Vi petar igång varandras tillkortakommanden och ibland förstår vi helt enkelt inte varandra.

Kommunikation tar tid och kräver en förmåga att kunna lyssna.

Jag vet ingen lösning på detta. Men vi har två öron och bara en mun. Man kanske ska lyssna dubbelt så mycket ibland?

Mmm, det tror jag på. Jag brukar använda mig av distans. Jag går bort från datorn en stund när jag känner att jag reagerar, minst en haltimme gärna längre, innan jag svarar. Men även när jag svarat helt neutralt och inte reagerat alls så händer det att andra retar upp sig på mina svar jättemycket.

Det är sant att kommunikation är tålamodskrävande. Man har så olika tankar och känslor associerade till olika saker så att det är bäddat för missförstånd. Problemen uppstår dessutom lättare på forum på nätet där man inte ser och hör varandra utan bara ser den text som kommer framför en.

Jag tror att mycket av det här handlar om projektion.

Man kunde tydligt se det i en tråd här där man tex beskyllde varandra för att vara både högmodiga och oandliga. Vem var mest oandlig kan man undra?

Vi går alla igenom olika utvecklingsfaser inom det andliga. Jag har inte samma uppfattningen ens som jag hade för fem år sedan.

Om man tror sig verkligen veta Unviversums stora gåta, så är det nog bäst att man framför den någorlunda ödmjukt om andra ska bli intresserade.

Ingen vill lyssna på en som är aggressiv och nedlåtande mot andra.

#0 Citat - Som jag fattat det så är en viktig del i den andliga utvecklingen att bearbeta sin "karaktär" (vad som nu avses med det) och att inte möta motstånd med motstånd.

För mig ligger grunden här till hur mycket av andliga kvaliteter som man manifesterat i sig. Kanske öppna upp en ny tråd kring det, vad det innebär för var och en av oss? Eller ta det här?

Jag tror att det är viktigt att förstå den biten.

Som jag ser det så möter man det här just för att man ska få en chans att höja sin karaktär på något sätt. Ens tålamod kanske sätts på prov, ens förmåga att stå upp för något på ett bra sätt (utan ilska) kanske, bli bättre på att lyssna, bli bättre på att förstå, bli bätte på att hejda sig och inte gå på första impuls, se varför man reagerar och går igång…

För det är ju så som lenmor skriver: Ingen vill lyssna på en som är aggressiv och nedlåtande mot andra.

Så varför behandla andra som man själv inte vill bli behandlad?

En enkel kosmisk sanning. Jag tror man får börja där.

Den som vill får gärna starta en tråd kring utveckling av karaktären, det är bra med flera parallella diskussioner.

lenmor; det är precis det här som du skriver om att vi är i olika faser som ju är så sant, och det är just det tror jag som gör att vi tänker och tycker olika. Men frågan är fortfarande varför vi har så lite tålamod med andras uppfattningar?

Jag kan tycka att andras uppfattning är helt åt skogen i förhållande till min. Men jag behöver inte bete mig dumt för det.

För mig handlar detta oxå om två saker, nämligen att skilja på sak och person. Det här upplever jag överlag är svårt för många. Att skriva att jag tycker att din åsikt är på ett sätt som inte jag kan hålla med om (som trångsynt, konservativ eller vad som helst) är inte samma sak som att skriva DU ska alltid ha rätt eller DU är si eller DU är så'n eller paradnumret att skriva att DU inte vet eller har satt dig in i saken lika mycket som jag har. Då går man på en person med att kritisera hur den är eller inte är och inte dess åsikt och det är oerhört destruktivt tycker jag. Dessutom drar man då egna slutsatser om vad någon vet eller inte vet, eller hur den personen är och det är ju bara dumt för det kan man omöjligt veta.

#5

Jag tycker faktiskt att man inte ska lägga värderingar på andra; att någon har en konservativ eller trångsynt åsikt t ex som du nämnde Hoppfull. Jag tycker att man inte respekterar den andre då utan att det är nedlåtande att säga så.Och lika illa som de andra exemplen du tar upp.

Vi har så mycket föreställningar kring saker och det är just dessa som skapar sådana uttryck. Vem är jag att säga att någon annan är trångsynt eller konservativ? Redan där har man stängt dörren för att försöka förstå den andre genom den värdering man har skapat i sig.

