Det finns många som du, det finns alltså inkarnerade änglar i människor kroppar ( jag är en)! Vi har ett par artiklar om du kikar på kategorin stjärn-änglamänniskor. hela Den Gyldne Cirkel i Danmark kallas också för "änglafarmen" för där vimlar av inkarnerad änglar och undervisning i den andan.

Vad mer vill du veta? Ställ gärna konkreta frågor här i din tråd så ska vi försöka svara!

Mariann/sajtvärd

Hej och stort tack för svaret!

Ja, jag undrar nog hur jag ska lättast gå vidare med detta, om det finns några kurser som kan vara till hjälp och nytta? Om det finns några som är duktiga på att hela deva-änglar och som kan ge råd och stöd? Jag är mycket sjävständig egentligen, men har blivit svag av alla sorger och tragedier i mitt liv. Jag vill bara ta bort stenen från mitt hjärta och se solen lysa igen..

Jag har pratat med en man som var en ängel och var expert på änglavärlden. När vi pratade per telefon sa han att "min vän, du är en ängel" och sen utbrast han och sa att det flyger en vit fjäder utanför mitt fönster nu. Ja, och sen forskade jag vidare och hamnade tillslut här. Jag bär på sådan sorg att jag knappt orkar leva mer och jag vill verkligen inte lämna jorden, jag vill utföra mitt arbete. Så jag behöver hjälp att finna vägar att gå som kan leda mig i rätt riktining. Jag är mycket ensam då jag inte kan prata med någon om detta i min närhet nu..

/ Jenny

Jag har ingen familj som jag kan prata med om detta för de skrattar bara och respekterar mig inte det minsta och speciellt inte i detta ämne. Dem tror inte på mig och jag orkar inte försöka övertyga om dem inte vill kännas vid min sanning, övertygelse och tro. Antingen blir dem så rädda att dem skakar eller så smutskastar dem mina sanningar och försöker motbevisa mig. Jag orkar inte försöka längre, min familj kan inte ge mig stöd i detta..jag har verkligen försökt i många år nu..ja, det är mitt problem, men det blir ju hela samhällets för att jag inte kan vara den jag är egentligen.

Kram från mig!

Förlåt mig i mitt klagande, jag menar inte så, jag är bara lite förtvivlad..förlåt och hoppas ingen tar illa vid sig.

jennyan, hur menar du att du bär på en så stor sorg? är det något som inträffat eller känner du bara så? Kan du berätta mer om det?

Hej!

Jo, jag ska försöka förklara, jag har hela mitt liv kännt mig utanför och annorlunda. Jag har märkt att jag kan lysa upp människor och få dem att blomma, men själv har jag hela tiden stått kvar och varit så ensam. För i mitt hjärta så bor det såå tung sorg. Jag vet inte när det började, men jag tror att det började redan när jag var spädbarn. Jag har en känsla av att jag var så känslig att minsta lilla som blev fel (enligt mig) lade sig som ett jättesvek och en stor sorg började byggas in. Jag har alltid varit orolig och rädd, men alltid varit den som sagt ifrån och stått för mitt ord i ALLA lägen. Jag har alltid varit ärlig, men blivit sviken då min ärlighet och kärlek har utnyttjats och inte blivit respekterad. Jag är kort, liten och välformad och otroligt söt i dem flestas ögon, men det gör inte mig mer välmående inombords. Jag är oerhört tacksam för mitt utseende, men det kan vara mycket frustrerande när ingen tar mig på allvar och respekterar mina ord. Min röst är ljus och dem flesta tror att jag är under 20 fast jag är 24. Jag har blivit trampad på så oerhört många gånger och jag har en vilja av stål och en integritet som är oerhört stark. Detta har gjort att jag har varit en lätt offer för dem som velat mig illa (och tro, det har varit MÅNGA), eller som bara är lite hårdare än mig. Jag känner det som att jag inte passar in här, det känns som om det inte finns någon plats för mig. Det känns som om jag alltid ska få stå och titta på och vara utanför. Jag blir bara titulerad som oerhört vacker, söt och fin, men jag blir aldrig respekterad och tagen på allvar som jag upplever det. Folk ser antingen upp till mig och prisar mig eller så ser dem ner på mig och försöker göra mig liten och svag så jag inte är något hot. Så jag har det inte så lätt, för jag finner inga som behandlar mig som en vanlig människa och kanske har svårt att göra det för att jag har blivit så trasig under alla år av besvikelse, svek och sorg. Jag är oerhört känslig och har ett för stort hjärta, jag bryr mig jämt om alla..och det gör ont att se allt.

