Tack för denna vackra text!

Mycket stort…och mycket insikstfullt…Tack för att du delar med dig!

Tack så jätte mycket, jätte fint!

Underbar text… Visst har vi alla onekligen en lust att sätta etikett på saker och händelser… Vi vill gärna också sätta in människor i fack, både oss själva och andra…

Vi är ju alltid mycket mer än vi erkänner oss att vara. Vi är hela och perfekta - egentligen… Bara det att vi inte lyssnar på anden, känslan… Vi låter egots smärtkropp styra, vilket blir minimerande och en evig censur både ang. oss själva och vår omgivning…

Ett litet utdrag relaterad till varseblivning från en bok som jag så långsamt läser en bit då och då:

<>

När jag definierar, alltså har en uppfattning om ting, deras innebörd och relationer, varseblir jag inexakt, eller delvis, eller tolkar jag det varseblivna fel? Vad är mekanismen?

#5 "Vad är mekanismen"… Nu förstår jag inte riktigt din fråga… Kan du förtydliga?

ups..

den sista frågan är helt enkelt bara en repetering av den första, och refererar  till de tre förestående alternativ.

#7 Okej…

Men hur kan man upptäcka sig själv om man inte får "define" sig själv? Att bara vara allt och inget tycker jag är en massa mumbojumbo!

#9 håller till viss del med dig, vid en viss nivå av utveckling så kommer faktiskt detta med varandet in och att man är allt och inget, fast det är så långt fram att de flesta av oss inte kan praktisera detta fullt ut nu. Vi kommer nog att i perioder(liv) prova att nå detta men aldrig lyckas fullt ut. Andra liv provar vi annat exempelvis att "define" sig själv.

Så vad var och en gör av oss är alltid rätt även om andra vill få det till att man gör fel… men vi är garanterat på rätt plats och söker det som ligger i tiden för oss, för att få de erfarenheter som ligger framför och som man är i störst behov av.

så ser jag på utveckling…. även om avveckling också sker

#9 - Jag tror, utan att veta, att jag förstår din invändning. Författaren till texten och jag skojade om att "jag är inte bara mamma, jag är även tandläkare" om du minns den TV-reklamen. Att t ex 'bara' definiera sig som tandläkare blir lite fattiigt om du även är maka, mor, dotter osv. Och ju mer du definierar att du är; svensk, vän, väninna, kusin, student, guru, deva, plejadinvånare, ängel, medial, häxa, spåtant, rövare, maya, aztek, inka….. desto mer begränsas medvetandet kring vad du faktiskt egentligen är…all there is…

Nyckeln i hela texten tycker jag är följande stycke:

"What you focus upon is what you see. When you see yourself change, and say you are becoming something else, it is the change in focus you see. When you say you become something else, you are just altering your perception and focus of yourself."

CHANGE!

Min tro är att andlig utveckling innebär att individen förändras. Från minsta cell i kroppen och hela vägen ut i auran och säkert ännu längre och på andra plan. En höjning av din frekvens på de olika kropparna är en del av resan mot ett höjt medvetande. För att höja vårt medvetenade 'måste' vi rensa och kasta av oss gamla beteendemönster och föreställningar, illusioner, som vi bär på. Alltså förändras/change.

En anledning till att så många andligt intresserade människor är vegetarianer är att de föder sin kropp med lättare, högre vibrationer istället för t ex gris som är tung vibration som riskerar att 'hålla' en tyngre energi inom oss. Att nära sig med högre vibrationer är att underlätta uppstigning/ascension till nästa dimension (som också lär bestå av ett antal nivåer).

Det violetta vattnet jag skickat ut till ett antal personer har också en relativt hög, lätt fin frekvens. Kosttillskottet MSM är ytterligare en produkt med en hög frekvens. Så genom att arbeta med vår personliga och andliga utveckling och göra oss av med 'bagage' och bördor genomgår vi den change som texten skriver om. Och genom att nära oss med föda som stöttar den processen hjälper vi den ytterligare på traven.

Det som är mest upplyftande av allt är ju just att vi alla är 'allt'. Genom att göra jobbet kan alla nå sin högsta potential. I somras var det en sommarpratare som skiljde ut sig - författaren Raymond Ahlgren. Jag lyssnar på hans sommarprat om och om igen. Tycker han förklarar så bra. Här kommer länken:

http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_sommar_i_p1_080723030049.mp3

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=2071&Artikel=2125483

#10

Jag förstår inte riktigt din reflektion kring följande:

"Så vad var och en gör av oss är alltid rätt även om andra vill få det till att man gör fel… men vi är garanterat på rätt plats och söker det som ligger i tiden för oss, för att få de erfarenheter som ligger framför och som man är i störst behov av."

Vilka är andra? Vilka erfarenheter har du kring att dessa tycker att saker och ting är fel? Vad för fel? Spelar dessa andras åsikt någon roll i detta sammanhang? För jag håller med dig om att vi alla är precis där vi ska vara. Vi guidas ju troligen av något som är större än oss själva här i 3D.

