Absolut!! En ganska liten del dessutom :) allt hänger ihop som ett enda stort nätverk och därför så spelar allt jag gör, tänker och är, roll i nätverkets arbete. Mina handlingar får konsekvenser i hela nätverket och bör därför tänkas över ganska noggrant som jag ser det!

Inte som en del av mänskligheten, nej, den har jag mycket litet gemensamt med, känns det som. Men definitivt som en del av den helhet där mänskligheten är en liten, ganska oväsentlig del.

Känner mig som en del i universums hjärta/gud,inre liv mer än en del i mänskligheten…håller med Grönstedt där, mänskligheten är bara en liten del i det stora hela.

Jag är en själ liksom allt annat liv här på jorden, gör ingen klasskillnad mellan  olika raser,arter.

Känner mig lite dumpad på en öde ö här på jorden bland alla människor om jag ska vara ärlig…

Hahaha, synd att vi inte blev dumpade på samma ö hörru ;)

Hahaha, det känns superbra för mig att du också blev dumpad här ska du veta! Haha

Alla ni andra underbara varelser oxå!

Nja, på samma planet då iaf… många mil mellan oss men inga ljusår :)

Vi har ju upprättat en egen ö här för alla dumpade :) en frizon där vi får vara precis så udda som vi faktiskt är :)

Njea…ö…. halvö???

kan det få va en halvö?

jag vill gärna ha en fast förbindelse till övrigt land o värld…

fast jag kan absolut simma (genom känslornas hav) så någon båt behöver jag inte… ;)

Vaddå "dumpade"? "Vi som dumpat", menar du väl? För det är ju vi som är normala, dem det är fel på. Eller hur?

Måste få tillägga.. javisst ser vi oss som en del av ett mega universum…

men nu menar jag moder jord…

det finns ju många helheter vi kan känna oss mer eller mindre del av..

Moder Jord är ju en del av en större helhet så….

Hahaha, klart att det är så Gronstedt :) Bortsett från det där med fel… annorlunda men inte fel…

Jo, jag tänkte på moder jord när jag skrev Mariann.

#9 Men, jamenvisst!!! så har jag aldrig tänkt på det! Haha Det är det där med att inte tycka sig ha något värde du vet…

Nej, jag känner mig inte alls härifrån.

Jag hörde på 70-talet när jag var i Findhorn, Skottland att den här planeten är universums njure, den fungerar som en reningscentral.

Min lärare Li Hongzhi säger något liknande; att vi har fallit ner hit pga av själviskhet och på grund av de upplystas barmhärtighet så skapades den här planeten för att vi som fallit ner skulle få en chans att kultivera tillbaka till vårt ursprungliga hem.

#13

Så du har varit i Findhorn!! Måste ha varit en upplevelse… jag stötte på den boken om hur Peter o Eileen Caddy på  tidigt 90 tal… underbar bok..

jag vet inte vad någon av dom säger som du nämner… men jag ser jorden  moder jord som att hon, det planetväsendet hon är, har offrat sig för att nya monader ska utvecklas och att det ska kunna utvecklas en mänsklighet värd namnet… som med tiden ska bli det skapande centret i hela systemet som utgör Jorden. Hierarkin är ju hjärtat och schamballa är viljan.

Sedan har jag  också den uppfattningen att här på jorden utvecklas GULD i aurorna… vilket inte finns som en möjlighet på så många plateser i universum…

En sak till… ingen av oss känner oss kanske som sprunga härifrån..

men eftersom vi ÄR inkarnerade här kanske man bör känna sig som en del av denna helhet som är mänskligheten o moder Jord…

Jo, det var en fin upplevelse att vara där på Findhorn. Att se allt de skapat från ingenting. Jag träffade många fina människor.

Ja, vi är på väg mot den gyllene tidsåldern, något nytt ska inträda.

Jag förstår vad du menar med att det ska utvecklas en mänsklighet värd namnet. För det måste det om de ska passa in i den nya tidsåldern som är på väg in (även om den inte syns än).

Eftersom det är så svårt här och så mycket lidande så finns det nog chans till att guld kan utvecklas här på jorden i aurorna. I de mest komplicerade miljöerna sker den största kultiveringen…

Jag känner inte till många svenska andliga saiter. Om ni kan tippsa om några vore trevligt. Själv har jag några favoriter på engelska.

http://www.jeshua.net/

  vad det innebär att vara ljusarbetare beskrivs av Jeshua. Tack och lov för den beskrivningen, det gick opp ett ljus

Jag har fler favos om det är någon som vill veta

Kul att denna tråd lyftes…

#17 Lägg in dina favvos här!

Får man vara nyfiken o undra om du läst 1 kapitlet om Gudomligt samarbete?

Den finns ju här på sajten… fast tyvärr är bara 1 kapitlet översatt….

Det är en av de bästa böckerna i just ljusarbete… iaf för mig…

Några böcker jag jag läst som betytt mycket under åren

"Vad är ljuskropp?" Tashira Tachi-ren kanaliserar Ärkeängel Ariel.

ET-101 var rolig läsning. Humoristiskt skrivet. Jag skrattade på varannan sida. Tack o lov behöver "andlighet" inte vara så himla allvarligt.

Andra böcker har jag gett bort. Minns inte alla så här på rak arm.

 Men, å andra sidan. Dom kanske inte är så up to date längre. Det har ju hänt en hel del sen dessa böcker gavs ut.

