Tiden att räcka till ?
Jag läser med stort intresse detta med faser,
invigningar o s v, trots att jag har lite svårt att
hänga med.
Men jag undrar - i all vänlighet - vad är meningen
med allt detta ?
Och hur ska man orka ?
Jag försöker med jämna mellanrum att åter igen
göra ett försök att leva ett liv med goda tankar,
att hjälpa den som ber om detta, försöka lyssna
på den som vill att jag gör det, att inte låta det som
gäller just mig gå i första hand, att göra mina övningar
i Mirakelboken. Jag kämpar varje dag trots att jag
varje kväll konstaterar att jag inte lyckats till 100%,
och detta gäller just då främst mina tankar.
Men allt detta som jag i början tog upp, hur ska jag
dessutom försöka ta in detta i min vardag ?
Jag själv kämpar med svår kronisk värk,vara vård-
nadshavare åt ännu sjukare make, ännu sjukare.
Och detta gäller naturligtvis inte bara mig, utan även
andra (kanske inte helt friska) som har sina älskade
barn, make, hushåll o s v.
Och av allt detta, det går bara inte att klara av allt,
vilket ska man plocka bort, och vilket ska man klara
av ? Som ensam, i en hydda, så går det att klara av
detta med Invigningar o s v (jag skriver det med
stor bokstav för att poängtera att jag ser med respekt
på det hela). Och det är till 100% i n t e någon
kritik gentemot Mariann, jag lovar. Jag känner full
respekt gentemot dig.
Du lägger ned oerhört mycket tid på att läsa, granska och lägga in på detta forum.
Undrar bara hur man mitt i vardagen, sjukdomsskäl,
livet som mamma o s ska klara av allting ?
Jag får bara inte ihop det med tanke på att livet
är så kort när det gäller just den tid då man är någor-
lunda klar i tankarna vad gäller sjukdom, eller då
man får en ledig stund från barn, familj o s v.
I all vänlighet (som jag alltid skriver), jag bara
undrar…………..Har ni någon tips på hur man även
ska få in detta i vardagen ? För jag vill så gärna.
I dessa olika läror som finns, vad finns för råd för
att man ska klara, och orka, ta in alla dessa lär-
domar ? Vad jag saknar i dessa böcker är hur man
får kraft för den som bara är en vanlig människa
med alla dessa åtaganden som det innebär ?
Eller gäller lärdomarna bara den som är ensam-
stående och bara har sig själv ?
Innan jag aktiverar "skicka kommentar" så bör jag
kanske ducka, stoppa ned huvudet i sanden o s v.
Kanske att jag har helt fel……..Är det så, så vore
jag oerhört tacksam för råd hur jag ska klara både
och. För det vill jag, garanterat !
Stort tack på förhand !
och då har vi givetvis en liten del om andlighet i vardagen också…
kan förövrigt rekommendera att köpa och läsa hela boken 
Det är synd vi inte lever i Dk då hade vi kunnat lånat Asgers böcker gratis på biblioteket…
Vet ej om det är en intressant sak i sammanhanget men Borgens förlag är som vårt Bonniers.
Hej bluemary
Jag har inte heller tid. Och jag ser det som en välsignelse
För att min livssituation tvingar mig att ta med mig andligheten till vardagslivet. Det är en gåva!
Hur gör jag praktiskt? Jag mediterar när jag väntar på bussen, när jag sitter på tåget, när jag står i kassakön. Och det är inte alls svårt!
För mig är hela poängen att vara i ett meditativt tillstånd. Visst, jag läser när jag hinner, och vill gärna förstå "större och större", men det som betyder nåt för mig är mina egna upplevelser. Det är dom som förändrar mig, inte kunskap.