Det gäller att släppa alla bromsande självdefinitioner . Det gäller att släppa alla negativa självuppfattningar . Det gäller att släppa alla projicerande generella utsagor om hur andra är eller hur "vi" är . Om man inte vet sanningen om sig själv hur ska man då kunna veta den om andra ?

Du vet att någonting har hänt när du ser dig själv annorlunda .

Tycker att jag kan se mig själv med olika ögon . Har både starka och svaga sidor . Det är inte lätt att se sitt själv eller sig själv men det är nog det som är uppgiften . Addera ytterligare självinsikter till visitkortet.

#13 Ja visst är det så… Tyvärr är vi smittade av Jantelagen som gör att vi oftast definierar oss själva som sämre än vad vi egentligen är. Tror att vi behöver bejaka våra sidor från en mera positiv synvinkel…

Detta är inget mumbojumbo…

#9 Det finns inget som säger att man får eller inte får göra något. Du gör det du gör och det är ju alldeles okej. Tycker du att detta är mumbojumbo så är det också helt okej.

Dessutom så kan orden låta som mumbojumbo när man tar dem bokstavligt, för hur kan man vara "allt och inget" undrar sinnet (som av sin natur definierar och delar in allt för att kunna förstå det, så att vara "allt och inget" är ju inte begripligt för sinnet.)

Men insikten om vad det faktiskt innebär går inte via vår intellektuella/mentala förståelse av själva orden. Orden är paradoxer som mer pekar mot något och vetskapen om vad det innebär kommer genom en annan sorts insikt. En upplevelse då hela ens väsen vet, man ser vad man egentligen alltid vetat, men glömt. Det händer bara, vem vet hur eller varför…

Och det får mig osökt att undra vad det är så många tror att vi ska uppnå med vår "andliga utveckling"? Finns det ett "mål" vi "ska" nå till? Hur blir vi då?

Idén om att vi inte redan är allt det vi söker och hoppas uppnå (i morgon eller i nästa liv) är befängd.
Det enda som står "i vägen" för att se vad vi är redan nu, är en tanke. En tanke om "jag" som en person, vilken leder till tanken om "jag och min andliga utveckling".

Denna jag-tanke föder andra tankar och plötsligt har vi ett helt trossystem som gör att vi inte ser skogen för alla träd. Rätt lustigt hur det kan bli. Men helt okej förstås.

Är det månne narcissism ? När det levande jaget börjar hitta på ett jag som vill och önskar och hoppas och hatar och tycker illa om och finner orättvisor och klagar över det som inte är tillfredsställande . Är det inte en självupptagen strävan efter jagspegling , att beundra eller umgås med sigsjälv .

Men det är ju en komplex byggnad av betingningar . Det falska jaget har vi byggt upp sedan vi började skolan . Buddha sade att det skulle falla för varje sann insikt . Låt oss hjälpa varandra till insikt .

#17 Ja, det är väldigt inlärt, jag skulle säga ännu tidigare än i skolåldern, egentligen så fort vi börjar se och får höra att vi är en "person" med ett namn osv…

Om man ska gå in i själva "byggnaden" så visst är den då väldigt komplex. Men vi kan ju inte gå igenom allt, då blir vi nog aldrig färdiga, haha.
Mooji beskrev det så bra en gång. Han sa hitta "kärnkonceptet", vilket är "jag". Hitta det och se det så faller allt annat som är uppbyggt kring det.

Det är som ett korthus. Tar du bort det kortet som alla andra kort är byggda på, så rasar hela huset. Du måste inte ta bort kort för kort. Om du inte vill. Men varför krångla till det?

#12 Näe man förstår inte alltid varandra… och självklart så spelar det nada roll vad andra tycker man gör, fel eller rätt alltså.

Tack för all spännande input, #15, #16, #17! Era finfina inlägg gav mig ytterligare perspektiv på min kollegas skrift. Jag kunde läsa texten igen med lite nya ögon. Stort, stort tack!

Jag brottas emellanåt med en massa kring det andliga på olika nivåer och kroppar och ibland tänker jag: Varför, varför, varför håller jag på med det här?

Varför utsätter jag mig för alla kroppsbehandlingar, enskilda sessioner med den mediala healern, meditationskvällar i gruppkonstellationer, trumresor mm mm som jag VET (egen inre vetskap) kommer att innebära förlösning av allt möjligt gammalt skit?! Gammalt skit som 'känns' när det släpper. Det är ungefär som när de gräver gropar i gatorna i Gamla Stan i Stockholm. Det luktar uråldriga sopor och gammalt träck. Och föralldel så har väl skiten legat där sedan 15-1600 kallt någonting. Ungefär så är det med min gamla skit tycker jag understundom. Den stinker och förpestar livet något fruktansvärt på sin väg bort.

Andra gånger känner jag (som jag nog skrivit tidigare) att: Jag har ingen aning om var jag kommer att landa men jag längtar dit. 

Jag bollar en del med den här andligt orienterade kollegan och vid tillfälle frågade jag honom också då VARFÖR håller jag/vi ens på med det här smärtsamma, ensamma, frustrerande 'jobbet'. Och eftersom han kanaliserar dagarna i ända kom det givetvis ett rappt svar. EXPERIENCE.