Döma, bedömma… Course of miracles lärde mig att inte ta allvarligt på mina värderingar. De förändras dessutom väldigt mycket allt eftersom man förstår mer och mer av det andliga, upplever jag det som.

Det ligger förstås mycket i det du skriver Rosan. Samtidigt så bakar du ihop det jag skrivit om åsikter med personer och det håller jag inte med om. Jag älskar till exempel min man och mina barn men det betyder inte att jag älskar allt de tycker och gör. Om man inte kan ge uttryck för att en åsikt är ex gammalmodig hur ska man då komma framåt? Om ingen pratar med mig om mina åsikter och säger saker om dem hur ska jag då förstå, vidga mitt synfält och lära mig mera?

Jag dömer inte andra för deras åsikter, redan här har det skapats en missuppfattning, men jag gör inte det. Däremot så blir jag upprörd när andra talar om för mig hur jag är eller vad kan kan/inte kan och vet. Jag värderar inte heller människor utifrån deras åsikter, gjorde du det mig nu när du läste Rosan?

Jag lägger inte värderingar på andra, jag lägger värderingar på åsikter och det är inte samma sak. Att värdera vad som är bra och inte bra är som jag ser det en viktig del i vår utveckling.

Det är precis det här jag upplever, att människor inte skiljer på sak och person. Och är det så illa att vi är ett med våra åsikter, att vi ÄR våra åsikter, ja då kommer det nog att fortsätta vara svårt att nå fram till varandra.

Tänkvärd text av M. Williamson

"Vår djupaste rädsla är inte
att vara otillräckliga.
Vår djupaste fruktan är att
vi är omåttligt kraftfulla.
Det är vårt ljus, inte vårt mörker,
som skrämmer oss mest.

Vi frågar oss själva: Vem är jag
som tror mig vara briljant,
storslagen och talangfull?
Egentligen, om du inte är det, vad är du då?

Du är ett barn av Gud.
Att leka liten förbättrar inte världen.
Det är ingenting upplyst med att förminska dig,
så att andra inte ska känna sig osäkra omkring dig.

Vi föddes att manifestera Guds härlighet som är i oss.
Den är inte bara i några av oss, den är i oss alla.

Och när vi låter vårt ljus skina,
ger vi omedvetet andra människor
tillåtelse att göra det samma.
När vi är frigjorda från vår egen rädsla,
frigör vår blotta närvaro automatiskt andra människor."

I alla dessa oändliga diskussioner om andligheten och allt som hör därtill, så begränsas vi ju alla av "Ordens & språkets outsägliga otillräcklighet" när vi ska uttrycka oss. Ord är ju tyvärr den sämsta och mest begränsade formen av kommunikation. Därför är det lätt att det blir missförstånd och osämja i till ex. debatter här på nätet.

Det skrivna ordet rymmer ju inget mer än den "svartvita texten" vi ser framför oss. Vi ser inte personen, kroppsspråket, vi har inte möjligheten att använda intutionen och våra känslor som vid ett möte IRL. Detta gör ju att vi måste tolka det skrivna med hjälp av de projektioner vi gör baserat på vårt eget liv och de erfarenheter vi har av liknande information som vi stött på tidigare, antingen i skrift eller IRL. Så inte är det underligt att man misslyckas ibland i diskussioner här på nätet…..

Lita till dig själv och sy ihop din egen blandning av vad du vill tro på. Du kan inte gå fel om du låter din intution och dina egna bedömningar styra dig.

"DU ÄR" en gudomlig tredelad varelse, Ande - Själ - Kropp
"DU ÄR" älskad av GUD (Oavsett vad du kallar honom)
"DU ÄR" själv en del av Gud

#9

*nickar instämmande*

#7

Jag förstår vad du menar och håller med dig delvis. Men de flesta brukar inte tycka om att få höra att de har inskränkta åsikter t ex. För vem är det inskränkt? För dig kanske men inte för en annan som hör samma sak.Och det är ju åsikterna som diskuteras. Kanske bättre att fråga hur de har kommit fram till sin åsikt? Och lämna det sen?

Jag ser det som samma sak som om någon säger till mig att jag inte vet. Är jag det jag vet? Det blir också att blanda samman sak och person. (En sak att säga att jag är en dum människa och en annan att säga att jag känner inte till så mycket om det här).

Förstår du vad jag menar?

Jag instämmer i båda dina inlägg här Bigbear.