En aktuell länk: http://m1e.net/c?10177023-mBCo.8CLGr/m.%403462388-6yNc7lqnJFqXY

 En till: A Letter To Awakening Humans
http://www.youtube.com/watch?v=V8bZGLSbFaI

#17 Gudomligt samarbete låter inte bekant. Var hittar jag den?

#21 Här hittar du Gudomligt samarbete

vore kul ifall du kan dela med dig om hur du uppfattar detta lilla kapitel…

vi har haft lite diskussioner  i några av delarna. 1 kapitlet är indelat i 5 delar tror jag… Men du blir guidad med länk för varje! :)

God läsning!

För att svara på den första frågan i tråden. Jag känner mig i hög grad som del av moder jord. Jag älskar naturen, överallt. Just nu får jag abstinens för det finns ingen skog i närheten där jag bor som jag kan gå ut i.

När jag känner mig riktigt harmonisk och mediterar då kan jag omfamna hela planeten med ljus från mitt hjärta. Men det är inte ofta jag känner mig så harmonisk.

Tack för länken. Jag ska läsa den strax…

#23 Jag förstår dig verkligen.

jag har lyckats träna mig att sätta mig själv åt sidan och trots eventuell disharmoni i mitt liv så kan jag göra denna omfamning/genomströmning… det är jag mkt tacksam för att jag kan, fast det har tagit tid att träna upp detta….

Nu har jag läst en del… ska läsa mer utförligt senare.

Har inte någon stark känsla av att jag tillhör någon grupp.  Men utomjordiskt har intresserat mig ända sedan jag lärt mig att läsa. Älskar sience fiction. Men o andra sidan har jag träffat Mikael Kvist och han ansåg att jag hade vingar (konstiga, till råga på allt). Vet inte riktigt vad jag ska tro. Har det egentligen någon betydelse. Just nu är jag bara människa, och inte så bara.

Ljusarbete tror jag handlar först o främst att arbeta med sig själv andligen. Ju mer man utvecklas ju mer påverkar man sin omgivning utan att egentligen behöva göra något, det räcker med att vara.

#26 Änglar o devor har "konstiga" vingar… deras energiform är mer uppåtgående och nedåtgående… vilket människor i alla tider tecknat som vingar.

Människor har ju mer en äggform på sin energiform…

fast ju mer en ängel/deva varit inkarnerad som människa, ju mer lik en sådan blir hon…

därför väldigt svårt att känna sig som en av dessa grupperna, utan att man känner sig som människa och ska ju givetvis också göra det. Det är ju liksom den stora meningen med att vara här, att bli en del av mänskligheten, men ändå bevara/få fram sin särart som deva eller ängel eller stjärnmänniska.

Ber alltid om ljus till moder jord, och naturligtvis till mig och alla andra som oxå behöver det

Jag känner nu en djup och kärleksfull gemenskap med moder Jord ,men det har verkligen inte alltid varit så, förr kände jag mig som ett "ufo", som om jag inte hörde hemma här.Jag upplever nu mer och mer att vi alla hör ihop, att vi alla har en gudomlig, god kärna och att vårt syfte med att ha inkarnerats på jorden är att hjälpa och hela planetens energier.

Jag ser mig som en del av helheten, en del av universum. Brukar faktiskt aldrig be om ljus och kärlek till mig själv. Bara till andra. Kanske ska börja tänka lite på mig själv också..

Det är ju som så (lyckligtsvis) att när man ber för andra så går det alltid genom den som ber, så regeln "Ge så ska du få" det är en universell lag… kallas också attraktionslagen….

Så vi behöver inte vara så våldsamt fokuserade på att ge sig själv ( inte alltid i alla fall) utan ge andra så ger universum atomatiskt tillbaka…

I synnerhet om man då pratar att man är en del av strömmen av ljus och kärlek från universum/Gud så kan ju inte den passera en själv utan det måste genom en männsika och vidare, inget som går genom någon gör det obemärkt

Så ju mer utströmmande ju mer mottagande….

Det är ju lite intressant med tanke på att många healare upplever att de måste fylla på med energi efter att de gett healing. Eller så har jag missuppfattat det…

Man behöver alltså egentligen aldrig fylla på sig själv om man mediterar/ber för andra?

# 33 precis vad jag också funderat på, jag vet många som är fantastiska på att ge healing men som själva blir helt trötta.Vad beror sånt på?

När jag arbetar med kraniosakral terapi blir jag aldrig trött och fryser aldrig. Förut när jag masserade blev jag bara piggare och piggare ju fler jag masserade. Kraniosakral terapi är ju en slags healing. Har aldrig gett någon annan slags healing.

Tröttheten kanske har att göra med hur man ger??? Kanske man ger för mycket av sig själv?? Det är väl inte av sig själv man ska ge utan genom en själv. Eller??

Ingen aning, jag är ingen healare, men har hört det ofta, att man måste fylla på efteråt…

Då healar man helt fel! Då healar man och sänder från sig själv och har inte ett öppet hjärta för universums healinande energier, man samarbetar inte med sin inre backinggroup (som jag kallar det).
Sådan healing är heller aldrig bra för den som mottar den, blir liksom fel eftersom healern aldrig någonsin kan veta vad klienten behöver, om man inte har en stor kanal öppen men då hade man ju å andra sidan inte blivit trött. Så för mig är det ett tecken på att någon healar men inte borde.
Man bör ha en öppen och väl utrensad anthakrana kanal och hjärta annars går det lätt fel.

Fast att säga det till de som healar så går inte….