Sedan fattar jag ju givetvis inte vad all experience skall vara bra för för att koppla tillbaka till Tunridans inlägg i #16 och #18. Och det är sannolikt 'jag' som står ivägen för mig 'själv' (och där var jag lite vitsig)  Där är jag totalt blank. Någon som har ytterligare tankar kring detta?

Jag tänker att… Allt som har med tro att göra går att intelektualisera till en viss gräns… Men en hel del kan man inte försöka förstå och hitta genom intellektet… Det är ju just intellektet som leder oss bort från enheten med anden… Det är intellektet som separerar oss från Gud…

Om man försöker för mycket kommer man aldrig till det där avslappnade läget som är ett måste för att komma vidare… Man får till viss del inse att allt inte går att definiera med ord så att det blir begripligt för intellektet som då får separationsångest och genast försvarar sig genom att brotta ner eventuelle insikter i strid om sin överlevnad…

Att försöka förstå för mycket, för fort blir ett moment 22.

Jag har långt kvar… Vi har alla långt kvar… Är bara en pyttebit på väg…

Tack #21

Tack för att du påminde mig! Jag har ibland skojat om det starka intellekt många har begåvats med. Att det är både en välsignelse och en förbannelse. För ju starkare intellekt, ju 'smartare' vi är, desto svårare verkar det vara att lita på våra andra kroppar. Jag är MYCKET i min mentalkropp fortfarande….den enda jag har litat på under alldeles för lång tid även om jag nu gör framsteg….

Och den kroppen vill verkligen FÖRSTÅ. Det som kanske inte går att förstå i den dimension vi nu befinner oss. Som du säger, moment 22. En koan.

#20 Varför gör du det du gör? För att du inte kan göra annorlunda. Inget är fel här. Det bara är så det är i din upplevelse. Allt är som det ska.

- Det här är Det! säger läraren och klappar med händerna.
- Vadå, var, var, visa mig, ber sökaren och ser sig omkring för att hitta "Det".
- Detta är Det! *klappklapp*

När vi väl ser att den som söker och hela tiden försöker inte har en egen existens, är först då som sökandet och försökandet ges upp. Inte som ett görande utan som något som sker av sig själv när illusionen är sedd. Bilen rullar på tills bensinen tar slut. Sen stannar den av sig själv. Sådan är den andlige sökaren.

#9

Det finns ben, blod och muskler, och säkert är det mumbojumbo när benet påstår att det är kroppen, en med kroppen eller lik kroppen.

I ett ben-samhälle är kroppen och dess existens en gudomlig mysterium. Bra några galna ben törs säga att det egentligen är limiterande att definiera sig själv som ett ben. Det leder till exclusion, och exclusion leder till oförmågan att se allt som finns, eller att uppleva den allestädes närvarande kroppsligheten.

Det finns inte något helgad eller riktig sätt att förstå vad  budevabo har skrivit.

#23 Jo, men till det stadiet du talar om är vi inte ännu. Vi klarar inte att ang allt vi gör och säger bara följa anden och vårt sanna jags vilja…

De flesta av oss har för mycket kvar av intellektets styrning. Vi är osäkra på om det är andens röst inom oss eller vårt ego som vill, gör och säger…

Förenklat kan man väl säga att… Så länge vi ifrågasätter vårt eget görande och sägande så är vi fortfarande styrda av intellektet. Om vi var fullkomligt upplysta skulle vi inte ha "second thoughts" om någonting. För det är först då vi vet att vi kan ha fel och göra fel fullt ut. Den dagen när vi slutat att ifrågasätta oss själva - den dagen är vi upplysta.

Men jag upprepar… Det är långt dit… Rom byggdes inte på en dag. Vi kan diskutera detta och vrida och vända denna fråga ut och in… Det är fortfarande intellektet som är styrande - annars skulle vi inte sitta här och orera kring det…

#25 Jag kan ärligt säga att jag inte vet var någon "befinner sig" om man ska prata om att vara "redo", och jag skulle vilja påstå att det kan inte du heller…Vi är alla precis där vi är. Och så är det med det.

Men vem som helst kan när som helst, var som helst och hur som helst vakna upp! Även om man är väldigt mycket i det intellektuella och det har hänt.. Det är nämligen något som händer när det händer. Det är sannerligen grace och bortom all vår kontroll och förståelse…

Jag ser att det finns en väldig förkärlek till olika föreställningar om hur något är, blir, ska vara och se ut, som märks speciellt när man börjar prata om andlighet i form av andlig upplysning eller uppvaknande. Dessa ord i sig gör att många genast får en bild i huvudet: "så är det när man är upplyst, detta innebär det att vara upplyst".

Detta är väldigt vanligt men väldigt sällan ifrågasatt av den andliga sökaren själv. Är uppvaknande/upplysning verkligen så som jag tror det är och vad vet jag, egentligen? Hur ofta ställer den andlige sökaren den frågan till sig själv?

