ok… konkreta tankar o abstraktioner…

finns det någon här som kan sätta andra ord på detta?

abstraktioner kan det vara inte fastlåsta tankar…

konkreta tankar är de då de mer fastlåsta…

grunnar Mariann

Ja, jag tror att det är viktigt att tömma sig ibland mentalt och ompröva med jämna mellanrum ens ideér om världen och de världsbilder man har. Kroppen får ju också små "kristallknutar" när man blir oflexibel!! Jag brukar ofta köpa nåt nytt i matväg varje gång jag handlar och prova på. Jag gör ofta nya saker. Allt för att inte fastna i vanemässiga saker som kan verka begränsande på ens sinne.

Konkreta är för mig fakta som vi ser. Abstrakta när vi tolkar och sammanställer. Det är min tolkning av denna abstrakta mening

Det låter lite skumt … om konkreta tankar är sådana som handlar om konkreta ting. Sådana måste ju finnas så länge vi lever i köttet. Tankar som "Måste köpa dasspapper!" eller "Var är mina nycklar?" är ju både konkreta och nödvändiga i vardagen.

Min tolkning är snarare att man ska undvika att se sina tankar som lika konkreta, det vill säga givna och färdiga, som dasspapper eller nycklar. Man ska snarare betrakta sina tankar som abstraktioner utan färdiggjuten form. Enligt Wikipedia: "Abstrakt kallas varje förnimmelse och varje uppfattning, som endast innehåller vissa sidor eller egenskaper hos det verkliga." Abstrakta tankar blir det alltså om man tror och inser att ens tanke inte är verkligheten, utan bara den egna bilden av verkligheten, alltså något som utvecklas, påverkas, förändras, när man får nya impulser och insikter.

då grunnade jag inte helt fel isåfall… fastlåst för mig är ju när man inte ser något annat inte kan överväga något annat…

och givetvis tvärtom med det andra…

grunnar vidare…

Här tänker jag ungefär som Gronstedt, att allt det vi tänker och tror är bara just det… våra tankar och vår tro… de kan vara helt fel och bör därför tas med en rejäl nypa salt samt bör alltid vara redo att förändras.

#6 tyckte jag lät som en bra slutsats!

men inte desto mindre att man inte får vara så lättflyktig att man "vänder kappan efter vinden" heller…

här skulle man kunna babbla om urskiljning igen…

Så sant… men att vända kappan efter vinden är som jag ser det en helt annan företeelse än att vara i ständig förändring och aldrig vara rädd för att förändra sina tankar :)

Hhmm…utveckla!

använder jag uttrycket fel kanske…

för jag tänker att många kasnke slänger allt åt sidan väldigt lätt utan att reflektera …

eller kanske det mkt mer är åt andra hållet de flesta är…

Min syn på kappan efter vinden är ju att man inte har några direkta åsikter alls utan bara håller med den man pratar med för stunden. Man tycker samma som den man pratar med oavsett vad den har för åsikt om saker, livet, politik osv. De kan oxå låta väldigt övertygande i den ena åsikten…. för att en stund senare låta lika övertygade om det rakt motsatta. Men det kan vara fel… jag trodde bara att det var så :)

det är rätt… bara ajg som använder den fel då…

jag syftade mer på att man ju inte kan släppa allt så himla lättvindigt heller… men ordvalet blev fel…

Jag förstod vad du menade… och så är det förstås, har man en åsikt, tanke måste man ju liksom väga den mot annat innan man bara droppar den :)

 Där sades det så som jag menade det!!

Jisses vad svårt det är ibland att få till de däringa orden….

Hahaha, det är därför vi måste fråga innan vi drar förhastade slutsatser :)

Samtidigt är det ju så, att om man fått en stor insikt i sitt liv så vill man ge den vidare så att andra kan få nytta av den. Men orden räcker inte alltid till för att förmedla det som var fantastiskt med insikten. Och ibland kanske den egna upplevelsen känns så stor att den borde vara allmängiltig. Då är det nog svårt att inte blir ivrig och envisas för att övertyga.

#15 Exakt… så känner jag också… men då upplevs man fastlåst och som jag läste på ett annat forum så kan saker uppfattas som "hets" när det är "engagemang" det handlar om…

Absolut!! Så ska det ju få vara med tycker jag… men man ska även i det behålla sansen och fortsätta lyssna.

Det är när man slutar lyssna på andra som man stagnerar anser jag. När man inte hör vad de andra beskriver, pratar om och har upplevt för att den egna sanningen kristalliserats inom en, då upphör flexibiliteten och förändringsbenägenheten.

"Det är när man slutar lyssna på andra som man stagnerar anser jag. När man inte hör vad de andra beskriver, pratar om och har upplevt för att den egna sanningen kristalliserats inom en, då upphör flexibiliteten och förändringsbenägenheten."

Detta är nog en universell sanning…

#17: Kan det vara så att sanningen upphör att vara riktigt sann när den kristalliserats ? Att den liksom blivit lite solkig då?

Mmm, mycket möjligt… allt som stagnerar slutar ju vara sant eftersom allt är (eller bör vara…) i ständig utveckling.

En koppling här till tidigare diskussion om varför kost är så laddat. Mattankar kanske kristallieras lättare ?

Hm… så kanske det är? Vi låser oss lättare vid en kostmodell som passar oss smakmässigt och i vissa fall etiskt och moraliskt och fysiologiskt.

Fast jag har ju ändå min sociologiska syn på att det är så oerhört starkt kopplat till samhällssynen på kropp-hälsa-vikt och kontroll. Där kontroll är den faktor som styr att det är så viktigt att äta "rätt" och kontrollera sina begär, för tappar vi kontrollen blir vi feta och repesenterar tappad kontroll vilket är bland det fulaste som finns i vårt samhälle.

Lyssnar just på Sommar och det är en astrofysiker som talar. Jag tycker hans program var intressant med många intressanta vinklar.

Han är även inne på det här med strängteorin och parallella universa (kvantfysik). 

Alla modeller vi tror på är faktiskt skapade av människor. Varför tar vi så seriöst på dessa modeller? Hur många procent av den totala sanningen om vårt universa utgörs den av?

Vi använder en så liten procentsats av vår hjärnas kapacitet. De som nått upplysning, som de levande stora Mästare som levt på planeten, använde säkert en mycket större andel av hjärnan.

Därför tar jag allt med en stor nypa salt. Bara för att någon sagt något så tar jag inget för givet. Lyssna gärna på programmet! 

Sommar med Max Tegmark 

jag behövde nhelt klart läsa detta igen i #0 kanske det är fler som känner att detta behövdes påminnas om…

Den här tråden är underbar tycker jag! Kristalliserade tankar bär vi förstås allihop, det är nog ett mänskligt fenomen. Men när vi börjar dänga dem i skallen på andra/varandra för att "de ska fatta" då bör vi nog ta ett steg tillbaka och tänka efter vad som händer med oss.

Jag har knappast någon enda fast sanning jag lever efter, jag lever efter vad som känns rätt i hjärtat och det är definitivt inte något som stagnerar utan är rörligt och kanske flytande. Det förändras hela tiden utifrån saker jag lär mig och nya insikter.

Kanske är det även därför teorier om det eviga och oändliga inte riktigt tilltalar mig…

Jag behövde helt klart påminnas om denna text…

Visst är det ett mänskligt fenomen, helt klart. Jag lever också efter den devisen om vad som känns rätt i hjärtat.  Också efter det som Buddha sa, det som står i fliken "om sajten".