Demokrati eller stamstyre?
Svensk översättning av detta inlägg finns i första kommentaren.
Demokrati eller stammestyre ?
Aktuel kommentar om Afghanistans mange valg ved Asger Lorentsen 24.10.09
Denne aktuelle kommentar har jeg villet skrive i flere år, men da min konklusion er kontroversiel, har jeg udskudt det til at tiden er moden. Nu står både verdenssamfundet (Læs Obama og Nato) og Afghanistan ved en korsvej, og flere valg må træffes i det kommende år, så her kommer mit bidrag til dilemmaer og valg. Lad os starte med nogle valg på det konkrete plan:
Befolkningen skal stemme for 2. gang, selvom kun få ønsker dette. Der er ingen tvivl, om at der var massiv svindel ved det sidste valg, og efter demokratiets regler bør præsident Karsai må gå ud i en ny valgrunde sammen med sin nærmeste "rival". Problemstillingen er blot, at hovedparten af befolkningen ikke ønsker denne nye valgrunde. Hvorfor? Dels fordi man i mange valgdistrikter risikerer at miste sit liv eller sin langefinger ved at gå til valgstedet, og dels fordi de fleste foretrækker stabilitet frem for et moderne demokrati. Vi kan forvente en valgdeltagelse på måske 30%, så det, der i princippet er en sejr for demokratiet (den 2. valgrunde), kan i praksis vise sig at være et nederlag for demokratiet, hvis der vælges en præsident som kun måske 20% af befolkningen har stemt på.
Obamas USA og øvrige involverede Nato-lande skal afgøre, om de ønsker at forstærke den militære tilstedeværelse eller acceptere et gradvist nederlag. Det første valg er så upopulært i befolkningerne, at det ikke er realistisk på længere sigt. Det andet valg er næsten ikke til at se i øjnene for de regeringer og befolkninger, der har ydet så store ofre i dræbte, i penge og i præstige i de 8 år, der er gået siden Taleban-regeringen blev skubbet ud af landet ved Nato-styrkernes hjælp: Kan det virkeligt være rigtigt, at det internationale samfund må give op over for en relativt lille stamme af krigere, der ikke bare undertrykker sine egne kvinder groft, men også søger at destabilisere klodens 10. mest folkerige land og at stå bag eller støtte terrorangreb i mange lande ?
På et lidt dybere plan står valget mellem et moderne demokrati eller en eller grad af tilbagevenden til et Afghanistan, der styres af stammernes ledere. Lad os se på dette dilemma fra en esoterisk vinkel, der tager udgangspunkt i menneskehedens og civilisationens udvikling. Hvad får vi da øje på?
En befolknings udvikling besluttes i Manuens departement
En befolknings sammensætning af f.eks. primitive sjæle, krigeriske stammefolk, individualister og indviede bestemmes i Manuens departement, der ligger på et højere niveau end 1. stråles ashram. I dette departement besluttes sammensætningen af landes og regioners befolkninger ud fra at skabe optimal udvikling på kloden som helhed. F.eks. kan relativt mange højt udviklede sjæle fokuseres på få steder f.eks. ved at inkarnere samlet i bysamfund som Knossos 2000 f.Kr., Athen 400 f.Kr. Venedig 1200 e.Kr og Firenze 1400 e.Kr. fordi disse bysamfund kunne påvirke meget store befolkningsgrupper i Middelhavsområdet og Europa. Dvs. at bølgerne fra de avancerede sjæles indflydelse fik maksimal indflydelse i civilisationens udvikling. Omvendt kan store grupper, som er præget af vikingementalitet, samles i begrænsede stammer såsom nordiske stammer i vikingetiden og Taleban i nutidens Afghanistan, og hvis dette sker, kan vi ikke forvente et hurtigt skift til fredelige samfund. Konklusionen er: Udvikling skal i meget høj grad ske indefra og på de præmisser som en befolknings sammensætning har.
Er demokrati kun for Vesten?
