Jag tror som så att om man inte själv känner ett behov av att söka kring detta så kan man vara helt nöjd. Däremot har jag förstått det som att många, åtminstone änglamänniskor kan ha det väldigt svårt i en människoinkarnation. De känner sig vilsna, ensamma och utanför vilket kan leda till destruktiva känslor, tankar och handlingar. Depressioner, missbruk osv. Och när det är så kanske det snarare är jätteviktigt att få bekräftat att det enorma utanförskap man känt, och kanske lagt skuld på sig själv för, har en bra förklaring. Då kan man släppa mycket av sina negativa känslor.

Så går mina tankar.

 Jaa, så kan det säkert vara.Jag är nog väldigt fast i mina egna tankebanor bara : / då jag själv har " närt" denna ensamhet och lidit av det mkt i så många år, men att vägen ut för mig varit att inse att jag är inte ensam, det finns en annan slags trygghet inåt/uppåt.Det har varit en fantastisk befrielse.Jag menade inte "gemenskap" i det sociala, fysiska livet direkt( där är det fortfarande svårt) utan att känna i hjärtat att det finns en gemenskap på ett annat plan som man ingår i.För mig har detta givit en större ro, efter att i hela mitt liv varit vilsen.

Jag hoppas att det stämmer som du skriver, att en bekräftelse kan hjälpa och trösta människor.

Det är precis så som Hoppfull säger och när man då får en djupare förståelse för vem man är i sin inre identitet så lossar man mycket av spänningarna och man får då lättare att söka det du säger szirius  inåt och uppåt. Många av oss änglar har kännt oss som utelämnade på en främmande planet och dit Gud inte har nått. Eftersom alla änglar och devor har ett inre naturligt förhållande till Gud så har det varit extra smärtfullt för dessa väsen.

Så för att kunna verka som den ängel och deva man är så hjälper det att förstå, det är ju också en av uppgifterna vi har här på jorden är ju att verka som det inre väsen man är. Förmedla de vibrationer som är en specialitet i ängla/deva världen.

Stjärnmänniskor har också en främmandekänsla, men de har förmånen att ändå var mer lik människorna, medan en ängel inte ens har samma form på auran… även om den blir mer äggformad varteftersom…

Sedan genom att få kunskap om änglar i inkarnation så kan andra också få förståelse av att det finns sådana här på jorden.

Men självklart är det viktigast att alla väljer kärlekens väg!

ps. det är ett ca tal på befolkningsgrupperna….

Jag tror jag förstår vad du menar szirius,vi är ju alla andliga varelser även om det kan skilja lite på våra upplevelser.Tänk underbara tanke om vi alla kunde mötas och acceptera varandra som den vi är och tillsammans värna om varandra och vår natur.Vi har ju alla något att bidraga med…..Kärleken räcker till åt oss alla i gott syfte att inte sätta oss på höga hästar och tro att vi är bättre än någon annan……….Inför Gud är vi alla lika och älskade för den vi är.Man kan använda annat namn än Gud om det känns bättre men vi har alla gudomligheten inom oss.

Kram till dig!

Tack för kramen Indiania!

Jag menade inte att kränka någon stjärnmänniska här på forumet och hoppas ingen tar det på det sättet.Jag är bara fundersam/ nyfiken/olärd ; ) och blir tacksam för de svar jag får.På vilket sätt kan man tex förmedla sina änglavibrationer, om man samtidigt är destruktiv i tanke/känsla/handling?Det får jag inte ihop.Eller är det sett i ett längre perspektiv?Och kan det inte bli "knas" om personer som inte är stjärnmänniskor ändå tror att de är det - att det kanske förvirrar dem ytterligare på deras väg i livet?Det finns ju (bluff?)healers som säger till var och varannan person att de är en inkarnerad ängel.Och vem skulle inte hellre vilja vara en stjärnmänniska än en vanlig deppig, ångestfylld krake, liksom ; ).

Jag TROR på er stjärnmänniskor, det är inte er jag betvivlar. Hoppas att nån förstår vad jag menar : /

Nu blev jag lite oroad, jag menade heller inte att kränka någon här på forumet!!! Det hoppas jag ni förstår  Kram

Ingen här känner sig kränkt!

Det finns oerhört mycket illusion i "new age" leden om stjärnmänniskor- indigo-kristall-regnbågsbarn osv…

Ingen är förmer än andra, absolut inte och detta att hävda att man är ditten eller datten är inget man ska syssla med, det är oerhört viktigt att man känner sig som en del i mänskligheten.

men precis som Hoppfull sa att många just änglamännsikor har upplevt det smärtfullt här och kan behöva få vetskap om varför. Men om man är en "äkta" ängel o stjmänniska är det inget man babblar om.

man känner som högst mänsklig och absolut inget märkvärdigt, de flesta om inte alla änglar har en stor ödmjukhet nästan per automatik och ahr inget behov av att hävda sig, de är inte vana vid det från de inre planen, de är oerhört vana vid hirarkier och att folk går före och efter är en naturlig sak. Stjmänniskor kan ha ett större ego att brottas med vilket fgör att de gärna vill synas.