Tyvärr får jag väl säga att det inte är så helt ovanligt enligt min erfarenhet. Sådan healing mår inte jag så bra av heller då den ofta just riktas fel… riktas till något healarens personlighet tror att jag behöver!

Skönt då var det som jag trodde. Att man ger genom sig själv. Tänkte på andra inlägg jag läst i andra sajter om de som sänder healing utan att fråga och att det ibland blir fel. Min första tanke var att de som sänder fel utgår ifrån sig själva. För i mina ögon kan aldrig healing bli fel. De som sänder healing så att någon annan mår dåligt sänder inte healing de sänder något annat, gud vet vad?? Sig själva??

Har lärt mig att när man ser sig själv som en del av helheten så har man släppt sitt ego.

Har också märkt att när jag skickar på distans så måste jag använda mig av universum annars får jag inte upp någonting om den jag skickar till. Och då kan jag inte skicka. Förstår inte hur de som skickar "fel" gör. Man måste verkligen öppna sina sinnen för alltet eller hur jag ska uttrycka mig=)

Jag tror att ett vanligt fel en terapeut gör är att de omedvetet (eller medvetet förstås) gör en bedömning av vad personen ifråga behöver eller har för problem (det är ju inte ovanligt att man frågar vad personen ifråga vill ha hjälp med eller har för problem). Terapeuten får något till sig och tror att det handlar om det. Det kan räcka tror jag för att man helt undermedvetet riktar energin på något sätt så att den inte helt och fullt styrs själv.

Det är inga små krav man ställer på en healingkanal egentligen, den måste ju vara helt ren från egna föreställningar för att det ska fungera optimalt som jag ser det.

Läste en gång om ett "andligt ego". Det är fortfarande egot men det känner sig andligt

Man ska ställa krav på en healer annars lägger man sig inte i deras händer, tycker jag i alla fall. Att laborera med våra psykiska kroppar utan att veta vad man gör eller tro sig veta vad man gör är farligt. Men de som får erfarenheten av sådan healing eller alternativ behandling lär akta sig sedan, så en lektion i urskiljning blir det ju.

Jag frågar så gott som alltid vad någon önskar hjälp till, men det har jag nästan glömt bort under healingens gång, då är det annat det är fokus på. Jag ber också klienten alltid att själv formulera sin bön om specifik hjälp till änglarna och Gud. Men hur healingen blir det vet man aldrig… Eftersom jag är ängel så jobbar jag mer genom att ställa mig till förfogande för dels min själ, klientens själ och min inre backingroup och G ud sedan så samarbetar vi helt enkelt…

#41  ja  det är en lurig en det däringa egot som är andligt…

Det är som ni säger i flera avseenden. Man måste ha en stark uppkoppling och hela tiden bevaka kvaliteten i den. Observera kvaliteten i den egna uppkopplingen menar jag. Någon slags uppkoppling har man alltid vid healing, men problem med utmattning och trötthet uppstår bara om inflödet inte stämmer med utflödet som kan manipuleras med intentionen bla. När viljan att ge till ett visst område är större än inflödet har en felbedömning av situationen skett från healerns sida. Egentligen talar ett behövande område på patienten direkt till universum via kanalen som utgörs av healern kan man säga. Om jag som healer är uppkopplad och för handen sakta över patientens kropp, så kan jag direkt registrera var behovet föreligger om det är ett lokalt problem. När jag kommer nära det området med handen, så stelnar hela handen till av de energier som rusar genom den till patienten om jag är uppkopplad. Ingen trötthet utan tvärtom vederkvickelse för mig också. Sammanfattning av det jag ville säga:

God uppkoppling och samarbete med inre backinggroup Nödvändigt!

Då ingen upplevelse av trötthet och utmattning.

Att under uppkoppling registrera och eventuellt styra vissa processer som man väl behärskar är ok om det gagnar resultatet och inte interfererar med helandeprocessen i stort. Med andra ord. Healern är inte enbart en högspänningsledning eller bredbandsuppkoppling med routerfunktion.

hm, ja då var de kanske inte så fantastiska på att ge healing då, som jag trott ,hehe…

Det finns ju många healers som själva är sjuka/trötta på olika sätt, då kan det vara svårt att veta om det handlar om att de använder sina energier fel, eller om det är vad de " ska" ha detta liv, och att de ändå är förmögna att koppla upp sig och "vara ett instrument" ( som jag ser healern som.)

Man kanske ska börja intervjua healern innan man provar ; )

Hehehe, jag har faktiskt blivit ganska restriktiv numer vem jag släpper inpå mig… just av den anledningen att jag upplevt negativa aspekter av healing.

Du Mariann, du som dig själv som en inkarnerad Ängel, kan du säga vilka egenskaper du har som inte människor har? Heala kan ju människor också göra, men vad kan du mer som människor inte kan göra? Väcka upp döda?

#46 Mitt inre väsen är ett änglaväsen och jag kan inget annat mer göra än vad  alla andra kan. Jag är människa så länge jag är på Jorden precis som alla andra är här.

Alla har vi ett inre väsen som är av finare vibration än den fysiska och det är inget märkvärdigt.

Men om det är så, borde inte alla människor i såfall vara änglar?

Borde?? Jag avgör inte vad som borde vara, det gör väl Gud eller det väsendet som först skapar monaderna och det som nu styr över i vilken riktning utvecklingen av monaderna ska gå.