Jag hoppas även att det framgår i mina svartvita ord att det är för att träna mig och öka min förståelse och insikt som jag startat den här tråden.

Att söka i sig själv och med hjälp av andra, hur man kan förbättra sin kommunikation är viktigt för mig. Jag kan dock säga att jag tror att man kan gå vilse när man lyssnar på vad man tror är sin intuition. Vi är inte alla så rena så att vi är i kontakt med den på ett bra sätt. Jag har erfarenhet av människor som ansett sig vara oerhört intuitiva och som arbetat som terapeuter och coacher och som dömt och gjort uttalanden som fått mig att häpna emellanåt. När man frågat så har man fått svaret att de VET att det är så för deras intuition säger det (trots att det de sagt varit helt felaktigt).

Men när vi är rena och har själskontakt så ska vi lita på vårt inre fullt ut. Hoppas att du förstår var jag menar nu BigBear, det är ingen kritik av det du skrev utan snarare min fördjupade syn på intuition.

#12 - Jag förstår vad du menar….

Problemet är väl hur man ska komma fram till att/om man är ren och har själskontakt. Hur ska den bedömningen ske?

Skall man göra den själv, eller ska någon annan göra den åt dig?

#13 Jag tar mig friheten att ge ett sorts svar på den frågan. Bedömningen är givietvis upp till individen själv.

Men man kan lära sig om vad en själskontakt innebär, lära känna vad som är själens vilja och kännetecken.

Esoteriken har ett synsätt på detta som jag själv har funnit användbart och verksamt i min andliga utveckling.

Jag som personlighet kallar på kontakt med själen varje dag. Sen litar jag på att min själ tar tillfället i akt och influerar min personlighet så mycket som möjligt. Och i den förtröstan vilar jag…

Detta är givetvis en bild av mitt personliga sökande efter något högre. Andra väljer en annan väg och det är helt okey för mig.

Tack för att du bidrar på sajten. Kul att ha dig här!

#14 - Tack för det svaret!

Jag har inget eget svar på min fråga, men det du säger låter ju rätt vettigt. Får nog fundera vidare innan jag säger något mer om det….

Ren med själskontakt -  för mig är det ett varande i ett stilla sinne och ett stilla känsloliv, då kan själen tala. Då kan man höra, då kan man förstå…

Sanaya Roman beskriver det som en vit filmduk. Intet.

#13 Det har jag inget svar alls på… jag är inte så ren så att jag vet. Jag funderar inte så mycket på min renhetsgrad , det kanske är korkat av mig men det känns inte som det viktigaste för just mig. För precis som du säger kan ju varken jag eller någon annan avgöra det ändå… Sedan håller jag med Lionadh i det hon säger, men som sagt jag har inte så höga tankar om min egen renhet :) Jag försöker vara en vänlig omtänksam människa så mycket jag kan, samtidigt som jag arbetar både hårt och medvetet med mina egna knutar/blockeringar. Ett livslång arbete mao.

Däremot så vet jag att om jag tror något om någon och den protesterar så bör jag respektera det. För jag kan ju inte veta.

#11 Du har antagligen helt rätt i det du säger om att vi inte heller är det vi vet. Det är förstås min knut. Det jag skiljer här är att jag anser att alla har rätt till sin åsikt och att uttrycka den, även om jag tycker allt möjligt både bra och illa om den. Men när någon säger att jag inte har rätt att uttala mig eftersom jag vet mindre eller inte har kommit tillräckligt långt för att kunna uttala mig så är det en typ av bedömning som omöjliggör en fortsatt diskussion. Jag kommer antagligen aldrig att tycka att de två sakerna är samma sak. Att säga att din åsikt är gammaldags är inte samma sak som att frånta någon rätten att uttala sig överhuvvudtaget pga okunnighet, lägre andlighet eller andra personliga saker. Men det är oxå min syn och åsikt om detta, jag varken förväntar mig eller tror/hoppas att du ska tycka samma. Dock vill jag gärna förklara min ståndpunkt.

#17

Jag vill inte övertyga dig på nåt sätt och hoppas att du inte känner det så.

Vi bara pratar

Det jag tänkte på när jag läste dina ord att det är väldigt svårt att veta vad en annan människa känner inför ens ord. Även om jag inte tycker att det är så farligt så kan den andra känna sig nertryckt. Så att säga till någon annan att din tanke är gammaldags, trångsynt och konservativ kan ju vara för den lika provocerande som för dig när någon säger att du är okunnig. Så vem lider mest?

