i minnet eller vad du lärde dig av minnet så är det bara att försöka igen.
Minnen i regressionen LÄR oss något om oss själva.
Lycka till med nya försök!
I bandet blir man ombedd att föreställa sig en spegel och inuti själva spegeln ska man se ytterligare speglar. Varje spegel representerade ett tidigare liv. Kunde inte se något slut på speglar.
Längst fram såg jag dock denna kvinna, antagligen livet innan detta liv. Ett snabbt, enkelt minne när hon går över en bro i en gulaktig tröja och jeans, tror jag. Detta minne har etsat fast sig i mitt huvud, det gjorde mig ledsen och frustrerad av någon anledning. Kändes som att jag för ett kort ögonblick tappade bort mig själv och visste inte riktigt vem jag verkligen är. Det kändes konstigt att jag kan ha varit denna kvinna för bara några årtionden sedan.
En annan tanke är att hon kan inte ha blivit äldre än just 30-40 år med tanke på att minnet kändes som att det utspelades på 60-70-talet pga hennes moderna kläder. Jag är själv född 1980.
Jag ska upprepa reressionen så får jag se om jag får fram samma sak, men det känns samtidigt som jag bör låta bli. Mycket pga att det kändes som att jag tappade bort mig själv, som att jag inte längre var jag, utan alla andra dessa personer som fanns i spegeln också. Vet inte varför, men det gjorde mig ledsen. Svårt att förklara.
Jag har gjort flera regressioner. Jag ser dem som fantasier där det alltid finns en röd tråd eller ett budskap.
I en övning var jag jättearg när jag som ung man bodde på en ö som invaderades av elaka män som våldtog min hustru. Jag lyckades inte rädda henne då dessa män dödade mig. Min handledare bad mig förlåta mig själv för att jag inte lyckades rädda henne då jag kände stor sorg och ilska över min enorma maktlöshet.
I en annan övning blev jag utslängd från mitt rika hem och fick försörja mig som gatflicka. Min handledare bad mig gå tillbaka till mitt hem och återta huset i besittning då jag hade lika stor rätt att bo där som min bror (som slängt ut mig). Jag fick ett förlösande skratt av detta maktåtertag. Han lät mig flytta in och minnet helades.
Om du känner dig splittrad av dessa övningar så låt dem vara.
Det kan vara du i minnet, det kan också vara en film som spelas upp där du kan finna något som behöver göras upp med, förlåtas eller välkomnas. En rädsla kan få mötas. En skuld erkännas. En lycklig tid med en kär familjemedlem kan också få upplevas.
Det är spännande och ett stort äventyr!
Spegelmetoden har jag inte testat. Prova en annan, som kanske hjälper bättre.