Att rita fint.
Funderar över hur vi uppfostrar våra barn..Jag själv inget undantag ,även om mina är så gott som vuxna.
Men jag arbetar med barn och har under de senaste åren börjat skärskåda mitt sätt att tala och samspela med dem..Det som jag tycker är skrämmande är detta att alltid värdera dem.
"Vad FINT du ritat. Ja,vad DUKTIG du är som ätit allt. Ja vad du har byggt en FIN legobil. Vad DUKTIG du är som kan cykla nu..osv" Jag har själv pratat så, även med de egna barnen.
Barn söker ju hela tiden bekräftelse, titta på mig, titta vad jag gjort och vi vill visa att vi ser o hör dem. Vi vill ge dem närhet, kärlek och uppmärksamma dem.
Vi ödslar med vårt beröm och känner att vi i med det stärker deras jagkänsla och självförtroende.Men är det så? Att alltid bli bedömd i det man gör och säger.
Idag försöker jag samtala utan att komma med värderingar. Säger tex istället;
Jaså du har ritat, få se..vad har du ritat då? INTE vad fint du ritat.
Ja jag ser att du gungar .Tycker du det är roligt? INTE vad duktig du är som gungar.
Har du ätit färdigt nu ,är du mätt? Tyckte du om maten? INTE var duktig nu och ät upp, det är jättegott.
Exemplen kan göras hur många som helst.
Jag tycker att jag personligen brustit i mitt ansvar som fostrare när jag inser hur jag styrt, manipulerat och värdemätt barnen från tidiga formbara år.
Visst, när det gäller sönerna tycker jag att de klarat sig bra ändå De är självmedvetna har skapat sin egen personlighet och är fördomsfria , tillfreds med livet och ödmjuka.Däremot kan de vara otroligt tuffa mot sig själva när det gäller studier men där kunde jag vara med och försöka få dem att själva avgöra och lägga ribban, att jag ställde mig utanför och sa att de var redan någon. De behövde inte prestera något. Men var det för sent? Hade mitt tidigare förhållningssätt redan präglat dem… Om du gör något, gör det bra. ( Dvs som jag tycker är bra).
Är det bra att ge dessa signaler till barnen att de måste prestera och de måste prestera bra. Vara duktig, göra fint, jättebra, helst vara "söt o snäll också.."
Vem bestämmer vad som är bra eller dåligt rätt fel osv, Varför odlar vi dessa värderingar i barnen?
Självklart vi vill visa riktlinjer för barnen. De normer vi faktiskt vet är gångbara. Om vi visar empati omtanke och respekt för andra utan att döma deras tankesätt eller handlingar, har barnen en möjlighet att välja själva hur de uppfattar människor och situationer.
Jag försöker se människan utan att ständigt värdera den utifrån dess handlingar, tankar och val. Bara se att ja så fungerar denna person..kan vara jättesvårt då man sjäv kanske tycker o tänker olika. Men ingen gör ju rätt eller fel vi tänker,känner ,väljer och lever endast annorlunda mot varandra.
Vad är det som får mig att tro att jag inplanterar det rätta (och enda sanna?) i en liten formbar människas personliga utveckling?
Jag vet det är en skör balansgång och mycket svårt att hela tiden väga orden. Numera ser jag det som en självklar skyldighet jag har gentemot andra, framför allt de minsta, att inse att värderingar endast är tankar,olika från person till person och inga sanningar.
Värderingar jag själv har är också till en del inlärda,därefter präglade av mina egna erfarenheter och upplevelser. De är det som styr min väg och mitt liv. Det ska inte styra över andras tillvaro.
Att själv få söka sin sanning, VARA sin sanning, det ska vi unna varandra. Inte minst våra barn. / Namaste
Det enda jag kann säga är Håller med till fullo.Mycke bra funderingar och satt mitt i prick i min tankevärld.
Lev livet, det går inte i repris.
Det är just det du skriver om som kommer till än lite senare i livet tror jag. När barnen är större och man ser vad som blev bra med uppfostran och vad som kanske är mindre bra.
Jag är 46 år och har två vuxna barn, 27 och 24 år samt en 9-åring. Och med minstingen är jag mycket mer medveten om hur jag stöttar henne och försöker bygga upp henne att tro på sig själv, att våga och växa m.m. på ett mer medvetet sätt än jag gjorde tidigare med det två första barnen.
