Ja, jag upplever också kryptiska drömmar. En del visar bilder som jag tror beskriver hur min situation är runt den tiden, om jag tänker mycket tex. En gång för ca 10 år sen hade jag en dröm och dör var en hjärna som var som en anemon undervattnet och rörde sig i strömmen. Det var under en tid då jag tänkte mycket.

Intressant med dina drömmar om tåg och det andra. Jag kollade snabbt i min bok och i den står att tåg kan handla om en resa genom livet, eller en resa mellan olika händelser och stadier i livet. Toaletten kan beskriva basbehov, eller att man vill göra sig av med otrevliga upplevelser eller minnen. Stationen vet jag inte, men kanske att den beskriver att man vill stanna upp och gå av.

Andlig närvaro kan säkert stämma. Jag har aldrig varit med om det själv, men som jag har förstått det kan man känna av det under sömnen på något vis, kanske i drömmen.

Var det är så kryptiskt? Ja, det kan jag inte svara på. Hjärnan är mystisk! Tror man vet mer om rymden än om hjärnan…

Jo nog är det kryptiskt. Förvirrat och alltihop känns frustrerande. Ibland, senaste tiden, så har jag blivit riktigt irriterad. När svaren är sådana att jag inte fattar. Funderat ibland om de ligger där och rullar sig i skratt över min oförmåga att förstå … Och jo ibland blir jag ledsen och känner det som om jag övergivits. Fast det har jag ju inte. Jag funderar på om det handlar om min tillit. Att den sviktar. Hos mig. Har man inte full tillit så har man inte full kärlek… något åt det hållet.

#1 Jag har också kollat upp tolkningar på dessa återkommande drömmar om tåg osv. Handlingen varierar men i stora drag handlar det ofta om samma saker. Som toaletter och tåg. Jag har tolkat det så att något nytt väntar, att en förändring kommer inträffa, men samtidigt har jag drömt dessa drömmar ett bra ta nu … fortfarande ingen förändring. När det handlar om andlig närvaro är nog det som driver mig mest till vansinne. Jag känner av sådant ofta, men det har kommit till en punkt att jag inte längre kan utskilja det från inbillning och när det verkligen inträffar. Jag blir bara mer och mer frustrerad och vill få svar.

#2 He he, nog känns det så ibland. Och det är som du säger. Ens tillit börjar rubbas, men för min del även tron. Fast samtidigt är den djupt rotat hos mig. Så tron är "sårad" men hoppet är kvar, om du förstår.

Jag har till exempel ingen trygg punkt i livet att vända mig till, trots att jag har en familj som bryr sig så förstår dem inte, lyssnar inte och "ser" mig inte. När allt jag vill ha är bara en trygg punkt i livet som man kan till 100% lita på. Jag har läst och hört att det andliga osv kan ge det, men jag upplever det inte alls. Istället känner jag mig ohörd, ensam och övergiven. Mycket just pga att man inte förstår tecknen och signalerna.

Mmm… jag tror jag förstår. Bra uttryck: Så tron är "sårad" men hoppet är kvar. Något jag funderar på är varför det måste vara kryptiskt. Vad är meningen med att ge budskap om det inte når fram? 

Övergivenheten är jobbig. Man är ensam.

Själv har jag svårt med drömmar. Vaknar efter 2-4 timmars sömn utan att komma ihåg något alls. Ingen speciell känsla i kroppen. Ibland kan jag somna om och ibland inte. Men jag är inte supertrött. Häromnatten somnade jag om och drömde för första gången på veckor. Massor av människor, kända och okända, miljöerna kända och okända, det jag mindes klarast var "Tors hammare". Min man skulle prya på ett företag som hette så i drömmen. Jag var emot det. Skitkonstigt. Min man har snart varit anställd på samma arbetsplats i 25 år, det företaget heter inte så. När jag vaknade bara visste jag att "Tors hammare" var viktigt. Varför vet jag inte.  Sedan går man där o grunnar hela dagen och analyserar. Men inte blir man klokare av det. Bara frustrerad. Drömmen kanske inte ens betydde något.

Däremot har det här att jag nu i månader vaknar efter 2-4 timmar fått mig att fundera på om det är så att jag inte vill drömma för då blir det obehagligt. Drömmar kanske vill säga mig något som jag inte vill se eller höra talas om.