Min pappa har i min uppväxt varit mycket borta, men i honom kände jag alltid igen mig mest i. Mina storebröder har alltid användt mig som sin lilla clown och jag har stått för alla skratt, men inombords har jag kännt mig kränkt och inte respekterad. Min mamma har alltid kommit till mig med sina ursäkta språket J-vla problem och låtit mig få vara hennes mamma. Jag har med andra ord inte kännt mig kärleksfullt behandlad på ett äkta och sant vis, jag har kännt mig utnyttjad på min kärlek och mitt förtroende. Jag miste min pappa för 2,5år sedan och efter detta har jag inte varit mig själv alls. Utöver detta har jag haft ångestproblematik som kom upp extra starkt när jag var 16år. Jag vill bara ha en vän som jag känner inte lämnar sina problem i min hand, som bara är, för jag har ingen att bara vara med. Detta är sanningen och den är hemsk, men sann..

Jag tror dock på mirakel, så..ja..jag söker..jag har ju fått veta varför jag är som jag är nu och jag är ju en änglamänniska, så det kanske inte är så konstigt att jag har varit som jag är..

Tack lkn02001 för att du brydde dig och skrev! Stort tack!

Hej

Hej

Jag har skickat ett pm till dig…Undrar om bokstaven J säger dig ngt ?

Hej coccygis!

Aha,,nu såg jag att du svarat.

Jag har svarat dig där =) läs!

Jennyan. Du är en inkarnerad ängel och som sådan har du haft många inkarnationer och genom dessa inkarnationer har det byggts in en sorg djupt in i ditt hjärta, denna sorg är det dags att förvandla. Det är dags för dig att rensda och öppna ditt hjärta ännu mer på djupet.

Som änglamänniska är du här för att hjälpa och sprida ljuset och kärleken på Jorden. Detta har du mer eller mindre gjort hela ditt liv och säkert många av dina liv, men nu är det dags att vara mer medveten ljusarbetare. Därför känner du av smärtorna nu. De kan säkert också ha skapats i detta livet, men långt ifrån alla.

Smärtorna är till för att göra ditt hjärta och väsen djupare, så de har fyllt en mycket viktig funktion för oss alla.

Det r knappt några inkarnerade änglar som blir igenkända för sina kvaliteter, utan frå just precis som du säger utstå sådant. I den värld vi kommer ifrån där är vi inte vana vid sådant. Där är ju alla respekterad för vad man är och kan. Där syns ju energi arbete, men tyvärr syns inte det i denna värld, den fysiska.

För många änglar så räcker det att man bröjar meditera på en hjärtemeditation, läser om änglamänniskor och får  en förståelse för hur det är att leva som en änglamänniska. Just Den Gyldne Cirkel som jag skrev i #1 är nog det enda stället jag har stött på som undervisar och ger förståelse omkring detta fenomen att änglar är i inkarnation.

Ifall du verkligen vill så går du in på den länken i #1 och läs, läs under fliken stj o änglamänniskor, gjorde du det?

Kanske också ska läsa andlig ensamhet artikeln och att mista sig själv, där finns också ett stycke om änglar i människor kropp.

jag pm ar dig också.

Kram

Mariann/sajtvärd

Tack för alla råd och tips, jag ska läsa vidare

Kramar

/ Jenny

Har läst lite om detta här på forumet. Dvs ang inkarnerade änglar. Hur kan man ta reda på om man själv är det?

Det är främst genom att läsa och känna/märka efter, och hoppas på att man får en inre upplevelse av sitt eget inre väsen…

Om man inte känner igen sig, så är det inte hela världen heller, man är ju det man är ändå…

Skulle tror att de som känner sig dragna till att detta kan vara så,  kan tänka sig överväga det, inte finner det främmande, där är nog chansen stor att det är så. De som genast slår ifrån sig är det antagligen inte… kanske kan man säga så….

Tack för ditt svar! Känslomässigt så känns det rätt. Känner igen mig så otroligt mycket i det Jennyan beskriver. Känslan av att inte höra hemma här och när jag läste artikeln om andligt ensamhet var det så otroligt slående! Lite läskigt slående nästan. Men att veta till 100% är nog inte det lättaste att ta reda på.