Jag vet bara att det inre väsendet är av olika slag och att de som är clairvoyanta ser att auran på en människa med ängel/deva väsen bakom är annorlunda än vad den är på en människa med ett "mänskligt" väsen bakom, det fins ju inget bättre ord för detta…

Devor o änglar tar en tur ner i ett mänskligt rike för att snabba på utvecklingen. Det går snabbare att utveckla önskvärda egenskaper på det fysiska planet än på de inre eteriska planen.

Och hur bra har ni lyckats med ert arbete här på jorden? Vilka önskvärda egenskaper har ni utvecklat?

Det är ju ytterst svårt för mig att säga hur VI har lyckats, vi är ju alla individuella väsen och har var och en en individuell utveckling med olika mål precis som för alla andra så det finns inga möjlighter att säga något.

De önskvärda egenskaperna som ska utvecklas är väl precis som för alla människor ett större kärleksfullare och mer omslutande  hjärta, den medkännande och förlösande kärleken… osv…

Är det inte deprimerande att jobba utan att se någon framgång? Man ser ju att ingenting på den här planeten går mot det bättre hållet utan tvärtom. Varje dag ser man på nyheterna krig, terror, folk som svälter, kriser, naturkatastrofer och folk blir inte klokare.

Jag håller inte alls med dig Shakti! Det händer stora saker i världen hela tiden nu. Länder reser sig och vill ha demokrati och aldrig har det arbetats så intensivt och skänkts så mycket pengar till människor som lider. Jag tycker tvärtom, man ser en klar vilja till förändring globalt även om den är långsam. Men långsam måste den vara så att alla kan vara med. Och istället för att bara se negativitet kan man ju börja med att jobba med sitt eget förhållningssätt till världen.

Det är mycket viktigt för oss ljusarbetare att behålla optimismen och att framförallt se och hålla visionen om den nya tiden och att det går framåt för det gör det , precis som Hoppful säger, det finns mycket gott att också fokusera på!

Går frammåt? Vardå? Klyftan mellan de fattiga och rika blir bara större och större, ny terror i Indien, krig och kolera i afrika, ekonomikris på hela jorden och mycket mer. Är det meningen att man ska blunda för det och fokusera på att man själv har det bra?

Vad säger man som ängel och ljusarbetare till att dom här sakerna händer och att man själv inte lyckas göra något åt det?

Ja jag säger att det är förfärligt att det händer, men jag kan bara göra mitt bästa, precis som du och alla andra.

Sedan måste man ju se historiskt till hur det ser ut idag och hur det sett ut förr. Och visst finns det många fattiga, men det är ju för att andra fått det bättre, inte för att de fattiga är ännu fattigare. På så sätt är det sant att klyftan ökar men i ringarna på vattnet av detta kommer det att bli bättre även för de fattiga.

Vad gör du själv för fattigdom och fred, förutom att du försöker få oss att framstå som om vi borde må dåligt över att vi inte kunnat lösa världens problem?

Vem har pratat om att fokusera på att vi har det bra och blunda för att andra har det dåligt? Ärligt talat blir jag lite förvirrad och förundrad över dina uttalanden. Jag förstår faktiskt inte riktigt vad du vill ha fram utifrån sajtens och trådens ämne.

Jag har också i mitt stilla sinne funderat över vart du vill komma Shakti?

Jag hänger inte heller med i dina uttalanden och insinuationer.

Vi alla gör väl  så mycket vi kan, var och en efter vår bästa förmåga och vad vi tror hjälper i stort.

Jag tror du missförstått det hela, världen och utvecklingen hänger inte på endast några änglars/ljusarbetares axlar, det hänger även på dina….

Med ditt nick så kunde man också tro att allt skapande hänger på dig…. som Guds maka så borde du om någon veta hur utveckling går till….

shakti: jag är helti början av min andliga utveckling ( i alla fall den medvetna utvecklingen i det här livet), men jag tror att "skiten måste ut" innan den kan försvinna. Det är BRA att dessa tragedier och problem kommer upp, lyfts upp. Bara det ökar medvetandet hos många människor som normalt inte söker upp information om hur det ser ut i världen.

för att svara på trådens ursprungliga fråga så kan jag inte definiera det än. men klart är att jag känner ANSVAR för moder jord. jag är övertygad om att det lilla jag kan bidra med kan skapa förändring, speciellt om jag får med mig fler i det jag gör.

det är jobbigt för mig att höra att "jag kan ändå inte påverka" eller " det spelar ingen roll vad jag gör /vi gör i lilla sverige" för jag tror itne att det är så men problemet är att motivera det på ett bra sätt för personen.

Eftersom jag ser att några av er här på forumet  kallar sig för änglar och ljusarbetare så väcker det naturligtvis min nyfikenhet och får mig att fundera över en massa saker som jag vill fråga dem (er) om, som jag antar att ni också borde kunna svara på. 

Som tex vilka egenskaper inkarnerade änglar och ljusarbetare har och vad ert syfte här på jorden är och vilket arbete ni har att göra, som en vanlig människa inte har. Vad gör man annars som  en ängel på jorden om man inte kan göra något mer än vad en helt vanlig människa kan?

Själv har jag helt andra föreställningar om änglar och om ljusarbetare, som tex att änglar har makten att förändra, medan en ljusarbetare blir man först efter att man gjort gjorda gärningar på jorden för människan, som tex moder teresa.

Vad har ni själva gjort för att bli ljusarbetare och vad säger ni om mina tankar? 

Och till Ikn02001 vill jag fråga om du verkligen tror att skiten från jorden kommer att försvinna?

hoppet är det sista som lämnar en…

Om man inkarnerar som en människa så är man en människa, varken mer eller mindre när det gäller förmågor.

