Andlig utveckling iFokus

Andlig utveckling

Läst 2425 ggr
szirius
1

"Den läckande krukan"

"En äldre kvinna hade två stora krukor som hon bar vatten i.En av krukorna hade en spricka, medan den andra var perfekt.Efter en lång tur från bäcken till huset var den läckande krukan bara halvfull.I två års tid hände detta dagligen.Kvinnan kom hem med bara en och en halv kruka vatten.Naturligtvis var den perfekta krukan mycket stolt över sin bedrift.Men den läckande krukan skämdes över sin prestation och var olycklig för att den inte kunde göra mer än hälften av vad den var gjord för.

En dag talade den läckande krukan till den gamla kvinnan. " Jag skäms över mig själv för att sprickan gör att vattnet läcker ut hela vägen hem till ditt hus."

Den gamla kvinnan log stort och vänligt och sa:

"Lade du inte märke till alla blommor som växer på din sida av vägen? Jag har alltid vetat om din spricka, därför har jag planterat frön på din sida, som du varje dag har vattnat.I två års tid har jag kunnat njuta av dessa vackra blommor.Om du inte vore som du är, skulle inte denna skönhet existera."

Vi har alla våra unika fel - men det är sprickorna vi har som gör våra liv tillsammans så intressanta och givande.Du ska ta var person för vad den är och söka det goda i dem.

                             / Kinesiskt ursprung

hatchepsut
0
#1

Underbart Szirius! By the way vi har saknat dig idag, har du möjligtvis varit på ananaspicnic på nya kalassajten? Waving

szirius
0
#2

Haha, nejdu, idag har det inte varit nåt picnicväder…men på fredag/lördag blir det 20 grader, så nu är det dags att rota fram shorts o keps till lillkillen!Skrattande Härliga, härliga tider!

cillaj
0
#3

Vilken underbar text, tackar för den och så sann den är sen.

szirius
0
#4

Ja, jag tycker att den är hemskt rörande och vacker Gråter - bra att läsa när man känner sig som en läckande kruka ibland…

…så minns man att syftet ofta är något vi själva kanske inte har ögonen på…det där lilla är det största…

cillaj
0
#5

Ja,och att se det lilla i världen, såg ett program om kändisar och deras sjuka bantning.

Agenturer som talar om för en att du inte duger, när du är 173/40 ,vad är normalt.

Skådespelare som följer efter i modellers fotspår och gör samma sak, bantar sig till anorexia.Sjukt.

Är det riktigt att visa våra barn, att vi inte duger, att uppskatta det lilla när de ser ut som det gör. Nej säger vi ju såklart, men ute i världen uppskattas inte det i sammanhanget.