Det är fascinerande och på ett sätt charmigt att se alla föreställningar florera här och där angående andligt uppvaknande/upplysning/frihet. Jag har full förståelse för dem, ska jag säga. Jag känner till deras tjusning och hur övertygande dessa tankar kan vara, när vi tror på dem. Egot är lurigt även här..

"Det är långt dit… Rom byggdes inte på en dag. Vi kan diskutera detta och vrida och vända denna fråga ut och in… Det är fortfarande intellektet som är styrande - annars skulle vi inte sitta här och orera kring det…"

Tack! Dessa tankar du har är typiska exempel jag hör ofta angående varför man inte kan vakna här och nu. Egot älskar dessa.

#26 Jaa du… vi har ju varit i denna diskussion förut här inne ett par gånger…

och jag menar återigen bara att precis det du nämner i #26 där är du också i din förståelse, du har din föreställning/idé om hur "lätt" det är att vakna upp och att man kan göra det närsomhelst, just precis det föreställningen/idén är just bara en ytterligare föreställning/idé bland alla andra.

Det du pratar om är nämligen en medvetandeutvecklingsprocess (för mig) och det tar tid (lång tid), att du kanske är vid vägs ände (4-5 inv) är ju möjligt, fast inte troligt….

#27 Presis så jag menade… Att det är en utvecklingsprocess. Att det inte sker i en handvändning…

#26 Jag förstår att du utgår ifrån "A course in miracles" Men det sägs även där att man har en övergångsperiod…

Apropå #26, #27 och #28.

Jag erkänner villigt att jag inte har så stor koll på invigningar och nivåer osv. Men jag undrar om det är risk att man bladar ihop saker här? Det finns t ex något som heter kundaliniuppvaknande. Man blir då väldigt upplyst i en handvändning (jag undrar hur många av de som utövar kundaliniyoga som vet vad det de gör under sina pass syftar till…ingen av de jag har frågat har vetat…)

Jag har en kompis som fick ett (kanske ojordat) kundaliniuppvaknande för några år sedan, det kom som en blixt. Och det höll på att gå riktigt åt skogen. Han susade runt i någon slags allvetande upplyst harmoni i tre dagar innan han blev inlåst på psyket med diagnosen psykos (som alltför många andra…).Han hade tur för de medicinerade honom lindrigt - andra får mediciner som gör att psykosen konserveras i sitt värsta akuta läge som de ofta är i när de kommer in..)

Samhället verkar inte moget för att ta emot alltför upplysta personer tror jag. Och den enorma glädje, energi och upplysning som bor i ett uppvknande gör det svårt för individen att fungera i det vardagliga liv som vi tar för självklart. De behöver ju inte sova, de kan plötsligt saker de aldrig kunnat, de verkar knappt ha behov av mat och jag tror hygien och sådant riskerar att bli eftersatt. De kan dra igång vilket projekt som helst…

Nog om det.

Det var en coach som sa till mig en gång att 'förändringen bara är ett beslut bort…' Och jag kände hur det knöt sig i min mage. Hur menade han? Jag som hade kämpat med allt möjligt för att nå den förändringen, jobbat för mina mål, testat, sökt, provat, jobbat, ringt, frågat. Och så säger människan med ett leende att 'det är bara ett beslut bort'. Han kunde lika gärna ha spottat mig i ansiktet. Det hade nästan varit bättre. I mitt huvud blev kontentan av det han sa att det var mitt eget fel att jag satt fast, som inte klarade nå den förändring jag efterlängtade.

Jag satt faktiskt mycket hårt fast i mig själv ända tills jag mötte min mediala healer. Och om han hade menat DET beslutet, att gå till henne för första gången 29 november, 2005 så hade jag köpt argumentet. Men det tror jag inte var det han avsåg.

Och en sak till. Jag har träffat oerhört mediala människor, reiki healers master de luxe, deeksha-givare osv osv som inte har en aning om vilka de är själva. För de har jobbat med en aspekt av sig själva och glömt de andra såvitt jag kan förstå. Många gånger har de inte hittat sin egen kraft, de har inte läkt i sina kroppar, auran kryllar av gammalt som inte blivit omhändertaget. Aldrig i mitt liv att jag släpper in dessa i mina energier. För en del av dem äter gärna av andra.

Vad är det jag vill säga med det här då? Jo, att jag personligen tror att processen är bra. Att det får ta tid gynnar individen. Om allt skulle släppa samtidigt, på alla fyra kropparna (mentala, känslomässiga, fysiska, andliga), är risken stor att vi skulle få en sådan chock att vi aldrig återhämtade oss riktigt. Det är den invändningen jag t ex har mot Resan. Där riskerar man att missa flera av kropparna när man reser genom lagren.

Anyway, det är svårt att veta. Det är lättare att spekulera. Och som Tunridan skriver, egot skojar gärna till det.

Kundalinin följer invigningarna = processen i medvetandeutvidgningen

när man har skadade skyddsnät över de lägre chakrana det är då det kan gå galet. man kan ha detta utan att veta om det och oftast hänger det ihop med lekande med chakran och kundalini i tidigare liv. Därfö bör man alltid vara mycket (överförsiktig) när man ska experimentera med chakran och kundalinin. Det är att leka med eld. Så du har helt rätt budewabo, och för de av oss som gått den långa vägen och den djupa vägen, helt ner i skiten=mörkret på jorden vi kan inte lyfta oss ur allt på ett ögonblick, vi kan inte och ska inte heller för den delen, vi ska liksom längre bort än till den första vägens ände… det finns liksom många ändar….