Vänd på det hela, se från ett annat perspektiv. En bit text som jag tycker passar
"I want to change your focus completely. Rather than counting how many times you forgot, count those few beautiful moments when you were crystal clear and aware. Those few moments are enough to save you, are enough to cure you, to heal you. And if you pay attention to them, they will go on growing." ~ Osho
Kram, Pirjo
Sedan får man inte glömma att självförglömmande tjänst börjar i hemmet… kan man inte tjäna där i familjen så kan man heller inte gagna i en större cirkel senare i ett annat liv.
Sedan får man heller inte glömma att inkarnerade änglar har sällan svårt att tjäna, de har snarare svårt att sätta en gräns för när gör man vad. Dvs tar hand om sig själv också…
#1 Oj! Tack! Det "måste" jag läsa 
Så det man tänker, och gör gentemot andra, kan man också
se ett sätt att kämpa med sin andlighet ?
PS; Ordet kämpa låter visst fel, som om man
måste göra ett tråkigt skolarbete. Men jag tror
ni förstår vad jag menar.
När andligheten kommer till en, för det gör den, så vaknar där en nyfikenhet inom en eftersom man måste söka, man måste ha svar, man måste ha bekräftelse på vad det är som händer.
Om man inte släpper in andligheten i sin vardag, vilket säkert många "nysökare" inte gör, då kommer man nå en gräns då ens inre säger stopp och belägg. Och då börjar man nå en fantastisk insikt - nämligen att andligeten finns i livet. Denna insikt är en befrielse, en stor glädje.
Nu är vi alla individer som har olika behov och olika vanor, så man får söka den väg som känns rätt i ens hjärta. Man tar ett steg i sänder.
Att betrakta andligheten som olika betyg man ska tentera i, är helt fel. Man kan inte ta betyg i andlighet. Detta måste komma ifrån hjärtat. Däremot så kan man underlätta sitt sökande genom att läsa och på annat sätt inhämta kunskap.
#0/7 bluemary: Du är redan på rätt väg! Du vill så mycket och har din önskan om att förstå mer och söker att tjäna och lära. Vad mer kan du göra? Bida din tid. Universum placerar oss alltid precis där vi bäst behövs för att vår själ skall få den tillväxt den just då är mottaglig för och behöver. Stegen måste tas i rätt ordning.
Jag har själv varit där och längtat och trängtat efter att få mitt "uppdrag" klargjort för mig och jag har blivit besviken. Tills jag kom till min insikt att allt är som det skall. Man kan inte forcera det som ändå kommer till en förr eller senare. Om inte i detta livet, så i kommande inkarnationer. Vi är alla alltid precis där vi skall vara, även om det känns frustrerande och vi vill mer och vidare.
Tillit är ordet. Lev i tillit och förstå att det kommer till dig när tiden är mogen. Nu behövs din kraft till det dagliga - och precis som Mariann och andra säger här, det är andlighet om något. Var lycklig och känn dig befriad från plikten att vara mer än du just nu kan. Allt är som det skall. Tillit. Kärlek. Det behövs bara det. Och acceptans.
Tillit - Kärlek - Acceptans.
Från mig till dig i kärlek
#0 den där känslan uppstår nog för alla då och då, att man känner " om jag bara vore själv och hade all tid i världen att läsa och studera och gå kurser " osv.
Jag känner som #2 - att man kan se det som en GÅVA att man " är tvungen" att plocka in andligheten i vardagen.Det är ju där den är svårast att känna, då man lätt fastnar i massa tankesnurr ,då man ofta " behöver skynda med allt" 
.
Men att uppleva och iaktta vardagsstressen är också en fantastisk hjälp -stress är ju egentligen ett tecken på att man INTE är närvarande i det man gör.Och närvaro är a och o i upplevandet av anden i oss och andra.Är man närvarande så ser man att det finns ingen uppdelning mellan vardag och andlighet!
Alltså…ja, vi är precis där vi ska vara -där vi lär oss som bäst!
#0 Att ta hand om dig själv och din make är väl NOG? Vi lägger så lätt stora ok på oss, men det lilla är egentligen det stora.Att vårda någon med hjärtat är ju fantastiskt stort.
Starta ny diskussion