Myy2000

Jag känner igen mig i din beskrivning. Att vända andra kinden till - vilket jag gjort alldeles för länge. Jag slutade med det och lyfte upp påståendet/elakheten/kommentaren/det som sårade mig i det att den/det kom.

Jag hade en väninna som jag blev ledsen av att umgås med och har nu valt bort henne. Men innan jag tog steget så valde jag att ta kommentaren, påståendet, elakheten och tydliggöra den. Och frågade hur menar du/ni nu? Så att personen får konfonteras med det sagda. Jag tycker också att det är viktigt att säga ifrån att 'det du sa nu gjorde mig ledsen…och/eller varför säger du sådana saker…? Så att det blir tydligt för dem själva vad de håller på med. Och sätta gränser för vad man själv tolererar. Gränsdragning är jätteviktigt!! För självrespekten och för att stärka sin självkänsla.

Jag låter ingen 'komma undan' kommentarer etc som sårar mig längre. Jag frågar hur de menar eller säger att det där tycker jag var en onödig kommentar. Ibland har det varit jättebra att jag ställt frågan 'hur menar du nu?' för det har verkligen visat sig vara ett missförstånd.

Den väninna som jag valde bort på grund av hennas sätt är idag mycket trevlig de få gånger vi ses så jag tror jag gjorde henne en tjänst genom att välja bort henne och låta henne förstå varför. Hon visste inte hur sårande hennes sätt var och nu har hon chansen att skapa nya fruktbara vänskaper. Insikt först - sedan förändring som det heter.

jag håller med #1

sedan kan du också arbeta emd att beskydda dig. be om att ärkeängel Mikaels änglar upprätthåller ett beskydd omkring dig. Be om att det manifesteras en femuddig stjärna framför ditt solar plexus eller se dig gå runt som i en pelare av beskyddande ljus, i synnerhet inför dessa möten emd berörda.

Men man msåte säga ifrån, många av oss ligger i en sådan träning också att lära sig säga ifrån men ändå på ett bra sätt, från hjärtat. Inte möta det med samma mynt .

Många inkarnerade änglar är för "snälla" och måste leta upp kraften och modet att "stå på sig", att skaffa sig en ryggrad och agera med kraftfullt hjärta. Det är ju givetvis inte meningen att vi ska trampa på andra, men inte ska andra trampa på oss heller.

Nu vet ju inte jag om du är en sådan inkarnerad ängel, eller om du är för "snäll"…. men du lär känna om mina sista ord talar till dig.

Kram på dej

Tusen tack för era svar!

Men dessa människor är ytterst svåra att hantera. Jag har sagt ifrån ordentligt och konfronterat deras påståenden tidigare, men då har det slutat i katastrof och hemska vedergällningar. Detta är personer som finner nöje och njutning i att förstöra andra människors liv.

Jag har aldrig trott att människor kan vara genuint onda, men dessa två har snart fått mig att ändra uppfattning.

Det som har skadat oss och våra nära minst, har helt enkelt varit att låta dem rumstrera bäst de vill.

Men jag ska pröva den metod som du beskriver Marianne, låter som ett kraftfullt beskydd.

Tack igen, för ert stöd och engagemang!!

Klippa banden går ju kanske också, även om de är släkt, dvs sluta umgås helt och hållet

Spela roll vilka personer det är, nära och kära, vem som helst, är dom idioter och gillar att göra andra illa så skit i dom. Bryt helt enkelt all kontakt.

Blod är inte tjockare än vatten.

Skulle aldrig komma på tanken att upprätthålla kontakten med den typen av energitjyvar - vore de så hur nära släkt som helst.

Men…detta kanske e en del av syftet med ditt nuvarande liv - att hitta ett sätt att hantera dyligt? Forts. leta lösningar!

/L

Om man har energin kan man ju konfrontera dom…:) Det skulle antagligen jag göra.