Vi i Vesten tror, at demokrati er den bedste måde at styre et samfund på. Men først må vi spørge: Har vi i virkeligheden et folkestyre i de lande i Vesten, hvis befolkning ikke er nok individuelt tænkende eller har tilstrækkelig objektiv viden i forhold til politiske lederes demagogi , kapitalinteressernes magt og nyhedsmediers tendentiøse formidling. Svaret er - efter min opfattelse - at måske 50 % af såkaldt demokratiske lande - herunder USA - ikke har et ægte demokrati, fordi befolkningen ikke er tilstrækkeligt individualiseret eller informeret.
Dernæst må man spørge: Er den vestlige form for demokrati fremtidens styreform eller et nødvendigt led frem mod fremtidens styreform? Her er det interessant at se antydningerne i A. A. Baileys forfatterskab, hos Martinus og hos R. Steiner af en meget mere fleksibel og mangfoldig styreform i fremtiden end den, der er baseret på politiske partier og flertallets magt. En del af denne fleksibilitet opstår ved kombinationer af "vismandsråd", lokalt engagement med selvstyrende organer samt en international lovgivning i verdenssamfundet. Måske vil den styreform kunne kaldes "merit-krati" dvs. at magt skal hænge sammen med evner og idealisme frem for en ikke-individualiseret, uvidende eller egoistisk befolknings valg af ledere.
Er den vestlige form for demokrati en nødvendig overgang, hvis vi er på vej mod en fleksibel form for "merit-krati" blandet med lokale engagementer, det bedste fra vort nuværende demokrati, vægt på individualisme og stimulering af viden og bevidsthedsudvikling?
I inspirationer fra det åndelige rige i denne tid antydes at der er ved at skabes en 3. vej mellem demokrati og totalitære styreformer. Lad os se på nogle muligheder for udvikling uden en vestlig form for demokrati:
- en gradvis overgang fra et traditionelt stammestyre til et fleksibelt stammestyre, der integreres i større enheder og som indeholder nogle basale individuelle frihedsrettigheder.
- en gradvis overgang via et kongedømme eller en statskontrolleret styring som i Kina, der ideelt set begrænser kapitalismens magt, anvender store statsmidler til at nedsætte forurening og CO2-udslip og samtidigt accepterer individuelle frihedsrettigheder og muligheder for lokalt selvstyre.
I ingen af disse modeller opstår der demokratier efter den nuværende vestlige model. Og måske vil vi se en verden år 2050, hvor mindre end halvdelen af landene går vejen gennem den vestlige styreform, medens over halvdelen af landene vælger andre veje frem mod fremtidens styreform - også selv om de måske kalder det demokrati og afholder tilsyneladende frie valg.
Lad os bemærke, at Afghanistan er et af de stammesamfund, som andre lande har tvunget ind i en statsdannelse og en styreform, der ikke er født naturligt ud fra befolkningens behov. Taleban og Pashtun er de største stammer i landet, og "krigsherrerne" som leder de forskellige regioner, er i virkeligheden høvdinge for de forskellige stammer. Hvad Vesten nu søger at skabe i Afghanistan er dels at skære måske 150 års naturlig udvikling ud af landet (jf. vor egen udvikling fra konge-, adels og stænder-samfundet over repræsentativt demokrati, over kvindefrigørelse og frihedsrettigheder og til folkestyre) og dels at påtvinge et asiatisk land at følge en europæisk model.
En mulig model for Afghanistan
Hvis vi summerer op fra ovenstående må vi først konstatere flg:
- Vesten har søgt at erstatte minimum 150 år af Afghanistans naturlige udvikling med 5-10 års overgang til en vestlig model for demokrati
- Den vestlige model for demokrati er ikke en global model, men kun blandt flere veje til fremtidens samfund.
En model der tager hensyn til Afghanistans særlige forudsætninger og mulige fremtid år 2100 kunne se således ud:
- Stammerne respekteres i langt højere grad som regionale selvstyreområder. Derved accepteres store variationer i styreform herunder i fundamentalistisk muslimsk indflydelse. Der vil komme flere initiativer på lokalt plan, når der er mere ansvar i regionerne, men styret vil blive meget afhængig af de enkelte stammers ledere.
