Jag tror inte att man väljer specifika händelser utan karaktärer som man ska bearbeta, kan då vara " offerrollen" som man ska utvecklas igenom…

Jag tror nog man kan välja att födas in i en familj där risken är stor att man bli misshandlad osv…

Vi har ju både den enskilda karman och familjekarma så jag tror nog att det är oerhört komplicerat detta med vad och varför man "råkar" ut för händelser.

Individen och personlighetens som skapas av individen lyder ju "order" från själen eller anden dvs Atman.

Det som händer dig på got och ont i ditt fysiska liv har ju åxå att göra till stor del av din karma som du måste arbeta ut för att kuna gå vidare…

Det är ju bl.a därför vi "hänger" av den sk. personligheten i mentalvärldens övere del (kallat Kausualvärlden) innan vi återgår/reinkarnerar i en ny kropp…För ett nytt liv men bara med delvis nya förutsättningar…

Tingar lite för vägen till självförverkligande… läs dom tre kapitel som ligger ute choklad… Så kan vi prata sedan och under tiden……

Jag liksom Choklad har nog samma undran, tror jag. När jag idag hör på radion om ett nytt dataprogram som ska hjälpa till att sortera bilder på barnpornografi, och en polis som intervjuas berättar om att det är bilder på små barn som penetreras i alla tänkbara och otänkbara öppningar i kroppen. För min del kan jag inte ens förställa mig tanken på detta, men saken är att jag inte kan förstå hur vuxna människor kan utsätta barn för detta. Inte ens i min värsta fantasi kan jag förstå detta beteende. Är det överhuvudtaget ett mänskligt beteende, det måste vara så långt bort från självförvärkligande man kan komma. Finns det någon som kan finna någon form av förklaring på detta?

Mmm det har ju inget med självförverkligande att göra. detta är ju kriminella handlingar som vi människor gör mot varandra..

Vi måste nog hålla isär begreppen lite nu….

Okej, jag kanske rör ihop det.

Jag håller med dig att vi människor kan vara riktigt jävliga och sjuka mot varandra på många sätt…Men det har ju direkt ingenting med att göra med våran väg till självförverkligande…

Nej, det är jag helt övertygad om, men jag kan trots allt inte sluta undra över hur det är möjligt att någon kan vara så ondsint.

Mmmm jadu.. det kan man ju undra…Har du hört talas om Karmalagen?

Usch..

#11, Karmalagen känner jag till, har funderat mycket över den också. Karman är summan av alla gärningar, enligt vad jag känner till är de 30 första åren av en persons liv en bearbetning av tidigare karman, och efter 30 års åldern börjar man bygga på en ny karma. Jag förstår därför att alla någon gång får sona för sina egna odna handlingar och tankar, men barn som i tidiga år blir utsatta har de varit så hemska i tidigare liv eller råkar de bara bli föremål för det onda? Jag läser även "En kurs i mirakler" och vet att alla måste förlåtas, men ibland är det svårt.

karmalagen kom ni in på,att "du" har en skuld att jämna ut,på/från andra sidan..borde det då inte vara ..värre/svårare att vara den som löser dig från din karma"skuld",dvs,att återfödas inte som misshandlad,utan den som  misshandlar ?!? :- /

en förklaring jag läst om,är att där,på andra sidan är vi i ett sådant kärleksfull *rus*,så stärkta av det att vi tror vi klarar av alla  ..utmaningar o lärdomar,

men oxå att vi då inser att vi behöver gå igenom alla steg.

penke

Genom alla tider i alla världar andas alla människor kärlek . Det är ju vår natur och det som gör det möjligt för oss att leva varka göra tänka känna . Det som ändå är det fina i kråksången är att vi har börjat reflektera på oss själva och försöka ta reda på hur det fungerar och hänger ihop , vad som är gynnsamt och vad som leder bort .  Detta måste var och en välja med sitt eget omdöme efter förmåga i situationen i medvetande om att det finns lagar som vi alla lever efter och i och för . Det är detta arbete att lära sig mer och själv börja forska som lyfter till större möjligheter.

Man brukar väl säga att vi repeterar tidigare liv upp till ca 28-30 års åldern.

# 14   Ja just det. Undrar …det kommer ju aldrig att sluta det blir en evig cirkel av våld

#17.. Nej det behöver du nog inte oroa dig för..Du liksom alla andra ta ju små kliv uppåt varje gång..

Precis…  så  tillslut så har vi lyft oss i kragen…

Vet inte hur jag skall formulera mig men ska försöka. Om detta med att utsättas för våld som barn, så hur hemskt det än kan tyckas väljer vi detta innan vi går ner. Hitler som skrivits om på andra sidor tidigare, har varit nere flera gånger efter sin "död". Gissa att om vi visste allt om detta kanske slutar att döma. Vi har alla en hitler och en moder Theresa att titta på inom oss.

Hitler har varit nere flera ggr efter sin död..  vad menar du?

#20 Ligger mycket i det du säger.

grunnar vidare… vi slår inte ihjäl någon fysiskt men många av oss gör det i tanken… och den går på ett eller annat sätt in den som det tänktes om och på ett elelr annat sätt tillbaka till den som tänkte…

#21

Att Hitler har blivit utsatt för hemska saker, vilket han visste när han valde familj, och vad som väntade.