Nej, vi kan ana och tro, men hundra veta är jus vårt. Inre upplevelse bör man ju lita på….

Vi ska bara veta att alla som kommer utifrån dvs från andra solsystem och ljusplaneter, har också den känslan av främmandeskap. Har du läst artikeln att mista sig själv? Jag tror det är del två som är om änglamänniskor, men läs gärna alla delar (3 st) de är väldigt talande och det gör att man dels förstår sig själv och andra bättre, i alla fall upplevde jag det så…

#17 ett tips, läs även om kristusvägen…kan också kännas träffande

!  *kramen* till Jennyan

och en fundering/fråga,kanske mer till(via) Mariann ..om änglafarmen..med kartor hittar jag dåligt,men brukar komma dit jag ska,det jag känner till,men inte namnet är en .."änglaskola" i (närheten av) köpenhamn,i en stor härlig gammal park ,fantastisk att meditera i,jag fick mer intryck av att det var en ..skola för andliga änglar,mer än de i kroppen.men med den känslan  där,kan det nog vara bådeock ? *ler*

¿ är det ngt av gyllene cirkeln,eller känner du till ..adressen ändå ?

(eller får man den,adressen eller ..skjuts,när man är redo..?)

penke

#6 Du är inte ensam. Jag är en ut av de som känner din beskrivning mkt väl.

När jag var din ålder, länge sen, kände jag mig som främling vart jag än tog vägen. Innerst inne var jag ensam dock aldrig utan vänner runt om mig. Jag levde som i två världar, den ena den vanliga livet och den andra den anliga livet, som fanns inom mig. Min skola, mitt jobb, min fritid, allting vad jag gjorde var syftat, att hjälpa andra människor. Jag bara kände så, att detta är min livsuppgift på jorden. (För den här gången). Men, av mina innersta tankar klädde jag inte i ord till någon. När jag blev äldre och bearbetade bort frustationen som fanns inom mig av min barndom, blev jag fri, att känna mig lycklig. Då fattade jag, att kärleken och lyckan bor inom mig och den vill jag dela till mina medmänniskor. Jag har levt långt liv och upplevt enormt mkt svåra stunder. Men ingenting har kunnat ta mig sönder inuti eller lämnat bestående skador inom mig. Kärleken bor inom mig. Jag känner mig lycklig.

Jag är säkert, att även du, kommer att hitta samma känsla inom dig med tiden. Kram. från Pirkkolino

Inkarnerade änglar?? OMG!! Den ena sajten värre än den andra!!

#20 Änglafarmen är ett smeknamn på Den Gyldne Cirkel, men nu för tiden hörs det sällan, det var nog mer de första åren…

Birkemosegård ligger i ett mycket mycket naturskönt område, reservat eller vad det kallas för… park… vet ej…

ca 5 mil från Helsingör och från Köpenhamn kanske det samma….

Adressen dit och kontaktinfo hittar du här, och dit kanske du kan maila och undra om den "änglaskola" du funderar över. Sedan är det väl visst så att man kommer dit man ska, men ibland får man jobba lite för det också allt serveras väl inte på silverfat…

men,guldfat blir ju så kalla…! *fniss*

Tack,länken är sparad,ska tragla mig igenom danskan,i lagom doser (har övat lite på Klint-danska :- ) ) ("därifrån" kom en puff mot änglaskolan/farmen..)

jag tror nog att det är det jag fråga dig om,det känns så i magen efter ha läst ..några rader på sidan :- )

penke

#24 Det borde ju vara den, eftersom jag tror inte det är fler ställen som har det uttrycket på sig… behöver du hjälp att förstå så pm´a bara, vi har här på sajten också en danskt/svenskt hemmaknåpad ordbok, hittas i kategorin ordförklaringar.

vet du då skillnanden på ängla och stjärnmänniskor? Vet att jag hör dit men båda passar mig. Jag är den bevingade men endå mer en stjärnmänniska men då med förmågan att låta människor prata ut. Hjälpa dem har varit mitt liv. Väldigt jobbigt dock.

#27

Veta vad man är i sitt inre är inte alla förunnat och kanske det egentligen inte är viktigt överhuvudtaget att veta. Man lär ju få en inre vetskap när tiden är inne och när nödvändigheten finns av kunskapen.