- Der skabes en lokal styreform baseret på landsbyer og bysamfund med stor medindflydelse for borgerne.
- Udenlandsk hjælp til f.eks. politi, militær, infrastruktur, uddannelse og vandingsanlæg betinges af, at et minimum af frihedsrettigheder overholdes. Herunder skal den mest basale ytringsfrihed og frihed til uddannelse for begge køn respekteres, såfremt en region skal få økonomisk støtte fra udlandet. Hvis disse basale frihedsrettigheder overtrædes, forsvinder hjælpen ud fra en gradvis skala. Det er så op til de lokale myndigheder, de regionale myndigheder og den nationale samlingsregering at holde undertrykkelse nede på et minimum. Dette er (endnu?) ikke verdenssamfundets opgave, hvor meget vi end har lyst at diktere det!
Vil vi svigte Afghanistans kvinder, og vil Taleban stå stærkere, hvis Nato trækker sig ?
Vi må svare ja til begge dele. Det vil være en stor smerte for alle idealister i landet, hvis det sker, og vi må imødese en vis flugt af intellektuelle og vestligt orienterede mennesker fra regioner, hvor en middelalderlig form for islam tager over. Det vil også smerte alle os i Vesten, der vil være med til at stoppe kvindeundertrykkelse, terrorangreb og uvidenhed hvor som helst på vor klode. Men vi kan ikke beskytte den mest individualiserede del af befolkningen med mindre vi kan besvare to følgende 2 spørgsmål med et ja:
- Har vi (og Nato-landenes samlede befolkninger) en realistisk mulighed for og ønske om en stærk militær tilstedeværelse 10 år mere ?
- Har vi en særlig ret til at netop Afghanistans befolkning skal holdes kunstigt i en vestlig form for demokrati, samtidigt med at over halvdelen af alle øvrige lande ikke har samme styreform og samme frihedsrettigheder?
Til begge spørgsmål må vi svare med et nej.
Tør vi leve med konsekvenserne af, at Nato trækker sig ud?
Vil det da være en katastrofe at lade Nato-styrkerne forlade Afghanistan inden for få år kombineret med en aftale om et minimum af frihedsrettigheder til gengæld for økonomisk støtte?
Ja det vil være en katastrofe for de mest individualistiske af de frihedselskende borgere i landet - i hvert fald i Taleban-stammens region - og det vil være et alvorligt knæk for Natos troværdighed. Men er katastrofen meget værre for de frihedselskende individualister i Afghanistan end det har været for Europas kvinder i århundreder og end det stadigt er for kvinder i mange af de arabiske lande? Der er næppe den helt afgørende forskel.
Hvad med Natos troværdighed?
Måske har Nato brug for dette knæk, for at de vestlige lande fremover kan få en mere fleksibel forståelse af, hvordan konflikter og terrorisme gribes an frem for som nu, hvor der næsten udelukkende har været satset på militære løsninger kombineret med en tro på demokratiets velsignelser.
Hvad så med Talebans og Al Qaidas grænseoverskridende terrorisme ? Den må gribes an præcist dér hvor den har sine rødder: I bjergområderne tæt på eller inde i Pakistan. Og dér vil Nato måske fortsat have en rolle rettet mod træningscentre, våbendepoter m.v. samtidigt med at Taleban som en stamme får retten til at regere egen region. Vi må da se i øjnene, at denne stamme sandsynligvis vil foretrække at sælge opium frem for at lade sig diktere til vestlige frihedsrettigheder for at få økonomisk hjælp.
