Javisst kan det stämma. På sätt och vis är vi hittvingade av karmas herrar för på så sätt utarbeta den karma vi har mot var andra på vår långa väg mot fullkomligheten, angenäm såväl som oangenäm karma. Tills vi når den medvetandenivå att vi inte behöver reinkarnera mer (frälst från materiens kors), men vägen dit är lång för den stora majoriteten av oss…

Jag verkar vara en av dem som inte ville komma hit, men jag är inte så säker på att jag tvingades. Tror mer på att man vill komma hit, men sedan ångrar sig. När man är i sitt naturliga tillstånd, som rent medvetande, känns det ju som om man klarar allt. Sedan landar man på jorden, kanske i en hård och kall uppväxtmiljö med människor som är allt annat än trevliga, och då blir det plötsligt mycket svårare.

Mastre: Låter bekant.

"Tvinga" för mig är ett så hårt ord. Det låter för mig nästan som att man blev tvingad hit med hårda tag typ "Du ska ner, annars …!", liksom.

#2 som sagt vi har alla våran karma, och som vi märker är det ju långtifrån alltid som vårt lilla personliga ego gillar detta, men det är bara att "bite and suck it up"

Måste erkänna att sådant får mig att känna mig som en dålig människa. Vetskapen om att jag kanske blev "hittvingad" pga något jag gjorde fel eller inte förstod i ett tidigare liv. Det gör mig ledsen och lite deprimerad. Jag är ju inte en ond person, jag har bara ett tufft liv … vilket gör att man inte alltid reagerar på bra sätt i vissa situationer.

Jaaa fyyy va jobbigt att vi skulle ha ett eget ansvar för det som vi råkar ut för i livet (på gott och ont) Självklart är det jobbiga saker för alla inkl. mig.. Vore ju bra om det var någon annans fel, ellerhur?  

Men….Vem har sagt att du måsta vara ond för det? Det är ju inte själva karman i sig som för dig framåt i din utveckling utan just din reaktion på din karma ( isynnerhet din oangenäma karma)

#6 Hm, sarkatiskt eller? Jag har inte sagt något om att skylla mina problem på andra. Jag står för det jag har gjort vare sig jag gillar det eller inte.

Ond som "ond" liksom. Är jag "ond" för att jag inte orkar leka med min son? Eller för att jag orkar inte ta hand om disken eller för att jag plankar eller … ja vad det nu kan vara. Snackar allså inte om att gå och mörda någon eller råna en bank. Gör sådana saker att jag måste tillbaka? Eller måste jag tillbaka för att jag har sårat en och en annan person i mitt liv?

Jag kan ju på rak arm säga att även om jag längtar "hem" så skulle jag aldrig låta det gå så långt som till självmord. Jag är här för att leva och det är det jag försöker göra, så gott jag kan. Men om jag behöver komma tillbaka igen lär jag bli otroligt olycklig. Det skriker liksom NEEEEJ i mig.

Nej inte sarkastisk utan helt ärlig…Har även jag sett, känt och drabbats saker precis som du. Men jag blev i stället nyfiken på eventuella orsaker till all skit som drabbade en..

Och eftersom jag är i botten och grunden esoteriker och tror på saker som t.ex karma, så är det för mig självklart vad som ligger bakom…

#8 Ok, svårt att veta tonen genom ett forum.

Jag vet inte mycket esoteorin eller liknande. Jag vet bara det jag fått genom mina egna personliga upplevelser och det jag läst mig till genom böcker. Karma vet jag på ett ungefär vad det är, men är inte insatt.

Om man bara hade en ledtråd om vad som räknas som "fy, så får du inte göra" eller som "det är ok", vore livet mycket enklare.

finns egentligen inget "fyyy så får du inte göra"…

Inte mer än ditt samvete eller din inre "tysta röst" som i såfall säger den..

Alla står vi på vår punkt här i tillvaron och har därför våran egna väg att gå…En del kanske slingrigare än andras…

Så vad gör man om samvetet /inre röst säger "fy så får du inte göra/känna" men känslorna skriker det motsatta?