Jag instämmer med #4, #5 och #6. Oavsett om det är nära släktingar eller vänner så är de energitjuvar och de ska man undvika allra helst när man väntar barn.

De senaste åren har jag sagt brutit med nära släktingar pga deras energitjyveri. Det känns i hjärtat, men jag har tänkt på min hälsa i första hand.

Lycka till Myy2000

Har också energitjuvar i min närhet. Inte så elaka direkt som TS beskriver, men de bara tar och tar och kräver och kräver, men vill inte ge samma tillbaka. Senast denna veckan fick jag nog, och verkligen sa (skrek) ifrån vad jag tyckte om deras beteende. För nu känner jag att det är nog, och att de inte har rätt att trampa el utnyttja mig längre. Det känns bättre efteråt. Om de inte lyssnar nu och ändrar sitt beteende, så tänker jag inte ens hälsa på dem något mer. Låter hårt kanske, men det är ända sättet för att jag själv ska få må bra. KRAM

kanske nyttjar den följande artikeln att bättre förstå aggression och hur man kan möta det.

http://vardagspsykopater.blogsome.com/2007/01/

För att du och din man skall kunna lösa detta överhuvudtaget och på bästa sätt så MÅSTE ni veta orsaken till beteendet.

Har ni någon aning om vad alla elakheter grundar sig på, tex avundsjuka eller egna misslyckanden?

Det luriga med dessa två, som förövrigt inte känner varandra, är att det mig veterligt, inte finns någon rimlig orsak bakom deras beteende.

Det enda jag kan komma på är att de inte är riktigt friska rent psykiskt. Men det stämmer inte fullt ut heller, för de fungerar ju i samhället i övrigt.

Jag har väldigt svårt för att tro att det är avundsjuka som ligger bakom. Eftersom vi inte är speciellt framgångsrika, utan hellre har haft ett väldigt strävsamt och problemfyllt liv tidigare.

Hemskt konstigt är det…

Jag lyssnade det amerikanska radioprogrammet Coast-to-coast för ett par veckor sen. Den dagens gäst var Michelle Belanger, en psykisk vampyr alltså en energitjuv, Hennes sajt heter www.michellebelanger.com. Hon är öppet om sin vampyrism, och hon har tom skrivit en codex för vampyrer, som går också att läsa i internet.

Det här med energitjuvar är ju en komplicerad sak, eftersom de också bara kan ta ens energi om man själv tillåter det……så det finns flera " nivåer" på hur man kan bemöta dem.Är man själv ur balans så är det bästa att försöka undvika dem kanske, men annars känner jag att de kan vara ypperliga lärare till att lära sig förstå SIN EGEN energi och hur man kan finna sätt att "stå kvar i kärlek" utan att sänkas och påverkas så mkt av andra.

Att döma en annan människa för att vara en energitjuv kan också påverka sin egna energi negativt…dvs att man skapar en fast, negativ bild av någon annan fastän vi ALLA har många olika kvaliteter.

Att ha ett öppet hjärta men ändå inte släppa sin egen kraft känner jag är den mest givande övningen när det gäller energitjuvar.

Väldigt tänkvärda ord av szirius tycker jag. Är man bara tillräckligt stark själv, så kan man också hålla energierna utanför "sin egen sfär"

Myy2000 - Kom att tänka på en sak här bara. Kanske har en avundsjuka skapats hos dem (kanske undermedveten) just för att ni har fått det bättre efter era tidigare problem i livet. Eftersom de då själva tydligen inte är friska rent psykiskt och kanske då är medvetna om sin egen oförbättrade situation?

Skulle vara väldigt intressant om du kunde ge ett eller flera mer konkret(a) exempel på något som har inträffat! Då skulle man nog lättare kunna förstå vari problemen grundar sig och eller hur du skall kunna bemöta illviljan på bästa sätt.