#27 Ja det är möjligt att vi pratat om detta innan, men det var då. Nu är nu.
Naturligtvis delar vi alla med oss av våra upplevelser utifrån var vi är. Hur kan vi göra annat? Så även jag förstås. Och du, och alla andra.

Men jag får känslan av att man inte "ska" säga vissa saker för att det är något som kanske ligger bortom någons förståelse? Obegripligt för mig i såna fall, om det är så. Jag säger det jag säger, liksom alla gör. Sen är det upp till den som läser orden att avgöra om det ens är relevant. Så ser jag det.

Det du pratar om angående invigningar och vilken jag eventuellt skulle vara vid eller inte, är totalt orelevant (för just mig). Det intresserar mig faktiskt inte…

Och jag ser lika mycket som någon annan att det hela är en process i de flesta fall av uppvaknande, efter att det första uppvaknandet skett. Uppvaknandet i sig kan ju ske på ett kick och det är det jag menar när jag säger att vem som helst kan vakna här och nu. Antingen gör man det, eller inte. Svårare än så är det inte.

Men sedan kan man gå lite fram och tillbaka ett tag, det kan vara en tid av förvirring och disorientering. Jag har medkänsla och förståelse för den processen, i mig som i andra. Den kan vara jobbig. Jag vet.

Fast samtidigt angående process; vem kan säga med säkerhet hur "det fungerar" i varje enskild människa? Inte jag i alla fall. Det ser väl ut som det ser ut och utvecklar sig som det gör. För det gör det ju…
Jag avstår från några teorier. Bättre att se var man själv befinner sig och sluta jämföra med andra. Och dessutom; kanske det finns någon som behöver höra just såna ord som de jag skriver? Det kanske är precis vad just någon är redo för att höra? Vem vet..

#28 Nej, jag utgår inte från "A Course in Miracles". Har aldrig läst den. Det jag utgår ifrån är egna upplevelser och insikter, som jag sedan fått hjälp med att förstå mer om tack vare mina lärare (bl a Adyashanti).

Eftersom det är en process över en mängd liv, då kan ju inte vem som helst bara vakna upp, det är ju det som är skillnaden i din förståelse och de flesta andras här inne. Så uppvaknandet kan bara ske när det är läge för det när man nått en viss nivå eller ett visst steg på just denna medvetandeutvidningen trappa.

Du ser ju det som att alla är där, bara ett steg ifrån, du har tagit steget, alla som inte håller med eller förstår dig i din syn, har bara att göra att ta dett steg så är man "hemma". Jag anser att så funkar det inte. Vi utvecklas genom eoner och är man nyfödd kan man inte bara ta ett steg så är man vuxen, det är en mängd steg som ska tas, från det man lärt sig gå.

Sedan detta med att säga saker som ligger bortom någons förståelse, då upplever jag det som om man tror att andra är dumma eller inte kan förstå och så ser jag inte på saken alls.

Vill bara förtydliga jag förstår precis vad du menar och jag håller med dig i din syn, det är bara det att  denna syn kan finnas/praktiseras på fler plan och det du oftast pratar om är något som sker vid 4-5 inv ev redan vid 3 men inte för de flesta av oss "på gatan".

Vi har också det problemet att ta hänsyn till och det är att vissa kommer hit relativt nya från andra planeter/solsystem och är redan "rena" till viss grad är detta du pratar om relativt lätt (upp tilll en lägre grad), vi som tillhör Jorden, våra själar har valt att gå djupt ner i mrökret och detta har skett av en viss orsak ett visst syfte som vi många gånger inte känner till dagsmedvetet, men går man invigningsvägen på jorden så ska vi inte göra som de som kommer mer utifrån och är mer på besök här för att just visa det du pratar om, därför blir det svårt att mötas, eftersom de som kommer mer utifrån och tror allt är så lätt de har inte full förståelse för hur utvecklingen sker här på jorden.

Oftast förstår vi dem (vi vet och förstår vad det pratas om), men det är sällan eller aldrig den motsatta förståelsen finns.

Jag fick bilder i mitt huvud nu när jag läste #31 och #32. Intressanta och fina inlägg. Tack för att ni delar med er. Och tack till alla som bidragit i denna tråd, jag får rysningar av allt klokt och nytt som jag får ta del av.

En process av uppvaknande eller olika faser i medvetandehöjning är något jag hyfsat klarar relatera till. Jag har gått igenom några 'själens dunkla nätter' av olika längd i detta livet och alltid kommit ut med mer kraft, kärlek och glädje relativt innan.

Däremot det här med invigningar hit och dit är något jag över huvudtaget inte klarar förhålla mig till. Betyder det att det bara finns en 'skola' att gå i här på jorden och endast en sorts 'examen', dvs invigning i hela världen/universum?