Vil en militariseret og kvindeundertrykkende Helman-provins ikke være worst case scenario. Jo set fra vore vestlige værdiers side har vi ikke spor lyst til at se en krigerisk og kvindeundertrykkende stamme som Taleban vende tilbage til magten - selv ikke hvis det kun sker i egen region (i ca. 15 år før invasionen i 2001 dominerede denne stammes ideologi og militær det meste af hele Afghanistan). Men esoterisk set vil det måske blive en af de lommer i menneskeheden, hvor bevidsthedens vikinge-stadie stadigt kan udleves, hvor mæthed at fanatisme kan opstå, hvor længsel efter indre liv kan vækkes, hvor mennesker der har karma til grov undertrykkelse stadigt kan inkarnere, og hvor den individualisme kan udvikles, som opstår, når vi gennem egne prøvelser lærer at gennemskue stammebevidsthedens og den religiøse ideologis begrænsninger.
Med andre ord: Måske foretrækker Manuens departement en Taleban-styret Helman-provins hvor millioner af sjæle kan inkarnere, som ellers er ved at være hjemløse på Jorden!
Av Asger Loretsen, Den gyldne cirkel
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Aktuell kommentar om Afghanistans många val
av Asger Lorentsen, 091024
Denna aktuella kommentar har jag velat skriva i flera år, men då min slutsats är kontroversiell har jag skjutit upp den tills tiden är mogen. Nu står både världssamfundet (läs Obama och NATO) och Afghanistan vid en korsväg, och flera val ska göras under det kommande året. Så här kommer mitt bidrag till dilemman och val.
Låt oss starta med några val på det konkreta planet:
Befolkningen skall gå till val för andra gången, även om endast ett fåtal vill det. Det är inga tvivel om att det förekom massivt valfusk under senaste valet, och enligt demokratins regler bör president Karsai utlysa en ny valomgång tillsammans med sin närmaste ”rival”.
Problemet är bara att huvudparten av befolkningen inte önskar denna nya valomgång. Varför? Dels eftersom man i många valdistrikt riskerar att mista sitt liv eller sitt långfinger genom att gå till vallokalen, och dels för att de flesta föredrar stabilitet framför en modern demokrati. Vi kan förvänta ett valdeltagande på kanske 30%, så det som i princip är en seger för demokratin (en andra valomgång), kan i praktiken visa sig vara ett nederlag för demokratin, om det väljs en president som kanske bara 20% av befolkningen har röstat på.
Obama’s USA och övriga involverade NATO-länder ska avgöra om de önskar förstärka den militära närvaron eller acceptera ett successivt nederlag. Det första alternativet är så impopulärt bland befolkningarna att det inte är realistiskt på längre sikt. Det andra alternativet kan nästan inte presenteras för de regeringar och befolkningar som har gjort så stora uppoffringar avseende antalet dödade, i pengar och prestige, under de åtta år som har förflutit sedan Talibanregeringen drevs ut ur landet med NATO-styrkornas hjälp.
Kan det verkligen vara rätt att det internationella samfundet ska ge upp mot en relativt liten stam av krigare, som inte bara förtrycker sina egna kvinnor grovt, utan också försöker att destabilisera jordens tio folkrikaste länder och stå bakom eller stötta terrorangrepp i många länder?
På ett lite djupare plan står valet mellan en modern demokrati eller ett återvändande till ett Afghanistan som styrs av stamledare. Låt oss se på detta dilemma ur en esoterisk synvinkel, som tar sin utgångspunkt i mänsklighetens och civilisationens utveckling. Vad ser vi då?
En befolknings utveckling beslutas i Manuens departement
En befolknings sammansättning av till exempel primitiva själar, krigiska stamfolk, individualister och invigda, bestäms i Manuens departement som ligger på en högre nivå än första strålens ashram. I detta departement beslutas sammansättningen av länders och regioners befolkningar utifrån avsikten att skapa optimal utveckling på jorden som helhet. Till exempel kan relativt många högt utvecklade själar fokuseras till få platser, exempelvis genom att inkarnera tillsammans i städer som Knossos 2000 f Kr, Aten 400 f Kr, Venedig 1200 e Kr och Florens 1400 e Kr, eftersom dessa samhällen kunde påverka mycket stora befolkningsgrupper i Medelhavsområdet och Europa. Det vill säga, vågrörelserna från de avancerade själarnas inflytande fick maximalt inflytande i civilisationens utveckling.
