Varför sätter allt stopp ibland?
Varför känns det som att alla planer och inspirerade idéer är som bortblåsta, när man blir riktigt sjuk? När det äntligen börjar dagas för solens lyckliga strålar och värmen som sprider sig allt mer från människorna omkring. Och när man helt plötsligt utan någon större förvarning blir helt sängliggande och man ser hur människor där ute som fortfarande håller sig friska och krya skrattar och umgås. Det bara sätter stopp för allt man hade tänkt göra och man känner hur tiden bara går och går när man har så mycket idéer som skulle ha satts till handling.
Våren är den bästa tiden på året när allt börjar blomma upp och solen värmer hela kroppen och får nytt liv. Man återföds både kroppsligt och själsligt på ett sätt som får tankarna till nya förväntningar och allt därimellan. Men för mig ser allt det där ganska nattsvart ut, även om sjukdomen inte är av någon allvarlig sort. En släng av stormförskylning. Men man blir ändå rejält nere och deppad.
Sådär. Nu har jag fått säga hur jag känner idag. 
Jo du, man får inte alltid som man vill, det kanske är så att du inte ska starta upp något nytt just nu. Kroppen har ju en förmåga att säga ifrån när saker o ting inte ska ske. Man blir stoppad helt enkelt.
Så ha förtröstan, din tid kommer nog snart.
Krya på dig så länge och lycka till.
Cilla
Nej, det är jag ganska van vid och det har varit lite motit på den senaste tiden, men nu när allt börjar flyta på, så går allt käpp rätt åt skogen…igen!
Ja, så kan det va, det är tråkigt, men din kropp behöver säkert sin vila.
#3 Ja, det har du nog rätt i.
#0 Jaaa… livet tar sina egna svängar ibland… inte alltid som man (personligheten ) vill och önskar… bara att åka med i bergochdalbanan och hålla fast så gott det går. 
Stor kram till dig och våren hoppas vi varar länge så även du hinner med…
Ibland kan jag uppleva att en förkylning, influensa ellet nåt liknande eller allvarligare, som får mig sängliggande kan ge mig en nystart. Ofta kan jag relatera det till en stressig eller problematisk period då jag gått igenom mycket och plötsligt då plötsligt blir sjuk. Det verkar som att kropp och själ tar en paus för att rensa ut gamla mönster/tankar/känslor eller dyl. För att sedan när jag kravlar mig ur sägen och repat sig ordentligt är jag lite pånyttfödd.
Hoppas du blir bra snart, låt det ta sin tid och var glad att din själ och din kropp är så tydlig i sina budskap som den är.
:o)
Det här blir svårt att sätta korta ord på, men jag brukar tänka att en sjukdom på sätt och vis är en gåva.Man får genom den en möjlighet att öva på något svårt, men viktigt, som man inte kan lära sig på annat sätt.Tex övning i tillit..det är inte svårt att ha tillit när man mår bra,livet känns ok och det flyter…men att öva på att känna tillit även när det känns nattsvart är en gåva att få öva på tror jag….om man bara lyckas vrida på sina glasögon lite
(Och är det inte just såna saker som kan öppna hjärtbladen, månntro Marianne)
Och är det inte ganska fantastiskt att vi har en kropp som säger stopp genom dunderförkylningar när vi kört på i lite för högt tempo?Det kan jag förundras över.Tack, liksom!
Jag hoppas att du finner frid i sängen och att du sedan kliver ut i livet med nya tag.Solen och skratten kan man finna inom sig också, bara man stannar upp, fokuserar o lyssnar…ännu en övning att ta till i sjuksängen…
Varma kramar till dig
Men ..ta chansen att vila mycket, och ta hand om dig och tillåt dig att vara lite ömtålig. Du ska se att kratferna återvänder snart, och vem vet? under tiden som du vilar så kan ju en och annan ide`förbättras?
U R us
Tack så mycket allihopa för de varma tankarna Där fick jag allt något nytt att tänka på. Och bara för att upplysa så är jag redan på bättringsväg, det känns toppen!
Och slutligen kraaam på er alla! 
Kram tillbaka, vad skönt att du mår mycket bättre, ibland räcker det med att bara prata.
Cilla
#11 Jajjemänsan! :)
Starta ny diskussion