#4 Så kan det vara för mig också. Dvs att jag har en period då jag inte drömmer alls, eller inte minns dem. Att sedan försöka förstå sig på det kan bara göra saker värre, så som du säger. Man blir irriterad och frustrerad. För TÄNK om man missar något viktigt? Något som man BORDE ha lagt märke till?? osv osv …  Funderar också mycket över varför allt är så kryptiskt? Livet är svårt nog som det är … Vem vinner på det?

Ibland undrar jag om meningen med mitt liv är att uppleva ständig ensamhet och uppgivenhet. Har känt så så länge jag kan minnas. Min mamma till exempel. När jag pratar med henne, så tittar hon på mig. Jag tror då att jag har hennes uppmärksamhet. Jag har då kanske talat i en minut om något och så går hon bara och byter samtalsämne! Bara så där! Utan att säga något om det jag har sagt eller ens reflektera över vad hon gör. Detta har lätt till att jag efter var och varannan mening frågar "förstår du?" eller "hörde du?"

Sen träffade jag min sambo och han är LIKADAN!!!!!  Han är tankspridd, uppe i det blå, hör inte, "försvinner" mitt i en mening jag säger osv. Det är som att tala till en vägg … en en-vägs-kommunikation. Jag talar … får MAX "mmm" till svar … och diskussionen slutar med bråk …

Detta har gjort att jag verkligen mer och mer tror att jag är ämnad att uppleva ensamhet i detta liv. Min tro rännar mer och mer, som sagt var och jag märker att jag förtvivlar oftare än förr, samt har lättare att ta till med tårar. Är liksom hela tiden på gränsen, även när jag ler …

Så ja, jag skulle uppskatta om det var lite mindre kryptiskt …  Om det är tänkt att man ska få stöd därifrån så skulle jag vilja känna av det någon gång …

Hej.

jag lider med dej.Under ungefär 15 år uplevde jag också en form av ensamhet och maktlöshet när jag inte kunde förena mitt andliga och mitt vanliga liv i ett lyckosamt äktenskap.

Det bästa är att se sig själv i ett förlåtande ljus och tillåta sig att vara sig själv i alla situationer.

Då blir vi tillslut så starka i anden att vi inte behöver ha andras uppmuntran,stöd och medgivande för att leva vårt liv fullt ut.

Men självklart blir livet enklare,roligare och mera njutbart när vi möter likasinnade.

Och vi är värda komplimanger och positiv uppmärksamhet.

Du kommer få det tillslut,allra först från dej själv men även av andra.

Stå på dej.

Stor kram.

/LIzel

#6 Tack för de uppmuntrande orden! :)

Ibland är nog det som ingår i drömmar rätt raka avbildningar som visar på något som har att göra med de sinnliga tingen, har jag märkt iallafall angående mina drömmar.

Annars (eller vissa delar av drömmen, om den är i övrigt som ovan) så hjälper det nog att se till att uppmärksamma den "känslan" man har i drömmen. Den som hänger samman med det indirekta intryck drömmen har att lämna efter sig, vilket som är det som avslöjar vad som är det väsentligaste budskap drömmen har till en.

Min tolkning: Kanske drömmen visar på att andligheten behöver få finna ett konkretare uttryck. Det andliga kan nog natuligast komma som något som växer fram vartefter det fysiska tillvaron ägnar den rum, och införlivar det goda och moraliska som vanor i det viktiga vardagslivet. "Den minsta handligen har sin likväl betydande plats i kosmos stora hushåll", eller något sådant stog det i boken "Andlig skolning" (av Rudolf Steiner).

PS: I den finns det (enligt mig) en hel del praktiskt o intressant, koncist skrivet, att bekanta sig med för sitt andliga självförverkligande.

Mvh H..ing

Jag kommer ihag att jag dromt nastan varje natt. Ofta intressanta, bisarra kombinationer av platser, manniskor och handelser. Valdigt sallan skrammande eller obehagligt. Min personliga overtygelse ar att hjarnan rensar ut lite ur "temp-filen" nar man sover som min dator. Jag har slutat leta efter tecken och symboler. Jag tror att det ligger i manniskans natur att forsoka se monster i det som sker och i bilder. Jag tror man kan forlora upplevelsen av nuet och den erfarenhet man bygger just da om man fordjupar sig for mycket ;-)

#0

#5

Exakt _vad_ händer på dessa tåg, tågstationer, toaletter? Tåg är ju en symbol för att man är på resa eller liknande, nya mål. Toaletter.. Det beror på vad som händer på toaletten?

Kanske är det din livsuppgift att få människor som är disträ att lyssna?

Har du besökt någon spiritualistiskt förening i din hemort för att råda bot på andliga ensamheten?