Jag tror hon hänsyftade till det som denna artikel behandlar.

Japp det är den och det är mycket intressant att försöka genomskåda även den delen av oss. För den finns garanterat.

Jag brukar säga att egot i oss kan vara den andligaste av de andliga om det är det som den vill.

När personligheten nått såpass långt att själen har en ingång i personligheten och personligheten börjar vända sig mot det sk andliga. Då vet egot att det är det som gäller.

Egot vill inte "dö", och en andlig personlighet kan vilja det och då sätter sig egot på tvären, genom att bli andlig för det är det som gäller nu.

Så det finns mycket mycket subtila saker som ändå bottnar i detta andliga ego.

Nu är det ju inte meningen att kritisera, utan detta är mer meningen att göra oss uppmärksamma på att denna sida finns och förr eller senare ska den genomskådas…. och varför inte förr?

Det är återigen bara viktigt att man vet att den existerar, veta riskerna så att säga. Sedan kan vi gärna ha ett sådant ego, det är helt ok och faktum är att i vissa lägen är den super viktig. Det är den som gör att vi överhuvudtaget får ändan ur vagnen.

Livsviktig rent av!

Fast icke desto mindre ett ego….

Åhå…

Tack så mycket för denna intressanta läsning *L*

varsågod!

Jag ska fylla på lite mer här nu när jag kommit hem från Tröskelväktar kursen. Men jag får samla mig först…

När man ska forska i detta så bör man veta att det finns många fler varianter och att man kan ha en blandning av dessa. Detta ska inte ses som det slutgiltiga, utan som ett försök till att forska omkring denna svåra sak.

Mm jag får beröra alla tröskelväktare/egon i denna tråd så kan man dela upp dem i tre grupper.

aktiv typ av ego: Vilja och makt

passiv typ av ego: rädsla och njutning

egot som spelar själen: falsk ödmjukhet ( som jag kalla för andligt ego)

påminner om att egot och tröskelväktaren är helt nödvändiga och ska ses på med stor kärlek, precis som en förälder ser på sina barn.

Ett viljes ego får ju oss att handla. Ett passivt ego räddar oss från att kanske bli psykotiska.

När vi då ska ta oss ur detta, måste man uppbåda en starkare kraft (själskraft) än ego kraften och den kraften vi då kan uppbåda, blir också evig. Det är det som är utvecklingen.

Man bör inte göra sig av med egot/tröskelväktaren innan man är redo, man bör dock veta att de mekanismer kan sitta så djupt rotade att de egentligen kan vara färdiga för länge sedan. De är väl det man ska kika lite extra på, när har den delen i oss jobbat klart.

Detta är mina funderinger så här dagen efter…

Lite mer…

För den som vill studera detta närmare kan läsa

Roberto Assagiolis beskrivning av de 7 typer människor. Assagioli=Psykosyntesen.

man kan också läsa boken Glamour ett världsproblem av Alice Bailey och också de negativa egenskaperna av de 7 strålarna ( som vi alla är under) i boken esoterisk psykologi II.

Boken Andlig Psykologi av Asger Lorentsen behandlar tröskelväktaren på sidan 141-45

För den som vill arbeta med sitt ego finns en praktisk och påtaglig övning inom yogan. Inom yogakulturen representerar tummarna egot och denna övning går ut på att vända upp och ner på sitt ego.

Man sitter ner med armarna sträckta rakt ut, i axelhöjd, öppen bröstkorg (skuldrorna lite dragna bakåt) och med utsträckta handflator med tummarna uppåt. Sedan vippar man tummarna rakt ner, rakt upp, rakt ner, rakt upp med utsträckta armar i tre minuter. En övning som är jobbigare än man kan tro och där man ska stå emot sitt ego som strax vill att man sänker armarna och vilar, blunda och känn flödet i armarna och var noggrann med att ha sänkta axlar. Testa gärna får ni se

Lycka till!

Jag tror inte att egot kan vara andligt..