En artikel som jag verkligen rekommenderar som belyser detta mer är "Att mista sig själv", del 2 o 3 handlar om dels änglamänniskor o stjmänniskor. Men läs hela!

Instämmer med Mariann (igen ) Det är självklart att vi ska fråga och ifrågasätta, hur ska vi annars få en djupare och ökad förståelse?

Det är även djupt mänskligt detta med att oroa sig för att säga att man är mer än man är jante sitter lite väl bra inpräntat i oss och jag tycker att de orden som någon klok person sa ung: ingen tjänar på att vi gör oss mindre än vi är, att vi skymmer vårt eget ljus, är så oerhört väl värda att tänka på. För vi ska vara det ljus vi är, precis exakt det, varken mer eller mindre.

Nu tänker jag på en sång…

Det lilla ljus jag har det ska få lysa klart…. osv

Jag sätter det ej under skeppan nej, det ska få lysa klart, lysa klart klart klart, lysa klart!

Instämmer med allt klokt som skrivits ovan, både avseende det positiva med att få en förklaring till vissa problem man upplever, och om vikten av att vara försiktig med "diagnosen" stjärn/änglamänniska så den inte blir en egoetikett.

Huvudsaken är ju, precis som flera poängterar, att vi, var och en på sitt sätt och på sin "plats" bidrar till vårt gemensamma ljusarbete.

För min del stämmer jag mest in på beskrivningen av devamänniskor, men samtidigt känner jag mig verkligen som människa, och är lite främmande inför att kalla mig något annat. Så jag har kommit fram till att oavsett vilket ursprung min ande har, så är jag människa på Jorden här och nu, och det känns helt rätt.

Hej

Deva eller inte spelar ingen roll det är dina handlingar som betyder något.

Bara för att någon är deva betyder det ju inte att han gör bättre saker än en människa. Utan det kan ju vara tvärtom.

Så en en gång det är handlingarna som är viktigast så att haka upp sig på att man är deva eller inte är en deva är alltså fel då det är oviktigt.

Fortsätt med bra gärningar istället så gör ni ett bra jobb.

Underbar tråd och en underbar frågeställning 

Oavsett vad vi är eller inte är så är det ju precis som det ska. Gudomlig ordning råder. Alltid.

# 12

Oavsett vad vi är eller inte är så är det ju precis som det ska. Gudomlig ordning råder. Alltid.

Den tycker jag väldigt mycket om, så jag skrev den igen..

Tack

var kan man ta reda på om man är en stjärnmänniska, änglamänniska eller deva?

En tanke till kring detta. Vi är alla gudomliga själar (eternal) och vi är här på jorden för att göra vissa 'experiences'. Spelar det då någon som helst roll om vi här på jorden försöker definiera att jag nog var en ängel, deva, whateve tidigare? Du är nu här på jorden och du valde att gå ner hit av en eller flera anledningar. Du har ett sfte med din närvaro här. Sedan kan du väl vara vad du vill 'på andra sidan' men det är inte här och det är inte nu….

#15…den inställningen har jag med men eftersom det ändå tycks, enligt somliga, finnas skillnad på själ och själ så är det ju rätt intressant att få reda på hur man kommer fram till om någon är något av detta. finns det special utbildade som läser av funderade jag på…..

mvh tiamat.

#15
Vetskapen har hjälpt mig att förstå och acceptera mig själv bättre, mitt syfte med mitt liv här och nu, varför jag längtar (till vad) och reagerar som jag gör… vilket inte alltid följt "normen"! ;-)

Bieffekten är givetvis också att bättre förstå och acceptera andra människor och deras syften och utvecklingsvägar, och bättre kunna hjälpa när det så passar sig.

#14, 16

Hur man vet?
Ja, man börjar fundera och läsa och lyssna på ställen som det här forumet… och hittar en känsla som känns sann!

Man testar nya synsätt att betrakta sina egna upplevelser i den fysiska världen, i drömmar om natten, i meditation.

Är det här en nyckel man behöver så känner man hur nånting låses upp eller lossnar.
Ens egen känsla är det enda som egentligen kan räknas som "bevis" när det kommer till ens egen sanning.

Vill man kan man även gå en workshop med t ex Maria Hope Rosenlind, hon har också förmågan att läsa av dig och ge ett svar… det finns säkert många andra som gör samma eller liknande saker.

#17..tack för svaret. ska "forska" vidare.

#18 Jag önskar dig lycka till på en intressant resa!