Din inre röst talar ju ifrån tidigare erfarenheter, så karmiskt sett skall du alltid lyssna på din inre röst, annars är risken övertgande stor att du kommer att få göra om din läxa igen…

Jo jag misstänkte något sådant.

Men hur urskiljer man samvetet från känslorna? Ibland känns det som samma sak.

Ex: Jag vill ha en hundvalp. Jag verkligen VILL ha en hundvalp men vet att jag borde vänta ett tag eftersom det inte är rätt tid för en valp just nu. Är samvetet då att jag borde vänta eller är samvetet att jag vill ha valpen?

Vet du med dig att det inte är rätt tid för att ta handom ett litet djur så är svaret "att det är samvetet som säger att du borde vänta" eftersom det ganska så säkert talar från erfarenheter utifrån tidigare "liknande fall"…

Det gäller ju i stora liväl som små banala saker…

Det där är knepigt, för det vi kallar samvete kan också vara inlärt. Har man till exempel haft en dysfunktionell uppväxtmiljö kan man få dåligt samvete för de mest vansinniga saker. Det gäller att känna sig själv så väl att man kan skilja på den röst som kommer från ens högre/inre jag och de som kommer från andra håll.

#15 Ja, naturligtvis. Men du lär ju dig saker hela tiden och lärdomar behöver ju inte komma ifrån tidigare liv, utan även ifrån detta liv då du undermedvetet lärt dig saker (dvs utan att tänka på det) Fortfarande kan det ju vara så att det är din inre "tysta röst" som talar

Apropå eget ansvar-det är ju det som ger oss möjlgheterna att förändra något så vi kommer vidare. Från karma till Dharma.

Precis så… tack Tride…

"Livet är inte lätt men intressant"

Nellieclind - Du kan ju läsa lite om Stjärnbarn - kanske ngt som du känner igen?:

#1

#2

#3

Själv har ja i decennier avskytt att vara här på Jorden & längtar härifrån ngt enormt. Ja har ingen behållning alls av att vara här - bara plågas varje vaken stund. Har alltid fått göra tvång på mina behov - då de inte passar in i de krav som e socialt acceptabelt i samhället.

Ja klarar inte av denna totala brist på insikt som man ser hos de flesta - som bara lever för & söker tröst det ytliga krafset. All denna trångsynta inskränkthet som styr & fördärvar Jorden. Så för mig e inte döden ett dugg skrämmande.

----------

Snarare så som Deepak Chopra säger:

Vi är inte mänskliga varelser som har tillfälliga andliga upplevelser.
Vi är andliga varelser som har tillfälliga mänskliga upplevelser.
Deepak Chopra
---------
Ngr fler visdomsord:

När larven ser livets slut - ser mästaren en fjäril.
Kinesiskt ordspråk

Det är viktigare hur vi lever - än hur länge vi lever.

Förändring tar bara ett ögonblick - Det är motståndet mot förändring som kan ta en livstid.
Hebreiskt ordspråk

Det är omöjligt att inte tro det du ser, men det är lika omöjligt att se det du inte tror.

Att veta när man vet något och att veta när man inte vet något - det är kunskap.
Konfucius

--------------

Eller kanske kolla lite på t.ex:

Lena Månstråle - Schamansk Healer & hennes sajt:

http://helandemassage.se/index.htm

Du kanske kan få råd av henne eller ngn liknande?

Ett ex. fr hennes sida där ngn vittnar om på ngt liknande som du erfar i ditt liv:

"Jag är så glad att jag träffade Lena. Utan hennes hjälp vet jag inte om jag hade levt idag"

"Under flera år var jag helt låst i livet, satt fast. Drabbades av den ena olyckan efter den andra. Sjukdomar och katastrofer av olika slag. Till slut var jag helt utmattad och uppgiven. Så fick jag veta att jag blivit utsatt för svart magi vid ett par tillfällen, vilket bottnade i stark avundsjuka och hat som riktats mot mig. En person hade två gånger kontaktat en svartmagiker för att hämnas på mig.

