separationsångest,skilsmässa som tär i själen..

Försök tänk er in i detta…ni som är småbarnsföräldrar nu..

Om ca 18 år har båda föräldrarna ett ganska vuxen människa …och då ser sina föräldrar som förebilder ,dom gjorde vad dom kunde för att barnen skulle få ett lugnt och bra liv,men klarade ej av att bo tillsammans.

Åren går förbaske mig fort ska ni veta…  Livet vänder så fort!

 Mina barn var i övre tonåren när vi skildes,det fanns både arbete och bostäder då,det är stor skillnad mot nu…det var svårt ändå…

 Se till att ordna med ekonomi,jobb,dagmamma o.s.v. Om ni kan ?

Annars sök social hjälp så fort som möjligt!

Försök ta det lugnt! När de små är i närheten..

 Är man positiv så reagerar omgivningen med att vara hjälpsam och vänlig emot dig..tro mig…

 Är man negativ och visar detta så reagerar ofta omgivningen negativt .Ta med detta goda rådet ut i livet.

 Annars så måste man ta dagen som den kommer,huvudsaken föräldrar och barn  har varann,kärleken,mor och barn emellan …och far och barn emellan  Ta väl vara på småbarnsåren de svinner så fort iväg,för

strax så är de små,små benen långa och gängliga

 och det är ungdomsfinnarnas tid…och ännu mer ansvar väntar föräldrarna,ja så är det…. 

 Lycka till önskar Astrid.

Svara på meddelandet