Och jag vill också bara förklara min ståndpunkt.

Som jag ser det så är det viktigt att tala utifrån hjärtat, det var något vi fick träna mycket på på Världstjänarutbildningen, att lyfta upp solar plexus energin till hjärtat.

En bild som gavs oss, och som kan användas: tala som om det är en ängel som talar  genom dig. Ställ dig frågan hur hade Jesus, Frans av Assisi eller någon annan mystiker/vis man/kvinna, hur hade h*n sagt och gjort nu?

Att lyfta upp energin i hjärtat gör det mycket svårare att vara i negativa känslor och agera ut dom mot andra.

Mellan 1 o 2 invigningen så är det just den kropp som rensas, känslokroppen/astralkroppen, för att gå mot att bli mer mentalt polariserad efter 2 inv.

De allra flesta människor är polariserade i astralkroppen, det är därför det ser ut som det gör i världen.

Jag som påstås alltid komma dragandes med texter hänvisar nu till artikeln om Chakran och läs där om Solar plexus.

#18 Jodå, jag tycker oxå att vi "bara" pratar, jag ville bara försäkra mig om att även du kände så.

Jag förstår vad du menar, jag hävdar fortfarande att det är väldigt stor skillnad på att diskutera någons åsikt jämfört med att tysta någon eller frånta den rätten att överhuvudtaget HA en åsikt pga att personen inte anses veta tillräckligt.

Nog kan man ta illa upp för att man får höra att man är konservativ, men som jag ser det är det ju inte ens jämförbart med att inte överhuvudtaget ha rätten att uttala sig längre i diksussionen.

Nu känner jag väl oxå att jag sagt det här några gånger men kanske står vi för långt ifrån varandra för att det ska nå fram. Jag har som sagt hört vad du säger och jag förstår vad du menar, men jag pratar ju liksom om ett annat fenomen. Just det fenomenet att frånta någon rätten att uttala sig, delta i diskussionen, helt, genom att lite nedlåtande säga att det här vet du inget om, eller vi som har kommit så här långt VET att det är… Plötsligt är man utfryst ur diskussionen och det är i min värld absolut inte samma sak som att någon kritiserar min åsikt.

Så då frågar jag dig istället, tycker du att det är samma sak att kritisera någons ståndpunkt (för det måste inte ske på ett otrevligt eller nedlåtande sätt) som att frysa ut personen ur diskussionen på det sätt jag beskrivit?

#19

Viktigt inlägg av dig Mariann. Hur skulle en hög upplyst tala och handla? Det är en viktig aspekt att kunna lyfta upp solar plexus-energin till hjärtchakrat och det innebär en hel del träning där man får släppa sina egna makt-mönster som man skapat som försvar.

#20

Kritik, om den är positiv, kan få oss att växa.

Att frysa ut någon, oavsett hur eftersom det är mottagaren som har upplevelsen, är aldrig ok. Vi kan ju säga att du borde kunna ta det här, men om mottagaren känner sig utfryst så har man väl använt sitt solar plexus och inte hjärta?

Vad jag lärt mig av livet är att allt kommer tillbaka till mig själv. Om jag sårar andra, oavsett hur, så får jag själv smaka på hur det är att känna mig sårad tills jag lärt mig att kunna vara så mycket i mitt hjärta att jag inte längre sårar andra.

Ibland måste man säga ifrån på skarpen, om saker och ting blir för negativa, men det är väl en annan sak

#22 Det tycker jag nog, om man använder/sänder sin kritik genom solar plexus och mottagaren känner sig sårad så är den inte kärleksfull dvs inte från hjärtat.

 Att sedan sändaren kan använda det som att " det borde du tåla och tom anser att om du reagerar har du motsvarande i dig" Det är a l d r i g en ursäkt för dåligt uppförande.

Det är som ju som att säga till kvinnan som blev våldtagen, du får skylla dig själv, du "bad" ju om det.

Problemet blir lite också att de som sårar oftats har ett hårt hjärta och också en slags mur framför, vilket gör att de inte blir så lätt sårade i sin tur (de har beskyddat sitt hjärta från att vara sårbara), för det finns tonvis med "bort"förklaringar till att de var tvungna att handla - säga som de gjorde. Den populäraste "bort"förklaringen är väl inom dessa kretsar just "speglingen".

mina funderingar…

#22 jag förstår inte vad du menar med:Vi kan ju säga att du borde kunna ta det här, men om mottagaren känner sig utfryst så har man väl använt sitt solar plexus och inte hjärta?

