intressant intressant…. och läskit… men har ingen aning om vad som hänt… hmm… du kanske ställer dig in på samma "våglängd" eller vad det heter och sen blir det lite "föör" mycket så du typ "lånar kroppen" en stund eller något. hm.. få klura vidare på det…kram så länge!

känner du dig lite utanför dig själv?el hur man nu ska uttrycka det..kroppen gör det den ska men du själv är inte riktigt närvarande?

Det är isåfall ingenting konstigt utan kan ske i vissa situationer då man går igenom en inre stress el dyl,..här trodde du att du inte skulle klara av situationen med den äldre kvinnan.du tvivlade på dig själv.

troligtvis hade du lite ånget(utan att vara medveten om det)o så yttrar det sig på det här viset.utanför dig själv el icke närvarande känsla.

helt normalt,o inget du behöver vara rädd för.

jag var inte rädd för att inte klara av situationen med den äldre kvinnan..rent allmänt…jag var orolig för att inte klara av situationen efter att jag kommit i det tillståndet..Så det var inte kvinnan som utlöste det…lr situationen…

och jag kan inte påstå att jag är stressad varken utåt lr inåt..det enda jag känner nu..är mkt energi/livskraft/kreativitet och bättre kontakt med mina känslor…och tankar..

Och jag känner mig inte utanför mig själv…det känns som om själen vaknar upp i en annans kropp..och helt plötsligt möter en ny verklighet..och ska kunna hantera den-- detta pågår i några minuter för att sedan återgå till det vanliga igen…det känns obehagligt varje gång…

Ja du jag vet inte vad som händer med mig..men inte är det roligt när det dyker upp så plötsligt och man känner den utlämnande känslan..

 Tack för ditt svar!

Kanske din själ byter fysisk kropp för en stund?

Du borde kanske krama träd och jorda dig ordentligt….eventuellt balansera dina chakra…

Ja det har du nog rätt i Ylva-Mia…det känns ju som att jag svävar nu..härlig känsla..men jag behöver nog jorda mig…det var länge sedan jag gjorde det..och det var ett tag sedan jag var ute i skogen och meditera som jag ofta gör..

senaste gången jag var ut..blåste det så härligt..så jag stod länge och bara lät frihetskänslan genomflöda mig..det är kanske därför jag känner mig svävande nu

Vet att jag ev behöver balansera vissa chakran i mig iaf…för ett bra tag sedan var jag till en healer och massör..hon sa att mitt rotchackra var i obalans på ngt vis..det har antagligen att göra med mina barndomsupplevelser..som innefattade sexuella övergrepp..

Kroppen har sparat alla minnen och känslor fast det inre har bearbetat det…

Jag ytterst svårt att tänka mig att det är själen du är när du får dessa upplevelser, det är nog mer att du lämnar kroppen i din astralkropp och blir "hängande".

Själen befinner sig på ett så högt plan ett om vi var där så skulle vi antagligen brinna upp.

Som jag ser det så behöver du jobba med att jorda dig och att besskydda solar plexus. Det bästa sättet att jorda sig är väl att vara förankarad emd jorden och mänskligheten. Dvs låta ljuset använda ditt hjärta till att vara utströmmande till Jorden. Märka att du går på jorden och att du har en ström genom hjärtat som går genom din kropp och ända ner till jordens mitt.

Jag förstår inte riktigt vad du menar med det att själen blir hängandes och själen befinner sig på ett högt plan…

Det låter intressant så jag är glad om du berättar mera om det…

Varför blir det så,tror du?

jag fick en jordningsövning en gång som handlade om att känna rötter växa ner från mina fötter ända ner till jordens mitt, där en röd varm färg sögs upp i mig genom rötterna.Samtidigt tänka att jag var fylld av ett vitt sken som strålade ut genom mina chakran.

Inom antropososfin så talar man om att man är exkarnerad, dvs motsatesen till inkarnerad, när såna händelser sker.Då behöver man finna kontakt med sin fysiska kropp igen.Jag var själv rätt "flygig" ett tag men jordande meditationer hjälper mig jättemkt.Och dans.Stampa i golvet,känna sin kropp.

Jag har oxå gjort det med rötter som växer ner från mina fötter som du beskrev..men jag måste erkänna att det var allt för länge sedan nu….Så jag ska börja med det..få se om det blir någon förändring…

Och det är ju så det känns lite när detta tillstånd sker..jag har inte kontakt med min fysiska kropp..ska kolla upp lite om exkarnering

Tack…

Man är aldrig ute och flyger i själskroppen, det är astralkroppen som  står för flygandet

Så det är inte själen som blir hängande utan astralkroppen som blir "hängande" utanför kroppen. Själen befinner sig på så höga nivåer att den har vi oftast ytterst lite kontakt med om man inte är en 2 invigd eller mer.

De flesta av oss ligger på en nivå strax före eller efter 1 invigningen och då "är" man 10 % själ. Om 10% av en själv skulle "flyga iväg", skulle det inte märkas. Men om astralkroppen ger sig av  av olika orsaker så så är man inte närvarande och kan uppleva så som du beskriver.

Här på sajten finns oändligt mycket information att läsa och studera och grunna över. Använd sök funktionen och läs i kategroin ordförklaringar. Vi har också några artiklar om själen (tex den nya som ligger överst om själskroppen), kanske kan läsas också.

Jag tänker spontant på vad som händer när man utvecklas mycket andligt, öppnar upp. Hört andra som är s.k upplysta beskriva sådana här känsloupplevelser när de är på väg att möta / se vad /vem de verkligen är, dvs "bli" upplysta.

Att de kan förflytta sig till olika tillstånd, en mycket omtumlande känsla.

Men det är inga egna erfarenheter, äger ingen kunskap eller insikt angående det du berättar.

Tyckte bara att jag hört liknande beskrivningar tidigare. / Namaste