Omvänt kan stora grupper som präglas av vikingmentalitet samlas i begränsade stammar såsom nordiska stammar under vikingatiden och talibaner i nutidens Afghanistan, och om detta sker kan vi inte förvänta oss en snabb övergång till fredliga samhällen. Slutsatsen är: Utveckling ska i mycket hög grad ske inifrån och på de premisser som en befolknings sammansättning har.
**Är demokrati bara något för västvärlden?
**Vi västvärlden tror att demokrati är det bästa sättet att styra ett samhälle på. Men först måste vi fråga: Har vi i verkligheten ett folkstyre i länder i västvärlden, om inte befolkningen är tillräckligt individuellt tänkande eller hat tillräckligt objektiv kunskap i förhållande till politiska ledares demagogi, kapitalintressenas makt och nyhetsmediernas tendentiösa förmedling? Svaret är – enligt min mening – att kanske 50% av så kallat demokratiska länder, däribland USA, inte har en äkta demokrati, eftersom befolkningen inte är tillräckligt individualiserad eller informerad.
Därefter måste man fråga: Är den västliga varianten av demokrati framtidens styrelseskick eller ett nödvändigt led fram emot framtidens styrelseskick? Här är det intressant at se antydningarna i A A Bailey’s författarskap, hos Martinus och hos R Steiner, på en mycket mer flexibel och mångfaldig styrelseform i framtiden än den som är baserad på politiska partier och flertalets makt. En del av denna flexibilitet uppstår genom kombinationer av ”vishetsråd”, lokalt engagemang med självstyrande organ, samt en internationell lagsättning i världssamfundet. Kanske kommer denna styrelseform att kunna kallas ”merit-krati”, det vill säga att makt ska hänga samman med färdigheter och idealism framför en icke individualiserad, okunnig eller egoistisk befolknings val av ledare.
Är den västliga formen av demokrati en nödvändig övergång, om vi är på väg mot en flexibel form av ”merit-krati” blandad med lokala engagemang, det bästa från vår nuvarande demokrati, med tyngdvikt på individualism och stimulering av kunskap och medvetenhetsutveckling?
I inspirationer från det andliga riket i denna tid, antyds att det håller på att skapas en tredje väg mellan demokrati och totalitära styrelseskick. Låt oss se på några möjligheter för utveckling utan en västlig form av demokrati:
1. En gradvis övergång från ett traditionellt stamstyre till ett flexibelt stamstyre, som integreras i större enheter och som innehåller några basala individuella frihetsrättigheter.
2. En gradvis övergång via ett kungadöme eller ett statskontrollerat styrande som i Kina, som ideellt sett begränsar kapitalismens makt, använder stora statsmedel för att minska förorening och CO2-utsläpp, och samtidigt accepterar individuella frihetsrättigheter och möjligheter till lokalt självstyre.
Inte i någon av dessa modeller uppstår demokratier enligt den nuvarande västliga modellen. Och kanske kommer vi att se en värld år 2050, där mindre än hälften av länderna går vägen genom den västliga styrelseformen, medan över hälften av länderna väljer andra vägar mot framtidens styrelseskick – även om de kanske kallar det för demokrati och håller till synes fria val.
Låt oss notera att Afghanistan är ett av de stamsamhällen som andra länder har tvingat in i en styrelseform som inte har uppstått naturligt utifrån befolkningens behov. Taliban och Pashtun är de största stammarna i landet, och ”krigsherrarna” som leder de olika regionerna är i verkligheten hövdingar för de olika stammarna.
Vad västvärlden nu försöker att skapa i Afghanistan är dels att skära ut kanske 150 års naturlig utveckling ur landet (jämför vår egen utveckling från kunga- adels- och borgarsamhället över representativ demokrati, över kvinnofrigörelse och frihetsrättigheter, till folkstyre), och dels att påtvinga ett asiatiskt land att följa en europeisk modell.