Jag vet att det står massor om invigningar i de danska artiklarna som jag inte orkat penetrera till fullo men på vilket sätt spelar det någon roll vilken invigning någon (som gått i den enda skolan??) eventuellt verkar ha passerat? Det talas om 444 initieringar någonstans (Bibeln?) har jag hört. Är det något annat? Eller syftar man på samma gradering men med fler nivåer?

Det har sagts mig ibland, efter att jag haft någon omvälvande (oftast nattlig) upplevelse att det var en initiering. Och det är väl ok att få en förklaring på den ibland skrämmande upplevelsen men sedan om det var den 44e eller 55e enligt just det räknesättet är helt irrelevant som jag ser det. Någon skrev i en annan tråd om att det inte var så viktigt vem som gick före eller efter på stigen…och jag tror att det finns ett oändligt antal stigar. Vars och ens stig är väl inte densamma som någon annans?

Jag rör mig i flera (just nu tre) helt olika andligt orienterade klungor och det är intressant att ta del av de olika sätten att beskriva saker. Jag tror ofta vi menar samma sak, som i det berömda exemplet med en kaffekopp med ett öra som sedd från vissa vinklar faktiskt ser öronlös ut.

Just invigningar diskuteras bara just här på iFokus. Inga av mina 'i verkliga livet'-människor bryr sig/vet något om detta trots att de hållit på sedan 80-talet så jag tycker det vore intressant att förstå vitsen med de olika graderna/nivåerna. De danska artiklarna är dock för tunga för mig för att förstå vid en direkt genomläsning.

Vad händer vid första invigningen? Vem kan invigas? Vilken skola skall man ha gått, är det kristendom, islam, judendom, zen, hinduismen etc? Vad händer vid åttonde? Är det som i karate att bara en kan ha den högsta graden inom varje stilart? Buddha inom buddismen, Kristus inom kristendomen, Allah inom islam? Finns det någon nu levande människa som är invigd på någon nivå? Hur är man då? Vilka skolor har de gått?

Please enlighten.

Jag syftar inte till att vi är "för korkade för att förstå". Jag menar bara att jag inte tror att man kan stressa fram förståelse via enbart intellektet.

Jag tror att vi har kommit olika långt och att det måste få ta den tid det tar för var och en. Om jag kommit en liten bit och du längre tror jag inte att jag, enbart, genom att läsa eller diskutera en sak här, från en dag till en annan kan komma fram till målet. Jag tror att det tar olika lång tid för olika människor och att vi är på olika nivåer.

Jag vill inte generalisera eller förminska någons kapacitet.

#32 och #34

Så här är det en gång för alla:

Jag har delat med mig av min upplevelse, det är allt jag gör. Uppenbarligen så verkar det som att vi pratar förbi varandra på något sätt, för när jag läser era svar till mig så ser jag att ni tolkar (naturligtvis) på ert sätt och att jag når inte riktigt fram till er med vad jag menar.
Eller så är det jag som inte uttrycker mig på ett bra sätt, eller båda. Hur som helst, det har ingen betydelse.

Jag tänker bara avsluta med att säga att jag inte tycker att någon är "dum" eller för "korkad för att förstå" (varifrån kommer denna feltolkning??), det är en total missuppfattning av mina ord om ni tolkar det så.

Precis som jag har redan sagt tidigare (och jag upprepar detta ganska ofta) så är vi alla där vi är, precis som det ska vara. Jag ser att allt är som det är, varken rätt eller fel.

Det var allt, over and out.

#33 Budewabo; Lycka till med allt! Kram.

#35 Det var inte du som sa det… Jag hade heller inget syfte att "bråka." Ber om ursäkt om jag uttryckte mig dumt…

Vad jag menade var egentligen det du säger i slutet… Alla är där de är - detta är varken rätt eller fel…

#36 Det är ingen fara alls, det finns inget att be om ursäkt för som jag ser det. I mina ögon finns inget "bråk".

Ha det gott i sommarsolen! Kram.

#33  den som söker en skola söker en skola . Den som examinerats från en skola praktiserar sin skicklighet antingen för skolans ära eller för sin fortsatta utveckling . En del säger att livet är en skola . De kanske är Mästare .

Livets skola …. går vi alla i, även de som är på tillfälligt besök på planeten Jorden…

#33 jag förstår att våra artiklar kan vara lite krångliga att ta sig igenom, men de är värda det….

1 invigningen är den dörr, det skifte i en människa där själen inkarnerar i hjärtat, dvs det finns en öppning (liten) till själen via hjärtat. Det är denna öppning, denna späda kontalkt som de flesta av oss jobbar med och försöker fördjupa. när vi lyckats med de lärdomar och processer somm ligger mellan 1 o 2 invigningen så går den andra invigningens ström igenom och man har tillgång till ännu mer själsvibration/förståelser. På så vis går invigningarna framåt = en process i utvidning av medvetandet.