I det land jag bor är svart magi mycket vanligt. Lena lyckades bryta den svarta magin och sedan dess har jag fått tillbaka mitt liv. Är nu helt frisk och är tillbaka i livet med full kraft och livsgädje.

Inga olyckor eller sjukdomar har drabbat mig under de två år som hunnit gå efter att Lena bröt den mörka magin över mig.. Det var så fantastiskt, hela min kropp var täckt med bölder och jag var sängliggande med svåra smärtor när Lena gjorde sin ritual.

Jag märkte av en enorm skillnad direkt efter Lenas ljusa ritual. Efter bara två dygn var alla bölder borta och jag hade inte längre någon smärta. Det finns inte ord som räcker till för att uttrycka min enorma tacksamhet och lättnad! Det är ett mirakel"

/L

#20 Å du känner inget egenansvar alls för det som händer just dig? Utan att det är allas och hela denna världs fel? Ser ju att citerar Chopra, så du borde ju göra det…

Jodå, jag har hört talas om er…

#20 Jag har tagit mig en titt på sidorna du länkar till och måste säga att jag känner igen mig i en hel del av det där, men jag vet inte …

Jag har läst tråden och tror att det är många här inne som upplever detta " utanförskap" och " längtan hem". Likväl kan detta förklaras och förstås genom de olika steg en själ ska igenom för att utvecklas.För mig gör det resan klarare - inte enklare, men klarare.Jag vet att det finns en mening med varför jag är här och varför jag upplever de känslor jag gör.Hur ont det än gör, så kan jag bara utvecklas här på jorden och enda vägen UT är igenom."Från karma till dharma" som Tride uttryckte det.Sedan hur man finner verktyg att klara det är så oerhört individuellt.

Det finns inga tips på detta som inte blir "klyshiga" men att fokusera på det som sjunger i själen i stället för det som krampar är alltid en god väg…och att få till det är verkligen inte det lättaste när man fastnat i "ego-grubblet" om sitt egna mörka tillstånd…

Jag tänker att det kan liknas vid att först måste vi städa upp ordentligt, och sedan kan vi pynta och göra snyggt. Låter trivialt? Men vi måste ju sköta om detta jordiska på ett eller annat sätt. Lika bra att acceptera det.

*24 ja, men vi får inte glömma att rensa med måtta och kärleksfullt tålamod.Otålighet är en kugge som skapar irritation , och som många andligt sökande fastnar i och får snurra många extra varv i…

Med måtta och kärleksfullt tålamod? Haha. Ni skulle se min diskbänk

eller min……

Verkligen intressant det Ni skriver här. När jag läser vad Nellie skriver och beskriver gällande hemlängtan så är det väl så att själen alltid längtar hem. En obestämd känsla som gör sig påmind som gör att vi kastar oss över saker, köper saker, äter eller svälter oss, allt för att tillfredställa en känsla som vi inte kan definiera. Kan ju vara just så enkelt som hemlängtan. Jag tror inte att vi bara samlar karma eller har skulder att betala från tidigare liv. Mer att vi ska samla på oss erfarenheter och på så sätt få själslig näring. Vi beslutar själva "på andra sidan" vilka erfarenheter vi ska göra för att nå ett visst livstema. Där "hemma" är vi så trygga och allt är så bra att vi tar på oss alltför många erfarenheter och glömmer att livet på jorden måste bli uthärdigt också. Det vi föresatt oss kanske vi inte uppnår och då återkommer vi för at lära oss det vi "gick miste om" Detta är ett val vi gör, inte något vi blir tvingade till.

Karma är  ju = erfarenhet. Karma är inte enbart ett avbetalningssystem…

"Det är inte fråga om straff eller belöning utan om att förstå," (Curt Berg i Tidlös Visdom nr 1 2010, s. 14) Han svarar Birgitta Stålhammar när hon frågar honom om karma.Han säger vidare: Belöningen ligger i förståelsen.