En möjlig modell för Afghanistan
Om vi summerar ovanstående måste vi först konstatera att:
1. Västvärlden har försökt att ersätta minst 150 år av Afghanistans naturliga utveckling med 5-10 års övergång till en västlig form av demokrati.
2. Den västliga modellen för demokrati är inte en global modell, utan en av flera vägar till framtidens samhälle.
En modell som tar hänsyn till Afghanistans särskilda förutsättningar och möjliga framtid år 2100 skulle således kunna se ut så här:
• Stammarna respekteras i långt högre grad som regionala självstyrande områden. Därvid accepteras stora variationer i styrelseskick under fundamentalistiskt muslimskt inflytande. Fler initiativ på lokalt plan kommer att förekomma när det finns mer ansvar i regionerna, men styret kommer att vara mycket avhängigt av de enskilda stammarnas ledare.
• Det skapas en lokal styrelseform baserad på landsortsstäder och byar med stort medinflytande för medborgarna.
• Utländsk hjälp till exempelvis polis, militär, infrastruktur, utbildning och bevattningsanläggningar, betingas av att et minimum av frihetsrättigheter upprätthålls. I detta skall ingå att den mest basala yttrandefriheten och frihet till utbildning för båda könen respekteras, för att en region ska få ekonomiskt stöd från utlandet. Om dessa basala frihetsrättigheter överträds, försvinner hjälpen utifrån en graderad skala. På så vis är det upp till lokala myndigheter, de regionala myndigheterna och den nationella samlingsregeringen att hålla förtrycket på ett minimum. Detta är (ännu?) inte världssamfundets uppgift, hur mycket vi än vill hävda det.
**Kommer vi att svika Afghanistans kvinnor, och kommer talibanerna att stå starkare om NATO drar sig ur?
**Vi måste svara ja på båda frågorna. Det kommer att innebära stor smärta för alla idealister i landet om detta sker, och vi måste förutse en viss flykt av intellektuella och västligt orienterade människor från regioner där en medeltida form av islam tagit över. Det kommer också att smärta alla oss i västvärlden som önska arbeta för att stoppa kvinnoförtryck, terrorangrepp och okunskap var som helst på vår jord. Men vi kan inte beskydda den mest individualiserade delen av befolkningen med mindre än att vi kan besvara de två följande frågorna med ett ja:
1. Har vi (och NATO-ländernas samlade befolkningar) en realistisk möjlighet att bidra med en stark militär närvaro under tio år eller mer?
2. Har vi en specifik rätt att hålla Afghanistans befolkning i en konstruerad form av västlig demokrati, samtidigt som över hälften av alla övriga länder inte har samma styrelsskick och samma frihetsrättigheter?
På båda frågorna måste vi svara nej.
Vågar vi leva med konsekvenserna av att NATO drar sig ur?
Kommer det då att vara en katastrof att låta NATO-styrkorna lämna Afghanistan inom några år, kombinerat med ett avtal om att ett minimum av frihetsrättigheter måste respekteras för att få ekonomiskt stöd i gengäld?
Ja, det kommer kanske att vara en katastrof för de mest individualistiska av de frihetsälskande medborgarna i landet – i varje fall i Talibanstammens region – och det kommer att innebära en allvarlig spricka i NATO:s trovärdighet. Men är katastrofen mycket värre för de frihetsälskande individualisterna i Afghanistan än den har varit för Europas kvinnor i århundraden, och än den fortfarande är för kvinnor i många arabiska länder? Det kan knappast vara det helt avgörande skälet.
Avseende NATO:s trovärdighet? Kanske har NATO användning för denna knäck för trovärdigheten, för att de västliga länderna framöver ska kunna få en mer flexibel förståelse för hur konflikter och terrorism kan angripas i framtiden istället för hittills, då det nästan uteslutande har satsats på militära lösningar kombinerade med en tro på demokratins välsignelser.
