Tack så jätte mycket för att du delar med dig!

För mig är andlighet också det du nämner, detta att just vara öppen för det som vi inte kan ta på. Att det finns mer mellan himmel och jord än vad vi ser…

#0 "Ett meddelande som på många sätt är lätt oroande. Ett meddelande från någon som dött. Budskapet i sammanfattning var: Ta inte livet så allvarligt. Försök ha kul och fundera inte så mycket. Utveckla din mediala förmåga och lek och känn kärlek."

Får jag fråga varför du upplevde detta meddelande som "lätt oroande"? Tycker det låter som ett meddelande genomsyrat av kärlek och glädje.

Ja, vad är andlighet? Det är som du säger ett diffust begrepp. För mig är det diffust och svårt att beskriva som ett koncept, eftersom jag inte ser något som inte andligt. D v s allt är andligt, för allt är Gud, allt är genomsyrat av Gud, animerat av Gud. Precis allt, synligt som osynligt för våra blotta ögon.

En öppenhet för att (vilja/önska) se detta överallt och i allt och alla är väl en definition av att "vara andlig" kanske. Det och att vara öppen för att det finns fler dimensioner än den vi lever i just nu.

#1 Tack själv för att du svarar mig! Jag ser som sagt mycket fram emot att få dela erfarenheter och tankar runt detta med andra. När man som jag, inte har så många i omgivningen som tänker i samma banor, är det lätt hänt att tankarna inte utvecklas på grund av för lite input. Viktigt att kunna bolla tankar och få andras syn på saker och ting.

#2 Jo, jag finner det lätt oroande för att kvinnan som gav mig budskapet känner mig inte, har aldrig träffat mig tidigare eller senare, och trots det sätter hon huvudet på spiken när hon säger att jag inte ska fundera så mycket. Det är något jag gör allt för mycket. Att det dessutom ska komma från någon som jag haft nära men som gått bort gör saken lite "spooky" om jag får säga det. I samband med det meddelandet hade det dessutom hänt en del andra saker, men det är såna saker som jag tror passar bättre på Övernaturligt.

Tack för dina tankar om andlighet. Jag håller med dig om att allt är andlighet. Det handlar om en vilja att se och att vara öppen.. jag tror inte på Gud i den kristna meningen, men jag tror på en högre makt, på en annan dimension och på att det finns mer bortom detta livet. Vad det är, det återstår att se.

#0

Vad är andlighet?

Det är ett stort och svår övergripbart begrepp även för mig.

Men precis som du skriver, att öppna upp sig mot någonting som är större än oss själva. En högre makt, kraft eller vad vi nu väljer att kalla det.

I min resa mot andligheten så var jag tvungen att även ta mig en ordentlig titt på mig själv. Förstod inte då att det var andlighet min resa handlade om. Det har kommit under tiden jag arbetat med mina egna funderingar, om min existens.

En vilja och längtan efter förståelse för mitt och för andras liv. Tror också starkt att andligheten finns inom oss alla och i allting runt omkring oss.

#4 Tack för att du delar med dig av dina tankar rore. Jag tror att världen skulle vara en bättre plats om alla valde att ta sig en titt på sig själva, och om fler skulle vilja förstå sig själv och andra skulle tillvaron kunna levas i större harmoni.

#5

Ja, jag håller med dig

Kommer osökt att tänka på Neil Donald Walsh böcker om Morgondagens Gud och den insikt han där ger att MG är med oss alla hela tiden och tjänar livet i glädje över att älska sina barn . Det är en väldigt transformerande bok att läsa . Kanske man tycker det är förmätet att kalla ens personlige beskyddare för Gud eller tro att Gud skulle bry sig om just lilla mig men det är ju därför Gud är Gud och förändrar sig i takt med att barnen i Världen förändrar sig .

Gud är ljus . Ett beskyddande ljusväsen är gudomligt .

#6

#7 "Gud är ljus. Ett beskyddande ljusväsen är gudomligt."

Vackert formulerat.

Tack för dina tankar, du skapar tillsammans med övriga som tänkt och tyckt runt mitt inlägg öppningar för mig. Jag har inte läst boken du nämner, men budskapet känns klokt. Att tjäna livet i glädje med kärlek, är något som vi alla borde ta till oss.

Alla uttrycker andlighet på olika sätt som jag ser det ,men menar i grunden samma sak. Jag har själv varit andligt intresserad sedan1982 när min pappa dog. Jag kände hans närvaro så strakt, trots att jag då inte trodde på Gud. Hade lämnat svenska kyrkan.

Sedan har detta intresse följt mig,och emellanåt en flykt in i böckernas andliga värld. För att härda ut i livet.

Nu är andlighet för mig att leva, och vara sann mot sig själv. Även att laga mat kan vara andligt. Jag får många fina recept från den andliga värdlen. Eller baka bröd . Så vardagen kan levas i andlighet. Det är en känsla av total närvaroi och kontakt.

Alla har sina egna vägar. Din resa är unik. Så jag gläds med dig.

#3 Tack för att du förklarade lite mer om varför du tyckte det kändes lätt oroande med meddelandet, jag förstår nu.

Jag ville bara säga att när jag använder ordet Gud så har det inte med någon form av religion att göra. Jag är inte heller kristen eller något annat (inte för att det är något fel med att vara det förstås). Ibland säger jag Gud eller Gudinnan, ibland Spirit eller Stillheten eller Källan eller Kraften….Ibland "Det som Är".

Ja, som du ser, det finns många benämningar på detta som går bortom alla ord och beskrivningar. Ville bara förklara att min syn inte har med någon viss trosföreställning eller religion att göra, utan en direkt upplevelse som jag använder olika ord för.
Men orden är inte viktiga för mig, så därför varierar jag lite för att inte fastna i något visst koncept.