Om du vill läsa lite om saken så kan jag rekommendera dessa artiklar.

Änglamänniskor

Änglamänniskor/Stjärnmänniskor

Människor från deva /ängla världarna

Förordet till en bok om stjärnmännsikor och änglamänniskor. Boken kan köpas här.

Förord

Vi är många som har tittat upp mot stjärnorna och känt att vi hör till en värld som inte finns här på jorden. För några blir känslan eller upplevelsen en start till ett långvarigt identitetsbyte till en stjärnmänniska eller en änglamänniska och för andra blir det början till en långvarig identitetskris och olycklighet. I den situationen är det inte mycket hjälp att hämta i formen hos den andliga litteraturen som skulle lära oss grunderna i den andliga livsförståelsen. Tiden har nu kommit, när den dolda ihågkommelsen om vår andliga identitet från andra universum skall väckas till liv. Därför skrivs nu bok efter bok som bekräftar känslorna och upplevelserna. Var och en av dessa böcker har sin infallsvinkel och sin styrka. Den här boken är byggd på egna upplevelser, terapeutiska erfarenheter om inkarnationer före vår ankomst till planeten jorden, samt i min frus clairvoyanta beskrivningar av ljusarbetares identitet och utvecklingsbana. Båda erfarenheterna bekräftar att de som nu intresserar sig för andlig utveckling, kommer från andra planeter och universum, och de bekräftar att dessa andliga hem är vitt skilda. Således avslöjas en väldig mångfaldighet i vår djupare identitet, våra djupare möjligheter och vår utvecklingsbana på jorden. Denna bild kommer igen i de kurser som vi har hållit om ljusarbetarnas andliga identitet, i det att otaliga människor har fått upplevelser av att komma från en annan planet eller från en ljusvärld, som de längtar tillbaka till.

Bokens första infallsvinkel är, att den är ett försök till att skapa balans i vår förståelse av den mångfald av människor, som kommer utifrån. Därför beskriver den många olika grupper och två olika utvecklingslinjer, och därför balanserar dem mellan de beskrivningar av stjärnmänniskor som inspireras från extra-planetära källor, och den andliga litteratur som är inspirerat från jordens Stora Vita Broderskap. En förståelse av mångfalden ger tolerans och acceptans, och den ger förståelse för den enskildes utvecklingsbana, särskilda identitet och uppgift på jorden. Mångfalden kan dock också bli oöverskådlig och ge förvirring och efterlämna frågor om den exakta identiteten. Läsaren uppfordras därför till att inte rubricera sig själv eller andra mer än vad den inre upplevelsen eller känslan stöder. Avsikten med att beskriva många olika grupper från andra planeter och universum är att stärka hågkomsten om, och den inre upplevelsen av den speciella identitet, som den enskilde har, och att öppna för en mångfaldig förståelse av våra medmänniskor.

Boken ska således bidra till, att det skapas en öppning mot det stora universum som ligger utanför jorden, och en igenkänning av de många förbindelser av ljus, vetenskap och förståelse som fanns i forntiden och som alltid har existerat i det inre. Boken ska hjälpa till att väcka förståelsen av att vi inte tillhör jorden. Vi tillhör universum, men vi är på jorden för att hjälpa denna del av universum med att vända tillbaka till en högre vibration.

Uppvaknandet av ljusarbetarnas andliga identitet är ett uppvaknande av den dolda föraningen om, vart vi kommer från, vem vi är och vad vårt mål med resan till jorden är. Föraningen kan innebära ett igenkännande av den särskilda träning och vibration, som vi hade före vi kom till jorden, och den speciella erfarenhetsväg som var och en av oss har gått igenom på jorden. Efterhand som den förståelsen väcks, kan vi återuppta uppgiften, känna igen de som delar samma uppgift, och samarbeta med de grupper som har kommit till jorden med andra uppgifter i det stora projektet att jorden ska lysa (bli upplyst?).
Väckelsen är således en väckelse av den naturliga förmågan att vara med och skapa ett samfund eller ett universum med en universell livssyn, med broder-/systerskap och med enhet, samhörighet och glädje.