Och avseende Talibans och Al Qaidas gränsöverskridande terrorism? Den måste angripas precis där den har sina rötter: i bergsområdena nära eller inne i Pakistan. Och där kanske NATO kommer att ha en fortsatt betydelse inriktad på träningscentra, vapendepåer med mera, samtidigt som Taliban som stam får rätten att regera sin egen region. Vi måste då se i ögonen att denna stam troligtvis kommer att föredra att sälja opium framför att låta sig dikteras till västliga frihetsrättigheter för att få ekonomisk hjälp.
Kommer inte en militariserad och kvinnoförtryckande Helman-provins att vara worst case scenario? Jo, sett från våra västliga värderingar har vi inte minsta lust att se en krigisk och kvinnoförtryckande stam som Taliban återvända till makten – inte ens om det bara sker i deras egen region (i ca 15 år före invasionen 2001 dominerade denna stams ideologi och militär det mesta av hela Afghanistan). Men esoteriskt sett kommer detta kanske att bli en av de fickor i mänskligheten där medvetenhetens vikingastadium kan fortsätta att utvecklas, där mättnad och fanatism kan uppstå, där längtan efter inre liv kan väckas, där människor som har karma för grovt förtryck kan inkarnera, och där den slags individualism kan utvecklas som uppstår när vi genom egna prövningar lär oss att genomskåda stammedvetenhetens och den religiösa ideologins begränsningar. Med andra ord: Kanske föredrar Manuens departement en Talibanstyrd Helmanprovins där miljoner själar kan inkarnera, vilka annars skulle vara hemlösa på Jorden.
Översatt av Eremitha
Fair Winds and Following Seas!
Tack så mycket för översättningen. Jag har alltid gillat Asgers artiklar, särskilt då det går in på politik. Det är föreningen mellan esoterik och politik som gör det intressant. Jättebra läsning och mycket upplysande och tankeigångsättande. -Tack!
Tack!
Jag tycker också att den aspekten är oerhört viktig att ha med när man analyserar politiska skeenden.
Fair Winds and Following Seas!
![[Mariann]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tack för lysande översättning Eremitha, måste snart läsas. Jag har ju precis kommit hem så…
Många intressanta tankar här som måste beaktas.
Det är så lätt att "förfasa" sig över saker och ting, men när man lyfter sig över det och försöker se det från andra håll så ter saker sig helt annorlunda….
Europa är demokratins vagga . Adelsprivilegier är kompromissen mellan Guds Konung och det arbetande folket som en slags demokrati .
Det är ju lätt att ro att en förändring av detta måste förändra balansen mellan Guds Representant och det arbetande folket .
Men i ett nytt globalt perspektiv så kan den nua modellen vara ett nytt globalt senatorskap , ett nytt internationellt adelsskap av mäktiga ekonomiska släkten som de facto äger makten typ Ingvar Kamprad .
Vare sig vi vill det eller inte så är det så här och nu att 90% av Jordens ekonomiska tillgångar kontrolleras av 4-10% av Jordens befolkning .
För varje dag som går ökar klyftan mellan de som har och de som inte har därför att bara de som har kan få mer av det som erbjuds .
Intressant att läsa!!
Det odlas opium hejvilt på åkrarna….varför inte odla något som är ätbart?? En naiv fråga kantänkas men de här odlingarna förser ju talibanerna med vapen….vem köper skiten??Vem säljer vapnen??Byteshandel?? Ryska maffian?
Vad händer om pakistans kärnvapen hamnar i talibanernas händer??
Kvinnosynen är medeltida och en undran jag har är varför männen är så rädda för kvinnorna? Det är ju inte tillåtet för flickorna att studera heller…..
Detta att vi inte kan applicera västerländsk demokrati på ett land vars utveckling vridits tillbaka håller jag med om men vi kan inte heller åse vad som händer….eller kan vi det??
Puffar för denna kommentar efter att Obama skickar 30000 soldater till Afganistan. Intressant läsning eller hur?
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Ja det var mycket att fundera på när man läst olika perspektiv. Intressant och mycket läsvärt.