#14 Där slog du huvudet på spiken! Att ha ett öppet hjärta men ändå inte släppa sin egen kraft. Det är något som jag brottats med under en längre tid i olika situationer. Jag tror också att vi sätts i olika scenarion för att få möjlighet att utvecklas.

Men detta har verkligen varit en stötesten eftersom jag är van att förstå människors beteende. Det brukar ju alltid finnas en förklaring till varför folk gör som dom gör.

#13 Intressanta sajter, ska ta mig en titt (nyfiken som jag är..)

#16 Oj, nu har jag uttryckt mig lite tokigt i min frustration. Det var fel av mig att benämna dem som psykiskt sjuka. Men när jag inte kan hitta någon förklaring till varför människor gör riktigt hemska saker, så tänker jag ofta att de måste vara sjuka i sinnet. 

Tror jag måste lära mig att man inte kan förstå allt…

Tyvärr så var dom var ännu elakare när jag var riktigt sjuk och i en tung livssituation. Så den förklaringen håller inte heller…

Tack allihopa för era inlägg med så många goda råd!!

Jag ska låta dem sjunka in och se om det kan få mig att se på problematiken ur en annan synvinkel, som bär bättre frukt…

Ett bra sätt kan vara att helt enkelt lugnt och sansat fråga dem rakt på sak varför de säger som de gör OM det då är en uppenbar elakhet! Tyvärr så finns det ju människor som njuter av att inte bli besvarade vid sina verbala angrepp och tycker just därför det är kul att hålla på så. Därför kanske det går upp ett ljus för dem om du bara lugnt och sakligt visar att du inte tiger längre. Mobbare trivs bäst med "offer" som inte kan försvara sig och kanske uppfattar de dig som försvarslös om du bara tiger.

De varmaste lyckönskningar till dig om att allt skall bli mycket bättre!!!

Vill till en början hålla med #4, 5 och 6.

De här personerna är uppenbarligen på en helt annan frekvens så varför ens ödsla DIN tid och DITT engagemang med umgänge med dessa personer. Vad kan det ge dig?

Ja, det finns psykiskt sjuka människor överallt. Alla sitter inte inlåsta. De skapas av det samhälle vi lever i för att klara av att fungera i densamma. Det finns många som exempelvis saknar empati eller njuta av att göra andra illa, det finns diagnoser för det mesta. Jag tror inte det är helt galet att ana att nåt inte står rätt till psykiskt när vissa beter sig så där.

Om de inte ens har träffats kanske du skulle försöka få ihop dem. De kanske skulle se sig själva i varandra och lära sig nåt av det.

Tanken har slagit mig att det vore intressant att se vad som skulle hända om de träffade varandra. Men ingen av dom verkar kunna reflektera över sig själv. De kan dömma ut ett beteende och sedan göra samma sak själva, utan att tycka att de gjort det minsta fel. Så ett möte skulle nog inte bära någon frukt

Tyvärr är våra relationer komplicerade, vi kan inte bryta kontakten eftersom det finns barn inblandade.

Så det är nog bara att se till att hitta en fungerande överlevnadsstrategi, och lära sig att gilla läget.

Tråkigt när det blir så där. Då får man, som du skriver, hitta en ny strategi.

Dessa människor är ett ypperligt tillfälle i livet att kanske öva sig på. Öva på att säga ifrån och framförallt att inte ta saker personligt eller ta illa upp.

Något som jag själv jobbat mycket med. Älskar man sig själv så tillåter man sig inte att såras. För det är det som det egentligen handlar om, att man tillåter någon att göra en illa, indirekt gör man sig själv illa för att man inte älskar sig själv.

Mycket bottnar i att älska sig själv har jag insett.

Av nån anledning har dessa personer kommit in i ditt liv. Kanske för att du ska minnas vem du är, dvs du är KÄRLEK!

Kram

Tusen tack för dina kloka ord!

Jag har ju faktiskt blivit mycket bättre på att inte ta saker och ting så personligt, så du har alldeles rätt i det du säger.