ALLA som går denna väg gör det oavsett vilken religion eller icke religion man tillfälligt tillhör (beroende på vad som ska uppnås i innevarande inkarnation). oftast så har man ett gäng i öst sedan några i väst, några inom kalolicismen, några inom buddhismen osv osv. Några ateistiska några politiska osv osv…

Vi lär fördjupa oss i de religioner, och samhällsengagemang som vi finner lämpliga utefter den personlighet vi fått skruvat samman inför varje inkarnation. För att ge oss upplevelser och förståelser som vi sedan kan använda  oss av och det driver oss framåt, sakta men säkert.

Så alla kan bli en kristus eller en Buddha, det är ett ämbete, men kasnke inte alla ska bli det på jorden, det finns ju miljarder planeter och solsystem som man kan inneha den positionen om det är det som är bestämmelsen för just den själen, efter 5 invigningen som ju är Mästar invigning, dvs man mästrar de tre lägre planen fysisk/eterisk, astral o mentala plan. När man är vid den " vägs ände" då tar (sägs det) 7 nya vägar vid att välja mellan…. Några  bär ut ur solsystemet andra bär till hirarkin och det som finns omrking Jorden, någon leder till solsystemets skötsel om amn får säga så… så det finns massor med utveckling även efter där…

en bok som kan vara intressant i sammanhanget är Alice Baileys bok Invigningar, mänsklig och solar.

Jag använder denna förståelse till att förstå mig själv och andra. varför är ajg som ajg är och varför är andra som dom är, mycket kan utläsas om man förstår invigningsvägen och processerna som leder till de olika, vad man genomgår är ju oftast likartat, så.

Man menar på att det finns några miljoner människor på 1 invigningsgraden elelr på tröskeln till den,  mänskligheten som helhet är på denna tröskel. Det är i denna process vi alla lever i och att sätta sig in vad som pågår både globalt och ensklit genom att förstå dessa processer, underlättar i alla fall för mig.

Sedan säger man att det är ca 1 % av mänskligheten som är mentalt polariserade dvs runt 2 invigningen, så det vimlar ju inte av invigda precis och ju högre upp efter no 2 ju färre givetvis och oftast är man inte så synlig efter 3 invigningen. Den mest synliga och aktiva delen är väl mellan 2 o 3, då man har fullt upp med att "rädda" mänskligheten, ex Obama, Moder Theresa, Nelson Mandela osv…. och som du ser, de alla verkar inom politik och religion, så det är lite olika var  man/själen väljer att vara aktiv.

vet ej om dett sa något… 

#39

Tack för ditt långa och sammanfattande svar! Uppskattar att du beskrev det med egna ord utifrån egen lärdom/kunskap. Även om artiklarna är skrivna av människor med erfarenheter har jag ännu svårt att ackumulera dem. Det blir kanske dags för dem så småningom :-)

Med risk för att feltolka/övertolka ditt svar undrar jag ändå…

Kan det vara så att första invigningen är den medvetandehöjning vi och Moder Jord sägs stå inför i samband med 2011/2012? Planeter eller om det var solar lär hamna i alingment etc vid en särskild tidpunkt omkring denna tid och det är då jag har hört/läst att höjning av jordens medvetande kan ske. Sedan lär det vara en diskussion kring om vi hinner eller ej men detta är jag inte så insatt i.

Har sett att det skrivits mycket om Alice Bailey här i forumet och har henne på min bokönskelista nu. Läser just nu Sylvia Browne, Livet på andra sidan och fascineras. Jag och mina Eldsjälar besökte faktiskt Arkivet under en meditation och det var oförklarligt vackert och liksom vibrerande. Och nu när jag läser om den platsen i hennes bok inser jag att likheterna är slående.

Glöm inte att man kan låna Bailey på biblioteket också ifall man inte har råd att köpa böckerna med en gång. Ett tips kan ju vara att låna ex Invigning och sedan köpa den

Arkivet då utgår jag ifrån att du menar Akasha krönikan.
Eftersom det krävs en väldigt hög utveckling dvs mental polarisering och det är ca 1% av mänskligheten som är det och är man det och klärvoajant så kan man läsa denna krönika på det enda sanna planet det högre mentala planet. De flesta läser denna krönika på det illusoriska astralplanet och där är den en återspegling. Här kan läsas om det.

Om mänsklighetens 1 invigning hänger ihop med spekulationerna omkring 2012…. vet ej. Eftersom 2012 är ren spekulation och om inget händer så  är det ju inget. Skulle något ske så hänger det ju ihop.
Fast fram tills nu så har utvecklingen på jorden gått väldigt långsamt, nu speedas den lite upp. För mig så går utvecklingen fort om saker ska ske inom ett par hundra år om man jämför att utvecklingen har gått så otroligt långsamt under hela manifestations tiden...

Att kunna tillåta sig förändring är en positiv egenskap som vi alla bör tillåta oss att utveckla men den andliga resan av att "nollas" är inget som vi i kroppsligt tillstånd kan bejaka fullt ut för kroppen har sina fysiska behov.

Vi behöver sköta den världsliga biten av våra liv även om vi också utvecklar den högre insikten i vårt inre/kontakten med alltet.

