Karmalagen säkrar kärlekens växt.

Som det framgår av ovanstående, så är det många förhållanden, primära såvel som sekundära, som griper avgörande in i den individuella människans liv. Tron på, att den enskilda människan är herre över sitt eget öde, är både sant och fel. Ingen människa kan utveckla sig utan sina bröder och systrar och delar ödet med dem. Men samtidigt är det upp till den enskilde att frigöra sig från resultaterna av sina egna självskapade problem. Det görs genom att först ta ansvar för sig själv och sin egen utveckling. Eller vi kunde kalla det avveckling av personlig egoism . Senare när vi har blivit mer mogna, utvecklar vi oss genom att ta del i samfundets problem. Den människa som inte vill ta del i dissa problemställningar och vara med till att lyfte de kollektive bördorna, kommer sätta sig utanför den kärlek, som Gud sänder in i människornas värld. Den människa som har nog med sig själv kommer uppleva att stå i situationer, där det nekas han hjälp. Karmalagen pressar obönhörligt varje människa in på kärlekens smala stig.

Ofta hör vi att karmalagen är orättfärdig och obarmhärtig, för den rättfärdiggör förbrytelser och fattigdom. De som är offer för övergrepp har själv varit utsatta för det, och det samma gäller de fattiga. Men som nämnt så ser vi att det finns många orsaker till människans lidanden - kollektiva såväl som individuella.

Djupast sett är det inte intressant, om ett lidande har uppstått av den ene eller andra orsaken, för alla har ett förpliktigande till att avhjälpa det lidande de möter. Vi måste ersätta skuldfrågan med ansvar. Alla har ett ansvar för att utveckla sin gudomliga potential, och det gör vi genom att uttrycka dessa kvaliteter i ett skapande samhällssengagemang.

Det heter att var och en framkallar det i andra som lever i han själv. Den människa som hatar kommer möta hat. Den människa som älskar kommer möta kärleken. Det är en sanning som styr karmalagen. Men det är också mer komplicerat än så.

Del ur en dansk artikel om Karma och Kärlek från Kentaurnet