
Familjekarma?
Vi diskuterar ju karma härinne med jämna mellanrum vilket sätter igång mina tankar. Det sägs ju att vi väljer våra föräldrar och familjer innan vi föds och således får man väl förutsätta att våra barn gör samma sak? Det i sig kan ju kännas ganska befriande och lyfta bort skuld från en tycker jag 
Men så till frågan, innebär detta att varje familj har en komplicerad uppgift och är något man valt redan innan? Har just mina barn valt mig för att vi som familj ska lära oss/varandra vissa läxor?
Hur tänker ni kring detta?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Fri vilja
Du kan själv välja om du vill ha kvar din gamla garderob med massor av karma. Om du känner för att släppa det gamla så kan du byta till en ny karmafri garderob
Fri vilja när den är som bäst =)
Det finns ju helt klart familjekarma och svagheter. Man inkarnerar och väljer detta för att det dels utvecklar och också att man kan ha något att ge i familj.
Så jag tror som du skriver Hoppfull.
Sedan är jag inte helt övertygad om att det bara går att släppa så där utan vidare, för mycket handlar ju om att man ska dra vissa erfarenheter av vissa saker, så att släppa är inte alltid det som funkar.
Det som går att släppa det är redo att försvinna, det har liksom gjort sin verkan. Annat får man släpa på tills man har utarbetat jämvikten.
Det är ju tyvärr eller kanske tur att det inte är våra personligheter som styr, vi har en fri vilja inom en viss gräns, den äkta fria viljan ligger mer hos själen och solängeln. Som jag ser det.

#1 förstår inte hur du relaterar det du skriver till TS? Personligen ser jag karma som något positivt eftersom det är vår utvecklingsväg. Att tömma garderoben som du skriver gör mig ju till ett blankt papper mer eller mindre och det vill då inte jag vara.
#2 Hur menar du med att det finns familjekarma och svagheter?
Jag kan ju själv se och förstå idag varför jag inkarnerat i den familj jag gjort. Visserligen har jag mått oändligt dåligt men vilken enorm kraft jag fann inom mig själv till att bryta mig loss och ta mig ur, även detta positiva läggs väl karmakontot eller är det enbart fyllt av negativitet?
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
*hihi* nu blir det sådär lagom rörigt att det blir intressant..
jag reagerar mot ordet familjekarma,det tror jag är missvisande …jag tror att det är var och en,som bär sitt egna karma,men att det är i just _den familjen_karma-skulden/förtjänsten kan regleras ,att vi innan livet valt att hjälpa varandra,pussla ihop våra livsplaner..
på så sätt har ju varje familj "en komlicerad uppgift" att interagera med varandra,det betyder inte növändigvis att vara på väg åt samma håll,mer att ..stödja varandra utveckling/karma-avslut,… hmm,egentligen betyder det ju bara att vi..eller de,kan vara gruset i vårat maskineri ELLER oljan ! så både de,och vi gör våran lärdom..
*skratt* nu vet jag inte om du blev mer förvirrad,själv är jag osäker :- ) tack för frågan/förvirringen,jag behöver dem då o då.
penke

Heehehe, nej jag tänker nog i ungefär samma banor som du.
Familjekarma var ett ord jag hittade på då jag funderade kring om vi även har gemensam karma, som ett land eller en världsdel ju kan ha (väl?). Jag är benägen att tro så… att den familj jag lever i dels har individuella uppgifter men även samarbetsuppgifter som kan lära en massor kring den egna individen samt hur man fungerar i grupp, under press, solidariskt och i alla möjliga och omöjliga situationer.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
Det finns familje karma och folkgrupps karma och länder har karma osv. så ordet finns.
Jag tror vi har något om det i ordförklaringar.
Jag har hört om människor som har förvandlat familjekarma tex svagheter /sjukdomar. Det kan finnas möjlighet för en specifik inkarnerad att bryta mönster som finns i en släkt/familj.
Sedan finsn det positiv och negativ karma… sådant som personligheten bedömmer som + och - 
Invecklinger är spännande.. nu har jag läst både Hoppfull och Mariann,jag har oxå hört om ordet "landskarma",mer än familje-karma,det känns också rätt,men menar att det är mitt karma som styr vilken familj eller land jag väljer (från andra sidan)
att varje familj,land eller världsände har sina möjligheter/motigheter för att jobba med sitt karma ..,för personlig utveckling eller som Mariann skriver ,borja vända en familj eller lands karma ..
hmm,same,same,but different :- )
penke
#3
Jag ser karma som någonting som utspelas i en dualistisk värld. Man samlar på sig lite bokföring i den ena konto spalet och sedan behöver den balanseras upp i den andra kolumnen.
Detta är för mig ett gammal dualistiskt sätt att existera på.
Jag tror verkligen att vi är redo nu för att gå bortanför det dualistiska skynket och börja se helheten där allting hör samman.
Då behövs inte gamla karman för att hålla kvar oss i ett tankesätt som har fungerat vädligt bra under tusentals år.
Så ser jag på karma.