När det gäller förändringar kan alldeles säkert dessa änglar åstadkomma små förändringar genom sitt sätt att tänka och vara, men de är fortfarande människor med människors förmågor.

Det finns lite artiklar du kan sätta tänderna i om du är intresserad av ljusarbete och ängla- stjärnmänniskor. Samt vad som här avses med ljusarbete. Det kanske finns några missförstånd här?

Men om alla ens förmågor som man har som ängel försvinner när man inkarnerar som människa och ersätts med dom mänskliga egenskaperna så undrar jag ju då varför man som ängel över huvud taget inkarnerar. Skulle man som ängel inte göra mer nytta om man inte inkarnerade?

Och om en ljusarbetare inte är en som har ägnat hela sitt liv åt att hjälpa andra människor, som exemplet med moder teresa som jag tog upp, så vad är en ljusarbetare då? 

Jag vill  inte vill ägna mig åt att läsa långa texter utan hoppas på korta svar av er.

# 59 Jag upplever många "borden" dvs krav hos dig shakti och inga svar själv på vad du själv gör för att förbättra världen. Men ställa krav på andra går tydligen bra.

Det är exakt som Hoppful säger vi är ju inkarnerade som människor alltså är vi människor men med ett inre väsen som är ängel, det inre väsendet har inte många av oss medveten kontakt med utan vi kämpar på, precis som andra här på jorden.

Moder Theresa som du nämner är säkert en tredje invigd dvs i kontakt med sin själ o inre väsen till 90%…. vi andra stackare som bara är på vägen mot det har alltså mindre.

Ifall du verkligen var intresserad så kan man läsa runt i artiklarna så hade man gensast förstått mycket mer om vad sajten går ut på.

Ursäkta om min irritation lyser igenom, men jag är inte fullkomlig…. det hände så mycket från början av sajtsens födelse att många kom in och ställde oss "mot väggen", istället för att läsa på lite först så vi slipper dra en historia som tar ca 25 talet böcker att studera under 15 års tid och som då ska förklaras på några få rader vilket säger sig självt att det inte funkar, man får med sig fragment i en sådan text…. och ni som kommer in och tycker att vi borde ditt och vi borde datt kan inte ens läsa lite artiklar först så det slipper bli en massa missförstånd.

Läs först om änglar o devor, devariket är också en bra artikel,  läs framförallt discipelskapets väg ( utvecklingens gång) och kom gärna sedan med frågor efter artiklarna så blir allt mycket lättare. Eller hänvisda till en artikel så vi alla kan följa sammanhanget. Eller varför inte alla i LÄSVÄRTRUTAN!

Vi gillar diskussioner och man behöver långtifrån tycka lika, men en massa borden/krav tycker jag vi lämnar därhän.

Jag är nyfiken på att få svar på mina  funderinga i slutet av inlägg #57

Men nu är det inte jag som har påstått att jag är en ljusarbetare, eller ängel utan det har några av er gjort och därför anser jag att det inte är upp till mig att berätta vad jag gör för att förbättra världen utan upp till er. För något måste väl en ljusarbetare och ängel göra för världen? 

Och nej, jag varken ställer krav eller borden utan frågar endast på grund av nyfikenhet om saker ni själva har uppgett. 

Därför tycker jag att  det är konstig att ni som änglar och ljusarbetare inte kan svara på mina frågor och att du i stället bemöter mig med agressivitet och hänvisar mig att läsa en massa andra texter. För om någon borde vara insatt i ämnet så är det väl du? 

Och din sista fråga förstår jag inte?

Jag kan inte låta bli att tycka att det är intressant hur man ser olika på saker- om man ser posititivt eller negativt på det som sker med jorden tex.Det har ju med olika sorters "kunskap" att göra vad man ser.

Själv inser jag, när jag läser här, att jag har ett orubbat hopp för världen,så har jag nog inte tänkt innan : ).Och jag är inte ensam att ha det här ; ).Det finns SÅ många människor som valt att arbeta för det goda, olika andliga communities ploppar upp som svampar överallt, det rör på sig i världen.Jag väljer att fyllas av detta!

Och jag litar på att förfallet har en mening, ett slags brinnande torn för att vi ska skapa allt på ny grund.Jag har läst någonstans att vi förstår vad vi älskar först när vi förstört det, och då får bygga upp det igen.( att man inte uppskattar det man har förrän man blir tvungen att kämpa för dess existens).I historien ser man detta fenomen överallt -först rasar allt innan det kan byggas upp på andra grunder.Kanske har vi inte sett det värsta ännu, men det kommer en tid då det vänder.Att världen ser ut som den gör nu,tror jag delvis beror på att vi människor BEHÖVER uppleva detta, för att få kontakt med vår empati, för att sedan kunna leva och handla mer medvetet.Vi är på väg att lära oss leva medvetet i tanke, känsla och handling.Ännu är vi bara på väg…empatin är inte särskilt stark hos oss ännu, eftersom vi( den mänskliga rasen) tillåter tex. svält att existera, trots att  jorden har resurser att mätta alla magar.Men att så många arbetar för att förändra detta är ju ett ypperligt steg för det goda! Vi får ha tålamod med den mänskliga rasen helt enkelt…

För att vara riktigt flummig, vilket jag ju får på denna sajt : ), så tror jag att allt det materiella kommer att krascha, för att vi ska få möjlighet att finna tryggheten i det inre, och i andra värden.Det är som att människan själv drar sig mot den ruinens kant.Och jag är inte rädd för den, för jag vet att jag inte kan mista min inre kärna.

