Dessa faser i vår liv kan ses för den som är uppmärksam. Man kan se vilka sorts processer som människor går igenom och vad det leder till.

Sedan kan man dra slutsatser av de beskrivningar som finns i de esoteriska böckerna om invigningarna och beskrivning av dem och deras processer upp till och efter.

bluemary

Ur min synvinkel är dessa artiklar onödigt komplicerat skrivna. Man kan som människa ha kommit ganska nära sin själ utan att begripa ett skvatt av alla dessa disciplar och mästarkontakter och faser. Jag undrar också vad det är för människor som lyckats författa ihop dessa andliga artiklar på en något högtravande kanslidanska

Själv läser jag artiklarna och plockar fragment ur dem som jag lyckas begripa men har större utbyte av att leva med min andlighet i vardagen och ha goda samtal och sittningar med mina medvandrare. Vill dock säga att jag uppskattar att artiklarna finns tillgängliga  och allt arbete som läggs ner på att översätta och publicera. Missförstå mig inte på den punkten.

Jag undrar om det är några som läser artiklarna som får en slags andlig prestationsångest när man ser alla faser, tecken på var man tror man befinner sig, är man invigd eller inte, och om man är invigd är man då en första eller andra invigd eller rentav en tredje oh la la? osv osv

Samtidigt tycker jag det kan vara intressant att se om och i så fall vad jag känner igen från min egen process. Om det finns generiska inslag eller om allas våra vägar ser helt olika ut.

Trädet som symbol och inspiration, samtidigt ett väsen och en kraft i sig.

Jag ville inflika en synvinkel härifrån sett också.

Jag tänker att det förstås kan vara värdefullt att förstå mer om var man befinner sig i sitt eget utblommande/växande och då kan det ju kanske vara till hjälp för vissa att läsa såna artiklar som läggs upp här. Ger det en något så är det ju helt i sin ordning. Men krånglar det till mer än det klargör, så kanske man inte ska läsa dem helt enkelt. Men det är ett gediget jobb med dessa artiklar, så hatten av för det, Mariann!

Samtidigt undrar jag också om inte just andlig utveckling görs onödigt komplicerat många gånger? Det blir lätt att man tror att det finns ett mål man ska nå till i slutänden och kan känna stress över att man "inte är där än". Det tar oss effektivt bort från Verkligheten, som vi är Nu.

Sen är det ingen skillnad på sökande och sökande, alltså vad man söker efter, men många gånger uppfattar jag det som att när det kommer till just det andliga sökandet efter utveckling eller uppvaknande, så är det "speciellt" och nästintill heligt. Varför då?

Det skrivs ofta med invecklade ord och låter ouppnåeligt snudd på, som att det minsann inte går att finna här och nu.
Det blir väldigt lätt högtravande i den intellektuella andliga världen, i det intellektuella andliga sökandet. Men när man kommer ner på jorden igen så ser man att det inte alls är så krångligt och högtravande. Det är rätt så simpelt faktiskt. Allt handlar om vad som är mitt framför näsan på en, här och nu.

Så frågan är: vill jag leva livet fullt ut här och nu och därigenom verkligen leva, eller vill jag leva i en slags drömvärld där målet alltid är någon annanstans än just nu? Är jag redo att ge upp sökandet, även det andliga sökandet?

"Andlig prestationsångest" säger Budewabo och jag kan inte annat än hålla med. Man kan ju bara vara där man är. Och det är precis rätt.
Ens andliga uppvaknande och utblommande är ju alltid unikt för var och en och det är alltid precis som det ska. Oavsett om man passar in i någon teori om faser och invigningar eller inte. Jag är. Det räcker.

Sen så är det så att somliga behöver detta "krångliga" och somliga inte. Somliga finner det krångligt och för andra är det nyckeln för hela förståelsen av livet.

Sedan detta "krångliga" handlar ju inte om att något skulle vara fel  man är alltid rätt ute, för mig och andra har detta snarare givit en  helt annan avslappning och man blir helt utan prestationsångest. Så detta betyder helt enkelt olika för olika människor beroende på var man är på vägen.

Jag Är räcker för somliga och somliga vill gräva djupare… detta framgår tydligt i faserna också

Haha! Krångligt eller inte? Jag har läst Hemliga Läran med stor behållning. Krånligare text finns nog inte. Just därför så givande och intressant.

*fniss* ja herregud…. Kosmisk Eld går heller inte av för hackor….

Mina lärare.

#5 Vi är ju alla alldeles lika och ändå unika (oj, oväntat rim vad kul!), så självklart finns det inget som är rätt eller fel i något. Man kan ju se det från hur många olika synvinklar som helst och det är ju det som är så kul med livet.

Underbara lärare, Tride.

Ja. De pratar inte smörja, men håller sig till det väsentliga.

#11

#9 "Alldels lika ändå unika" -

För  mig är det så att jag är helt ointresserad av vilka invigningar jag möjligen har genomgått eller är på väg emot.

Däremot uppskattar jag mycket att läsa beskrivningarna av faserna, inte för att placera in mig någonstans, utan för att via igenkännandet kunna se mitt liv och min väg i ett vidare perspektiv och därmed förstå bättre vad och varför.