Ibland känner jag att det var en brist hos mig och försöker förlåta mig själv för att jag inte vara en så medveten förälder med det två första barnen. Men jag hade inte den kunskap och erfarenhet jag har nu.
De två vuxna barnen är pojkar och minstingen är en flicka, det spelar säkert också in. Jag måste lära henne att vara en tuff tjej i en ny tidsanda än när jag själv växte upp.
Jag känner igen mig i dina funderingar och insikter.Hur lätt det är att "följa med strömmen" i stället för att hela tiden stanna upp och fundera på vad man egentligen säger, hur man bedömer och värderar barn utifrån samhällets måttstock.
Det här upplevde jag redan tidigt, då jag har ett barn som är för tidigt född och sen i utvecklingen och har motorikproblem.Allt överallt har handlat om att berömma och värdera färdigheter, oavsett om det gällt bvc,mammagrupper, förskola och fritidsaktiviteter.Står man på ett eller annat sätt utanför det, så ser man tydligare vad som utspelas.På många sätt är jag så tacksam över erfarenheten jag fått genom min son, för det har fått mig att ifrågasätta vad vi ger våra barn för signaler om vad som är viktigt i livet.Och jag kan ibland känna mig handfallen inför att se alla dessa barn som är så fast i att prestera och söka bekräftelse i allt de gör, just för att det är så vi uppfostrat dem.De vet ju inte bättre.Vi har definitivt ett stort ansvar att bli medvetna genom våra barn.
Att använda mat i beröm/straff-sammanhang är väldigt vanligt, och väldigt tokigt egentligen.Belöningen ska ju vara att barnet känner att det är mätt och mår bra- det är vad man borde fokusera på att lära barnet inse.Snarare gör man barnen en björntjänst då man berömmer/bannar barnen för hur de äter- då kan de lätt komma ifrån sin känsla av hunger och mättnad, och så handlar det i stället om en prestation.
Att våga se sina tillkortakommanden och söka efter andra vägar att vara med barn är ju första steget.För även om man är medveten om sina brister, så tar det ju ofta sån tid att bryta mönster och hitta "sannare sätt" att reagera och agera på.Jag arbetar dagligen med detta!
Tack för ett angeläget inlägg! Stöder dina tankar och ditt synsätt till fullo…
Arbetar med ungdomar… och att som pedagog hålla tungan rätt i mun är såååå svårt… Många vädjar så efter att få bekräftelse att det är lätt att falla i fällan och ge dem beröm för prestationer man inte borde lägga värderingar i, enbart av den anledningen att man sååå vill göra någon glad…
Detta är ett ämne där det är så lätt att konstatera vad man inte bör göra - men enormt svårt att efterleva med att agera utifrån det.
Jag tänker mig att man bara kan göra så gott man kan, ha goda intentioner men förlåta sig själv när man gör en blunder…
"There is nothing more despicable than respect based on fear."
#4 absolut - ha goda intentioner men förlåta sig själv när man gör misstag.Vilket människan gör…
Det är ju ofta just vår oförmåga att förlåta oss själva som gör det så svårt att kunna diskutera oss föräldrars/pedagogers tillkortakommanden utan att man ska bryta ihop.Det blir lätt till skam och skuld, eller så projicerar vi direkt bort det på nån annan och vill i stället försvara oss…Det handlar om oförmågan att ta ansvar.Att ta ansvar för sina handlingar är det inte många som kan helhjärtat." ja, jag sa så- men det var för att…"Dessa två punkter är ju saker man kan få arbeta med hela långa liv, så vi behöver tålamod med oss själva och varandra.
På en skola jag varit på användes ett arbetssätt där lärarna turades om att sitta och iaktta varandras lektioner.Vara ett par extra ögon.Det var rätt smärtsamt att få höra allt som upptäcktes - men oerhört utvecklande!Detta kan fungera jättebra, om atmosfären är kärleksfull, accepterande och förlåtande.
Vi behöver, tror jag, mycket mer öppna samtal kring dessa svårigheter.Ofta vågar många inte ens erkänna sina problem, för att man är rädd för att ses som en dålig förälder/pedagog.Så då är vi tillbaks till ruta ett - sitt egna behov av bekräftelse utifrån prestation!
Tack för era inlägg! Intressant att hör att fler reagerar på hur slentrianmässigt vi går till väga i vårt ansvar som föräldrar/ pedagoger.
Kramar till er / Namaste.
Starta ny diskussion