Bidraget boken ger är inte den slutliga sanningen. Framtida forskning och inspiration kan ge nya vetenskaper, som ändrar på några av de modeller som presenteras här. Det är universum och inte böckerna som är våra lärare, och när universum avslöjar med av sina vetenskaper, kommer många av de slutsatser, som nu skrivs i boken, bara anses som försök att förstå vad som först kan överskådas fullt ut när alla slöjor på jorden fallit bort. När universum har avslöjat fler hemligheter kan hela den stora planen för jorden och mänskligheten ses från både höga interplanetariska medvetenhetscentrum och jordens eget inre styre. Först när de två kompletterar varandra, får den fullkomliga bilden av ljusarbetarnas andliga identitet före, under och efter vistelsen på jorden.

Teosofin och de extraplanetära inspirationskällorna ska således komplettera varandra och lyftas upp till en högra nivå, före den slutliga förståelsen av stjärnmänniskorna och änglamänniskorna och därmed jorden kan nås. Att bidra till denna balans är en av bokens viktigaste mål. Boken ska ses i sammanhang med de andra böckerna i serien Jorden ska lysa (se längst bak i boken), som beskriver mänsklighetens framtid, ljusförmedlingsuppgiften och ljusarbetarnas andliga psykologi.

Asger Lorentsen Januari 1996

Du har redan fått många fina råd Jennyan. Men vet du, att när vi föds som ljusarbetare (de människor som har i uppgift att sprida kärlek, ljus och ett nytt medvetande på Jorden), så får vi många utmaningar på vår väg. Mariann var inne på det också. Dessa utmaningar är inget straff - utan faktiskt, hör och häpna - ett förtroende från vår egen själ. Det innebär att din ljuskropp (eller änglakropp) vet att du klarar av dessa utmaningar. De är inte till för att knäcka dig, utan för att få dig att snabbare "hitta dig själv".

Om du inte hade haft det så tufft, kanske du aldrig hade brytt dig om att söka efter mer andliga svar eller efter vem du EGENTLIGEN är. Du kanske hade nöjt dig med att vara "som folk är mest". Och det har tydligen din egen själ inget intresse av i detta livet.

Vi är många som känner igen oss i din beskrivning, för i den här tiden lever massor av "gamla själar" som är på väg att vakna upp till vilka de verkligen ÄR. Och hur ska vi då vakna? Jo, ofta genom ett visst mått av "lidande", av att känna oss ensamma, oförstådda, sorgfyllda, utsatta etc. I den upplevelsen av att vi inte har "någon plats" i den fysiska verkligheten, tar vi kontakt med vårt inre. Vart ska annars gå? 

Det fiffiga är att vi ofta bär på ett stort mått av integritet och kärlek (som vi har utvecklat genom liven). Det är med den integriteten och med den kärleken som vi börjar bli MEDVETNA i detta livet. Nyckeln till den STÖRRE MEDVETENHETEN består nämligen inte utav teorier, vissa förmågor eller intellektuella kunskaper, utan av kärlek, integritet, tillit och intuition.

Vi har alltså allting redan med oss. Allt som vi behöver på vår livsresa mot en högre medvetenhet och mot en större (villkorslös) kärlek. När vi accepterar detta, är det som att ge en signal till själen att vi är villiga att utvecklas för att bli den vi egentligen är - bakom allt lidande. Vi är på väg att bli fria.

Undersök hur det är att känna tacksamhet, istället för utsatthet. Du behöver inte traska runt och vara tacksam stup i ett - men då och då. Till en början. Undersök hur det är att VETA att du är en ljusarbetare, även om ingen annan i din omgivning eller i din familj vet det som du vet. Undersök hur det är att acceptera detta. I all ödmjukhet.

#30

Vilket vackert och kärleksfullt svar du ger här Oanna. Det berör verkligen hjärtat och kan säkert ge tröst och vägledning till många.

Dock var det en sak jag tänkte på. Teorier, eller sann andlig kunskap kan ge oss vägledning i labyrinten genom att förmedla sakers och olika tillstånds sanna natur.

#31

Ja, det är helt sant Blissis. Vi kan lära oss massor av sann andlig kunskap. Vår egen inre kunskap och visdom kan aktiveras av exempelvis böcker. Jag menar att den nya medvetenheten inte kommer att bygga på "inhämtad kunskap" i första hand, utan på den djupa visdom och större kärlek som redan finns inom oss - hos vår själ.