#64 Jag har försökt besvara dina frågor flera gånger, men du verkar inte förstå ändå och om man då läser något själv kanske det går in bättre, det var så jag tänkte i alla fall.  Jag möter inte dig med aggressivitet utan med lite irritation…

Märkligt att du inte förstår min tankar i det sista i #57 Då vet du inte ens vad ditt nick betyder…

Jag avslutar denna diskussion här eftersom den inte leder någonstans, jag kan inte förklara bättre än vad jag och även Hoppfull gör och du kan ju läsa runt här om du uppriktigt och ärligen vill veta och förstå.

#65 Jag instämmer med dig här! Jag tror ungefär som du och ser med stort hopp och stor tillförsikt på framtiden! Ju fler som ser och tänker så ju snabbare går det.

Däremot de som avkräver att andra ska agera och vara de som får saker att hända är antagligen de som bromsar upp och får saker att gå mer långsamt. Och att tro att vissa bär ett tyngre ansvar än andra är antagligen ett ganska bekvämt förhållningssätt.

Att se sin egen del som den viktigaste utan att kasta blickar på andra och undra vad de egentligen gör är oerhört viktigt tror jag! Det är den enda vägen framåt för en själv, den egna vägen, den vi måste trava på för att komma framåt.

#65: jag håller med, men jag har ännu inte kommit till att jag inte finner det skrämmande. jag tycker att det är otroligt skrämmande, men jag är övertygad om att det blir bra till slut.

#66

Nej, trots att jag om och om igen har frågat er, på grund av nyfikenhet och intresse för ämnet,  om vad som skiljer inkarnerade änglar och ljusarbetare från vanliga människor, har ni endast kommit med hur dom inte skiljer sig från varandra och om hur clarvoyanta upplever deras auran. Några svar på mina frågor har jag inte fått, som jag ställde er på grund av att jag trodde att ni skulle ha kunskaper om ämnet och att det även kanske kunde höra till ert ljusarbete att upplysa andra.

Så säg mig, hur ska man nu tolka det här?

Att ni inte vet vad som skiljer den inkarnerade ängeln och ljusarbetare från människan och att det bara är något som ni på skoj kallar er? Liksom som jag kallar mig Shakti på grund av att min katt heter så? Jag har också en katt som heter Lilith. Vad skulle du tro om jag tog hennes namn? Att jag är en demon? Din fråga förstod jag helt enkelt inte på grund av att jag inte förstår vad ett nick har med skapandet att göra.

Kanske ni borde börja kalla er för något annat i stället? Med en något mer passande beskrivning helt enkelt…

Jag vill bara påpeka i detta att jag är helt ny inom detta område och huruvida jag är en ängel eller ej bör nog någon annan uttala sig om. Därför vet jag inte särskilt mycket i ämnet och avstår således från beskrivningar angående detta. Jag vet inte om det är mig du avser med er, men så ligger det till för min del om du tycker att just jag är sparsmakad i mina beskrivningar. Det lilla jag uttalat mig om är sådant jag själv läst mig till här på sajten i de artiklar mm som finns i ämnet.

Däremot har vi hänvisat dig till det som finns skrivet i ämnet som du precis som jag som är oxå är ny får läsa ifall vi är nyfikna och vill veta mera.

Här kommer direkta länkar Stjärnmänniskor och Änglamänniskor

Änglamänniskor

Här kanske du kan få svar på dina frågor

#68  ok, jag kanske skulle ha skrivit att jag inte är rädd i mina jordade, medvetna stunder ; ).De stunder när jag blundar och minns att syftet här på jorden är så mkt större än den lilla tryggheten vi förknippar med trygghet.Men annars….det känns lite som en storm, både oerhört läskig men också något som jag dras till.

#67  sant, att det viktigaste är att koncentrera sig på sitt egna jobb i stället för att hela tiden snegla på hur mkt/lite andra gör.Men det är också energikrävande utan nytta att brusa upp sig för människor som lever på det sättet.Det är deras val och deras förlust…

Även om tonen varit lite väl skarp här, så tycker jag att det är intressanta frågor - och hipp hurra, irritationen får en att rannsaka sig själv…varför blir man irriterad? Och jag vill också ha fler svar om änglar.Jag har inte mött en enda människa som på ett eller annat sätt INTE gått igenom perioder av intensiva ensamhetskänslor i sin andliga utveckling.Det är inte särskrivet som en känsla endast tillägnad inkarnerade änglar.Det är inte konstigt att folk kan bli misstänksamma när det finns personer som "bygger" sin insikt om att vara en inkarnerad ängel endast på denna grund.Förstå mig nu, mina kära : ), jag riktar det inte till någon personligen utan det är en öppen reaktion och intressant att reda ut…

Jag tror inte någon här har sagt att ensamhetskänslor är särskrivet änglar.
 Den ingår som en ingrediens i alla människors utveckling mot själen.

De som vill ha svar omkring änglar/devor göre sig gärna besvär att läsa de artiklar som Hoppfull # 70 så himla gulligt har länkat till. Det finns också en bra bok i ämnet på danska och den heter Stjärnmänniskor och änglamänniskor.
Eftersom detta är en ny kunskap som börjar komma fram mer och mer nu vet man inte mer än vad som sagts här och vad som står i artiklar o bok. Så man får forska själv helt enkelt.