Jag har funderat lite smått om sistone om det kan vara så att sjukdomar som ofta går i arv, INTE går i arv om man lyckats bryta sitt släktkarma( ett annat ord för familjekarma).Jag har upplevt att i familjer där det finns en stark genetisk sjukdom hos de flesta, och ngn inte har den, är helt annorlunda i hela sitt "väsen".
(Med detta menar jag såklart inte att man "inte lärt sig sin läxa" om man nu har en genetisk sjukdom.Vi är alla där vi ska vara.Men när man inte behöver den upplevelsen längre så biter sjukdomen sig inte tag.Så tänker jag.Likadant med epidemier osv.De biter bara om man är i det tillståndet så att man behöver den upplevelsen.)
Jag tänker också att varje person som bryter traditionen av tex en lång rad av missbruksproblem i en släkt, eller bara att vara den enda som inte röker, eller inte väljer en man som misshandlar en, eller läser vidare på universitet osv. gör en slags brytning i släktmönstret- som är en del av släktkarmat.
#0 Hoppfull, visst tror jag att man valt sina föräldrar, alltså har dina barn valt dig.Någon talade med mig om detta för några år sedan då jag var deprimerad, och hade sån skam över att inte kunna vara den pigga,glada, sociala mamman jag ville vara.Det ingav mig en viss tröst i att tänka på att jag kan bara göra mitt bästa, och räcker det bara halvvägs ibland så har barnet likväl valt mig för att lära sig ngt av just det.
Det finns ngt inom buddismen som kallas instant karma tror jag, och det handlar om att vi alla har förmågan att frigöra oss från vårt karma genom att vara fullständigt medvetna och handla därefter.Men innan man är där..ja…så är man ju här ; ).Tanken, som jag läst om det, är att alla ska kunna infinna sig i det tillståndet i just detta ögonblick,bara man förstår hur man ska göra.Men det får jag inte ihop…för " hur man ska göra" kommer man ju fram till just genom alla sina inkarnationer…
Nån annan som förstått det där lite klarare?
Ibland kan hela karmagrejen växa sig stor, med tanke på allt bagage man kommer med.Jag brukar då tänka på att försöka fokusera på att inte SKAPA NY karma,
att bära sina bördor med kärlek, men inte skapa nya.Då tror jag att även gamla knutar kan lossna av det.
#9
Även jag tänker som du. Allting är ljus=energi. Det är ingen konst att förändra sitt focus och befria sig från ALLA llåsningar bara man kan gå högt nog in i ljusets vibration och se vart vi låste fast tanken om att en genetisk sjukdom behöver stanna kvar i vårt väsen.
Detta är faktiskt en väldigt bra beskrivning hur jag "tänker" när jag "arbetar" med healing.
Det finns en bra bok Heliga kontrakt skriven av Myss Caroline där beskrivs om våra tidigare liv.
Lagen finns men alla följer inte den DS.
Karma=Tradition
Bara ett exempel:I många år har man firat jul med sprit och många barn far illa varje år pga. berusade föräldrar. Det är samma sak varje år och sen när barn blir vuxna då firar dom jul på samma sätt följer karma lagen=Tradition(Dom har inte lärt sig bättre)
Varför kan man inte bryra tradition och fira jul utan sprit därför att det är tradition.
Det är samma ska som vissa lever ständiga i konflikter och vill inte/kan inte lämna den krigszonen dom är rädda för det okända.
Många tror på karma lagen/traditionen och bara följer stormen.
#9 Bra skrivet
Det är många osonada mönster som finns och många gömmer sig bakom sk karma lagen=traditione.
Det bästa är att sätta stopp och sluta följa tradition och karma lagen och göra det som käns bra .
Självklart släpps väldigt mycket karma/bindningar när vi går "in i ljuset" dvs går igenom invigningarna. Men att säga att man bara kan släppa allt och kliva in i 5 invigningen (och om man ska hårdra det 7 invigningen som är den egentliga ascension invigningen) är en illusion i sig, för det är omöjligt. Man kan inte utveckla hjärtchakrat och den egoiska lotusen på några få år. Inte ens på några få liv, förutom om du redan föds med 12 blad i hjärtat och alla 9 bladen i i den egoiska lotusen fullt utvecklade och de tre innersta också och juvelen i lotusen fullt synlig och strålande.
Existerar knappt sådana människor i inkarnation.
Mänskligheten generellt har 3-4 blad utvecklade och vid 1 invigningen så är det ca 6 blad och det är en mindre en en promillle av mänskligheten som är där. Vilket gör att enkom säga att man "bara ska släppa allt och gå in i ljuset" så "når man uppstigningen och alla karma försvinner" är nästan (ursäkta mig
) ett hån som jag ser det.
Karma lagen som är en del i lagen om law of attraction är långt mer komplicerad än vad vi försöker oss på att förstå.

