För länge sedan bodde nära en stad bland bergen, en människa som du och jag. Denne studerade för att bli medicinman, för att lära sig förfädernas visdom, men kunde inte instämma riktigt i allt. Djupt inom sig visste han att det fanns något mer.

En dag låg han i sin grotta och sov. Då drömde han att han såg sin egen sovande gestalt. När han kom ut ur grottan var det natt och månen var uppe.Himlen var klar och han såg myriader av stjärnor.Då skedde något som förändrade honom för alltid.Han såg på sin kropp och sa: Jag består av ljus, av stjärnor.

Sedan vände han åter blicken mot stjärnorna och insåg att det inte är stjärnorna som skapar ljus utan i stället ljus som skapar stjärnor.Allt består av ljus, sa han. Och utrymmet där emellan är inte tomt. Han förstod att allt som existerar är en levande varelse och att ljuset är livets budbärare, eftersom det lever och rymmer all kunskap,

Sedan insåg han att fastän han bestod av stjärnor var han inte dessa stjärnor. Jag är mellan stjärnorna, sa han.Så kallade han stjärnorna tonal och ljuset mellan dem nagual och han visste att det som skapar harmoni och rymd mellan dessa båda är själva livet, syftet.Utan liv kunde inte tonal och nagual existera. Livet är den fullkomliga kraft som skapar allt.

Allt i tillvaron är ett uppenbarande av det enda levande som vi kallar Gud.

Allting är Gud. Han drog slutsatsen att människans varseblivning enbart är ljus som uppfattar ljus. Materien är en spegel, allt är en spegel som reflekterar ljus och skapar bilder av detta ljus. Och att illusionens värld, drömmen, är som en slöja som hindrar oss att se vad vi egentligen är. Vår verkliga jag är rent ljus.

Han såg sig själv överallt, I varje människa och träd, i jorden och i himlen. Han såg att livet blandade tonal med nagual som en mängd uttryck för sig själv.
Under ett ögonblick förstod han allt. Hans hjärta fylldes med frid och han vill berätta för alla vad han upptäckt.Men ingen förstod honom men han förstod alla andra mycket bra.Han sa jag är Gud . men även ni är Gud. Vi är samma. Vi är bara bilder bestående av ljus, vi är Gud.
Han hade upptäckt att han utgjorde en spegel för andra där han också såg sig själv. Alla är en spegel, sa han.Han insåg att alla drömde utan medvetande, utan att veta vad de var. De kunde inte se sig honom som sig själva, eftersom det fanns en dimma mellan speglarna, människodrömmen.

Han sa: Jag är Dunkla Spegeln därför jag betraktar mig själv i er alla men vi känner inte igen varandra på grund av dimman mellan oss. Den dimman är drömmen, och spegeln är ni, ni som drömmer.

Ur Don Miguel Ruiz bok ; Fyra grundstenar.

_Syftet med illusionen, drömmen/ Namaste
_
Kanske syftet med illusionen är att ge dig ett avgränsat område där du hela tiden kan återskapa dig själv, att uppenbara vem du är.

Livet kan upplevas och uttryckas fysiskt.

Du själv är en avgränsad version av det vi kallar Gud.
Utanför detta område kan du inte känna dig själv som allt som finns.Allt som finns kan inte uppleva sig själv som det är eftersom det inte finns något annat.

Så i frånvaro av det du inte är existerar inte heller det du är.. Du kan inte känna eller uppleva det. Du kan inte få kunskap om det.
Så i frånvaro av illusionen finns du bokstavligen inte - varken här eller där.

Universum är en plats där vi kan avgöra och visa, skapa och uttrycka, uppleva och förverkliga det vi verkligen är.Vem är jag? Vem väljer jag att vara?

Det finns inget du inte är.Du är allt.Men för att känna den del av det du nu uttrycker måste du föreställa dig detta allt som du inte är. Det är Illusionen. Andrahandsskapelsen, Mayan,Samsara eller Människodrömmen..

Det är lätt att leva med slutna ögon,
och missförstå all man "ser"./ John Lennon