Läromästare kommer i olika former. Även om det inte faller en på läppen alla gånger.

Ha det så gott!!

Jag skulle säga ifrån. Ställa krav på dessa personer. Sköter de inte sig får kontakten vara. Du och din man ska inte låta dem förstöra för er.

Sedan kan man ju låssas som det regnar. Kommer de med något elakt bara byta talsämne eller liknande.

#24 Har en släkting där inget biter…

Det där att förstå orsaken tror jag inte heller leder någonstans… För även om man inser den vad ska man göra åt det? Om jag misstänker att min släkting är avundsjuk och bitter - vad hjälper det?

Nej när det är så illa gäller det bara att klippa banden… Men att försöka förlåta i sitt hjärta så att man inte går därifrån med hat och vrede som utvecklas till bitterhet…

Jag har bara konstaterat att det är ett lönlöst företag att försöka få det att fungera med den här personen. Misstänker faktiskt att vederbörande inte vill att det ska fungera…

Jag är inte arg eller hatisk. Lever bara vidare och är lycklig i vetskapen att det är över!

#24 Allt beror ju också väldigt mycket på hur angelägen du själv är att lösa situationen!
Skulle du få reda på att din släkting är avundsjuk och bitter, då har du också möjlighet att visa förståelse och att hjälpa personen.
Du misstänker också att personen inte vill att det skall fungera, men denne kanske tycker detsamma om dig. Vad vet du om detta?
Goda tankar har också den största möjligheten att ge bra resultat.

Det kan vara lätt att se bjälken i den andres öga, men svårare att se den i sitt eget. Det är ju heller aldrig bara den enes fel när två träter.

Mvh

#26 Ibland blir den där förståelsen man försöker visa enbart mera bensin på brasan… Det som låter så bra i teorin fungerar inte alltid så bra i praktiken… Jag har verkligen försökt allt… Problemet är bara att man är två om att ha en fungerande relation. Man är två om att få det att fungera…

Livets tango fungerar inte om en buggar och en dansar vals - hur mycket man än förstår… En del kan inte dansa alls…

#27 Ja, så kan det ju tyvärr vara. Har du försökt allt då finns ju inget mer att göra. Hoppas ändå att du nu har ett så bra liv som bara är möjligt iaf!

Mvh

#28 Inte bara så bra som möjligt… Det blev bättre!

Ja men då blev det ju så bra som bara var möjligt

#30  Definieringsfråga… Som möjligt tänker jag att… Det finns bättre alternativ… Detta var det bästa som gick…

Jag ser det som det optimalt bästa. Att det inte är ett nederlag att ge upp när det är hopplöst. Det är snarare att vara inteligent nog att se när allt hopp är ute. Att inte harva vidare där ingen gröda kommer att växa oavsett vad vi tillför jorden…

När jag säger det bästa möjliga, då ser jag det som det allra bästa och inget kan då vara bättre! Men vi människor tänker ju så olika.

Det är ju heller aldrig ett nederlag att bara kunna inse sanningen!

He, he… Jaa… vi tolkar olika men nästan samma… Inte konstigt egentligen om en massa osämja kanske beror på bristande kommunikation…

Men… jag ska inte dra igång ännu en tråd i tråden…

Så sant så…man kan nog aldrig vara nog vidsynt och klart analyserande pga detta.

Ha det så bra!

Mvh

#34 Precis! Kram

Visst är det en intressant diskussion jag spinner vidare om det är ok…

det bästa (för mig) är det bästa ur själens synvinkel och det kanske inte rimmar med vad jag (personligheten) finner som bäst.. så grunnar jag…

#36 Nu förstår jag inte riktigt hur du menar Mariann… Kan du vidareutveckla…

#36 - inte ja heller. Undrar om M har varit & sniffat i limburken?