Har mer förståelse för Obamas politik, med den esoteriska utgångspunkten, inte bara se militärisk lösning (läs också skydd) som ondskan själv. Det är mer komplicerat än så.
Tack för att du lyfte upp artikeln igen. Den är i högsta grad aktuell.
#9 Ja det är ju lite träffande att Asger äntligen skriver ner hur han ser på det, och sen skickar Obama mer trupper, precis innan han tilldelas fredspriset?
Det ser märkligt ut, nästan som en tanke?
Så var så god! Esoterik ger mycket att fundera över… 
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
Intressesanta rader detta i dessa tider….
"Har vi i verkligheten ett folkstyre i länder i västvärlden, om inte befolkningen är tillräckligt individuellt tänkande eller hat tillräckligt objektiv kunskap i förhållande till politiska ledares demagogi, kapitalintressenas makt och nyhetsmediernas tendentiösa förmedling? Svaret är – enligt min mening – att kanske 50% av så kallat demokratiska länder, däribland USA, inte har en äkta demokrati, eftersom befolkningen inte är tillräckligt individualiserad eller informerad."
#11 Ja det är verkligen en intressant anmärkning. Jag såg just Obamas tal (sökte på DN.se) och han var mycket bestämd i sitt uttryck.
Nato skickar 5000 soldater också, betyder det fler svenskar därnere?
Light and joy and peace abide in me. Lesson 93 ACIM
#11 är det inte detta vi även ser kring vaccinet?
( Läste nyss om "Idolerna" som tagit vaccinet och redan ångrat sig…de kände sig pushade,vågade inte stå emot…jag tycker att det är värst när det har med yngre människor att göra…vad skulle jag själv ha gjort om jag var 17 år ?
)
Samtidigt ÄR det ju just detta denna tid går ut på…att kunna ta eget ansvar för sina handlingar….så länge vi inte lär oss det får det också konsekvenser.
Det pratas om att svenskarna är så individuella och inte låter sig styras så lätt, men den bilden har kommit lite på kant nu…
#13 Precis vad jag hade i tankarna när jag såg de raderna…
Demokrati bygger på att befolkningen är tillräckligt utbildad (minst en läs- och skrivnivå) och har tillgång till information från olika håll och källor som gör att de kan medvetet delta i de beslut som rör samhället.
I ett land med utbred analfabetism och begränsad information pga olika tillstånd i landet gynnas inte av illvilliga eller välvilliga påtryckningar för en demokratisering. Jag tror absolut att dessa länder behöver höja utbildningsnivån för den stora massan för att en frihet ska kunna växa innifrån. Vi kanske istället ska fokusera på att stödja de projekt som möjliggör ökad kunskap och utbildning inom landet. Jag tror också på att all sann förändring enbart sker innifrån individen, gruppen eller nationen.
Det verkar finnas en illusion om framsteg som görs i världen i demokratins namn. Jag var i Etiopien 2005 under ett "demokratiskt" val och såg hur skolbarnen blev attackerade av rökbomber när de inte demonstrerade för den sittande regeringen. Ute på landsbygden hade de ibland bara ett (1) parti att välja på, och knappt någon information om vad valet handlade om. Väl hemma i Sverige läste jag att valet hade varit en demokratisk seger. Jag behöver väl inte säga att jag var förvånad och bedrövad över den information som spreds i Sverige och västvärlden.
För att demokrati ska fungera även i ett land som Sverige behövs en pågående debatt och en vakenhet hos folket. Nog har vi väl slöat till oss något i folkhemmets Sverige. Myndigheterna har tagit hand om det mesta åt oss och så länge livet flyter på ganska bra med arbete, shopping, utlandsresor, TV-underhållning etc. finns det för många ingen speciell anledning vakna upp och bli aktiva medborgare utan låter sig ledas.
Jag försöker ju vara en optimist och tänker att den pågående vaccinationshysterin kan vara något som får människor att reagera och bli mer alerta och vakna. Ibland behöver vi motstånd för att växa och utvecklas.
Starta ny diskussion