Min upplevelse och erfarenhet är att det är ytterst få som talar från hjärtat när de känner sig trängda. Och det är ju sådana diskussioner vi pratar om här. Att överhuvudtaget säga till någon att den inte har rätten att uttala sig pga att den inte vet tillräckligt eller har kommit lika långt handlar knappast om hjärtat som jag ser det.

Jag instämmer i övrigt i det Mariann skrivit här. Det bemötandet har jag återkommande stött på, någon är väldigt nedlåtande och när man säger ifrån får man bara svaret att man valt att känna så eller att det är för att man är sådan själv. Det stämmer inte alls att det alltid är så hur många gånger den typen av människor än försöker använda den ursäkten för att slippa ta ansvar för sina egna uttalanden.

#24 jag tror det är så Rosan menar, jag läser det så i alla fall. Alltså så som jag beskriver det. Att det då INTE är tal om något från hjärtat..

möjligtvis kamouflerat… så att personen (sändaren) själv tror och inbillar sig det.

Ok, jag är inte så bra på det esoteriska språket. Det är därför jag får fråga hela tiden…

Jag tror ofta att människor är omedvetna om den skillnanden. Visst känner många efter att de skrivit/sagt saker i affekt att det kanske inte blev så bra. Men den här typen av uttalanden jag far efter är lite annorlunda. Dels så kommer de ju ofta från människor som faktiskt ser sig själva som ganska så andligt utvecklade och inte är särskilt rädda för att tala om det heller, och dels samtidigt med ganska liten sannolikhet skulle erkänna att de har sådana "låga" känslor.

Men men, tråden kanske har halkat en aning åt sidan. En annan fråga som jag hade med i TS var ju hur man på ett bra sätt bemöter stor ilska i andras inlägg. Jag skulle gärna höra hur ni andra tänker kring detta, om ni har lust att dela med er.

Det här ju lite ihop med din sista mening Rosan. Hur gör du då? Själv är jag jättedålig på sådant. Förstår att jag bär någon sorts gammal rädsla för aggressivitet.

Jag gör som i #19 oftast.

Fast jag märker att jag ofta utan den övningen nu förtiden kan hålla mig ganska bra i hjärtat ändå. Släpper på känslorna och talar. Försöker inte ta det personligt. Backar ibland om det gäller här på forumet och tänker efter före innan jag svarar.

Tex. så förut ( för många år sedan via mail och andra forum)när jag skulle svara så kunde jag sätta på hjärte musik (typ meditationsmusik tipstråden) och be om Marias hjälp att svara och med hennes energi. Då gick det heller inte att svara agressivt och från S Pl. Så man får hitta sina knep för att behålla fokus i hjärtat och tala därifrån.

Egentligen är det ju lättare här, eftersom det ges mycket mer tid till att fokusera. I livet ute så ska man ofta reagera på studs, det kräver sin man/kvinna däremot.

#26

Ja det är en svår bit, att vara i sitt hjärta och säga ifrån. Ibland går det och ibland går det inte.

Har funderat över varför det inte går så bra ibland och kommit fram till att jag själv då känt mig obalanserad på nåt sätt. Om jag varit balanserad och i mitt hjärta redan från början så brukar det gå bättre.

Jag brukar meditera på ljuset i hjärtat, det har varit bra för mig. Hjälper mig att hålla fokuseringen sen på hjärtats kvaliteter.

Om jag är rädd för nånting så brukar jag först försöka se om jag kan se var det kommer ifrån. Och sen acceptera att det är så. Och sen försöka att inte följa med i den känslan utan tänka på nåt positivt istället.

Intressant diskussion i det här inlägget.

 Och jag har väl inte så mycket annat att tillägga än att så länge man försöker ha ett öppet sinne och respekt i sitt eget bemötande så kan det bli hur positivt och intressant som helst!

 Att man har ett eget "stopp" och inte på något sätt försöker hamra in sin åsikt i någon annan.

Jag måste erkänna att jag, i längden, har lite svårt för personer som bara är intresserade av att höra sin egen röst och åsikt. Som saknar ödmjukhet. Där får jag verkligen jobba med min ödmjukhet ;)