Och som också påpekats tidigare så handlar ju inte tråden om änglar i inkarnation utan om att se sig som en cell i moder jord och ljusarbete. Ta gärna upp diskussionen om inkarnerade änglar i tråden under en eller annan av artiklarna.  Lättare då när man har ämnet i inlägg #0 att referera till.

Nej jag instämmer i att det nog kan uppfattas som en provokation i sig att vissa tror sig vara inkarnerade änglar, så det är som du säger ganska viktigt att fundera på varför det skulle provocera.

För egen del så vet jag inte alls om jag är en inkarnerad ängel eller ej, tycker ärligt talat inte att det är särdeles viktigt att veta om det är så. För vissa kan det nog vara det om det förklarar saker man känner (som finns beskrivna i artiklarna) men i övrigt så bör väl alla ha samma strävan om att arbeta för en bättre värld, ängel eller ej.

Sedan är det väl ganska naturligt att man reagerar om någon kraftigt ifrågasätter en, slutar man reagera och bara är neutral eller blank så är man kanske inte så mänsklig längre. Jag skulle nog inte vilja leva ihop med en människa som inte visar känslor på det sättet  utan bara säger jaha till allting. Du har uppenbarligen uppfattat att jag brusat upp eftersom du riktat svaret till mig, det stämmer inte. Jag har blivit förvånad och förvirrad över vad man egentligen vill, men inte ett dugg uppbrusad.

Provokationen kan bestå i att man har en (förutfattad?) mening om att änglar skulle vara förmer än andra, vilket inte är fallet, självklart.
Det inre väsendet har mycket lite att göra med det yttre så det bör väl säga allt. Vilket jag iofs uttryckt tidigare här i tråden. Och om man orkar läsa artiklarna kanske det klarnar lite mer. För jag kan i alla fall inte säga mer än jag redan gjort här i tråden och det har jag också uttryckt redan.

Men som sagt vi kan mer än gärna flytta över diskussionen till en av artiklarna!

#70

Tack för länkarna som du gav, läste igenom dem, men fann tyvärr inga svar på mina frågor och inget i dem som kunde övertyga mig heller, utan tvärtom så väckte dom bara mer och mer frågor hos mig.

Eftersom du skrev att du inte vet om du är en ängel eller inte och att ämnet är relativt nytt för dig så kanske mina frågor nu inte lämpar sig för dig? Men eftersom Mariann inte mer skriver till mig så gör jag ett försök och frågar dig i allafall. 

Hur får man reda på att man är en ängel och förändras ens liv på något vis sen man får reda på det?

Och om man nu tex jobbar med healing så hur vet man att man gör det på grund av att man är en ängel eller på grund av att man är en vanlig människa? För inget som stod i länkarna var ju något som inte en vanlig människa kan göra.

Varifrån kommer förresten den här informationen som fanns i länkarna? Vad baserar det på som skrivs där, någons tro, kanaliserade budskap eller på något annat? Såg att Mariann skrev att det är en ny kunskap, och då blev jag förstås nyfiken på vad som menas med det. Kanske någon kan förklara för mig det? Jag kan nämligen inte svälja allt som jag läser så där bara. 

Till Mariann vill jag ännu säga att du inte verkar ha läst mitt sista inlägg.

Ojdå, här var det en rejäl trådkapning

Jag vill svara på den ursprungliga frågan.
Ja, jag känner mig mer och mer påtagligt som en del av mänskligheten.
Inte i bemärkelsen samhörighet med det onda som sker i världen eller med maktens språk, även om jag naturligtvis också är medskapande till hur världen fungerar.
Utan som en cell i en stor kropp, en delhet i enheten.

Jag är lycklig och tacksam över att få vara just människa på Jorden, och har i regel inga svårigheter att känna av själens gudagnista i varje annan människa - när jag ser djupare än personligheten.

Min delaktighet och potential till att förändra känns också mer och mer påtaglig, eftersom jag kommit till insikt om att ljuset sprids automatiskt när man lägger sig vinn om att hålla hjärtat öppet och se på medmänniskorna med kärlek.

#75 Som värd på sajten så läser jag allt, även dina inlägg och frågor och jag har besvarat så gott jag kan. Svaret är samma även på dina nya frågor som i grunden är de samma som du tidigare har ställt fast omformulerade bara.

Jag svara då igen. Att vi är människor i första hand och vårt inre väsen på ett mycket högre plan (själsplanet) har en vibration som är ängel, andra har andra. Eftersom vi är människor gör vi det människor gör. Frågan bör mer ställas om graden av invigning, för den visar mer på vari skillnaden är. Därför hänsvisade jag dig till andra artiklar, tex discipelskapetsväg. Vad "vi" kan göra har inget med väsendet bakom en människa att göra, utan mer om invigningsgraden och det nämnde jag när du nämnde Moder Teresa.

några externa länkar för intresserade alla är danska.

http://www.123hjemmeside.dk/englemenneske

http://www.lykkepia.dk/artikler/arkiv/englemenneske.pdf

http://www.englemoedested.dk/19292255

Här är en svensk (jag håller inte med om allt här efter ett snabbt skummande)

http://www.minervas.se/text1_19.html

Detta var det sista om änglamänniskor i denna tråd. Vi lyfter över fortsatt eventuell ängladiskussion i denna tråd.

#76 Precis så känner jag också!

#75 Jag kan bara försöka svara utifrån det lilla jag kan. För det är som Mariann skriver en väldigt komplex bild av världen, livet, Gud osv som esoteriken har.

