Det är väl lustigt, vi har haft sommartid/vintertid i många herrans år och ändå vimsar man eller i alla fall väldigt många om när det är tillbaka eller framåt…

Det betyder alltså en extra sovmorgon? HURRA!

Ett tips för att sluta vimsa är:

På våren ser vi fram mot sommaren då ställer vi fram klockorna

På hösten ser vi tillbaka på sommaren alltså tillbaka med klockan.

Tur man är ledig denna helgen ,annars hade jag fått jobba en timma extra mellan lörda och söndag natt. Det är bättre att jobba den helgen på våren då blir det bara nio timmar.

Kram på er och ha en skön dag innan ovädret drar in.

Man kan också se det som: När naturen vaknar på våren så ska även du gå upp en timme tidigare. När naturen "går till sömns" så kan även du sova en timme längre på morgonen.

fram med trädgårdsmöblerna och nu ställa tillbaka dom…

UNDERBART! En av årets stora höjdpunkter när kroppen äntligen får gå tillbaka till sin inre rytm :)

Idag berättas på nyheterna att en ny studie från Karolinska institutet visar att risken för hjärtinfarkt ökar med 5% den veckan vi ändrar TILL sommartid.

Värst är det på tisdagen i den veckan, då risken är hela 10%. Kroppens biologiska inre klocka blir alltså så stressad av tidsomställningen så att det till och med hotar vår överlevnad  Inte konstigt att man mår dåligt!

Intressant. Finns motsvarande studie avseende övergången till vintertid? Då mår i alla fall jag mycket sämre. När vi skiftar till sommartid får jag en energikick. Detta trots att jag är utpräglad kvälls/nattmänniska.

Jo de hade även kontrollerat åt det hållet och såg att risken för hjärtinfarkt låg långt under det normala då istället.

Men det verkar handla om de snabba förändringarna, att man mister en timme på våren och får en extra på hösten som styr stressen i kroppen.

Kan det inte bara få ligga still, det är det bästa.

Kommer att tänka på en föreläsning jag hörde en gång, med Patch Adams.
Han berättade om någon som kommit hem från en resa med ett åtta timmar försenat flyg, och hur denna människa hade föreställningen att han förlorat åtta timmar och nu var tvungen att ta igen dem.

"Han kanske kommer att leva resten av sitt liv åtta timmar försenad", sa Patch, "och när han ska dö säger han att jag hinner inte för jag ligger åtta timmar efter". Jag och många med mig kände igen situationen och insåg det absurda.

Jag känner tyvärr alltid mer eller mindre på det viset när jag måste göra oförutsedda saker jag helst skulle vilja slippa. Som om någon har bestulit mig på tid. Och så tror jag många känner vid övergången till sommartid också - den där timmen på natten har någon snott, man hade rätt till den, men den bara försvann utan att man har något att säga till om. En känsla av maktlöshet, och en drift att ta tillbaka det som blivit stulet.

Jag vet att många känner det i kroppen också, en rent fysisk effekt, men det är ju inte värre än om man till exempel börjar ett nytt jobb som innebär att man måste stiga upp en timme tidigare.

Tanken är stark, det vet vi alla. Om man hela tiden tänker att "klockan är egentligen …" fokuserar man ju på att något är rubbat relaterat till det "normala". Likadant om man är på resa i en annan tidszon - är man kvar i svensk tid och hela tiden tänker på vad klockan är hemma, att man egentligen skulle ha sovit, och så vidare, styr tanken om så att anpassningen blir svårare.

När jag rest till andra zoner har jag ställt om klockan redan när jag suttit på planet, och ställt in den tiden i min tanke. Mina jetlagreaktioner har alltid varit förhållandevis enkla. Men det kan ju ha med individuella förutsättningar att göra också, det inser jag.

Bodde i Finland ett år, alltid en timmes skillnad. Reste ofta fram och tillbaka, aldrig några problem.

Med all respekt för att många har svårigheter rent fysiskt att ställa om!!

Jag tror att det ligger mycket i det du säger Eremitha. Sedan tror jag oxå att det är rent fysiskt påfrestande. Man vet ju av lång erfarenhet att kropparna hos människor som jobbar skift och ställer om ofta slits ut betydligt snabbare än andras, så att ändra den inre klockan sliter på kroppen.

Jag tror även att vi är olika och utifrån hur stark inre rytm vi har påverkas vi olika. För mig är det så oerhört fysiskt för rent mentalt har jag inget emot att det blir ljusare på våren, men kroppen känns som om den sprungit in i en vägg med full kraft och den återhämtar sig inte fullt ut förrän vi ställer tillbaka klockan på hösten igen. Och lägger sig ett lugn över kroppen och den hittar liksom "hem" igen.

Det måste vara jättejobbigt att påverkas på det sättet, Hoppfull!
Undrar vad dessa olikheter beror på. Kemisk sammansättning, vibration?

För min del kunde det vara samma tid året runt, om det skulle kunna medföra att andra får det lite lindrigare.

Jag har funderat en hel del på varför jag far så illa av sommartidsomställningen men jag förstår det inte själv. Fast jag reagerar ju inte som människor överlag gör på saker, inte behandlingar, mat, mediciner osv osv så jag kanske har en vibration som vibrerar fel på något sätt!

Annorlunda, heter det väl .

Du kanske kommer från en väldigt rar stjärna.

Hahaha, kanske det… lite tråkigt om det innebär att jag inte kan vara frisk i den mänskliga inkarnation jag valt utan är obotbar pga det.