Hej! Härmed en förmedlad frågeställning, som kanske kan intressera läsare även här på Andlig Utveckling i Fokus..?

Frågeställaren:undrar "hur man reparera skador/hål i auran som gör en mottaglig för demoniska attacker." Dessutom undrar frågeställaren "hur dessa skador uppstår". samt "Vad det är som gör vissa personer mer sårbara än andra. Finns det några särskilda övningar man kan göra för att stärka sin barriär mot andevärlden? " --

Här kommer en personlig betraktelse, baserad på arbete tillsammans med många människor. Svaret har inga ambitioner att vara heltäckande, ej heller att sägas vara "gjutet i cement"; det är som sagt, en personlig betraktelse, och aktiva på Det Andliga Sverige är välkomna att lämna sina bidrag till frågorna och temat, om det skulle kännas passande. /gma --

SVAR: Du frågar "…hur man reparerar skador/hål i auran som gör en mottaglig för demoniska attacker." Svaret härifrån är att det sannolikt beror på personen, och hur långt framskriden skadan är för personen ifråga, och i vilken grad som skadan ingår i ett övergripande karmiskt mönster som gör den mer långsiktig än kortsiktig, om du förstår vad jag menar. Skador, eller vad jag föredrar att kalla det, obalanser, kan alltså vara kortvariga eller långvariga.

Det kan också beskrivas som obalanser som uppstått på grund av att vi inte haft kunskap inom något område. När vi inte har kunskap går vi över olika gränser, ibland är gränserna nödvändiga att överskrida, ibland innebär överskridandet att vi får problem.

Problemen uppstår alltså på basis av icke-vetande, av okunskap, om de verkliga förhållandena. Då de verkliga förhållandena alltid, enligt andliga visdomskällor, har att göra med fler dimensioner än den rumtidsliga fysiska världen, behöver vi alltså ha ökad kunskap om den andliga dimensionen.

Här hjälper oss bland andra Martinus, men givetvis de tusentals andra eller tiotusentals (beroende på hur vi vill räkna) andra föregångarna inom det andliga vetandet, de andliga färdigheterna, själva "know-how"-et. För att söka oss till problemet igen - jag talar nu alltså ej om enskilda fall, utan mer generellt - är psykiska obalanser något som kan uppstå av en mängd orsaker och få en mängd olika, specifika konsekvenser. En av dessa är, som du också skriver, ett "öppnande" för "grövre" andevarelser. Enda möjligheten att öppna sig för sådana är att vi befinner oss - av någon eller några anledningar, från orsaksmönster i detta livet eller från tidigare liv - "på våglängd" med dessa andevarelser. Det kan metaforiskt beskrivas som att vi har hittat en speciell kanal på kortvågssändaren, som få andra har kunnat/velat/ "ratta in". När vi ställt in kanalväljaren på denna frekvens, kommer vi alltså att kunna komma i kontakt med vissa "grövre" andevarelser. Men återigen: alla kan inte göra det, blott de som ödesmässigt/karmamässigt kommit fram till den här frekvensen (och ibland försvinner också frekvensen, på samma sätt som "brus" plötsligt kan uppstå i etern, eller att vi "glömmer bort" var den kortvågsfrekvensen var belägen exakt.

Detta motsvarar då, när vi faktiskt inte har kontakt med dessa "grövre" andeväsen, utan känner oss "som vanligt". Vad är det då som gör att vi isfall "faller tillbaka" eller plötsligt "minns" var frekvensen låg någonstans, och ställer in oss på den? Ja, härifrån är svaret, som sagt, att vi redan i vår "egenvibration" ligger nära eller har möjlighet att komma nära, den aktuella "kortvågsfrekvensen", då mottaglighet blir aktualiserad, dvs när vi får kontakt med "grövre" andeväsen. Hur är det möjligt?

Återigen, det kan ha olika orsaksmönster, och ovanstående är alltså ej avsett som att peka ut någon specifik "medicin" för just han eller hon, den som din fråga gäller. Utan mer generellt, kan orsaksmönstren ha att göra med att vi tidigare gått över vissa gränser, som vi ej varit mogna för, gränser som gäller den andliga världen.

Detta är också omvittnat i otaliga berättelser världen runt, människor som velat kontakta "den andra sidan" och måhända även aktivt kommunicera med den andra sidans varelser, men, och detta är alltså det centrala, som ännu ej varit mogna för att göra det. Vad vi behöver utveckla före en sådan kommunikation är, menar i.a.f. undertecknad:

+ En hög etisk nivå, en kapacitet som säger ungefär så här… --- "Vad jag gör, gör jag aldrig för att skada någon eller några. " " Vad jag gör har intentionen att hjälpa, hela - att vara alla till glädje." "Vad jag gör, är i enlighet med de högsta tankar och känslor som jag är kapabel till här och nu, och i det jag gör, anknyter jag mig samtidigt till Gud, till Kristus, till Kärleken, till Godheten, och när jag gör det säger jag också: "Gud, ske inte min vilja, men Din Gudomliga Vilja". eller något annat liknande. Gör jag mig förstådd? -- Kanske det låter märkligt, men trots ovanstående fras "Ske…Din Gudomliga Vilja" behöver vi (menar jag) dock

+ Utveckla en mycket stark vilja, en stark tillit och en definitiv kunskap om vem jag är, min identitet. Tiden tillåter ej ett detaljerat utvecklande av detta här, men låt mig i korthet skriva: + Jag behöver utveckla min vilja för att kunna säga NEJ till inflytelser från annat håll, det gäller på det fysiska planet såväl som på det psykiska planet. Människor som upplevt sig "besatta" har inte kunnat säga NEJ i den grad som varit och är nödvändigt, tidigare, och därför - i kombination med andra handlingar - "öppnat upp" för grövre andevarelser.