Men du undrar hur man får reda på att man är en ängel. Ja som jag har förstått det så finns det några få clairvoyanta som kan se sådant. Ungefär som någon som kan se tidigare liv mm. Mariann har träffat en sådan, jag har gjort en på distans. Men man kan ju aldrig bevisa det, lika lite som man kan bevisa änglar eller att Gud existerar.

Om det förändrar ens liv… nej det kan man ju inte påstå. Man är samma som innan förutom möjligen att man förstår vissa smärtor, fast tilläggas bör att man kan ha smärtor utan att vara ängel.

Din sista fråga förstår jag inte riktigt, vi gör ju det vi gör här… oavsett om vi varit kungar, slavar eller änglar i tidigare liv. Det är ju inte vad vi varit innan som avgör hur och vad vi gör av oss själva nu och här. Men om du frågar om förmågor igen så ska jag svara en gång till att man har inga särskilda förmågor på det sättet, man är en vanlig människa men med ett annat ursprung.

Man ska inte svälja allt man läser rakt av, det gör inte jag heller att vara inkarnerad ängel innebär möjligen att de bär ett inre ljus som inte alla bär. Jag vet inte om du träffat någon sådan människa? Men har man gjort det så brukar man känna att det finns en viss och särskild utstrålning eller så hos dem, ett annat synsätt på världen och egot.

Nu har jag försökt svara och Mariann har bett oss avsluta diskussionen i denna tråd. Du är välkommen att fortsätta ställa dina frågor i tråden Mariann länkat till ovan.

Känner mig absolut som en del av mänskligheten, men inte alltid samhörighet med männsikor jag har haft omkring mig. Nu när jag vuxit ur barnaskorna lite mer har jag istället valt att vara tillsammans med människor jag känner att jag har något gemensamt med. Där vi har ett givande och tagande.
En del av mänskligheten som stort - absolut! Kan tillochmed känna av den inneboende "ondskan" då och då. Oförmågan att känna kärlek till "idioter" som åsidosätter regler och lagar i trafiken för att komma fram först när alla andra bilar står närmast stilla - hornen kliar direkt i pannan…
Tror inte jag är en änglamänniska på något sätt - däremot är jag väldigt intresserad av andlig utveckling och hoppas det ska göra gott för mitt ibland lite snarstuckna inre och min korta stubin. Jag har alltid dragits mer till det "goda" och drömmer om en ljus och vacker värld. Har dock bara lite svårt att se hur det ska gå till när inte ens jag kan få mig själv att bra tänka/göra gott.
Oups, blev lite djupt, långt och som vanligt när jag skriver; pladdrigt.

#80 din näst sista mening, den delar vi nog allihop (kanske tyvärr), men det är ju så det är, man får kämpa på helt enkelt

Det viktiga för många av oss är väl ändå att se sig som en integrerad del i mänskligheten dvs vara människa, nu tänker jag (som alltid ) alla vi som har vårt monadiska ursprung i andra universas/planeter/solsystem eller kanske i den allra äldsta delen av jordens mänsklighet.)

#76 vad fint beskrivet - och håller med dig.Insikten att man gör något stort genom att välja att fokusera på det goda i den man möter.

Och så arbetet som #80 nämner. Att drömma om en vacker värld, trots att man själv har sina negativa och destruktiva sidor.Jag tänker ändå att man kommit en bit på vägen när man så enkelt kan tala om sina brister, man erkänner och ser dem, gör sitt bästa för att ta ansvar för dem i stället för att projicera ut dem.När du nämner din ibland snarstuckenhet och korta stubin så ler jag - och tycker om dig än mer!Medvetenhet om sina brister kan vara vackrare än den godaste gudinnan ibland…

Tidigare kände jag mig inte alls som en del i något större. Tvärtom, isolerad och inkappslad som att jag inte nådde fram till andra.

Övergången skedde plötsligt bara. En dag kände jag att jag inte alls var separerad utan del i något större. Känslan av separation kommer av att jag bor i en kropp och inte kan umgås med andra såsom man gör som ande. Då kan man smälta samman med en annan individ och uppleva dennas tankar, känslor och upplevelser såsom vore dom sina egna. Det bara visste jag en dag. Det kändes rätt att det var/är så.

Jag bad bara för egen räkning tidigare…även det "växte" jag ifrån. Det kändes bara så fel en dag, så egoistsikt för hur ska jag kunna må 100% bra om inte ALLA gör det? Så länge det finns lidande så kommer vi alla lida och må dåligt i varierande grad. Den dagen ALLA mår bra är mänskligheten helad.

Något jag numera lägger extra krut på i mina böner är klimatet och naturen. Det oroar mig kraftigt att vi har ställt till en sån obalans i naturen så jag till och med mår dåligt när jag ser en timmerbil åka förbi. Blir känslomässigt berörd =)

Även djurens överlevnad bekymmrar mig. Deras naturliga livsyta krymper för varje år.

Så…för att ändra det skulle man be mera för mänskligheten egentligen. För det är bara vi som kan vända trenden.

Så tänker och tror jag =)

Exakt så tänker jag också. tack för att du delade dina tankar med oss.

Jag tänker mest på djuren, barnen och utsatta kvinnor. Och så kan jag uppleva en märklig gemensakp med vissa landskap, när jag är ute och reser. Då menar jag inte naturen i största allmänhet, utan som om varje landskap har sitt eget ande-väsen Finns det någon mer som har samma slags upplevelser?