Känner igen det där, jag och min man oxå haft det ena som avlöst det andra under långa perioder.

Det där med att släppa har för mig varit en ren träningssak. När oron kommit så har jag tvingat mig att byta spår och tänka på annat. Vad som helst, ringa en kompis, surfa, läsa en bok, går och göra något praktiskt osv bara jag medvetet bröt tankarna.

I början var det nästan hopplöst! Tankarna kom ju utan att jag ens reflekterade över dem, men allt eftersom jag bröt började jag bli mer och mer uppmärksam och kunde bryta snabbare och snabbare. Och nu efter några år oroar jag mig nästan aldrig. Och inte har vi det lika jobbigt heller, även om det fortfarande kommer perioder av djupa dalar.

Det var dock ett ganska långdraget och svårt arbete, jag skrev minneslappar och hade olika knep för att komma ihåg att bryta mina ältande tankar. Men det går, om man bara vill och är beredd på att vara uthållig.

Lycka till!

Jag har väl mitt eget universalmedel… meditation på/med hjärtat

om man läser artikeln hjärtchakrats utveckling så kan man få lite kläm på vad som behövs göras för att alltid eller i alla fall så gott som alltid kunna vila i hjärtats kärlek och glädje oavsett vad livet bringar…

Är kanske lite rörigt skriven…

Tack så mycket bägge två. Känns som att det finns hopp trots allt. Men som sagt, gäller att börja jobba med sig själv. Och precis som du skrev hoppfull, tankarna kommer utan att man reflekterar över dom. Ska ta mig tid för meditation innan jag går och jobbar i eftermiddag. Har hela huset för mig själv.

Kram

Ja, Marianns råd är ju på ett djupare och mera långsiktigt plan, medan mina råd handlar om att kunna släppa det där som mal dygnet runt nästan.

Man kan ju inte meditera hela dagarna utan måste ju finna bra knep i stunden så att säga. Men med Marianns meditationer kan mycket förändras i ett störra perspektiv!

Som jag ser det lever vi i den relativa världen där du endast kan uppleva dig som den du är med hjälp av de "relativa verktygen".

Upplev värme för att förstå kyla. Känn dig orolig för att sedan andas fridfullt. Var hungrig för att sedan uppleva mättnad

Funktionen och syftet är att ge utrymme för upplevelser där du finner dig själv, definierar dig själv och återskapar den du är.

 Vi är själar ute på en helig resa, det finns ett syfte och en anledning med det vi upplever här.Du har själv fört dig till den relativa världen där du kan uppleva den du är. Att vara "här" är ett själsligt arbete.Du lär dig nå stor förståelse och erövrar minnet om vad du är.

Tro nu inte att jag är en människa utan problem som kan slänga ur mig dylikt bara för att jag förunnats vara "besvärsfri".

Tvärtom, mitt liv är i en ruskig oreda nu med sjukdom, död , relationsproblem och andra tråkigheter.

Jag försöker dock se allt i ett annorlunda perspektiv.Om jag aldrig upplevt att vara ledsen skulle jag inte känna eller förstå motsatsen, glädjen. Då skulle den inte vara något om den var allt som fanns.Jag skulle inte kunna erfara den.

Dålig ekonomi är just bara vad det är , "dålig ekonomi". Vad vill vi lägga för värderingar runt det? Vem bestämmer att något är sämre eller bättre?

Egentligen existerar det ju inte förrän man relaterar till något annat, eller hur?

Inget existerar om det inte syns/ upplevs / känns/ tänks vad det inte är.

Då förstår vi inte.

Det hindrar ju inte att jag skulle föredra att uppleva färre problem, eller åtminstone bara "utsättas" för dem extremt sällan. Jag vill också leva i en skön tillvaro där allt rullar på så bra, så bra..

Men "jag" tror inte att det är vad "vi" vill, eller eftersträvar.

Kanske syftet med relativa världen är att ge dig ett avgränsat område där du hela tiden kan återskapa dig själv, att uppenbara vem du är.

Livet kan upplevas och uttryckas fysiskt.

Du själv är en avgränsad version av det vi kallar Gud.
Utanför detta område kan du inte känna dig själv som allt som finns.Allt som finns kan inte uppleva sig själv som det är eftersom det inte finns något annat.

Så i frånvaro av det du inte är existerar inte heller det du är.. Du kan inte känna eller uppleva det. Du kan inte få kunskap om det.
Så i frånvaro av illusionen finns du bokstavligen inte - varken här eller där.

Universum är en plats där vi kan avgöra och visa, skapa och uttrycka, uppleva och förverkliga det vi verkligen är.Vem är jag? Vem väljer jag att vara?

Namaste

Tack namaste, jag förstår vad du menar. Det var en bra förklaring. Det är ju ofta i motgångar man lär sig och växer.

kramar

Ja kanske det lät lite högtravande…Tillvaron kan vara så vansinnigt jobbig ibland.

Jag kan känna att det känns oerhört motigt ofta, är också en "enkel" människa som försöker få livet att stämma och förstå innebörden.

Kram till dig också!

Du verkar ha förstått det här Namaste. Jag har inget att tillägga. Vi har lätt att inse att det är onödigt att oroa sig och måla upp skräckscenarion. Men vi har svårare att leva därefter och tillfullo leva livet med hög kvalite när möjligheten finns. Inte ens döden är något att oroa sig för eftersom den ingalunda betyder slutet. Det är hur vi hanterar lidandet som är kruxet, för lidandet är ju också ett av de viktigaste verktygen vi har för att utvecklas och nå upplysning. Alltså bör vi egentligen välkomna lidandet men först då det kommer och inte innan om vi ska ta vara på nuet som är ograverat! Men det låter ju helknasigt kanske. Ja det är väl inte vad jag menar på fullt allvar, men vi kan som Mariann säger vila i den existensiella friden och problemfriheten och totala tryggheten i meditation så mycket vi behöver oavsett hur mycket lidande och problem vi befinner oss i. Då kommer vi inte heller att attrahera följetonger av händelser av sammma slag som man kan göra om man oroar sig för att en händelse ska komma som just därför kommer tillbaka. Man kan antagligen också konvertera lidande dvs åtwerbetalning av karma på ett sätt till tjänande som är återbetlning av karma på ett annat. Svårt kapitel! Tack annsa