Den intellektuella eller teoretiska kunskapen är något som vi hämtar utifrån och liksom tillför oss själva. Den tidlösa och andliga kunskapen (som förstås finns att hitta i fantastiska böcker) kommer snarare att "slå ut" inom oss när vi låter oss omvandlas av själens energier och ljus. Det gör att när vi sedan läser dessa visdomsböcker, så VET vi att den kunskapen stämmer. För vi ÄR den på sätt och vis redan. Vi är i kontakt med den kunskapen inom oss själva. Vi är liksom ETT med den kunskapen.

Omvandlingen innebär även att vi medvetet jobbar på att genomskåda vårt ego, vår personlighet, vågar möta våra djupa känslor och vågar släppa taget om dem. 

Själv drar jag inte ett likhetstecken mellan den tidlösa visdomen och teorier. Men jag förstår vad du menar.

#32

Precis. Det är underbart att läsa det som bekräftar ens egen upplevelse. Och alltid roligt att stöta på själsfränder som man känner igen sig i

Det jag tänkte på är att när nya kommer i kontakt med andlighet så kan det vara svårt att förstå att det finns skillnader i förmedlingen av kunskap beroende på vem som gör den och vilken nivå den hämtas från. Därför kan det vara bra med en teoretisk kunskap om hur den astrala/andliga världen är uppbyggd t ex, vilka olika nivåer det finns och vilka uttryck som finns, som kan hjälpa dem i urskiljningens svåra konst. Utan att man för den skull blir expert. Det kan vara bra att känna till astralvärldens fällor t ex, tycker jag. Det var mer det som jag menade.

Att få möta och lära känna sig själv på en djupare nivå och få en djupare kontakt med sin själ är den värdefullaste gåva vi kan få…

#33

Jag håller med dig. Det är oändligt viktigt att den kunskapen finns att hämta och komma i kontakt med. Och jag tror att vi kommer i kontakt med den kunskapen när det är dags, när vi "är där", när vi har ett genuint behov, så som Jennyan exempelvis beskriver i början av den här tråden.

Vi kan vägleda varandra, och bli vägledda av böcker. Vi kan lära av varandra, och lära av böcker. Och på något förunderligt vis får vi ofta sådant speglat, som redan finns inom oss: Någon sa till Jennyan att hon var en inkarnerad ängel, och på en nivå (trots förvirringen) känner Jennyan att det stämmer. Sådant är vackert, tycker jag.

Tack för de fina svaren. Jo visst känner man en otroligt stor tacksamhet för att man har lidit som man gjort då man känner att man kommit längre än vissa. Och jag är stolt över att vara den jag är. Har ofta haft tanken " har de satt mig till allt detta för att ge mig erfarenheter och visdom jag en dag skall använda? Till vadå? Ingen lyssnar till mig. men kanske en dag gör de det. " Jag känner i djupet av mitt hjärta att allt har hänt av en mening. Men för tillfället är jag trött och har haft en del självmordstankar. Fixa en dos dödligt knarkprodukt och direktplacera. Kämpigt men med rätt dos dör du. Och så lite alkohol på det hela. Men samtidigt känner jag att det finns n¨ågot eller några som med nöd och näppe aldrig kommer låta mig undfly detta liv än. Och vet ej varför. Känner min pojkvän också. Men oj vad jag hade velat dit. Är så himla trött på att jag inte klarar av livet. Även om min nyfikenhet är stor.

Jag har väl bara dåligt tålamod. Jag vill känna trygghet och just nu har jag bara ett ostädat hem flera tusen i skulder och ingen inkomst. Och kronofogden på mig. Och det känns inte bra. Ja jag har lärt mig att respektera pengar nu. Kan man betala räkningar med kredit? Isåfall akn jag få undan allt och betala av krediten. Det hade varit skönt.

Ha det fint och tack så mycket.

#35

Då är det bättre att försöka ta ett banklån (kanske med en borgenär) än en dyr kredit. Och se till så att du får ett jobb, städa eller nåt annat. Städa upp i lägenheten, gör fint och rent som en symbol för en ny början.

Och som du säger, ha tålamod. Det kan vara jobbigt att vara ung men livet kommer att förändras och du har en uppgift nånstans där ute när tiden är inne. Du är värdefull och behöver bara räta upp ditt liv och tro på dig själv. Be en bön om hjälp om du känner att du behöver det.