Jag tror heller inte på att "det är bara att släppa allt och gå in i ljuset och sen är man fri från karma". Jag har upplevt att fortfarande är det både och. Jag tycker att #9 uttryckte det fint, att inte skapa ny karma genom att bära sina bördor med kärlek.
Om man har den hållningen och vill leva utifrån sitt hjärta så löser det nog upp många knutar då vi, som jag ser och förstår det, inte "ger tillbaka med samma mynt" utan istället försöker vara kärleksfulla i situationen.
Och i och med denna attityd så tränar vi oss i att tänka och känna som utvecklade andliga varelser. Det är inget som bara kommer utan som man oftast får träna sig i. Så mycket kommer från förvrängda icke andliga föreställningar som vi bär på och lever ut och som hindrar oss från att vara de själsvarelser fullt ut som vi i grunden är.
Dessa felaktiga föreställningar är som jag ser det en del av illusionen som det är att leva här, föreställningar som ärvts ner i familjen eller som samhället skapar och utvecklar genom det kollektiva medvetandet. Föreställningar som skapas utifrån att leva i karma och illusion och utan att få en förståelse för högre sammanhang och samband andligt sett.
Samtidigt har varje nivå sin sanning och allt kan inte vara annorlunda än det är, men vi kan som själsvarelser lära oss att höja oss över vår omgivning med hjälp av den villkorslösa kärlekens och godhetens och medkänslans kraft. För mig är det sättet att bryta dessa karmamönster på, att välja någonting högre och sannare att agera utifrån.
#12
om det är så så upphör den fria viljan att fungerar eller? Då är den inte fri längre om det finns regler.
#14 Som jag ser det har vi fri vilja till viss del, inom vissa ramar.
det är intressant detta med fri vilja, jag läste en utomordentligt intressant artikel i illustrerad vetenskap för ett apr år sedan om att man lyckats mäta en impluls som kommer i hjärnan innan tanken kommer. Man spekulerade då i omm just fri vilja erkligen finns. Och man kunde inte säga varifrån impulsen kom heller…
Jag grunnar på om det är själen och solänglen som sänder impulser in i hjärnan.
Jag ska se om jag kan hitta tidningen igen.

#15 Funderar också på det där,den fria viljan, hur man väljer sina tankar,varifrån impulsen kommer, ur andlig synvinkel.Allt är ju nånstans i samklang med sin uppgift…så även om man lyckas lyssna inåt så kanske inte ljuset lyser helt starkt där ännu, för att solängeln styr in oss på fler "andra" upplevelser.Jag tänker att man måste ha visst många upplevelser i sitt bagage för att få en större vy, större perspektiv.Ju djupare du har dykt, desto högre kan du sedan lyfta.
Det är kanske en galen tanke,med tanke på affirmationer.Så länge jag tror så, så blir det så…men om jag går utanför mig själv så känns det som att "den mänskiliga individen" behöver fysiska/psykiska upplevelser för att kunna ta till sig det andliga, som att det är vårt sätt att få kontakt inåt, vår vägvisare.Utan den vägvisaren skulle iaf jag vara helt lost…
Går det helt emot dina tankar, allhealing? Som jag förstått menar du att vi själva ser till att vi inte kan kliva in i ljuset o släppa vårt karma här och nu,bara för att vi själva inte tror att det är möjligt?Själv har jag iaf trott på det förr,men inte blev jag friare för det…snarare uppgiven för att jag inte "lyckades".Jag känner mig mer fri nu, genom acceptansen att jag inte kommit längre än såhär.Och det är gott nog.
#16 Den friheten du nämner där, den är guld värd. 
Jag har nog med mig lite taskig karma från tidigare liv då..
Pratade just med min mamma igår om att nästan alla kvinnor i släkten både på pappas och mammas sida blivit ensamstående precis som jag blev i somras. Alla utom min mamma. Märkligt, känns lite som ett tema för just vår familj då. Men om det har med karma att göra vet jag i och för sig inte. Men jag tror att vissa prövningar är för oss individuellt och vissa får vi nog som familj.
Kram Madde
Amor Vincit Omnia
Håller nog till stor del med dig, allhealing. Karma är något vi funderar över i vår illusoriska värld. Det är inget som det medvetande vi egentligen är, innehåller.
Däremot det här med "fri vilja"..Jag tror, som Mariann läst, att tankarna inte är våra egna, dvs att vi inte styr det vi tänker själva alls. Då faller detta med den fria viljan också. Vi tror vi väljer det vi vill uppleva, tycka eller känna. I själva verket är detta en del av illusionen. Min uppfattning är att det bara finns ett medvetande, alltså en "tanke".

Jag instämmer i dina tankar kring affirmationer szirius!
Jag ser väl på saken som en helhet i ett större perspektiv där vi visst och sant har egna karman men som trots allt hänger ihop med alla andras. Familjens, ursrungsfamiljens, generationerna bakåt, landets osv osv för vi är ju inte ensamma entiteter utan vi hör ju ihop och påverkas av varandra.
Jag är helt inne på den tanke Mariann beskrivit flera gånger att vissa av oss inte har i vår läxa, detta livs karma, att kliva in i ljuset! Vi är några som ska bära mycket, mörkt och tungt och det är precis vår uppgift. Så det varierar nog lite med huruvida våra möjligheter att vara helt i ljuset ser ut.
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.
#15
Vi är även den impulsen. Vi är inte enbart vår kropp.