Så utsatta barn väljer , även om jag har svårt att förstå , mindet styr mig iså fall. Det jag kan bidra med är att i hjärtat känna med alla inblandade, i dessa fruktansvärda saker som vi läser om dagligen. Lilla Engla tex Hon får mycket healing men hur är det med förövaren? Han är svårare att försonas med, men behöver vår kärlek mer egentligen. Då helar vi också oss själva. tack för nu.

Man vet nog inte vad som väntar i detalj. Lite skapar man ju åxå som vuxen.

Engla fick mycket healing och mycket hjälp av många människor under sin första tid på andra sidan (under den första veckan). Det är jag väldigt övertygad om. (kan säga att jag vet)

Att förövaren nu får sona sitt brott under många många år som inlåst är ju bra för hans karma och hjälper honom vidare.

Dödsstraff är under alla omständigheter fel, esoteriskt och karmatiskt sätt. Sedan kan jag förså enskilda anhöriga som minsann skall…… men detta är ju inget annat än hämd..Vilket leder till…..?

Det du gör då du avrättar en morddömd fånge är att du skjuter upp hans/hennes karmabearbetning till nästa liv. Sedan åxå som bödel tar du ju på dig en massa onödig karma bl.a annat blir inflätad i förövarens fortsatta utveckling.

Såg ett reportage om en som avrättat fångar i USA och det hade blivit några st under årens lopp. Leende och stolt förklarade han vad han ansåg om dessa kryp som inte förtjänade något annat. Om han skulle veta vad som väntar honom så skulle han nog inte le längre. tror jag….

#20 0ch #24   tänker som dig.( tror jag )

Vi bär alla på både djävlar och madonnor inom oss.Våra medmänniskor har förmåga att väcka oss om vi kan uppfatta de projiceringar vi hela tiden gör.Det agg vi känner för Hitlers handlingar får extra salt i såren för att vi vägrar erkänna att vi själva har en mörk sida inom oss.Att verkligen kunna förlika sig med tanken att "ja, jag skulle också kunnat bli en mördare" så kan man också börja se dessa förövare på ett annat sätt.Som omedvetna.Helt enkelt omedvetna.

Att hysa ett enormt hat för tex barnvåldtäktsmän, gör att vi själva då odlar en negativ sida inom oss.Det gör oss inte till bättre människor att döma andra som sämre.Den diskussionen leder ingenstans som jag ser det.Man behöver bredda perspektiven och försöka förstå HUR detta kan hända,ur mänsklig synvinkel, och HUR man kan undvika att människor ska bli så trasiga och knäckta så att de tappar förankringen med sin själ, och därmed begår såna fruktansvärda handlingar. 

Jag känner som #24  att det är viktigt att vi rannsakar oss själva iom det här att vi har lättare att ge healing till "offren" än förövrarna- som behöver minst lika mkt hjälp.Där har många som anser sig godhjärtade likväl en uttalad "hämdtanke" att personen ska få "vad den förtjänar", i stället för att vilja hjälpa den.Men offret har ju också på ett sätt fått "vad den förtjänat", alltså vad den behövde uppleva i just den inkarnationen.

Hur kan man egentligen bedöma vem som "är värdig"  att få kärlek och ljus sänt till sig?

#26 "man" kan ju inte det, den ende "man" som kan det är väl "vår herre" dvs Gud.

I ditt andra större stycker tycker jag du har en stor point.

Appropå tidigare liv!

Oj, vad jag önskar att jag inte hade avbrutit min son i sitt snack. När han var en lite pojke på fyra år.

Han hade precis börjat prata ( var sen med talet)

Jag stod vid diskbänken o skulle fixa mellanmål. När jag hörde honom säga

" Mamma engång för länge sen.När jag var en gammal gubbe.Innan jag blev en liten pojke igen,,,,,,,,,

Där kom min fråga???????? till honom, och tråden han höll på att berätta om försvann.

Denna episod kommer tillbaka till mig av och till. har så gjort under åren som gått.

Vad var det han var på väg att berätta för mig?

Jag undrar så

# 28   Wow..kommer han inte det nu ? så du kan fråga?

# 29  Jag glömde skriva kommer han inte"ihåg" det nu..i ovanstående

Nä,, han kommer inte alls ihåg det.

Kanske var det därför han var sen med talet.

Han kanske skulle avslöja för mycket?

Jag lär väl aldrig få svaret,,, men i och med detta så förstärktes min tro på livet efter detta.

många barn berättar " kommer du ihåg,för länge sedan, när jag var stor och du var liten" men sånt viftas bara bort av föräldrarna som fantasier.Men nog kan de bära på minnen som ploppar upp alltid…de var ju de som senast kom därifrån.

Samma sak har jag upplevt med mitt barnbarn när hon var ca 2-3år.

När hon säger min älskade son till sin farfar.

Jag bara skrattade först och tänkte vad säger hon, men konstigt är det ju att ett barn säger så.

Många andliga tror bokstavligen på att vi lever i Kristi tillblivelses tider på jorden och det är då litet "medialt" av barnen att säga saker för sin Himmelske Fader räkning till sin familj. Men vi vet ju om att barnen kommer från Gud och andebarnen inkarnerar så vad är nytt ?

#34 inget nytt under solen