Jag tror att vi har ett ego och en andlig del inom oss. Egot agerar utifrån rädsla, vårt andliga jag utifrån kärlek.. När vi agerar utefter egot hamnar vi i dömanden, förväntningar osv som inte kan bli uppfyllda eftersom egot vill att vi ska lida. När vi handlar efter vårt andliga jag dömer vi inte andra eller oss själva och vi tar ansvar för alla våra tankar och handlingar.

Läser just nu 4 jätte bra böcker om detta med egot.. Läser lite ur alla varje dag.

Den ena är: En ny Jord av Eckhart Tolle

Den andra är: Leva i Glädje av Ewa Forkelius

Den tredje är: Rösten som Talar för Gud av Ewa Forkelius

Den fjärde är: Åter till Kärleken av Marianne Williamson

#8: Har också svårt att se ego och andlighet som samma sak, dock tror jag inte på att försöka kväva dem. Balans, var ordet.

Bok 4 läste jag för länge sen, den är bra om jag nu tycker mig minnas rätt bok…

Apropå böcker: i "Samtal med Gud" får huvudpersonen sitt ego grillat tillsammans med sina förutfattade meningar

# 9 håller med om att man inte ska försöka kväva den ena eller andra delen, båda är en del av oss och jag tror att medvetenhet om vilken "herre" vi väljer att lyssna till just nu skapar balans inom oss.. När vi kan erkänna att just nu väljer jag att reagera med rädslan ( tex när vi dömer någon annan) eller när vi kan vara förstående och inte döma… tror jag att vi börjar finna friden inom oss själva.. Tror medvetenhet OM är viktig här..

Samtal med Gud böckerna är jätte bra.. speciellt den första.

Andligt ego är när egot utger sig för att vara själ dvs andlig. Det är det som uttrycket avser i alla fall. Sådant kan man se många gånger hos andliga människor. Egot är inte andlig utan bara utger sig som det.

Men för att kunna skönja ett sådant bör man ju först o främst ha en viss själskontakt (närmare 50 % iaf) innan dess är det bara rätt o slätt ett vanligt ego.

Men för den som detta inget säger, den kan bara lämna det åtsidan och fortsätta dela upp i ego o andlighet.

Egot är en svår utmaning…vad är det egot försvarar? Jag tror att det vaktar det vi tror vi är. Minnen, tankar, känslor, upplevelser, erfarenheter

Egot försöker få dig att tro att du är en kropp och har en personlig historik som är verklig. Att det finns en värld som fanns där när du började livet och som kommer att fortsätta existera när du dör.
Den chockerande sanningen är dock att det inte finns någon värld och har aldrig funnits heller.
Den inbillade världen kan liknas vid en hallucination. Och alla människor du möter är overkliga.

Hur kan då det som sker i illusionen ha någon betydelse, vara viktigt? Du behöver inte bevisa något, ditt värde.Det är egentligen det enda som är intressant. Egot älskar kroppen eftersom det bor i den och förenas med det hem det skapat.Det är en del av illusionen som skyddar egot från att se sig självt illusoriskt.
Du drömmer en dröm och innehållet är inte sant, det har inget med den sanna verkligheten att göra.Ingen behöver rädas i tillvaron när han förstår att allt är påhittat. Rädslan kan hållas stången om du förstår att du är drömmens upphovsman och inte en gestalt i drömmen.

Hela mänskligheten är ett väsen. Alla människor är faktiskt en enda "person".
Det som pågår i dig är inte annorlunda och unikt jämfört med vad som pågår hos andra.Det är mänsklighetens tankar, känslor och upplevelser som strömmar genom dig.Du behöver uppleva det andligt för att förstå detta. Se det genom kärlek, genom erfarenhet, det finns inget annat sätt.

Jag kan säga att jag är Gud. Det måste förstås på rätt sätt. För mig är allt liv ett.Det liv som finns i mig är detsamma som finns i universum, i träden, i djuren och i oss människor.
Upplevelsen av Gud är en verklig upplevelse.Det är inget påhittat, illusoriskt eller omöjligt.Det är för mig att se mig själv överallt.