Jag skulle säga att det du föredrar att göra leder till snabbare "upplysning" än det dina vänner menar på gör.

Vi har en intressant artikel i ämnet om någon önskar läsa.

Jag tror inte personlig,att man måste rabbla matran på ca 60 min och  allt där till. Och i mitt tycke dyra kurser/resor. Tror fullt och fast att man kan uppnå allt detta,utan att skaffas sig halvgudar(levade ) Som man måste ha foton på ect…Att meditera,ta hand om sin kropp(hålla ren från drog) både fysiskt och mentalt. vara rädd om allt levande och visa hänsyn..Då är nog det mesta av jobbet gjort.

Många av mina vänner.Har i mitt tycke skärma av sig,vad som händer runt om i världen. Eller som dom säger" jag kan ju inget göra" Men hjälp vi åt så kan vi göra mkt. JAg själv är med i ett par idellföreningar(mesta del ekonomikt) . Skulle vilja göra mera..Men det är mitt lilla  bidrag…Upplysning( för  mig) är förmåga se helheten..Inte plocka ut russinen ur kakan.Låta mit tego ta över.Söker upplysning för min egen del..

Att heller betal dyra pengar till dessa kurser ect. Men att ex skänka en slant (fadderbarn eller ge ett bidrag till ex läkare utan gränder) Det anser man inte ha sig råd med…För mitt sätt att tolka de stora religonerna,är just att hjälpa (efter förmåga naturligtvis) sina medmänniskor.  Eller ta ansvar för vår jord. Då har inte många råd,Men  att lägg en massor pengar på att uppnå upplysning..Har man inte då missat mycket på vägen..Då tycker jag man går den enkal vägen..Att köpa sig en upplysning…

Vet att jag sticker ut hakan,men många andliga (själv klart inte alla) sökande ger pengar till kurser ect.Men när det gäller att ge bistånd,då har har man inget över..Där tar empatin slut..Dåligt sätt att nå upplysningen på…

/siv

Siv , man kan inte köpa sig upplysning. Då skulle vem som helst kunna bli upplyst.

Vem säger att man når upplysningen genom att betala dyra kurser?Är det dina vänner tro?

Det krävs att man hälper folk , det renar ens härta och har man inte rent hjärta kan man aldrig nå upplysning. Så att hjälpa andra är bara en del i utvecklingen mot upplysning.

#2: "Men när det gäller att ge bistånd,då har har man inget över..Där tar empatin slut..Dåligt sätt att nå upplysningen på…"

Egentligen så kan man inte kalla det bistånd. Det lilla vi ger är nästan ett hån, i jämförelse med vad vi tar. Annars skulle vi kunna säga att de bistår oss i och med att vi praktiskt taget rånar dem på deras naturresurser och på deras arbetskraft. Man kan se det så här: Vi har det bra för att de har det dåligt och vice versa. Vi är egentligen skyldiga oändligt mycket mer än det lilla de får.

    Min tolkning av upplysthet är att, någon förverkligar sig andligen, kommer i en närmre relation till Gud inombords och blir klar över och därefter kan utföra sin livsuppgift på bästa möjliga vis. En blir till att bejaka på det allra högsta vis sin potential som människa, att vara till Guds likhet, och på sätt och vis bli som en "förkroppsligad gud". Då en blir på det klara med vem en själv är (mer genomgående detaljerat, då en person som gör godhet för det godas skull är väl i kontakt med sitt sanna (evigt-bestående) jag) och är starkt i enlighet med ens "sant fria jag", och även kommer att ha tillgång till mer andliga resurser, kunskap och kan uppnå diverse förmågor, som blir till för en att bruka till osjälvisk nytta och till det bästa för Mänskligheten. Vägen dit och att vara upplyst är även intergrerat med ansvar och respekt för andliga lagar, jag tror inte någon kan nå ditt om en har någon illvillig avsikt, dock är man ändå, kan kanske tyckas, paradoxalt nog alltid lika fri helatiden , och förblir en individ, sammtidigt en blir enligt Guds Vilja.

   Att vara god och upplyst är väl sammanlänkat på ett nödvändigvis, den grund som ska byggas, vad man ska öva på är att "forma" sig i vishet och överränsstämmelse med de Andliga Lagarna, och ha en genomsyrande grund av respekt och kärlek mot sin näste. Basen är väl som sådan om en ska vara en "hedersvärd människa", "eller" (och så småning om) sträva efter att bli skolad i Mysterierna och försöka förverkliga sig Andligen, vilka är(/ska väl) vara öppet för alla, och är nog en möjlighet som var och en kan klara av (dock så är det den största utmaningen, av slaget att nå det djupaste inom andligheten och därmed behöver styrka och uthållighet från ens sida för det är tuff resa).  Men det är inget krav och behöver inte bli av för alla, ske direkt under den närvarande livs-tiden. Pågrund allts mångfaldighet där våran fria vilja spelar in i olika omständigheter, allt i samklang med Guds Vilja (på ett eller annat sätt).

    Dock så är det enligt mig så att ens andliga sökande, det som är det primära syftet/meningen för människlighet existens på jorden, något som alla skulle få nytta av att eftersträva medvetet. Jag ska väl också omnämna att detta sökande tar en mängd av outsinliga/oändliga former, och Gud talar med var och en på det vis, som de förstår honom, som bäst på.

Angående Upplysningen och att bli bekant med Mysterierna, så sker väl det förr eller senare då vi alla är med på livets resa, och att längtan (lyssnande till Gud inombords oss själva) och användandet av sitt förstånd (logik/klarhet i tanke) för oss dit, för oss till rätta…

Vägen som vandras blir väl bäst till med en ödmjuk attityd i vilken ens styrka ligger i viljan att vara och förbli idet sanna/ (= det gudomligt/andligt sköna/vackra).

En andlig-skolning som är orienterad i enlighet med vad som går ut på förbättra och vara till direkt praktisk nytta i verkligheten är att föredra. Att ha som ett standard krav för sitt sökande ska väl en själv alltid låta sitt förstånd kunna ständigt hålla på med och klara av att utreda/undersöka/testa det som en väljer/finner. Annars (utan denna självständiga klarhet/insikt) kommer en nog att fastna i villfarelser och vilo vägar (vars övningars konsekvense även kan vara rent av skadligt för ens andliga hälsa).

Må Frid Vara Med Er.

Mvh

H..ing

Att älska. Det är både upplysning och vägen dit.

Att vara eller bli upplyst,, har för mig varit en resa inåt i mig själv,,,

och att lyssna till det som mitt hjärta svarar på i kontakten med andra människor, i böcker,, osv,,

Hej!

Då det inte, enligt mitt förmenande, går att bli upplyst genom att gå en kurs eller hundra kuser, kan det vara gott att bida tiden, utveckla sitt tåladmod och faktiskt förnimma, att kunskapsinhämtning och erfarenhet tar tid - och skall ta tid.

Vi förlorar ingenting alls genom att processer "tar tid", dvs i vår upplevelse tar LÅNG tid, tvärtom är det alltsomoftast en förutsättning för att processen skall kunna avge det av individen önskade resultatet.

"Genäg är ofta senväg", som det heter i folkvisdomen.

Å andra sidan finns heller ingen anledning att "släpa benen efter sig", utan varje dag innefattar möjligheter till andlig växt och mognad!

Äventyret är HÄR och NU!

Tänker och känner

gma

LivsCoach och kursledare

http://www.gmaaction.kulturservern.se