+ Jag behöver utveckla en stark tillit - till vad då? Jo till att det existerar EN MAKT SOM ÄR STARKARE ÄN ALLA ANDRA SOM MENAR SIG HA MAKT, nämligen GUD. Med den tilliten, och den insikten, är "styrkeförhållandena" redan manifesta, tydliggjorda, markerade - också inför eventuella "grövre" andeväsen, som tror sig kunna manipulera och skapa rädsla hos den person som befinner sig på den "kortvågsfrekvens" som j. tidigare talat om.

+ Jag behöver utveckla min identitet - inte i "fysisk" och enkel psykologisk bemärkelse, utan i dess andliga dimension. När jag VET att jag inte är någon annan, att jag inte kan förvandlas till någon annan, att ingen annan temporärt kan "ta över" min personlighet, och andra liknande upplevelser. Det tre ovan nämnda villkoren, jämte det första - om den moraliska dimensionen - ser jag som absolut nödvändigheter för den eller dem som önskar utveckla kontakt med det andliga planet och därmed dess väsen. -

- så till frågorna:

I  "Dessutom undrar jag hur dessa skador uppstår." Svar härifrån. Se ovan. I korthet genom att vi tidigare gått över gränser vi inte varit mogna för. / Men återigen, finns här ett optimalt karmiskt mönster, som innebär, att om vi gått över gränsen, "behövde" vi göra det - trots att det innebar smärta och lidande. /

II: " Vad det är som gör vissa personer mer sårbara än andra."

Svar härifrån: Generellt sett: personer som utvecklat eller kommit att utveckla, sin känslokropp i högre grad än vad som kan kontrolleras balanserat av förnuftet, ratio, vår intelligenskapacitet. /Men återigen, är detta en utvecklingsfråga, och personen kommer genom sina svårigheter att bygga upp sin vilja, sitt förnuft, som kontroll över kropp och sinnesförmögenheter mer och mer allt eftersom. R: Finns det några särskilda övningar man kan göra för att stärka sin barriär mot andevärlden? Svar härifrån: Det absoluta kraftfullaste, som Martinus och även andra andliga föregångare som finns när det gäller krissituationer - oavsett om det är i begynnelsen av en kris, när vi är mitt i den, och när vi är på väg ut ur krissituationen, oavsett hur kort eller hur lång utsträckning i tiden krisen har: + Att be till Gud om hjälp. Och att be än mer "innerligt", dvs från sitt hjärta. Ej alltså som en död ritual, utan att först verkligen söka kontakt med sitt innersta inre, och därifrån, be till Gud om hjälp. Hjälp kommer, det är min erfarenhet och övertyelse, alltid, även om den ibland kommer under oväntade former. Här gäller det att vara flexibel och ej låsa sig vid att hjälpen skall komma i en viss, given form, exempelvis "omedelbart helbrägdagörande" (även om sådant kan förekomma). Utan att parallellt med bönen utveckla - i den mån det är möjligt - ovanstående egenskaper eller talanger.

Hjälpare finns hursomhelst, såväl på det andliga planet som på det fysiska planet. Bönen ger oss alltid kraft att gå vidare, att återkontakta vår essens, vår kärna, det gudomliga i oss själva.

Hoppas att något av ovanstående kan vara dig till gagn.

Hjärtlig hälsning gunnar martin aronsson

LivsCoach, NLP Master Practitioner och Terapeut baserad på 2000-talets andligt fokuserade psykologi http://www.gmaaction.kulturservern.se http://www.thesecret-hemligheten-gma-gma.blogspot.com

--

EFTERORD:

Och med det, överlämnar jag "stafettpinnen" till andra sakkunniga skribenter på detta forum; som ovan sagts, finns inga ambitioner att ovanstånde svar skulle vara heltäckande eller ens representera "objektiv sanning", utan är blott och bart spontana intuitiva synpunkter.

Intentionen med att publicera texten här, är för att också delge personer som nyligen börjat intresse sig för området med andlig utveckling, att också påpeka, att det är ett område som, liksom det fysiska livet, har säkrare zoner och mindre trygga zoner.

Att röra sig till de mindre trygga zoner innebar ett risktagande, och risktagande behöver ej vara fel, däremot kan det, menar jag, vara viktigt att poängtera riskerna med att exempelvis söka andlig kontakt baserat på främst nyfikenhet.

Kunskap och färdigheter, påbyggda på rätt sätt, synes vara av centralt intresse.

Att forcera fram andlig utveckling ger en rekyleffekt, helt enkelt eftersom den andligt-organiska strukturen (de andliga kropparna) ännu inte är tillräckligt utvecklade för att bära de starkare energierna.

Så…

Andlig utveckling är en process genom hela livet, och små små steg, genomföra i för personen rätt tempo, med för personen rätt metoder, bidrar till att öka tryggheten i processen.

Detta är hursomhelst undertecknads uppfattning.

Allt gott och varmt tack för möjligheten att förmedla dessa tankar till dig, vännen läsare och intressent av andlig utveckling.

gunnar martin aronsson