/L

Va hängde ni inte med i tankegången!? Jag tyckte det var enkelt skrivit…

att själens vilja är väl långt ifrån den samma alltid som personlighetens vilja.

Så om jag tror att exempelvis detta jobb jag just sökt är det bästa för mig, så kan ju själen mycket väl finna att det bästa för mig just nu är att fortfarande vara arbetslös.

Klarnade det?

#39 Jäpp…

Jag menar inget illa… Men ibland skriver du så långa meningar… Detta gör att man "tappar tråden" när man läser….

#40 *fniss*

jag förstod att ni inget illa menade

#40 Näe - självklart inte - ja bara retades - men M har humor - som tur är!

#41 Ja förstod ungefär hur du menade i #36 - så de e därför ja hellre vill ligga i hängmattan, i skuggan under palm - än att arbeta? De e alltså Själen som…?

/L

#42 Jag älskar mitt jobb. Vill bara ha "struliga" elever. Älskar kluret hur man ska få alla att fungera, lära och förstå…

 Skulle förtvina i en hängmatta eller av att inte ha en uppgift att fylla…

ja vad som är själens vilja… det kan man alltid grunna över…

#44 Tänker att det kanske är… När man gör något och man då får den där varma goa känslan ända ner i maggropen…

Då tror jag att det var själens vilja som segrade…

Ja, eller när det med ens känns som att man får medvind.

Många gånger när man bara biter ihop och blåkämpar trots att det går jätte tungt, kan det vara åt fel håll. Men det ser man ju oftast först efteråt.

#46 Ja, precis… Men visst är det underbart när känslan väl kommer!

Absolut är det också så, men jag har även upplevt att själens vilja får man kämpa för att nå. Dvs man kan uppleva motstånd från personligheten till något som faktiskt är själens vilja och man får kämpa sig dit och när man väl är där inser man att det var bäst, men inte innan….

Upplevt motstånd kan mycket väl vara en personlighet/ego som ska bekämpas och komma över…

Mmmm man har onekligen ett inre motstånd ibland. Sedan när man tagit sig över och genom hindret… Det är då det känns så bra!

Ja så sant så och just därför är det ju jätteviktigt att alltid vara i bästa möjliga själsliga harmoni med sig själv!

Man kan inte älska alla människor, hur gärna man än skulle vilja. Så har vi personkemi också…Jag har en arbetskamrat som det verkligen inte funkar med. Det är jättefrustrerande, men livet är inte alltid lätt. Tyvärr. Ibland verkar det som att man talar två helt olika språk, hur man än formulerar sig. Jag känner helt och fullt igen mig när ni skriver om elakingar och energitjuvar, för sådan är min jobbar"kompis". Det enda som biter på henne är när jag ignorerar henne, då håller hon sig på avstånd. Men det är jättejobbigt att behöva behandla en människa på det här viset.

#51 Mmmm… Man kan försöka tycka om alla, men man kommer inte att lyckas hela vägen…

men man kan ju ändå respektera dem man inte kan fördra… eller går ihop med… och det gör man ju också genom att låta dem vara… lite som #51

#53 Absolut! Bara för att man inte älskar någon ska detta inte innebära att man inte respekterar dem. Man måste respektera alla!

Gud säger att "Synliggöra är sanning! "(ref boken Samtal med Gud av Neale Donald Walsch)

T ex  bandspelare och kamera

Det nämns i kanaliserade skrifter hur man löser tvister i Universum (men sånt ska man lära sig /ej lära ut )

#55 vill du vidareutveckla det där? Ska man spela in påhoppet och fotografera personen eller vaddå?

Måste skumma igenom boken för att se vad du syftar på…en bok som jag gillar f.ö ( särskilt kärlek/rädsla -delen)

Kanaliserade skrifter…vad är det för bok?

#55  Det finns små bandspelare som rymms i en ficka . Dessa apparater går att kopplal till datorn. Man kananvända dokumenetarde  uppgifter i förbyggande syften.