Så att inte tillåta sig att upptäcka sig själv, att inte tillåta sig att utvecklas i meningen av att hitta sina egenskaper och talanger som är världsliga tycker jag på intet sätt är en väg att odla sin andlighet eller vad ni vill kalla det.

Därför tycker jag att det är väldans mumbojumbo att BLANDA den fysiska delen av oss som faktiskt innebär "define" med den eteriska resan som är en helt annan och som inte är allt i just denna existens. Texten blandar alltså två vitt skilda ting och gör oss till enbart andliga varelser, vilket vi inte är.

Jag vill tillägga att vi i en bemärkelse är allt och det är vi genom att vi är en del av alltet men det betyder inte att vi skulle vara exakta kopior av varandra. Vi skiljer oss åt emellan indviderna och det är det som vi bör tillåtas upptäcka och ära, för även om vi alla är "allt" så är vi ändå inte allt.

Genom livet tar det år att komma underfund med sig själv och vi har alla våra begränsningar i olika avseenden. Därför ogillar jag euforiska texter som vill sätta oss i en psykos av att "vill jag så kan jag". Man varken vill alltid eller kan alltid och det vore bättre att lära människorna att ta till sig sina goda sidor och uppskatta sig själva än att få dem att misslyckas i "mission impossible". Vi är värda allt för vad vi är - inte för vad vi _kan_ bli.

Cleopatra, kanon fina inlägg!! Håller helt med dig.

Detta med mångfald, den är så viktig och även på de inre planen och bland mästarna dvs hierarkin, finns ingen likhet, allt är olika, de har olika egenskaper och förmågor, alla går inte samma utvecklingsväg, de finns ju 7 att väljabland… det finns 7 olika stålrar med därtillhörande 7 olika personlighter och det ändar med att man blir sin monad/andes om ju faktiskt är en av de tre huvudstrålarna, dvs antingens en Viljes monad eller en Kärleks monad eller en Intelligens monad och i mig måste där finnas en vis skillnad mellan dessa tre aspekterna … annars vore det inte tre…

Så att odla sina "egenheter" är viktigt och då måste man "defina"

Angående intellekt: Min första lärare sa åt mig att sluta fråga. Jag var väldigt intellektuellt inriktad på den tiden vilket begränsade mig då det är bättre att ta till sig andlig kunskap genom intuitiv förståelse. Det var en process i sig att släppa. Och det var väldigt förvirrande för sinnet i början då alla koncept som gett en trygghet drogs bort.

Det finns olika förståelser på olika nivåer och dessa kan tyckas vara paradoxala ibland. Ett öppet flexibelt intuitivt sinne hjälper en mer än ett sinne som vill dela upp och strukturera den andliga verkligheten som man gör inom skolan. Vi är vana att "studera" på det sättet men det begränsar vår förståelse. Alice Bailey får man läsa intuitivt då det annars är svårt att greppa hennes undervisning på djupet.

Angående vår andliga mognad och invigningar så tycker jag att den teoretiska kunskapen (om t ex invigningar) kan vara en hjälp att förstå andras och egna prövningar.

Ens livsväg anser jag vara förutbestämd utifrån det vi vibrerar ut från våra lägre kroppar. Med hjälp av den fria viljan kan vi ta till oss lärdomen från våra karmaläxor. Och det är utifrån hur vi agerar och reagerar på dessa, och utifrån hur vi omvandlar oss utifrån dessa som vi bestämmer hur mycket vi kan växa. Och på så sätt förändra vår livsväg.

Den nivå vi har anser jag vi visar och manifesterar via hur vi reagerar på utmaningar och prövningar i livet och hur vi reagerar i konflikter med andra. Ju mer oberört och kärleksfullt vårt hjärta kan vara i dessa lägen, ju högre andlig nivå befinner vi oss på.

För en del av oss är det lättare att släppa och omvandla än för andra. Men de himmelska rikena där vi hör hemma kan vi bara komma in till utifrån den nyckel vi har som passar in på just den himmelska nivån. Och det bestäms av den renhet och samstämmighet med högre kosmiska principer som vårt väsens vibration har med den himmelska nivån.

Om vi inte klarar att hantera konflikter väl t ex, så faller vi ner i nivåer. Om vi inte klarar av att ta motgångar med jämnmod likaså. Och det är just det som kultiveringen av självet syftar till. Att höja oss nivå för nivå.

Jag har själv varit med om plötslig "upplysning". Men det innebar inte att jag var färdig. Jag har däremot fått något att utgå från, en vibration att jämföra med så att jag har kunnat hitta rätt och kunnat släppa egots villfarelser. För det är väldigt lätt att det kan bli ett egots upplysning och bara en flummigt egobekräftande tillstånd.

Det jag lärde mig var hur att kunna gå mellan olika nivåer genom att se vilken vibration något bestod av. När det var egots så är den mycket grövre och villkorlig. När det är själens så är den mycket tolerantare, kärleksfullare och lättare. Men utan att vara mesig och acceptera allt. Själen har sina nivåer och sina "regler".

Så upplever jag det.

#43 Bra formulerat, instämmer i det du säger. Vi är inte alla lika och vi måste få ha olika resvägar, mål och delmål…