Det har jag också hört. Att livet är bara en väldigt realistisk illusion.  Ibland känns det som om det jag tittar på inte är verkligt. Någon annan som upplever det så?

det vi ser är egentligen bara energi som speglar sig i energi och våra ögon uppfattar det som färger, ramar, djup. men undra hur man mer kan se saker, vi ser ju saker 3d och färger osv , men hur ser saker ut egentligen?

Kanske att de egentligen inte finns ?

Kanske något som vi som barn lär av oss av de vuxna, vi
lär oss att se det som de ser - och som de lär oss ??

Intressant fråga !

Kan säga att det är mer än så…

Läs David Icke bok "Oändlig kärlek är den enda sanningen, allt annat är illusion". Holler med de som säger att den bok man moste våga att läsa - det kommer fram så mycket, alldrig kan se välrden som för, ibland käns att nu det är för mycket, vill vägra tro men käner efter och fattar att igenom livet har fått det bekreftat flertal gånger….

Jag ser det som att livet är en illusion ur själens synvinkel eller den delen som är medveten om att vi är så mycket mer än det som är synligt och medvetandegjort här på jorden.

Så som vi uppfattar världen genom perceptionen är en återspegling av det som den andliga människan uppfattar men genom en ganska så tät fysisk materia och alla små nyanser och finare materia kan vi inte uppfatta med vårt begränsade sinne.

Jag tänker att vi är både närvarande här och i den andliga världen samtidigt. Det beror lite på vilka delar av vårt medvetande som vi är fokuserade i.

Tanken är att man genom rätt sorts meditation kan få medvetandekontinuitet och då samtidigt uppleva närvaro i illusionen (dvs som vi uppfattar det ur personlighetens synvinkel) och närvaro i den andliga sfären (dvs från själens synvinkel eller ännu högre medvetande än det själsliga).

Jag tror att vi är här för att lära oss att förstå och utveckla medvetandet genom olika erfarenheter och främst relationer på olika sätt både till människor och till djur, växter, mineraler; devor och till jorden som helhet, till solsystemet och universum, och till den inneboende andliga energin som går genom allting.

Om allt är en illusion hur kan vi då uppleva så mycket gemensamma saker. Hur kan vetenskapen finna nya rön ur en illusion?

Vår planet är materia som jag ser det. Den föds, slits, dör, omformas. Den är högst verklig…?

som jag ser det så är allt en illusion igenom att varje världsuppfattning är så unik. Vi är alla så olika, med olika upplevelser och erfarenheter så det formar hur vi ser/agerar i tillvaron. När man möter andra människor "krockar" vi i varandras illusioner eller spelar med i varandras illusioner…

Sinnevärlden dvs det vi kallar verklighet är bara elektriska impulser som omvandlas till ljud och bilder i vår hjärna. När du tittar på en annan person, på ett träd, på en stjärna så existerar de inte där som materia, det är bara en illusion. Liksom avstånd, det är egentligen inte längre till din granne än till en stjärna, din hjärna dvs din syn mäter upp ett avstånd fast egentligen existerar hela i universum inne i ditt huvud. Den här filmsnutten beskriver det ganska bra.

varlden ar ingen illusion men var perception ar det.