Min reflektion: Det är jag själv som måste förstå. Ingen annan kan förstå åt mig. Däremot kan vi alltid tala om saken, dela med oss av erfarenheter. Denna kommunikation menar jag ligger i vårt mänskliga medvetande.

Precis "Belöningen ligger i förståelsen"… Alltså inte karman "dålig som god" som är det viktigaste, utan hur var och en reagerar och förstår sin karma…

Karma lagen om orsak och verkan, jo men visst. Inte det väsentligaste i mitt inlägg, för mig. utan att vi väljer - inte blir tvingade till att återvända - själva orsaken till hemlängtan (den obestämda odefinierbara - otillfredsställda känslan)

Mmm visst blir vi tvingade att återvända, men det är utav oss själva. Alltså vårt högre jag (monaden) berordrar det lägre jaget (personligheten) att utforma en ny kropp i de tre lägre medvetandenivåerna. Mental- Astral-Fysisk…..Alltutifrån tidigare erfarenheter (karma)

Vi kan välja att leva enbart ett liv på jorden som människor och sedan välja att vara hjälpare ( Guider ) och uppleva, göra erfarenheter sekundärt.

Vi kan inte välja något förän vi gått igenom 4:e invigningen (den Jesus tog på korset) då först blir vi lösta från materialismens bojor och fri från reinkarnationstvånget… Då öppnas en rad möjligheter för oss, antingen fortsätta hjälpa mänskligheten framåt och vidare eller fortsätta t.exv inom Devariket ungeför såsom Maria sägs ha gjort…

Form av hjälpare kan vi alla vara även nu då vi är i vår nuvarande reinkarnation.. Då främst när vi sover och har vårt medvetande främst på det astrala planet…

Din sanning och min är inte överens här.

Det finns ingen högre religion än sanningen.

Intressant det där med sanningar..

Inte sanningar… Tolkningar… Sanningen finns bara en av.. Sedan är det vi som tolkar denna enda sanning…

Det jag pratat om här återfinns ju i en artikel, närmare bestämt huvudnyheten/artikeln på denna sajt…

Det känns för mig som att sanningen är att varje andlig väg har sin karma (om den verkligen är en andlig väg som leder till målet).

Till exempel esoteriken har sin karma i hur lärjungen tar emot undervisningen och gör det till sin egen visdom.

Mahayana-bhuddhismen har sin lära och karma blir då hur man sköter sig i relation till hur man borde göra (de dagliga löftena).

Definitivt är det ju så att de kristna har sin karmaproblematik. Herren säger uttryckligen att den döpte troende skall lyda lagar, bud och rätter annars blir han sakta men säkert besegrad av Satan och hur negativ den karman blir är ju svår att förutspå.

Alla vägar som har skrivna och oskrivna regler för hur man skall vara och göra för att leva som en god och välsignad människa för andra människors välfärd och lycka ger karma för den som är aktiv. Skulle vilja påstå att politik och vetenskap är två sådana vägar. Politikers karma är ju lätt att förstå, men vetenskapsmännens är mer dold i ett skråtänkande och hemlighetsmakeri ovanför människors huvuden. Där tänker man nog fortfarande som att de är bättre än gemene man och behöver en egen verklighet.

Lyssnade på radio, där en "Jesus-forskare" menar att Jesus aldrig avsåg att skapa en ny religion, men att han ville reformera den gamla judiska läran och påminna om dess etiska innehåll. Därav, tex, att han slängde månglarna ur templer. Liknande sägs om Gotama, Buddhha. Hans mening var aldrig att skapa "buddhismen", men att reformera en urartad hinduism.

Så är det skrivet så må det ske som det hette i den gamla faraonska epoken..

Mästarna med Maitreya (kristus) i spetsen hade nog en (stor) aning vad som komma skall, tror att Jesus hade ett dubbelt uppdrag, dels att ta sin 4:e invigning, dels att "plantera" det frö som sedan blev kristendomen.

Många många innan Jesus av Nasareth och för alldel efter honom också har ju tagit denna invigning som gör oss "frälsta" från materiens kors. Men få är ju så namnkunniga som denne Jesus..