Sanaya Roman har skrivit flera bra böcker om hur man kan förändra sig själv och livet med nya tankar. De finns på svenska.

Önskar dig allt gott.

Vilka underbara samtal!

jag skulle då vilja lyfta fram några rader ur den text som står på "om sajten" och som står i Bailey böckerna och det är:

"Men vi ska tro när skriften, läran eller uttalandet bekräftas av vårt eget förnuft och medvetande. " För detta", säger han (Buddha) som avslutning. "lärde jag er att inte tro bara för att ni hört, utan när ni tror utifrån ert eget medvetande, handla sedan tillfullo därefter."

säger exakt det ni säger

#35 Känslan du beskriver känner jag väl igen sedan tidigare i livet. Du får gärna pm:a mig om du vill "prata" mer om det.

Oanna: Jag gläds åt dina kloka reflektioner och den visdom du delar med dig av!

Blissis: Så roligt att ha dig här igen!

#38 Tack för dina ord, Eremitha. Och tack Rosan som skickat ett fint meddelande till min gästbok. Dessvärre kan jag inte svara på meddelandena i min gästbok, har jag just upptäckt. Jag blir utloggad då. Mysko. Men kan bero på att jag har en Mac kantänka. 

#37 Vilka fina rader du hittat ur Bailey Marianne! Ja, precis så är det. Och det är viktigt. Och vilsamt på det vis, att vi aldrig behöver "övertala" någon annan människa om något. Antingen är "hon där" i sin medvetenhet och det vi har att säga, känns naturligt och sant för henne (om än hisnande ibland). Eller så är en människa "inte där", och har nytta av helt andra saker för sin inre växt.

Tur att den här sajten (AU) finns för de som på många vis "är där"!

#38

Tack Eremitha (En av mina nära själsfränder…)

Ja, jag kommer och går… Livet vill att man ska fokusera på olika saker vid olika tidpunkter, ibland här och ibland där. Du/ni förstår säkert vad jag menar Ibland kikar jag in utan att logga in också. Och ibland känns ämnena mer angelägna än andra gånger. Tiden är en prioritetsvara… Har ni märkt att den går snabbare nu? Men det kanske är en tråd för sig

#39

Ja, så sant, vi behöver inte övertala någon om någonting. Det är bara att ha tillit till att hon/han leds på sin väg dit personen ska vara. Och att hon/han gör det bästa av de chanser som kommer.

Som min Mästare säger: Släpp strävan och följ det naturliga.

eller släpp motståndet till det som ÄR…

Jag känner också igen mig i de svåra perioderna då man bara "vill bort" - eller snarare " hem igen".Det är en tärande känsla, att uppfatta sig själv som att man inte hör hemma här…och den kan nå hemska djup om man inte finner sätt att vända på sin tankespiral…

 Men vetskapen om att man bara får fortsätta där man står, har gjort att den önskan fullkomligt försvunnit.Den har givit mig nån slags kämparglöd, att vilja fortsätta sträva framåt, hur snårigt det än ter sig vissa stunder i livet.Jag är nu övertygad om att jag visst ska vara här.Just precis här tom.

Om man odlar sin förmåga att ha tillit till att det man står i är en växande process, som hela tiden förändras,om än i nästan osynliga steg ibland,så klingar de nattsvarta känslorna av allt eftersom och man börjar långsamt kunna njuta av livets alla små glädjeämnen igen (ännu mer än innan tom).För mig har det hjälpt mkt att ändra inställningen till " det är SPÄNNANDE" i stället för " det är SVÅRT". Jag sjunker lätt då jag börjar älta i att "det enda jag önskar mig är lugn och ro..och livet ger mig så mkt händelser…". Men är det vad livet ger mig så får jag försöka uppskatta det , se det som ett äventyr i stället för störningsmoment.Jag bad inte om äventyr, men det är också ok.Man får vara sin egen lyckas smed, finna inre kvaliteter och stämningar som man får hålla an till när de yttre blåser hårt.

#38 Vad är pm:a? Tack jo det är en känsla som följer med mig. Och som gör att jag inte kan slockna mig själv.

#35 nej måste vara utan betlaningsanmärkningar och ha jobb för ett lån skall falla in.

Tycker diskussionerna är fina.

#43 det är när du går in på någons profil och längst upp i högra hörnet står " kontakta mig". Där kan du skicka ett meddelande.Det fungerar som en slags mail.