#0 tack för ditt inlägg här .

Vad som är andlighet uttrycks ju olika för var och en, men det som är så intressant med att samtala om detta är att man märker att endast begreppen är olika,samtalar man vidare så är upplevelsen väldigt lika. Något som är störrre än en själv, en känsla av att allt hör ihop,en kraft , en frid inombords osv.För mig är det även en hängivenhet…ett varande som glimtar till under alla skal och masker, en vetskap om att vi alla är mer än kropp och själ. 

Häromdagen kom detta till mig : varje stund är helig.

För mig har det varit faschinerande dagar att leva kring detta, att återupprepa det om och om igen och se sanningen i det.Det är lätt( för mig iaf, och jag tror för de flesta…) att komma ihåg detta jämt, man snurrar bort i tankar, berättelser, oro, dåtid, framtid -och inte minst i ekorrhjulet av skötsel av hem och hushåll som periodvis kan kännas som en börda(fast även detta är en underbart,andligt val).Men VARJE stund är helig.Att vika tvätt kl 21 en lördagskväll är helighet, andlighet -om man bara öppnar ögonen och ser det.Att vara I sig själv, att vara ett med sig själv gör att man också kan uppleva gemenskap med alltet.

Så för mig är andlighet ALLT, egentligen,bakom illusionerna…och att inte bara uppleva detta, utan också kliva ur illusionen och hitta sätt att leva helt och sant i det, är kanske mänsklighetens uppgift?…

#11 Tack Szirius för ditt inlägg som jag verkligen diggade!

"Att vika tvätt kl 21 en lördagskväll är helighet, andlighet."

Yes! Säger Tunridan som snart ska gå ner i tvättstugan och vika ihop tvätten.

#11 Oj. Jag blir hänförd av dina ord. Du har så rätt, jag kan inte göra annat än att fullkomligt instämma i att andligheten finns i allt. Jag tänker att det du beskriver är det jag kallar för att vara här och nu. Att verkligen befinna sig i det som sker för ögonblicket och att se vad det kan innebära, vad jag kan lära mig för stunden, eller vad som jag kan ge.

Ibland kan jag uppleva att jag står på randen till att verkligen förstå allt, att jag kan känna hur länkarna mellan allt som finns i universum, och jag tror att de gångerna är de gånger som jag faktiskt är närvarande i nuet.

En skön men samtidigt skrämmande känsla.

#12

#13

Ibland kan jag uppleva att jag står på randen till att verkligen förstå allt, att jag kan känna hur länkarna mellan allt som finns i universum, och jag tror att de gångerna är de gånger som jag faktiskt är närvarande i nuet.

Eller hur? Synnerligen vill de stunderna blixtra iväg , dvs så fort man börjar tänka över det hela och försöker hålla kvar upplevelsen så är de borta ( för mig är det så iaf) .

En spännande värld är det …jag kan märka att närvaron liksom VÄXER åt alla håll i upplevelsen och sen kommer något in som stör ( tankar ) och då vänder eskalationen och börjar krympa igen…det är verkligen bildligt så det fungerar hos mig…både färger, former, ljud, rörelser, allt blir klart och med en ljuvlig frid i hjärtat när jag är totalt närvarande.När en tanke då dyker upp börjar upplevelsen långsamt grumlas, först "utifrån kanterna" och sen längre och längre in, tills jag åter är helt i "gråmassan" ( omedvetenhet?) , nästan som att jag dras bakåt i ett rör….

Jag har en känsla av att ju mer man badar i närvaro, desto mer kan närvaron få större och större utrymme.Det handlar för min del om att lyckas släppa….allt….precis motsatsen till motstånd ( som är en automatisk grej hos mig som lätt slår på, gång på gång.)

1# Vill inte verka som en glädjedödare så jag ber om ursäkt om jag uppfattas så. Men det medlenade du tog emot från kvinnan skulle inte jag se som oroande då det är väldigt generellt och skulle kunna gälla för de flesta (för att inte säga alla) andligt sökande. Min faster fick ett nästan exkat likadant meddleande för några år sedan. Då sades det vara från döda släktingar.

Personligen tror jag inte på det, dessa släktingar som jag minns dem skulle inte säda sådana saker (tror jag) då det inte var deras sätt, och jag har dessutom svårt att förstå varför de skulle vara med visa och allvetande bara för att de är döda.

Hopas du inte tog illa upp av mitt inägg, misstror inte alls dina upplevelser.

Vilken underbar läsning!

#14 Jag känner igen din beskrivning, och det där med att släppa kontrollen. Det är ibland det svåraste som jag gör i alla fall.

#15  Tja.. vem vet vad som är äkta och vad som inte är äkta.  Meddelandet är sammanfattat av mig här, men är egentligen fyra sidor långt i text. Det är visst möjligt att det är bara båg, men som sagt, vem vet. Jag väljer att hålla mitt sinne öppet för möjligheten att det kan vara sant, och ser det som en vägledning eller vägvisare, på samma sätt ser jag Tarotkort och andra former av spådomar. Vägledning men inte sanningar. För sanningen och verkligheten är en subjektiv upplevelse.

Jag tar absolut inte illa upp av ditt inlägg, du är fullt fri att tänka, tro, känna och säga det du vill. Jag välkomnar oliktänkande, eftersom det tvingar till mer tankeverksamhet, och därmed också utveckling.

#16 Jag är så glad över att jag får möjligheten att höra om andras åsikter och om andras sätt att se på andligheten. Det är fantastiskt roligt.